Besegrad!

Jag erkänner mig härmed totalt och överlägset besegrad av bilen.

Mannen kom just in efter tredje rundan, käkade lite, tog på sig jackan och sa att han åker på en tur till.

En fjärde tur sen han kom hem.

Och jag har fortfarande inte fått någon puss.

Knockout i första ronden. Jag ligger däckad bortom räddning i min ringhörna och domaren räknade till tio för en kvart sen.

Ny kärlek rostar - gammal gör det inte...glöm inte det!

Nu är jag MÖJLIGEN nummer tre på listan. Först bilen, sen båten och efter det kanske, möjligen, troligtvis (?!), jag.

Mannen som aldrig tidigare haft ett bilintresse är nu ute och glider i sin nya "ride".

Spenderade timmar i telefon i fredags med att dona med försäkringar och att prata med säljaren, till att sitta i bil en miljon mil i lördags för att titta på den, och idag en miljon mil i bil igen, då säljaren kom med bilen och jag fick sedan köra honom dit han skulle.

Mannen har inte behövt lägga två strån i kors, alla papper fixade, försäkringar och bilen bara stod där och väntade på honom när han kom hem.

Han kastade ett öga på mig, puss och kram uteblev men jag fick en utsträckt hand...för att jag skulle ge honom bilnyckeln...

Går sådan kärlek över eller skall jag bara kasta in handduken och inse mig besegrad? Låta bilen vinna på walk-over?

Om någon skulle fråga honom just nu vad hans sambo heter så är jag tveksam till om han skulle komma ihåg att han ens har en sambo, namnet är inte ens att tänka på.

Musse Mustang liksom...

(Oh well, färgen på bilen passar i alla fall ihop med min blogg - jag kan ju roa mig med det)

Sunday - Bloody Sunday

Hearts Are Like Glass
Be Careful
They Can Break

Do you want to be in a relationship?
Or do you want to be right?

Dr Phil är tydligen inte helt borta i skallen...ibland säger han bra saker.

Shopping är som balsam för själen...?

En miljon mil senare.

BLÅ bil inhandlad till glad sambo som skall tuta omkring i den och spela Markoolio alternativt Tore Skogman? Beslut om just detta är inte taget ännu.

Bilen kommer på måndag. Nya bilder kommer att tas och de manliga kamraterna skall ooooo'a och aaaaaa'a åt den på jobbet på tisdag skulle jag gissa.

Sen vette fåglarna hur coolt det är med en ny bild på mannen i sin blå bil med mulen göteborgsbakgrund är kontra bild på mannen i vit bil med solig Floridabakgrund?

Om jag ställer ett par krukväxter runt bilen och lyser med en väldigt väldigt stark lampa kanske?

VI är i alla fall glada. Jag är glad för mannens skull, och mannen är glad för sin skull.

Sen vet jag ju att jag kommer köra den också, och det gör ju inte saken sämre.

Det var värt en miljon mil och en heldag i bil i vilket fall som helst.

:o)

Hmpf

Somnade på soffan igår. Vaknade imorse halvåtta när sambon kom ner och trodde att han skulle jobba (korta veckor = noll koll).

Upplyste honom om att det var Mustangdag. Det enda han blev glad över var att få gå och lägga sig igen. Hos mig. I soffan.

Han stensomnade och snarkade. Och jag fick inte plats. En man, en hund och en katt. Den andra katten låg i bastun och trynade.

Då gick jag och hunden upp. Mannen och bastukatten ligger numera och trynar på min plats i soffan. Det är inte jag som skall köra en miljon mil idag för att titta på en Barbie-bil.

Snacka om att vakna på fel sida.

PS

Sambon gick just förbi och frågade varför jag flinade. Och såg sen mitt blogginlägg.

Eftersom jag inte kan låta bli att håna honom lite för Mustangen så blev hans omedelbara kommentar:

- Om Cecilia hånar den i kommentarfältet så kommer hon INTE att få åka i den.

Vet inte varför det var hans första kommentar...men Cecilia, PS'et är till dig...

;o)

14 going on 40 = KRIS?

Remember denna bild? Vår hyrbil i Florida. Och mannen som kört pizza-mercedes, därefter praktiskt Volvo och hävdat så länge jag har känt honom (åtta år nu) att bilar är ointressant. Ett transportmedel. Inget mer. Så länge dom går på diesel är det skit samma.

Medan jag tycker att bilar är roligt. Ju mer hästar under huven dessto skojigare. Är dom dessutom snygga är det riktigt urkul.

Har aldrig ägt en "praktisk" bil förrän de senaste åren när jag blev abbans trött på bensinräkningarna bara för att ta mig till och från jobbet och kör nu en liten, skittrist Corsa. Men billigt är det.

Men suktar efter en SUV, en Toyota Rav4.

Vad händer i vintras? Jo karln köper en SUV - till sig själv. Då exploderade jag nästan.

Föga anade jag att det skulle gå längre än så.

Hyrbilen i USA gick han över lik för att hyra (jag propsade på en större och mer praktisk sak - allt medan han sa att väskorna visst skulle få plats - jag gav mig och förundrades).

Nu har det surfats på Blocket i veckor, efter en Ford Mustang. Och nu är den hittad. Imorgon skall vi köra 60 mil för att titta/köpa Mustangen.

Och mannen med SUV'en ler från öra till öra medan han surfar runt på MUSTANGKLUBBEN!

Vad händer? 40-års kris?

Jag får en vision av mannen i sin nya Mustang, nercabbad och med Markoolios "Ingen sommar utan reggae" brölandes ur högtalarna. Och det känns inte som att jag sitter bredvid.

Min lugna pappa hade en 40-års kris. En av de TVÅ gånger jag sett honom full. Han kom hem från en firmafest, klev in i mitt rum och sa "jag har köpt en beachbuggy". Och sen önskade han sig en guldkedja i födelsedagspresent.

Efter det krisade inte fadern mer, och buggyn står kvar i garaget som en påminnelse om svunna tider.

Vad är sambons nästa steg? Guldkedja? Bling-bling till bilen? Utbyte av mig till en yngre modell som lättare svishar med håret i Mustangen?

Någon som har erfarenhet? Min är begränsad...

Men jag ler med honom i hans glädje, ler i mitt eget huvud för att Mustangen är ljusblå. Och ler för att jag vet att jag kommer tycka att den är minst lika rolig.

Men man kan inte låta bli att fundera. Och dessutom fundera på hur min kris kommer te sig.

Lantlolla skall få besök

När är det maj?
När är det maj?
När är det maj?
När är det maj?

:o)

Ordkrig

Nedanstående inlägg debatteras just nu mellan mig och sambon.

Enligt honom heter det inte "bilningsmaskin" utan "bilmaskin". Jag envisas med att kalla det bilningsmaskin, och får bara en fnysning med orden:

- Skriv du bilningsmaskin. Men jag vill aldrig höra dig säga det. Det är pinsamt och inte fackmannamässigt.

Nu hävdar jag att det även kan heta bila. Alltså att det både finns ett verb och ett substantiv med samma innebörd.

"Man kan bila med en bila"

Så - nu har jag bestämt att det kan heta bilningsmaskin, bilmaskin och bila.

Vad säger språkpoliserna?

I'm a survivor...yet again!

Mörbultad trut.

Och ÅTERIGEN envisas dom med att säga att dom inte förstår att jag är rädd. Fast jag säger att jag är rädd så fort jag kommer dit och ett par gånger under tiden.

Tydligen skall man, om man har tandläkarskräck, gråta hejdlöst hela tiden och avbryta behandligen i tid och otid. Min grej är istället att ligga spänd som en fjäder, tyst och stillsam för att det skall vara över så fort som möjligt.

Detta misstas av dem för självkontroll.

Visserligen trevligt med beröm för att man har en enastående självkontroll - men dom kunde inte ha mer fel.

Idag spände jag mig så mycket och höll en spegel i ena handen samtidigt. Först när jag kom hem upptäckte jag ett blåmärke, eller "tryckmärke" på tumleden där jag hade tryckt ner spegeln under hela timman jag låg i stolen.

Sicken självkontroll. Jag undrar om jag andas någon gång under tiden. Men det bör jag ha gjort. Annars borde hela jag vara blå och inte bara tumleden. Sväljer vet jag att jag gör i alla fall. Hela tiden och för glatta livet.

Tandläkarrädsla torde vara den vanligaste rädslan. Men varför?

Jag vet att i mitt fall beror det på att jag hade en grymt elak tandläkare på Folktandvården från det att jag var barn tills man fick välja och betala själv.

Han trodde inte på bedövning. Alls. Så under hela min barndom lagades det tänder på Rädda Damen utan bedövning. Med vad som kändes som en bilningsmaskin.

Jag älskar bedövning. Ju mer dessto bättre.

Jag får väl vara glad över att jag inte har sprutskräck också.

Självkontroll...

*fnyser*

Tre timmar and counting

Tandläkaren idag klockan två.

Förlamande ångest igen.

Varför är tandläkarrädsla så jävla vanligt?

Jag är inte rädd för något annat, utom dockor. Jag borde kunna vara rationell nog att inte vara rädd för varken dockor eller tandläkare.

Blä!

Till Listoplisto och Lollias

Okay, vi är klara nu. Ni kan ta tillbaka ert Kirunaväder. Det var roligt i kanske ungefär fem minuter.

Realtid på bilden, tagen för ett par minuter sedan.

Remember helgen före påsk när jag skrev I love you i sanden på "ön"? I strålande solsken och tiogradig värme?

Funderar på att göra samma sak i snön, om det inte hade varit för att mina vinterkängor inte hade legat i en låda längst ner i garderoben sen typ...förr-förra vintern!

Det här är GÖTEBORG! Vi bor dessutom vid havet och har MINDRE snö än resten av stan.

Vi hade knoppar på häcken som började lysa fint förra helgen. Och sen kom påsk.

Vad fan är det som händer? Kan man stämma SMHI för falsk marknadsföring?

Vad hände med de positiva effekterna av växthuseffekten?

Hittills har jag bara sett en skitsommar och en vår där Göteborg får snö i mängder på påsk.

Seså Kiruna, ta tillbaka er snö nu ;o)

!!!

Konstaterade precis iskallt att ALLA i denna familjen är störda, inklusive djuren.

Herrn sitter uppe vid datorn och spelar shoot'em'up spel och vrålar könsord åt sina "fiender" med hörlurar på sig.

Jag har precis tappat upp ett fotbad med intentionen att kombinera fotbad och Guitar Hero (skam den som ger sig).

Den ena katten är ute och har snöbollskrig med sig själv.

Den andra leker med en evighetsleksak vi köpte idag (en boll som snurrar runt runt i en ränna och som det aldrig går att få tag i).

Vad Lill-Loppan gör just nu vet jag inte eftersom hon är hos sin husse, men med tanke på hur mycket hon älskar snö så gissar jag att hon inte heller är helt sansad.

Vi är fan dumma i huvudet - på riktigt!

När blir man vuxen? Och vad betyder det?

Omusikalisk?

GRÖNT!
RÖTT!
GULT!

Hur JÄVLA svårt kan det vara att hålla reda på TRE fingrar???

Tre fingrar, som skall på tre tangenter...vi snackar EASY!

Min före detta kollega rockar på EXPERT, jag klarar mig knappt förbi EASY!

**********************************************

Viktigare nyheter dock. Som jag helt glömt av att skriva ner (förlåt syster).

Min lilla syster yster skall gifta sig, och jag skall vara "förlovare" (eftersom hon har bott i Norge i snart 10 år är hon förlåten). Vi översätter det med maid of honor.

Men hon har hotat med brudtärneklänning i senapsgult och modell bakelse. Senapsgult är den enda färg som får mig att se magsjukt blek ut i även om jag spenderar tre månader på stranden innan.

Elakt!

Blir det senapsgult hoppar jag av, eller så hjälper jag inte till med bestyren ;o)

Yay för mig. Förstagångsbrudtärna.

Stolt och glad!

Det är officiellt...

...jag är überbarnslig.

Vi är en grymt barnslig "familj". Och stolta ägare av både ett Nintendo Wii och Playstation III (fast PS3 inköptes med den vuxna kommentaren "den har faktiskt BluRay spelare - DET är bra att ha").
Tänker inte ens gå in på alla andra leksaker som finns i detta hus som enbart består av två vuxna och tre djur.

Idag skulle vi köpa kylskåp. Det är vuxet. Det gjorde vi.

Eftersom det så kallade självavfrostade vi har skulle kunna bygga ett ishotell numera.

Sen köpte vi Guitar Hero III till PS3'an. Inte lika många vuxenpoäng på det som på kylskåpet.

Sambon provade en gång, gjorde en rockstjärna direkt och höll på att hiva ut gitarren genom fönstret innan han sa att det var ett jävla skitspel. Och nu sitter jag och tragglar med "easy-karriären".

Det är inte bara officiellt att jag är skitbarnslig, det är även officiellt att jag har noll simultankapacitet när det gäller fingrar. Jag behöver hålla reda på TRE knappar, och TRE fingrar så länge jag håller mig på nivå easy. Jag har FEM fingrar på ena handen. You do the math.

Det är fan pinsamt att jag inte klarar TRE.

Men jag har jävligt roligt under tiden. Och har nästan glömt min monumentala huvudvärk i mitt spelrus.

Men TRE fingrar för helvete.

Borde jag inte, som kvinna, ha bättre taktkänsla och simultankapacitet än så?

Pinsamt - jävligt pinsamt.

Blue tries modeblogg igen

Det var ingen hejd på festligheterna idag. Vad är väl en bal på slottet mot att stå och laga pannbiff medan mannen skalar potatis och jordfelsbrytaren får ett bryt varje gång han slår på avfallskvarnen.

Prova att steka pannbiff och göra sås medan Den Envetne gång efter gång slår på avfallskvarnen = ström försvinner = kolsvart. Efter andra försöket fick mannen ett bryt. Vid tionde försöket fick jag ett bryt.

- Älskling! Det GÅR att skala potatis utan avfallskvarn. Och man KAN lösa det i dagsljus så man slipper trampa på katter/hundar/sambo på sin väg till jordfelsbrytaren.

Mat fick vi i alla fall till slut. Även om det tog sin lilla tid att övertyga honom om att man KLARAR sig utan avfallskvarn. Man MÅSTE inte mala ner skalen. Man kan göra som vi gjorde innan kvarnens intåg i vårt liv.

Men mannen är sviken. En av de prylar han älskar högst i världen svek honom. Jag vågar inte ens tänka på den dagen då både bredbandet och avfallskvarnen lägger av samtidigt.
Det ULTIMATA sveket! En sådan dag hade han inte ens noterat om jag hade packat mina väskor och gått ut genom dörren.
Utan bredband och avfallskvarn hade han stått och tittat på det döda modemet, med tårar i ögonen samtidigt som han frenetiskt hade tryckt på knappen till kvarnen.

Efter maten somnade det lilla livet i ren frustration. Han skulle bara vila några minuter. Det var två timmar sen.

Då beställde jag ovanstående armband i påskpresent till mig själv.

DÄR kom modebloggsdelen ;o)

Nu är påskafton över för min del. Mitt liv MÅSTE helt enkelt vara mer spännande än en 17-årings.

Och nu hoppas jag bara att brytaren inte utlöser mer bryt imorgon och att ordningen då är återställd.

Ett I-landsproblem av rang måste jag tillstå.

*flinar*

Påskafton 2008

Går härmed till historien som decenniets tråkigaste och vuxnaste.

Inte ett målat ägg så långt ögat når. Ej heller några fjädrar (om man inte räknar dom som har trillat ur en gammal kudde i sovrummet). Ris...hmm...näe - inte det heller.

Mannen spelar dataspel - och jag fick, i ett plötsligt anfall av duktighet, för mig att göra månadens räkningar.

Så nu har jag precis suttit med ett ton papper runt mig i soffan. Två katter och en hund som gärna "hjälpte till" (katter är EXTREMT bra på att perforera papper har jag upptäckt - små små hörntandshål i räkningarna).

Stökat undan alla räkningar OCH uppdaterat sambons bokföring.

Hur jävla många vuxenpoäng är det på sånt på en påskafton? ;o)

Nu skall jag göra pannbiff. Den kanske går att måla med någon gammal skolkrita i brist på vattenfärg och ägg.

Det går åt helvete med miljonplanerna och modebloggen Listoplisto.

GLAD PÅSK :o)

Hopelessly devoted to youuuuu...

Men min stora kärlek är John Travolta!


Han är förlåten för varenda kalkonrulle han har gjort. Grease såg jag sju ggr på bio (tvingade ALLA mammas kompisar att gå med mig varsin gång). Och mormor sydde tajta skinnbyxor (fuskskinn), köpte MC-jacka och mamma hittade ett par röda platåsandaler precis som Olivia Newton-John har i slutscenen.

Och sedan sjöng jag "You're the one that I want oh-oh-oh" medan jag låtsasfimpade en cigg framför min Låtsas-Travolta på repeat med en sjuårings bästa svengelska till jag gick hela familjen på nerverna.

Kan fortfarande ALLA sånger ur Grease, och har på senare år lagt till mängder av repliker ur Pulp Fiction på repertoaren.

Travolta for President.

Jag förlåter honom tom för att han är scientolog - så mycket älskar jag honom.

*suckar lite till*

Gammal kärlek rostar aldrig

Efter en halvtimmas diskussion med Fru Lagbok om vad Lars Bethkes apsnygga sidekick hette och hur han såg ut, med googlande under tiden utan framgång gav jag upp och frågade min kära sambo tillika google-expert om hjälp.

Han behövde 30 sekunder för att hitta det vi ville ha, utan att ens veta vem karln var.

Trodde någonstans att man kanske vuxit ifrån honom vem det nu var, men icke.

Dan Malmer får mig fortfarande att tappa andan.

Undrar vad det finns mer för människor man glömt?

*suckar ljuvt och fortsätter stirra på bilden*

Blue goes modeblogg

Ett av helgens inköp i Oslo.

Platåsandaler!

Dessutom det enda inköpet som godkändes av sambon. Min fina trenchcoat i det mjukaste av mjuka skinn ser jag ut som en SS-soldat i.

Men, fan vet om jag har potential att bli modebloggare när jag måste skriva några paragrafer:

§1. Ignorera blekvita orakade vinterben och tänk bruna snygga (??) vader i caprijeans
§2. Ignorera avskavt nagellack och förhårdnader på hälar
§3. Ignorera helt enkelt precis allt förutom just dojjorna

Instant love från min sida. Och jag läste i något glossy magasin (efter inköpet) att denna sommaren klarar man sig om man har stora retrosolglasögon (check - det har jag), platåsandaler (check) och en schyrre handväska (check - också den inköpt i Oslo).

Jag vacklar numera på modebloggens rand. Snart kanske jag kan få betalt för att blogga?

Har i alla fall precis rensat min garderob, och gjort storfynd. Kläder jag hade glömt som är snorsnygga. Och även stackars plagg som har blivit ratade med insikt om att de aldrig kommer användas.

Och med liten liten text erkänner jag mitt slaveri under jeansen, jag räknade till 14 par...som jag använder. Och två ynkans kjolar. Och inte ett enda "vanligt" par byxor.

Ska man bli rädd då?

Produktiv har jag i alla fall varit.

"Jag längtar efter dig"

Efter samtal med sambon om total ärlighet, om än svidande kunde följande telefonkonversation avlyssnas i helgen (torsdag till lördag):

K = sambo
J = jag

K - Nu skall jag gå och greja lite, och ringa en kompis.

J - Okay, hälsa. Ha en bra kväll och jag längtar massor efter dig.

K - Jag längtar efter dig också!

- TYSTNAD -

K - Eller...det gör jag faktiskt inte. Jag bara sa det per automatik. Jag älskar dig, men jag längtar inte efter dig. Det är faktiskt rätt skönt att vara ensam hemma. Jag längtar kanske lite bara, för det var lite underligt tomt när jag kom hem.

J - Jaha?

K- Jamen, vi skulle ju vara ärliga mot varandra?

Ridå!

Har man sagt det får man stå för det. Och det gör jag. Ärligheten alltså.

Den varar nästan alltid längst.

:o)

Vårväder med förvirring

Lämnade Oslo lördag. För att möta upp sambo i Strömstad.
Söndag morgon skulle syrran med familj till Göteborg, men snabbt sticka inom sommarstugan och sätta på värmen inför påskpremiären.
Söndag morgon ringer min mobil. Då har lätt förvirrad syster kommit på att hon glömt nyckeln till sommarstugan hemma, men som tur var hade jag min med mig och var på rätt ställe. Sommarstugan ligger strax söder om Strömstad, och man passerar ju liksom Strömstad på vägen till Göteborg.

Överlämning av nyckel avklarad vid 11-tiden.

Två timmar senare ringer en ännu mer förvirrad och förtvivlad syster. Från Göteborg. Och frågar om vi är kvar i Strömstad.

Jo, det var vi ju.

Då visar det sig att syster yster har ställt sin handväska (och alla vi fruntimmer har full förståelse för att hela livet ligger i handväskan, plus lite till) på verandan till sommarstugan - och åkt till Göteborg.

En snabb sväng ut till ön för att hämta syrrans handväska. Och satan vad vackert det är. Jag hade glömt det. Nu vill jag ha sommar!

Passade på att ta lite kort. Översta kreationen är till sambon.
Ibland är jag bara för söt för mitt eget bästa.

Oslo

Så här fantastiskt überglad blev min kära gudson,tillika systerson när jag landade i Oslo i torsdags förmiddag för ett par dagar med syrran, gudsonen och svågern.
Visst ser man långa vägar hur mycket han älskar sin moster ;o)



Det var i vilket fall som helst helt jävla sagolikt att komma ut ur huset. I flera dagar. Och man kunde nästan tro att jag aldrig hade sett folk förut.
Jo, jag vet att det låter som att jag har en lyxtillvaro som inte jobbar. Men gud vad uttråkad man blir. Att jag dessutom sen blir ganska "låst" av att leva med en lillvovve som inte kan vara ensam hemma gör ju att det inte blir det där lyxlivet man hade velat passa på att ha.
Att kunna åka till stan mitt på blanka vardagen. Ta en fika med en kompis. Und so weiter.

Men det tog jag igen nu. I Oslo. Som inte bara är känt för att banan heter guleböj, utan även för sina extremhöga priser och numera också en helt värdelös svensk krona i förhållande till den norska. Men, när var jag sist ute bland folk och i affärer TRE hela dagar i rad? Minns inte ens...får kolla bloggen ;o)

Affärer, lunch på stan med syrran och gudsonen, och bara massa massa mys.

Jag köpte en matta, en skinntrenchcoat, ett par platåsandaler med skyhög klack (för övrigt den enda inköpet som mottogs med mer eller mindre strålande ovationer av sambon), olivoljor och tapenader (varför finns inte Oliver & Co i Göteborg?).

Och...det bästa och troligen barnsligaste av allt. Min födelsedagspresent från syrran. Nallebjörnen! Från Build-a-Bear.
Som inte heller finns i Göteborg. Men funkar som en Nallefabrik. Man väljer nalle, sen stoppning, om man vill ha ljud, ett hjärta som skall pussas på innan man fyller nallen, den skall borstas och slutligen skall det väljas kläder. Och jag säger bara JESUS KRISTUS vad mycket kläder det fanns att välja på, och accesoarer.
Och som sista moment, en födelseattest för Nallen.

Jag är numera lycklig ägare till ytterligare en nalle (dockor är jag rädd för - nallar dyrkar jag).
En nalle som när man klämmer på vänsterhanden sjunger min favoritfödelsedagssång med syrrans röst "Får man inte vá glá, på sin födelsedá....när får man då vara glá - tjohej".

Japp - jag är skitbarnslig - and damn proud of it!

Break tillfälligt över...

...men för tillfället bara tillfälligt.

Mitt blogghumör försvann, ihop med en massa andra humör och humor. Men jag börjar så sakteliga hämta mig från "bloggsjukan".

Ibland får man abstinens av att inte skriva, och ibland känns det som att man bara vill skriva BAJS i hela bloggen. Och det är då jag hejdar mig. Av hänsyn till nära och kära.

Det är i de lägena som det är bättre att muttra tillsammans med en taklampa, prata med väggarna eller bara sparka jävligt hårt på en sten medan man går ut med hunden.

Nu har jag gjort det. Och lite roliga saker efter det.

Så...here we go again. Tvångsblogg med livsuppehållande åtgärder med förhoppning om snar rehabilitering och totalt tillfrisknande.

Vågar inte riktigt koppla ur respiratorn ännu.

Ett break

Har spenderat helgen i ett vackert och soligt Köpenhamn. Flanerat i Nyhavn. Ätit god mat.

Tar nu ett break från bloggen.

Jag lovar att komma tillbaka. Men just nu behöver jag en paus.

Träningsvärk

Är man vältränad om man vaknar med århundradets träningsvärk i benen efter att ha TAPETSERAT?

I think not!

Kom knappt ur soffan med mina Zeb Macahan ben imorse.

Murphys lag drabbade mig igår efter inlägget om tapeteringen, och jag ville bara lägga mig ner och gråta.

När jag hade gjort klart allt så skulle jag dammsuga och torka golven från allt slipdamm och tapetklister. När jag puttar soffan från en plats till en annan råkar jag köra in den i väggen och den fortfarande blöta tapeten. Och gör en REPA, tio centimeter lång och kanske fem centimeter bred.

Då osade det svordomar och andra väl valda ord. Fram med limmet, försöka trycka tillbaka biten MITT på väggen, för just där och då fanns det inte en chans att jag orkade riva ner våden och sätta upp en ny.

Nästa steg är att tända mina aromakrus (jo - jag börjar vänja mig vid ordet), för att få bort lite tapetklisterlukt ur huset. Då välter jag fotogenflaskeljuset på soffbordet så det rinner fotogen lite varstans.

Då insåg jag att det var dags att lägga av, stänga ner, sätta sig...istället för att vara den effektiva person jag varit hela dagen hade jag förvandlats till ett massförstörelsevapen.

Idag skall jag gå igenom en miljon CD-skivor för att kolla vad som kan slängas. Allt medan jag funderar på kompromisser och att jag faktiskt saknar de dagliga samtalen.
Det är en bra idé, men att sluta med det från en dag till en annan känns...tomt?!

Vad har vi på tapeten idag?

Jo, blå och vita ränder.

Ytterligare en dag i tapetens tecken. Jag är så sanslöst jävla bra att det inte finns på kartan.

Lilla rummet är nytapetserat - nu ska jag bara ta hand om spillet. Och jag har fått mitt BLÅ rum. Ljusblå tapeter med mörkblå och vita ränder (låter mysko - bild kommer när det är klart).

Men aldrigövermindödakropp att jag köper "sätta limmet på tapeten-tapeter" (eller vad det nu heter på fackspråk). Jag VET att jag dubbelkollade så att även dessa tapeter skulle vara "easy-up" som man limmar på väggen istället. Men när jag hämtade dom var det inte det längre.

Tack gode gud att min käre far förbarmade sig över mig så vi kunde teama på väggen. För att limma, kladda och dutta med tapetlim på tapeterna gör mig skogstokig.

Ett riktigt schysst team-work, ont i varenda kroppsdel. Och det är bara att konstatera två saker återigen.

Tapetlim luktar apa.
Det tar en miljon gånger så lång tid att tapetsera the old fashioned way som det gör med tapetlim på väggen. Och vi var TVÅ. Förra gången var jag ensam.

Men kära sambo, jag tänker nu flytta in i det rummet för att jag älskar det för att det är BLÅTT.

Ha det så trevligt i din ensamhet på övervåningen. Det fixar du ;o)

Och där klev jag ur rollen som modebloggerska och blev hantverkare istället.

Men jag försöker i alla fall.

HJÄLP!

(Bild tagen från Stureplans blogg "ocensurerat")

VAD är det för klocka?

Jag känner så väl igen den, men kan inte placera den.

Trots att jag har förstorat bilden kan inte jag se vad det är för märke. Hjälp mig!

Cravings - vill ha!

(Jeuvlar vilken modebloggare jag börjar bli - ända tills nästa inlägg)

=)

Nähädå

...inte har jag sovit inte. Och nu har jag antagligen kommit in i någon slags andra andning.
Höll på att somna vid tretiden, när jag satt upp i soffan och stirrade ut genom fönstret, men "räddades" av granne som ville fika.

NU har jag i alla fall bäddat ner mig, och ligger med laptopen på magen. Somnar jag inte nu så somnar jag aldrig.

Men, jag hann beställa nya solbrillor på Ebay. Två par exakt likadana till mig och mannen. Randolph Engineering.
Gucci släng er i väggen liksom.

Imorgon skall vi köpa matchande träningsoveraller.

Vad är det för fel på mig - kvinnor i allmänhet - mina fetisher är skoooor, jeans och solbrillor.

Jag har så många jeans att jag skulle kunna klä ett litet land i Afrika, skor som skulle kunna klä ett stort land i Afrika. Och möjligen solbrillor till en skolklass i ett mindre samhälle i Småland.

Vad är era "must haves" - eller cravings som det tydligen heter på modebloggspråk?

Har fortfarande inte sovit

Det är HELT omöjligt.

Kroppen är så trött, men huvudet snurrar.

Och vem kan sova då?

Undrar om jag ens kommer klara att hålla mig vaken tills sista kvällsprommisen. Har ju inget val liksom.

*suck*

Icke!

Jag somnade inte.

Jag såg soluppgången med värkande mage och huvud.

Jag fryser fortfarande, nu med morgonrock och dubbla täcken. Men fötterna är bårhusblå.

Jag tror att jag stänger av en stund. Dator, telefon och omvärld. Och gömmer mig under mina täcken.

Skönhetssömn

Nu är klockan snart sex på morgonen.

Jag har inte sovit en blund, det börjar ljusna och jag fryser så jag skakar.

Jag måste sova men jag vet inte hur.

Putin och Medvedev

Jag skall bli som Medvedev.

En nickedocka utan åsikter, önskningar eller krav. Som säger "ja" när det passar, och "nej" när det är önskvärt.

Jag ska inte tänka, och inte känna (det måste ryssar vara bra på). Och låta hela världen gå förbi medan jag sitter och väntar på min signal.

Men jag ska göra som jag blir tillsagd, följa instruktioner med en nitiskhet sällan skådad. Men inte komma med egna förslag.

Måste bara hitta en rysk outfit som passar med min nya livsåskådning.

Har dom fortfarande pälsmössa eller funkar det med trasiga byxor och dåliga tänder?
För det har jag ju redan.

Och Cecilia...

...när du ändå är inne på den elaka skadeglädjebanan.

Du har väl inte glömt att jag tappade en bokhylla på mitt finger i lördags. Mellan bokhyllan och fingret var dessutom en låskolvmoj till bilen. Det var dessutom det finger jag skulle behöva för att sticka upp i luften när du är elak ;o)

Finger blått och fortfarande ej böjbart, men tejp borta.

Det, plus vurpan på verandan för ett par veckor sedan...där har du att gotta dig i. Kusin föreslog heltäckande madrassdräkt om jag skall gå ut.

Jag lovar att uppdatera så fort jag slår mig det minsta. Har inte fått någon uppdatering om svågerns uppförande sen "garderobs-incidenten".

Tror att både jag och syrran är för fokuserade på tandläkare för tillfället.

Status

Huvudvärk från HELL.

Den provisoriska lagningen smakar SKIT...verkligen. Det känns som att det "rinner" små bitar ur fyllningen ner på mina sargade smaklökar.

Knaprar värktabletter som om det vore godis.

OCH, imorse ringde tandläkaren och sa att det fanns en återbudstid IDAG ifall jag ville komma och laga ett hål.

ÖH? Med en mörbultat käft och en huvudvärk från hell sa jag faktiskt nej, fast jag gick och värkte på det i en halvtimma innan. Jag vill bli klar snabbt!

Men någonstans var det bara att inse. Det går inte. Jag kan inte. Hög smärttröskel nådd, och att någon skall peta i mina ömma tänder idag är bara inte att tänka på.

Hon var extremt förstående när jag ringde och sa det. Och att hon nästan hade räknat med det med tanke på hur brutala dom hade varit igår så räknade hon även med att jag hade ont idag. Och jag fick även bekräftat att den nya lagningen skall smaka skit.

Tänk vad vissa saker är bra att veta före, och inte efter.

Så - då behöver jag inte ha dåligt samvete över det i alla fall.

Det blir soppa idag igen *fnyser*

Snodd från Atahari

Utan att tänka efter före...ska jag också ta en trip down memory lane...

Vad gjorde du för fem, tio, 15 och 20 år sedan?

Mars 2003, 33 år

Bodde där jag bor nu, jobbade på Stora Företaget som jag sa upp mig ifrån i somras. Två hundar, levde ihop med exet. Men ungefär runtikring den tiden började det knaka mellan oss, vi gick skilda vägar fast i samma hus.

Mars 1998, 28 år

Hade precis slutat på datafirman som jag gjorde en snabb men lysande karriär på ända tills en av delägarna lyckades köra ekonomin i botten så det blev likvidation. I samma veva "gjorde jag slut" med en av mina bästa kompisar, som jag fortfarande har noll kontakt med.

Mars 1993, 23 år

*får en tår i ögat*

Mars 1993 fick jag och dåvarande sambon hem älskade Penny som gick bort förra sommaren. Min första egna lilla hund hämtades i början av mars, gammal-rackan som blev hela 14,5 år men då inte var mer än ett yttepyttelitet trasselnystan som bet i allt. Hade precis fått ny lägenhet. Jobbade fortfarande kvar på mitt första "riktiga jobb", men jag var på väg därifrån till Stora Företaget.

Mars 1988, 18 år

Gick näst sista året på gymnasiet. Var tillsammans med skolans snyggaste kille som utan min vetskap samtidigt var ihop med hela Göteborg. Jag fick reda på det, han fick fläskläpp och blåtira. Tyckte att gymnasiet var sorgligt trist, och med egen lägenhet och extrajobb på innekrog i Göteborg var det mest party för hela slanten och lite till.

Hmm

Varför var det ingen som sa att hjärnan imploderar när bedövningen släpper?

Varför är det aldrig någon snäll själ som talar om sånt INNAN!

Jag behöver kärlek, omvårdnad och klappar på pannan.

Men det får jag inte. Det är möjligen Ipren-mannen som visar lite kärlek nu.

FAAAAAN!

AJ!

TVÅ timmar i tandläkarstolen. Påbörjad rotfyllning, det mesta av tandstenen och en introduktion till mellanrumstandborstarnas magiska värld.

Mellanrumstandborstar?

Fattar ni hur TÄTT mina tänder sitter?

När jag fick spegeln för att kolla hur man skulle göra med dom borstarna sa hon "bli inte rädd för allt blod nu".

Eh?

JAG SÅG UT SOM EN VAMPYR EFTER ETT REDIGT SKROVMÅL!

Det fanns inte en enda blodfri del i munnen, och inte utanför heller för den delen.

Jag frågade om det fanns "röd saft" i Sverige eller om det bara var en norsk företeelse, men det fanns tydligen här också.

Men som tandläkaren sa "det verkar bortkastat på dig - fast du är rädd så verkar du ha en grym självkontroll som klarar en sån här lång behandling utan att säga något".

Utan att säga något???
Prova att prata med en tandläkare, en tandsköterska och lite attiraljer i munnen. Vi snackar tyst på grund av ren och skär skräck.
Jag försökte förklara att det inte handlar om självkontroll, det handlar om att ligga paralyserad.

Glöm bukandningen. Jag var glad att jag andades överhuvudtaget. Med ett gummiställning över näsan (det skall tydligen sitta en gummiduk runt tanden när man rotfyller - den var jätteskön att få över näsan).

Och nu har jag fått ett MJUKT TÄCKFÖRBAND över tanden. Täckförband? Vad kan man äta med det?

OCH SEN MÅSTE JAG VÄNTA TILLS DEN 26 MARS INNAN NÄSTA LEDIGA TID!!!!

Jomentacksåmycket! När jag nu äntligen har gått dit och påbörjat något så borde det väl slutföras ASAP? Dom skulle visserligen ringa om det kom något återbud, men jag kan ju inte gå med en HALV tand i tre veckor.

Jag säger bara en sak. Hade jag vetat hur meckigt det var med en rotfyllning så hade jag banne mig inte gått dit idag (korkad - ja), för nu känns det som att jag inte kommer kunna tugga på en sak på tre veckor. Och sen, om jag har tur...kanske jag får en hyfsat provisorisk lagning i ett par månader för att se om det läker som det skall. Och gör det inte det så har jag gått igenom detta i onödan, för då får man dra tanden. Tack för den liksom.

Och jo förresten, sen hade jag ju sju vanliga hål också.

Tjenare!

=(

PS: Syster Yster - det gjorde i alla fall inte ont. Men vi kan fortsätta vårda vår tandläkarfobi ömt. Betala för tortyr är just vad det är!

Tic - Tac

Två timmar kvar till tandläkarbesök.

Lilla Syster Yster i telefon med peppning OCH genomgång av vidriga saker som händer hos tandläkaren.
Ljudet av borren. Att vara så bedövad att man inte kan svälja. Att dom råkar borra bort en bit som trillar ner i halsen och kväver mig (vilket antagligen hade varit en befrielse just där och då :o).

MEN, Syster Yster bor ju i Norge. Och där får man lugnande hos tandläkaren om man är rädd. Någon käck liten röd saft med något valiumliknande i. För att tandläkarna där har kommit på att om man är FÖR rädd så kan man spänna sig så mycket att bedövningen inte tar tillräckligt, och att en avslappnad patient är enklare att hantera än en jätterädd. Smarta norrmän!

Jag vill också ha röd saft som gör mig lugn och stillsam. Helst ett par glas redan nu i förebyggande syfte, och sen gärna en ordentlig flaska vid ankomst.

Finns detta fenomen ens i Sverige eller skall jag behöva åka till tandläkaren i Norge?

Att det finns lustgas på vissa ställen vet jag redan. Det har jag provat. Funkade jättebra, men det är ju bara på vissa kliniker det finns. Inte på den jag skall till nu.

Jag som trodde att jag bara hade dockfobi, huuuur kan man glömma sin tandläkarfobi? Och dessutom vetskapen att dom skall göra det VÄRSTA idag?

Papperspåse att andas i, försök fokusera på det som måste göras innan tandläkarbesöket. Grannen skall passa Lill-Loppan under tiden så jag har gjort i ordning lite tilltugg åt henne, skall fixa TV'n så hon har ngt att göra.

ROTFYLLNING!

Jag skiter i vad det kostar, jag vill bara inte göra det.

Och trots att jag är så satans rädd, och helst vill ringa och säga att jag inte kan komma så VET jag att min viljestyrka är större än rädslan. Så jag kommer att gå dit, om jag så skall dö på kuppen.

Så, kära syster yster. Skall vi gå någon kurs i "hur man blir av med tandläkarkräck"? För även om jag ligger ett yttepyttesteg före dig eftersom jag faktiskt har tagit mig i hampan och gått dit en gång, och skall dit idag igen, så är jag inte långt före dig i utvecklingen.

Jag är kass. Liten. Rädd!

Och hade folk jag enbart har jobbrelaterade kontakter med sett hur jag blir tre år och vill ha bokmärken medan jag gråter mig igenom besöket så hade dom antagligen dött av förvåning.

JAG kan ju inte vara rädd för något. Inte något sådant löjligt. Jag är ju en sådan person som inte räds något (förutom dockor).

PAH så fel man kan ha.

Men fler fobier och rädslor lär jag inte hitta. Men tro mig, jag har full förståelse för alla slags fobier. Det räcker med en för att känna systerskap när det gäller alla andra fobier.

HJÄLP!

Jag ringer dig efter besöket om jag har överlevt, hör du inget före halvfyra så ring ambulans.

Puss på dig!

PS: Tips på hur man gör det hela smidigare mottages med tacksamhet. Bukandning skall jag försöka ha koll på (tack Atahari). Men det MÅSTE ju finnas fler grejor?

Tandläkarskräck borde ju vara den mest vanliga rädslan i världen. Och jag avskyr folk som säger "Näe - tandläkaren...det är ju inget att snacka om - jag brukar somna i stolen medan dom sätter in titanskruvar".

GAH!

Anxt

Ångest - tandläkare - rotfyllning - idag 14:00.

Kan knappt tänka klart.

Inte fan hjälpte det att man vaknade mitt i den vidrigaste av vidriga mardrömmar imorse heller.

Håll om mig!