Förlåt Cecilia, men jag var tvungen att ta en paus från mig själv efter min bejublade insats på firmafesten. Men livet fortsatte ändå...utan hejd...
Låt se, vad har hänt sedan sist?
Tre dagar spenderades med att ha anxt efter firmafesten, på fjärde dagen gick ångesten över enbart för att återkomma dag fem när jag, för första gången i mitt liv, fick ett blombud på jobbet. Våra tre, visserligen underbara, men ack så nyfikna receptionister hade otroligt roligt åt detta och trodde genast att det var någon från festen som hade fallit handlöst för mig. Pinsamt...ja! Framför allt eftersom det a) inte var så och b) receptionister har koll på det mesta och är ibland ganska bra på att sprida rykten.
Helgen efter, kanonväder och båtdags, en mindre kris i hemmet (sambon tycker att jag inte spenderar tillräckligt mkt tid hemma på sommaren) så fick jag åka hem redan på lördagen medan jag lånade ut båten och stod med tårar i ögonen och tittade på kamrat med lillasyster dra iväg i solnedgången till en holme för korvgrillning och mys i 25 graders värme. Men faktum är, det var faktiskt rätt skönt att få sova ut och vila i sin egen säng.
Måndag på jobbet kommer väninnan på att hon faktiskt inte riktigt kommer ihåg var hon har gjort av båtnycklarna, samt att hon definitivt har glömt att stänga av huvudströmmen...för det gör ju alltid jag så hon vet inte hur man gör ??!!
In i bilen efter jobbet, köra 18 mil till båten, enbart för att upptäcka att nycklarna sitter kvar i tändningen, strömmen är på PLUS att hon helt har missat att det behövs akterförtöjning. Varsågod, någon som vill stjäla en båt...den ligger med nycklarna i liksom...
En helvetesvecka på jobbet avslutades med after work i fredags, trodde faktiskt på fullaste allvar att jag inte skulle orka mer än ngn timma, men av någon outgrundlig anledning kommer man in i någon slags andra andning om man inte däckar (någon som har en vetenskaplig förklaring på detta?) så jag rann in genom dörren hemma vid 07:30 på lördag morgon och möttes av en utskällning, och det var inte av hundarna. Herregud, jag var ju faktiskt hemma jättetidigt, om man nu väljer att se det så, jag kan ju faktiskt inte hjälpa att det finns massa dygnet runt öppna ställen, det får sambon helt enkelt ta upp med Länsstyrelsen, inte mitt fel aaaaalls.
Behöver jag säga att jag mådde som jag förtjänade och att jag aldrig mer ska inta en droppe...igen? Fast...just det...det var ju någon tillställning på fredag också...
Kommande helg är SISTA helgen denna hösten som är fullbokad, och höstens helger skall spenderas med en god bok i sängen.
Idag har jag ägnat eftermiddagen åt att fundera på eventuellt jobbyte. Gårdagen ägnades åt representation tillsammans med mina tyska motsvarigheter och hemkomst vid halvtvå, dagen började med ett femtimmars maratonmöte, snabblunch och sedan ett tvåtimmars möte hos en av våra största kunder och nu är jag helt SLUT.
Om det är så här min höst ska se ut, 12-14 timmars arbetsdagar och även bokade kvällar då mina vänner lämnar jag in...i alla fall min avskedsansökan. Jag är för gammal för att behöva visa mina framfötter, och dessutom har jag förbannat fula tår!
=)
Låt se, vad har hänt sedan sist?
Tre dagar spenderades med att ha anxt efter firmafesten, på fjärde dagen gick ångesten över enbart för att återkomma dag fem när jag, för första gången i mitt liv, fick ett blombud på jobbet. Våra tre, visserligen underbara, men ack så nyfikna receptionister hade otroligt roligt åt detta och trodde genast att det var någon från festen som hade fallit handlöst för mig. Pinsamt...ja! Framför allt eftersom det a) inte var så och b) receptionister har koll på det mesta och är ibland ganska bra på att sprida rykten.
Helgen efter, kanonväder och båtdags, en mindre kris i hemmet (sambon tycker att jag inte spenderar tillräckligt mkt tid hemma på sommaren) så fick jag åka hem redan på lördagen medan jag lånade ut båten och stod med tårar i ögonen och tittade på kamrat med lillasyster dra iväg i solnedgången till en holme för korvgrillning och mys i 25 graders värme. Men faktum är, det var faktiskt rätt skönt att få sova ut och vila i sin egen säng.
Måndag på jobbet kommer väninnan på att hon faktiskt inte riktigt kommer ihåg var hon har gjort av båtnycklarna, samt att hon definitivt har glömt att stänga av huvudströmmen...för det gör ju alltid jag så hon vet inte hur man gör ??!!
In i bilen efter jobbet, köra 18 mil till båten, enbart för att upptäcka att nycklarna sitter kvar i tändningen, strömmen är på PLUS att hon helt har missat att det behövs akterförtöjning. Varsågod, någon som vill stjäla en båt...den ligger med nycklarna i liksom...
En helvetesvecka på jobbet avslutades med after work i fredags, trodde faktiskt på fullaste allvar att jag inte skulle orka mer än ngn timma, men av någon outgrundlig anledning kommer man in i någon slags andra andning om man inte däckar (någon som har en vetenskaplig förklaring på detta?) så jag rann in genom dörren hemma vid 07:30 på lördag morgon och möttes av en utskällning, och det var inte av hundarna. Herregud, jag var ju faktiskt hemma jättetidigt, om man nu väljer att se det så, jag kan ju faktiskt inte hjälpa att det finns massa dygnet runt öppna ställen, det får sambon helt enkelt ta upp med Länsstyrelsen, inte mitt fel aaaaalls.
Behöver jag säga att jag mådde som jag förtjänade och att jag aldrig mer ska inta en droppe...igen? Fast...just det...det var ju någon tillställning på fredag också...
Kommande helg är SISTA helgen denna hösten som är fullbokad, och höstens helger skall spenderas med en god bok i sängen.
Idag har jag ägnat eftermiddagen åt att fundera på eventuellt jobbyte. Gårdagen ägnades åt representation tillsammans med mina tyska motsvarigheter och hemkomst vid halvtvå, dagen började med ett femtimmars maratonmöte, snabblunch och sedan ett tvåtimmars möte hos en av våra största kunder och nu är jag helt SLUT.
Om det är så här min höst ska se ut, 12-14 timmars arbetsdagar och även bokade kvällar då mina vänner lämnar jag in...i alla fall min avskedsansökan. Jag är för gammal för att behöva visa mina framfötter, och dessutom har jag förbannat fula tår!
=)
