Vilket MESIGT samhälle vi lever i

*gapskrattar*

Det är inte ofta jag tittar på Nyhetsmorgon på Fyran. Av förklarliga skäl insåg jag idag. Fast jag skrattar högt åt panelen som diskuterar Göteborgs Stadsvapen.

Tydligen är NÅGON (gud vet vem) stött över att det ser ut som att lejonet har, inte bara en penis utan faktiskt även stånd, och dessutom så är det ju då ett MANLIGT lejon...det bor ju faktiskt kvinnor här också.
Och vad har man gjort då, jo ett "fråga folk på stan reportage".

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, göteborgare låter inte smarta även när de är det. Vi låter Kålle & Ada goa och glada...lite gemytliga men smådumma.

Hu många tror ni hade tänkt överhuvudtaget på att det fanns en snopp med på bilden?
Ingen!
Vad försökte mina fellow göteborgare göra?
Släta över det!

Någon sa att "tja - man kan ju kanske ta bort snoppen om den är stötande", en annan sa "men även om man tar bort snoppen så har den ju ändå lejonman, vilket tydligt visar att det trots allt är man - så det spelar ju ingen större roll".
En sa "man kanske kan byta ut den helt om det verkligen är stötande, dels ojämlikt och dels ett stånd".

I såna lägen önskar jag att dom hade sprungit på mig med en TV-kamera och ställt samma fråga. Jag hade tittat på dom med tom blick och sagt "det var den dummaste jävla fråga jag någonsin hört - är det sånt här ni får betalt för att fundera ut".

Det finns alldeles för många jobb där folk får betalt för att tänka på idiotgrejor!

Tandläkare

Tillbaka från tandläkaren. Plånboken kommer bli tom det kan vi konstatera. Vi skall börja med en härlig rotfyllning på måndag!

Men, en riktigt bra tandläkare. Satte upp mål, små mål men med täta besök. Och som bonus får jag en tandblekning när allt är klart.

Det var som jag trodde, jag hade mer än man kunde tro. Inte ens jag trodde att det var så mycket. Men det är mitt tandagnisslande som är roten till det onda. Jag har gnisslat bort delar av mina tänder som jag inte ens visste om. Så bettskena definitivt.

Nu är det fokus på tandläkare, läkare och Flash.

Läkarbesöken i första hand.

Jag får inse att jag inte kan göra ALLT samtidigt även fast det låter som att man har hur mycket tid som helst när man är arbetslös. Det har man inte.

Men det innebär inte att jag kommer ligga på divanen och äta (sockerfria) praliner och inte göra något. Det handlar helt enkelt om prioriteringar. Och jag vet vad jag prioriterar.

Enkelt - men svårt.

En sak i sänder.

Dålig upprepning - Livets första

Dålig upprepning:

Har idag återigen (för vilken gång i ordningen de sista månaderna vet jag inte) varit akut hos veterinären med Lill-Fisen.

Nu har hon äntligen hämtat sig från "hjärnblödningen" och är till 99% återställd. Och då får hon sin "kolikmage" igen.
Jag ser det direkt. När hon har ont i magen. Hon lyfter inte huvudet, fast hon så gärna vill titta på allt smarrigt på diskbänken, för hon kan inte.
Ungefär som när vi har ont i magen och lägger oss i fosterställning för att alla andra ställningar gör ont.

Och då är det bara att ta hunden under armen och åka, för hon är en glad skit och hon skall inte ha ont. Lite kontrastvätska, och smärtstillande och efter tio minuter är hon som vanligt igen. Och ser diskbänken med all önskvärd tydlighet.

On the bright side. Vi fick träffa veterinären som såg henne när hon var som sämst, så hon gjorde bara en snabbkoll på henne. Konstaterade att det troligen rörde sig om ett vanligt gammalhundssyndrom som sätter sig på balansen och ser precis ut som en hjärnblödning eftersom hon har hämtat sig så fort. Det KAN fortfarande ha varit en hjärnblödning, men inte en tumör. Det kändes skönt. Och veterinären var glad att se henne, det är alltid roligt att se när det går bra. Och detta är en underbar veterinär, den enda som pensionären inte är rädd för.

Nu räcker det. Orkar inte mer veterinärer och sjukdomar på ett tag, okay? Varken jag eller Lill-Loppan. Jag skulle ju vara strängt upptagen med att ha ångest för mitt tandläkarbesök imorgon dessutom.

Livets första:

Jag har för första gången i mitt 38-åriga liv skrivit ett kärleksbrev. Jag kan skriva vad som helst. Allt från jobbdokument, till reportage, till mail som handlar om helt annat eller berättelser på bloggen.
Men att aldrig ha skrivit ett kärleksbrev?
Det var svårt fast lätt, utlämnande och naket. Med alla fasader nere. Men väldigt skönt att få skriva. Ärligt och från hjärtat, utan krusiduller.

Är det bara jag som aldrig har skrivit något sådant förut?

Jag vet varför jag personligen inte har gjort det. Jag har inte haft de känslorna, och de känslor jag har haft har jag inte velat förmedla.

Men jag tror banne mig att jag skall göra det oftare. Jag blir glad av att skriva glada saker. Och mottagaren blir glad över att få höra glada saker. Svårare än så är det ju faktiskt inte.

Men nytt för mig...

Syndafloden

Har idag gjort X antal samtal där allt har krånglat, fullständigt jämförbart med bolaget som börjar på "B" som jag ringde en miljon samtal till, plus ett par samtal till och sen varit huslig.

Och helt plötsligt rasade allt.

Efter att ha lagt på luren efter det sista samtalet när allt faktiskt hade löst sig så var det som att öppna en sluss. Allt kom över mig. Från alla jag har sårat till alla som har sårat mig.

Små varbölder som under hela livet växer och växer, och ungefär en gång om året kommer ikapp.

Jag fulgrät, snoret yrde och både hund och katter undrade vad jag höll på med.

Men satan vad befriande det är att verkligen gråta. På riktigt. Ensam.

Och vad mycket klarare man tänker efteråt.

Man mår nog bättre om man gör det oftare - men om det var en gång om året innan så kanske i alla fall fyra gånger om året.

Har ingen lust att sitta med gråtprickar i ansiktet och nersnorad soffa VARJE dag.

Varför gråter dom så vackert på film?

Tandläkarskräck

Jag har beställt tandläkartid. Nu kommer jag vara strängt upptagen fram till torsdag med att ha ångest.

Och efter torsdag troligen ännu mer ångest efter att de har sagt att "tyvärr - vi måste dra ut alla dina tänder och ersätta med brygga, och titanskruvar och hela tjillevippen".

Tandläkaren är den enda som kan få mig till ett spillra av mig själv, där jag gråter om dom är snälla och gråter lika mycket om dom är dumma. Och jag pratar med en viskande rädd liten darrig stämma hela tiden.

Jag har alltså en fobi till insåg jag nu. Dockor och tandläkare.

Just nu skulle jag hellre titta på en docka!

I-landsproblem

Har varit förnuftig i en hel massa år och kört Opel Corsa, liten...billig i drift osv. Men nu är jag less på den och vill ha en Toyota Rav 4. Sålde min gamla båt, och bytte med en Opel Frontera och pengar i mellanskillnad (alltså jag fick pengar och bil).

Och då var första tanken att sälja båda och köpa mig min Rav 4. Men nu har jag hamnat i I-landsproblemens avgrund.

Sälja två bilar = jobbigt (samt att sambon har en bil som skall säljas också - det blir tre bilar totalt).

Fronteran är inte jättevacker, men absolut inte ful, men massa kusar under huven så det händer något när man trycker på gasen. Och, då behöver jag bara sälja en bil och slipper lägga ALLA pengar på en ny. Och kan ta pengarna jag får för Corsan och stoppa i madrassen.

Nackdelar:

Fronteran är helt nyervad, rekondad och klar för försäljning om jag skulle vilja. Och isåfall fortsätta vara klok som en bok och behålla Corsan och köra billigt och förnuftigt. Corsan är ICKE rekondad eller ens städad, dock nyervad och nybesiktigad.

Fronteran är inte min "drömbil" och dessutom fel färg (jag är ledsen PGW - den är grön - och jag är ju BLÅ).

Säljer jag Fronteran istället för Corsan får jag mer pengar att stoppa i madrassen.

VAD GÖRA?!

Åsikter tack...jag sitter bara här och är totalt helkluven och förvirrad...med två bilar...som sagt, vilket jävla I-landsproblem!

Svar

Till Cecilia: Japp, min syster är en klok kvinna. Hon fick dom generna och jag fick något annat. Har inte klurat ut vad ännu.

Till PGW: Jeansen heter True Religion, modellen Joey Super T eller Big T, fickorna gör underverk med alla sorts rumpor...tom min kesoröv.
Men dom finns bara i Sthlm (stureplansbratjeans tydligen) så jag köper mina online. Billigare och bättre

:o)

Smäll på fingrarna

Jag fick ett upprört telefonsamtal dagen efter mitt inlägg om bloggpaus.

Det var Lilla Syster Yster...som förbjöd mig att ha bloggpaus. Hur skall hon annars kunna hålla reda på mig?

Så, so much for a break. Men vad gör man inte för sin syster ;o)

Paus

Jag tar en bloggpaus.

Trycker på pausknappen och hoppas återvända med fast forward.

Existensiellt

Om jag finns, men inte syns - existerar jag då?

Jo, jag är medveten om att jag låter som en dålig LSD-tripp. Men något är helgalet. Och ibland har man ingen att prata med.

För vem skall man prata med när man inte syns?

Se & Hör

Jag vill bli sedd, uppmärksammad och bekräftad.

Som person.

Fokusera inte på mina dåliga sidor, se mina bra. Och uppmärksamma dom.
Jag känner mig ensam fast jag är tvåsam.


Detta var mina sista tankar igår kväll, inatt har jag drömt att jag har klampat omkring i midjehögt vidrigt träskvatten hela natten. För att jag och sambon inte hoppade av vid samma busshållplats.

Jag ska börja skriva upp mina drömmar.

Gammal är äldst?

Cecilias kommentarer i förra inlägget fick mig att tänka på en händelse way back in time.

Jag var sisådär 24 år, ihop med en kille som bara lyssnade på technoskit (jag är hip hop och R'n'B tjej - och kan därmed nada om techno. Absolute Dance och sån skit.

Men jag skulle köpa en skiva till sambon. Återigen, 24 år...går in i skivaffären. Fingrar lite på blandade skivor, känner inte igen en enda artist. Så jag tar en skiva, stolpar fram till manlig expedit i min ålder och frågar:

- Är det sånt här ungdomar nu för tiden lyssnar på?

24 going on 74.

Jag köpte skivan - och rodnade när jag insåg hur jag hade lagt upp frågan.

Fnissmödis?

Jag har just kallat mig själv för ovanstående ord efter att ha insett att jag just har en pågående diskussion på MSN med en TANT, och att jag lever ihop med en GUBBE ;o)

Jag har köpt nya jeans, dom kom med posten idag...lycka total...mitt sjätte par i samma märke och modell och dom är magiska med tanke på att dom kan göra min keso-röv till en Jennifer Lopez booty.

Gubben tyckte inte om dom (jeans skall vara hela och rena), Tanten på MSN höll med.

Mina andra jeans är hela och blå, nästan alla i alla fall.

Då kallar jag dom förlegade, och frågade Tant på MSN vad hon tyckte om tatueringar eftersom Gubben tycker att "det är bara kåkfarare och sjömän som tatuerar sig".

Behöver jag säga att Tant höll med Gubbe?

Kära Tant och Gubbe. Ni kan väl ta Eder antikrosa knytblus respektive kravatt om vi går ut. Så kan jag ta mitt celeb ass i mina nya Fnissmödisjeans och dansa till:

"I like big butts and I can not lie
You other brothers can't deny
That when a girl walks in with an itty bitty waist
And a round thing in your face
You get sprung
Wanna pull up tough
Cuz you notice that butt was stuffed
Deep in the jeans she's wearing
I'm hooked and I can't stop staring"

Up yours...nu ska jag bli modeblogg ;o)

Blä

Idag är Loppan tillbaka efter att ha spenderat lördag och söndag med exet.

Det verkar som att hon har stannat till där hon hamnade efter att ha blivit "bra". Hon är lite sned, och hon tar lite fyllesteg åt vänster när hon går på ojämn mark (vilket ALLA hundar gör när dom skall uträtta sina behov - dilemma). Men när hon går på trottoar eller platt mark går hon så fint så fint...

Och en glad skit är hon. Hade det varit Stor-Loppan så hade hon varit mycket mer dramatisk, men Lillis bryr sig helt enkelt inte. Kommer hon inte upp i soffan på första försöket, ja då försöker hon helt enkelt igen.
Vissa hundar låter det inte bekomma dom av någon anledning. Hon är precis som vanligt, fast sned.

Och med en matte som också är precis som vanligt, fast nästan ännu snedare. Och illamående med huvudvärk.

Jag vill bara att hon skall bli lite bättre och sluta ta fyllesteg, för det är inte roligt att se henne ute även fast det inte bekommer henne det minsta. Men jag ska ge det denna veckan som jag lovade veterinären.

Man hoppas liksom för mycket när det blir en så stor förbättring på två dygn, och sen händer i princip inget alls på tre dygn. Men man får vara glad så länge det inte blir sämre i alla fall.

Vi skall i alla fall spendera dagen med vila oss. Inte för att hon behöver det - men jag!

Huvudsaken

Idag kan jag inte lyfta huvudet från liggande till sittande utan att lyfta det med händerna.

Jodå, det sitter fortfarande kvar...även fast det låter som att jag har det under armen.

Berättade om fallet för systern, som - precis som jag - skrattar så vi gråter när folk trillar. Jag hörde verkligen hur hon ansträngde sig för att inte frusta mig i örat så jag gav henne min blessing att skratta. Vilket apan gjorde, så det dånade i luren.

Men sen toppade hon det hela med en "svågerhistoria". Vi ääääälskar svågern för att han trillar och gör konstiga saker hela tiden. Och har en någon slags vuxen-damp (vår diagnos - inte klinisk).

Igår hade han helt plötsligt blivit kvinna OCH dramaqueen. Springer till min syster och viftar med armarna och skriker:

- Jag har INGET att ha på mig! Jag har INGA kläder!

Och efter det skall han städa garderoben, fort och fel. River i sin iver ut alla kläder i en stor hög på golvet. Skall torka ur hyllorna, i rätt ordning, uppifrån och ner. STÄLLER sig på understa hyllan för att nå översta (och nu snackar vi garderob modell IKEA med små pluppar i spånskivor).

Syster hör KRACK - DUNS - AAAJ!

Svåger kommer med stor röd linje över näsan. Understa hyllan har gått sönder, han har INTE släppt den översta hyllan utan dragit med sig den i fallet ner mot klädhögen. Svåger landar först, hållandes i hyllan, som landar millisekunden efteråt...på näsan.

Sen städade han inte garderoben mer.

Jag älskar min svåger. Jag hade kunnat skriva en bok om alla hans fall och önskar att samtliga fanns dokumenterade.

Hmph

Hjärnskakning.
Nackspärr (eller vad man nu får när man landar på bakhuvudet).
Huvudvärk från helvetet.

Och inte var jag full heller :o(

Friday, fuckin' Friday

Sträck ut en hand istället för att skrika.
Ge en kram istället för anfalla.

Aldrig aldrig mer!

Sov i princip noll och ingenting inatt. Och anledningen till det låter säkert ganska rolig nu. Det var det inte inatt.
Låg på golvet eftersom Loppan inte kan/får hoppa upp utan hjälp, hon har ju lite dålig kontroll över sina lemmar.
Det har tydligen jag med.
Kollade på film och slumrade faktiskt till en liten stund, vaknade av att Loppan ville ut på baksidan och kissa. Släppte ut henne men sen skulle jag gå ut och hjälpa henne in.

Ut gick bra. Lyfte upp henne och tog första steget från gräset in på träverandan, och benet bara försvann under mig.

Jag tappade hunden, landade på svanskotan och nacken samtidigt som jag hör Loppan landa bredvid mig med ett "uff". Och jag kom verkligen inte upp. tappade andan och trodde allra minst att jag blivit förlamad samtidigt som jag skulle hjälpa Loppan och tankarna for genom huvudet om jag hade förvärrat hennes tillstånd (jag menar - jag ligger på golvet för att hon inte skall trilla ner från soffan - men "kastar" henne på en snorhal veranda).

Herrn i huset sov och hörde inte ett smack när jag ropade.

Idag har jag ont i rumpan och nacken. Loppan verkar vara som vanligt.

AJ!

Valentin

Hmm...hade planer för Alla Hjärtans Dag eftersom jag fick fiiin present och kort från mannen förra året. Och för att jag gillar att överraska och köpa grejor när tillfälle ges.

Nu har jag haft en del annat att tänka på, och av förklarliga skäl inte haft en tanke på att detta var en sådan dag som jag egentligen älskar.

Vad gör han då? Jo han kommer ihåg det och kommer hem med dessa blommor.

Jättefin julklapp, fantastiskt födelsedagspresent och nu blommor på en dag jag har glömt bort.

Hur länge tror han att han ska få leva på det? De närmsta tio åren allraminst gissar jag.

Men glad blir man i alla fall.

PS

Igår när jag var som mest ledsen och tårarna sprutade utspelade sig följande konversation mellan mig och mannen:

J: Jag ska aldrig mer ha husdjur (något jag alltid säger när jag är ledsen)
K: Men då får du ju göra dig av med mig också.
J: (förvånat) Men du är väl inget husdjur?
K: (suckar) Näe, men det kan hända saker med mig också som gör dig ledsen.

Apropå att kvinnor och män talar olika språk.

Jag förstår vad han menar. Efter förklaring. Men djur och barn kan inte peka och säga "där gör det ont". Det kan en människa.

Idag utspelade sig följande konversation:

J: Kan du lova att aldrig dö!
K: Öh - näe!
J: Okay, kan du lova att jag får dö först?
K: Näe, jag är man, jag är äldre...logic dictates.

MORR!

Givetvis vill jag inte att det skall hända något med någon jag älskar. Inte ens mannen som jag önskar dit pepparn växer ibland.

Men snacka om att inte prata samma språk.

Gudrun Schyman hade varit nöjd, jag trodde verkligen att mannen utnämnde sig till ett husdjur först.

Mycket hund blir det

Precis tillbaka från veterinären, den veterinären vi brukar gå hos och som besitter egenskapen empati.

Hon känner oss, kommer ihåg allt som hänt med våra hundar genom åren, och bara det är hedervärt med tanke på hur många djur som passerar ett så stort sjukhus.

Hon kan även förklara allt det vidriga på ett sätt som gör att man håller sig lugn, och även klarar att tänka på ett eventuellt slut. Och sa även (utan att dissa sin kollega - för det skulle hon aldrig göra), att det hade varit rent elakt om vi hade lyssnat på veterinären i förrgår och låtit henne somna in.

Hon trodde INTE att det var en hjärnblödning, men definitivt något neurologiskt. Kan vara en tumör, kan vara något annat. Vad kan man inte få reda på utan skikt- och magnetröntgen. Och på gamla hundar kan sånt här hända och man får aldrig reda på orsaken, hur många utredningar man än gör.

Vi gjorde rätt som avbokade röntgen idag, eftersom även veterinären kunde se att hela Lill-Loppans personlighet fanns kvar, trots sin vinglighet, att hon välter ibland och att ögonen far omkring i skallen på henne. Hon förstår inte att hon är sjuk överhuvudtaget (hon försökte tom hoppa upp i knät på mig inne hos veterinären - men jag lyckades hejda henne - för avståndet missbedömde hon duktigt).

Det kan bli helt bra, det kan bli sämre och det kan bli bättre men att hon kanske resten av sitt liv kommer vara lite "sned" utan vingel. Det är inget som någon kan sia om idag.

Men jag mår bättre, och då mår loppan bättre. Och som sagt, hon förstår inte ens att hon är dålig. Hon ställer sig på bakbenen som vanligt när det är dags för mat (och välter), och ALLT annat som hon alltid har gjort.

Det enda hon möjligen lider av är att hennes elaka mamma säger till henne att hon inte får göra saker själv, som att galoppera i trappor, eller hoppa upp i soffan. Men hon lider inte av all extra kärlek och godis (godis som hon normalt inte får pga sin mage - men är man sjuk så är man).

Jag har lärt mig att inte ropa hej förrän jag har kommit över bäcken, men hon lyckades i alla fall få mig att hålla mig tämligen sansad. Något som jag inte var hos Vidriga Veterinären.

Man kan inte låta bli att fundera. Jag har haft hund i hela mitt liv. Det enda jag inte varit med om på detta sätt tidigare är neurologiska skador, men har i övrigt bra koll på veterinärer och djursjukdomar, och går hellre till veterinären en gång för mycket än en för lite.

Men vad hade hänt om en person/familj som inte är hundvan hade kommit till en sådan veterinär och fått det beskedet? Och faktiskt avlivat hunden för att veterinären vet ju faktiskt bäst.

Brrr...vill helst inte tänka på det. Vissa människor skall inte ha vissa yrken.

Man FÅR inte bara titta på ålder och säga "du skall dö", utan att ge alternativ.

Alternativet finns kvar för min del också, men det hände i alla fall inte i förrgår.

PS: Och tack Cecilia och Atahari för stödet - det behövdes och behövs fortfarande.

Jävlaförbannadeskitveterinär

Nu har jag pratat med "min" gamla veterinär som bytt sjukhus.

Jo, Lillan fick en hjärnblödning igår, om det råder ingen tvivel. Men, hundar KAN hämta sig från en hjärnblödning och hon har fortfarande kvar sin personlighet (dvs fortfarande lika hungrig, glad och spjuveraktig - men hon tiltar huvudet och vinglar).

Att göra en skiktröntgen kan förvärra det. Narkos, förvärra blödning osv osv. Så det handlar bara om att vänta ut det. Hon är bättre idag än inatt (ligger bredvid mig i soffan precis som vanligt, men är uppe och vinglar då och då).

Jävlaförbannadeskitveterinär inatt som mer eller mindre gav oss fem minuter på oss att bestämma oss för om vi skulle låta henne somna in eller inte. Jag vill slå, något hårt...mosa sönder saker när jag tänker på hur vissa, både djurdoktorer och människodoktorer är.

Jag tänker inte göra röntgen efter samtalet med "min" veterinär. Som hon uttryckte det "Vad kan dom göra, konstatera hjärnblödning? Det har vi redan gjort."

Jag inser att det troligen inte är långt kvar, dagar eller veckor. Men FAN inte en avlivning inatt som akutveterinären tyckte.

Och jag skulle aldrig aldrig låta en hund lida. Hellre lider jag själv.

Men tro mig, just nu lider hon inte. Mamma kom precis med choklad och det är en mycket lycklig hund med personligheten totalt intakt. Dessutom med försäkran från RIKTIG veterinär att hundar inte lider av hjärnblödning så länge dom är glada, äter och inte mår illa.

Och hon gör inte någotdera.

Nu har jag gått från att vara tokledsen, till ledsen-arg.

Jag älskar min loppa, och kan jag köpa lite tid till med henne så blir både jag och hon gladare.

Gråter så det sprutar

Har precis kommit hem från djursjukhuset igen, med Lill-Loppan.

Hon var helt normal på kvällspromenaden, galopperade hem för att få sin belöning i form av kvällsmat. Fick sin kvällsmat, gick och lade sig med mig på soffan en halvtimma och sedan ner på golvet. Efter tio minuter hörde jag en duns från golvet och tittade ner och såg henne försöka resa sig men kunde inte.

Vinglade, trillade och jag tänkte hjärnblödning direkt. Hund under armen och ut i bilen. Fick träffa en veterinär som "misstänkte" hjärnblödning och tyckte att vi skulle låta henne somna in med tanke på hennes höga ålder.

När jag frågade om alternativ för att säkerställa och om hon lider NU, så fick jag svaret att det gör hon inte, och att man kan göra en skiktröntgen.

Nu fick hon åka med exet hem och sova, och är redan lite mindre vinglig. Sprang in på sina småvingliga ben och ville ha mat. Vi har tid för röntgen på torsdag.

Troligen kommer vi att få låta henne somna in på torsdag, men vem vill låta sin hund dö utan att ha gjort allt i sin makt för att kontrollera att vi inte avlivar henne i onödan.

Jag funderar över veterinären ikväll som efter att enbart ha tittat på henne i fem minuter och konstaterat hennes höga ålder säger att hon tycker att vi skall låta henne somna in direkt.

Varför? Om det finns alternativ och om Lill-Loppan inte lider?

Jag förstår mig inte på vissa veterinärer. Men jag förstår att detta är neurologiskt. Och jag förbereder mig på det värsta.

Men inte efter fem minuter på djursjukhuset.

En bit till av mitt hjärta har brustit. Båda mina älskade inom loppet av ett halvår.

Jag orkar inte - jag stänger av nu - och är evigt tacksam över att hon fick följa med exet hem istället för mig. Hon behöver lugn och ro, och med en hispig mamma är detta det bästa jag kan göra för henne, så får hon komma hit imorgon bitti igen.

Jag förstår inte...men gråt finns det så det räcker och blir över.

Hon var helt frisk och det gick på fem minuter.

Kan en hund hämta sig från en hjärnblödning?

Älskade!

Fundering med bakgrundsljud

Kollade just på kökskorten och insåg att vi hade en blender (eller vad det nu heter).

Jag vill bara klargöra att jag inte är en sån person som svänger ihop en grönsakssmoothie till frukost eller mellanmål.
Faktum är att jag i detta nu undrar varför den står där. Jag har i alla fall aldrig använt den.

Bakgrundsljuden kommer från övervåningen.

Mannens dator har varit trasig i flera månader så vi har haft vår stora här nere kopplad till TV'n och våra laptops. Datarummet som tidigare även det var på nedervåningen har bytt plats med gästrum på övervåningen och IDAG har han lagat sin dator och installerat sitt spel som han inte har spelat på evigheter.

Eftersom han har haft ryggskott i två dagar och inte kunnat sitta, och vi idag haft en ambulerande naprapat här som har lagat HONOM sitter han nu och spelar.

Något spel där man skjuter folk, och orden som kommer med jämna mellanrum från övervåningen går icke att återge här. Men det är svordomar blandat med könsord.

Tur att vi har bytt plats på rummen, eftersom han hörs sämre uppifrån. Och ännu mer tur att det inte är ett smack lyhört, för då hade grannarna trott att det var hustrumisshandel på gång.

Synd att han lagade sin dator ;o)

The Kök Update (på syrrans begäran)

Före: Notera gärna att vi inte ägde ett köksbord. Köket var inte en plats för annat än matlagning.


Före: Missa absolut inte den otroligt snygga träskivan ovanför diskbänken a´la 80-tal. Stänkskydd? I think not...
Påsarna undrar ni? Bor man med en källsorteringsfanatiker så har man olika påsar med olika innehåll. Jag ber om ursäkt - vi lagade inte bara mat i köket - vi förvarade även påsar med olika innehåll i det.
Tapeten får tala för sig själv - brrr...


Före: Gardinerna som inte blivit bytta på tio år (jo - jag har redan erkänt att jag inte har den där kvinnliga touchen som byter gardiner efter årstid), men dom passade ju i alla fall ihop med de vidriga tapeterna.


Efter: Nya tapeter - valda med panikångest, nyklösta av kattfan (han är fortfarande inte mammas pojk - han har gjort det stora sveket nu...men mer om det senare). Bortse från bubblorna, det är icke intapetserad katt, dom försvinner mer och mer.
Och, nytt bord med stolar...dessutom - MITT utvalda aromakrus (ju mer jag säger/skriver ordet dessto lättare går det).


Efter: KAKEL! Ful skiva BORTA. Ny hemort...på soptippen.


Efter: Jag säger bara KAKEL...igen...ingen kräkblommig tapet ens över den delen av bänken!


Efter: Gardiner - samma nya hemort som träskivan - soptippen.

Kommer att komma upp nya, enfärgade beige gardiner som passar med tapet, kakel och bänkskivor. Lysrörshistorian i taket är ett minne blott.
Nu skall vi bara inhandla ny taklampa och gardinstång så är det komplett.

Martin Timell - släng dig i väggen :o)

Till Listoplisto

E6'an - "soluppgång" - precis på väg hemifrån mot Strömstad. Visst är det vackert? Framför allt den där lilla detaljen att man verkligen ser solen bland alla mulenheter?
(Dessutom funderade jag på vad dom andra bilarna trodde när jag satt i bilen på morgonkvisten och tog kort ut genom rutan samtidigt som jag körde - men vi kvinnor har en grym simultankapacitet - ifall någon var olyckligt ovetande om detta fakta)


Pissväder och mulet ända tills det var en halvmil kvar till Strömstad, och detta var synen jag möttes av i stan. Då blir man glad igen...



...faktiskt så glad att man tar ett kort till. Och sitter och suktar efter sommar, båt och bad. Man skulle nästan kunna inbilla sig att detta kort är taget på sommaren. Men icke, rykande dagsfärskt. Och det enda som skvallrar om färskheten är att det inte är en enda norsk båt i farleden in mot Strömstad. Inte någon svensk heller. Ingen båt så långt ögat når. DÅ, är det inte sommar - men vackert så det sjunger i öronen i alla fall.



En mil från Strömstad på väg hem, återigen tillbaka på E6'an var det slut på det roliga igen. Så här såg det ut hela vägen hem, och gör fortfarande nu när jag har intagit horisontalläge med datorn i knät.

Att en liten ynka mil kan göra så mycket är ju skrattretande. Men jag fick i alla fall sol idag, till skillnad från alla andra stackars göteborgare som liksom mig bor i en grynig, grötig och regnig skitstad på vintern.

Vinter?! PAH! Vet inte när jag såg snö eller sol sist på vintern i den här stan. Borde myntas en ny årstid, enbart för Göteborg...och möjligen Borås.

Någon som har bra förslag på namn på vad man kan kalla en vinter utan snö, grådaskigt och MÖRKT.

*nynnar på "regntunga skyar...*

Kom igen till sommaren igen - då kan vi snacka...då ÄR västkusten bästkusten. Men nu är det banne mig ett enda stort dåligt skämt.

Korkad

Skall vara på banken i Strömstad 08:30 imorgon.

Planen var att åka idag på eftermiddagen och spendera natten i lägenheten där för att slippa gå upp i svinottan och även passa på att fika med kamrat.

Gjorde jag det?

Näe, för jag hade ingen lust i eftermiddags.

Ångrar jag mig nu när jag måste åka om sex timmar och precis har börjat kolla på en film?

Helt korrekt!

*korkad korkad korkad*

En bra söndag får kompensera för dumheten!

Töntigt - jag vet...

...men jag gillar verkligen texten till denna sång. Känns inte så pretto som andra sliskiga kärleksballader. Mer "på riktigt"

Aldrig ska jag sluta älska dig

Text och musik: Jonas Gardell

Sång: Helena Bergström

Jag vet att jag inte är nå´n skönhet eller så
Om du lämnar mig kan jag det väl förstå
För vad har jag att ge dig som ingen annan har
Jag är ingen särskild men´s du är underbar

Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om
Hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
Att du är där för mig som jag är här för dig
Ge inte upp

Livet är en gåta

Du är gåtans svar
Allt annat må försvinna om du blott stannar kvar
För också när jag tvivlar det känns som allt är slut
Jag sjunker ner i hjälplöshet och inte hittar ut

Aldrig ska jag sluta....

När jag klantar mig

När jag sviker dig
När jag sabbar och förstör
Var kvar ändå

Tro för oss två
För du vet jag än gör

Ja, vad jag än gör.

Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om
Hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
Att du är där för mig som jag är här för dig
Älska mig då

Aldrig ska jag sluta....

Älska mig då

Älska mig då

Älska mig då

Dagen efter kvällen före

SPA!

Enda "drawbacken" var att jag hade chansat och beställt två helkroppsmassager. Men, E vet inte om hon är gravid, och rekommenderades att inte ta helkroppsmassage.

Vi visste att det var något med gravid och massage, men inte riktigt vad. Trodde att det var kanske senare i eventuell graviditet, men det visade sig vara fram till vecka 12. Så hon fick ta nack och huvudmassage istället.

Behandling, bubbelpool. Två trötta och urlakade kärringar som försökte göra sig snygga i ultrarapid. Hunger i kombination med "efterbehandling-och-poolliggande" var inte ett pigghetspiller.

Åkte till en favoritrestaurant, åt massa god mat och drack cola hela kvällen. Japp, jag körde...och E drack inte av förklarliga skäl. Och det var kanonmysigt!

Vid halvtolv igår landade vi hos E, där hennes man och min hade varit barnvakter, druckit öl och löst världsproblem.

Och hemma igen vid ett. Alldeles lagom och inte en droppe alkohol.

Jag är helnöjd med gårdagen. Vissa andra saker är jag inte lika nöjd med. Eller glad. Men varken arg eller ledsen. För nu tror jag att jag förstår. Jag måste bara klura ut hur jag skall hantera det.

40 going on 14

Tre meningar fel resulterar i klamp uppför trappan. In i sovrummet. Smäller igen dörren och försvinner.

Jag har en tonårsson in en 40-årings kropp.

Salus Per Aqua

Tapet lagad. Lister uppsatta. Upptäckt att tapeten UNDER troligen har släppt på vissa ställen. Men jag ORKAR inte bry mig just nu, jag tänker ge det en vecka och det som inte ser bra ut då får helt enkelt fixas då.

Idag skall jag och sambon bjuda väninna på SPA, helkroppsmassage och middag. Dvs vi skickar mig med väninnan på SPA och middag medan mannen får göra vad han vill. Hon har tre barn, eget företag och BEHÖVER ett break.

Så hennes man får glatt sitta hemma med barnen och hålla dom sysselsatta medan jag och E ligger i jacuzzin.

Men hon vet inte om det än - bara att hon blir hämtad halvtre.

Visst är jag snäll mot mina "trebarnsmammaväninnor" som är i STORT behov av en andningspaus.

Sen är det ju inte en nackdel att det blir en bonus för mig som går med och får samma behandling ;o)

ÄNNU ARGARE

Klockan är halvjävlaåtta, det är lördag MORGON.

Jag var inte glad när jag somnade, och att vakna till ett kök där KATTFAN (han som var mammas pojk tidigare har nu degraderats till detta namn) har spenderat morgonen med att riva upp dom NYA tapeterna i nederkant och leka med pappersbitarna var banne mig droppen.

Nu har jag så mycket ilska i mig att det kommer pysa över vilken sekund som helst.

Mina nya tapeter. Som jag slet med som en idiot igår. Måste nu göras om på vissa ställen.

*exploderar*

Fredagkväll...

...och jag tänker elaka tankar.

För övrigt kommer det varken komma "före" eller "efter" kort förrän dom jävla bubblorna i tapeten har försvunnit. Det skall tydligen bara ta ett par dagar enligt en godkännande fader.
Det är väderspänningar i tapeten.
Vem har fjärtat i tapetlimmet undrar jag?

Jävla bubblor och jävla fredag!

Katt-Tapet

Tapet uppe, ingen katt intapetserad.

(Bara en försäkring till alla djurvänner)

=)

Tapet

Bucklor i tapet som INTE är luft utan beror på att katt är intapetserad - skall man försöka jämna ut dom på något sätt?

Silikon på tassarna och tapetlim på nosan.

Tur i alla fall att EN katt har vett på att vara RÄDD!

*irriterad matte som slänger ut ena katten gång efter annan - men som smiter in genom fönstret igen*

Min lille hantverkare och jag

Är man målare har man tydligen en viss yrkesstolthet. Som i alla yrken.

Han kom hit för att kakla. Väl medveten om att jag skulle måla under tiden.

Jag började måla, medan jag såg hur svetten bröt ut på hans panna. Efter sisådäringa tio rollningar kom det:

- Jag klarar inte att se när du målar!

Tråkigt för dig sa jag, ta ditt kontrollbehov och börja kakla.

Då började han gapskratta och gick iväg, med ett öga på mig och ett på kaklet. Nu har jag målat det jag "får" måla för honom. Men vi har i alla fall roligt. Och jag har lovat honom lunch.

Dock inte hemlagad eftersom köket ser ut som att någon har sprängt en bomb i det.

Blev erbjuden jobb som målarlärling - kanske tar lite extra tid innan jag blir Martin Timells sidekick.

Förståelse och självinsikt - en oslagbar kombination när det funkar

Han förstår mig, jag förstår honom.

Nu återstår bara hur vi skall få till den ultimata lösningen så alla blir glada.

Jag tänker i alla fall börja med mitt kall imorgon. Min lille hantverkare kommer, och så vitt jag förstod det så kommer han att kakla imorgon.

Vilket medför takmålning, väggmålning (en mural kanske?) och tapetsering för min del. Sedan gardinerier.

Måhända snickrar jag ihop en snygg kornish till gardinerna när jag har sytt klart (mannen lämnade symaskinen på reparation igår - det finns ingen hejd på möjligheterna).

Om det nu inte hade varit för att jag tycker att kornisher är förbannat fula och passar i Antikrundan.

Kommer att uppdatera med foto före, under tiden och efter. Efter "efter" kan ni troligen slå på TV'n och se mig som sidekick till Martin Timell.

SE MIG!

Du rev muren - fasaden är borta.

Jag kräver inte mycket.
Jag saknar din hand på min hand.
Jag saknar orden som säger det jag vill höra.
Jag behöver fysisk kontakt.
Jag behöver ord.
Jag behöver handling.
Jag behöver veta att jag är bra, utan att behöva fråga.
Jag behöver kramas i fem minuter utan att be om det.
Bygger sakta upp min mur igen - bakom den gör det inte så ont.

Vad behöver du?

Och ett ledsamt...

...gick just igenom och sorterade ut alla hundbilder för att ge till exet. Han har inga kort, jag har alla.

Ingen bra idé. Sorgen över Stor-Loppan bara ramlade ner i skallen på mig som ett betongblock igen.

Alla dessa bilder. Alla dessa år.

Hon skulle ha blivit 15 år den tredje januari i år. Och hon fattas mig. Ingen förstår. Förutom möjligen exet. Ingen annan kände henne. Ingen mer än jag har levt med henne sen hon var ett litet nystan på åtta veckor.

Det gör ont. Inte hela tiden längre. Men när det kommer över mig finns det ingen hejd på tårarna. En bit av mitt hjärta försvann med henne - så enkelt är det.

En bild från 2004. Lill-Loppan och Stor-Loppan ligger sked. Mot Stor-Loppans vilja troligen.

Det är svårt att tro att det är samma ras, att dom är halvsyskon och att det bara skiljer ett halvår på dom. Två mer olika hundar går inte att hitta. Storlek, personlighet och temperament.

Jag tror fortfarande att det finns massor av leverpastej i hundhimlen. Och att man får göra precis allt man vill.

Men om inte vi klarar oss utan henne - hur klarar hon sig utan oss?

Sorg!

Roomservice släng er i väggen!

Det är lika bra att inse att jag har ett nytt kall. Det var meningen att jag skulle bli arbetslös och inse att jag skall hålla på med inredning.

Måste bara komma över panikångesttröskeln när något skall inhandlas först - men det funkar nog med lite beteendeterapi.

Hämtade tapeterna, de består av typ rutor kanske 20 x 25 centimeter. Fyra färger, från cremévit, ljust ljust grått, ljust ljust beige och beige.

Fyra nyanser av beige, kan det vara något för Killinggänget?

Anywhichway, det visade sig att gardinerna jag köpte på känn igår har EXAKT samma färg som en av de beiga rutorna. Och jag bara chansade så där nonchalant som man kan göra som heminredare.

Jag är lite rädd - men samtidigt känns det lite religiöst.

Är det någon idé att motsätta sig ett så uppenbart kall?

Ordning LITE återställd

Har schemat i en vecka nu. Sambo jobbar på ett företag som inte är jättestort, och varje gång han går på toaletten för att göra nummer två så sprider sig lukten snabbare än mjältbrand på kontoret och folk skriker "K har bajsat!".

Nåväl. Jag hittade min Yankee Candle Pet-Odeur spray, Clean Cotton lukt (dvs ren tvätt-doft) som jag gav till sambos kollega. Med följande kort. För att ges till sambos chef som fick den imorse. Jag är helt enkelt den bästaste jag vet, och dessutom fantastisk rolig för den som har samma låga humor som jag. Och dessutom har jag balanserat ut mitt mentala stadie av inredningspsychovarning.

Detta kortet fick chefen ihop med sprayen. Enligt källor, chef nöjd...sambo har inte sagt något om det...alls. Inte till mig heller *flinar*. Han sitter väl med grabbarna och pratar om hur svårt han har det hemma och hur elak hans sambo är :o)

Denna spray torde lösa stanken - När K har lagt ett lass i tanken

Fixar den katt och hund odör - Funkar den när kontoret skriker ”K har skitit” i kör

Bättre än C's hårsprej – En present från mej till dej

Lever med ”skiten” jämt och ständigt – Vet att det luktar jävligt eländigt!

Slit den med hälsan :o)

Hälsningar "V"

Orolig

Inte nog med att jag har börjat elda ljus till förbannelse, jag har dessutom börjat med doftoljor i (nytt ord för mig här) AROMAKRUS.

Jag valde tapeter häromveckan. OCH konstaterade idag att med nytt kakel, nya tapeter, nytt bord och stolar så kan ju inte dom gamla dammiga fula gardinerna hänga kvar.

Så jag köpte nya. Valde själv. På IKEA som jag avskyr att gå till. Inte nog med att det inköptes gardiner. 600 värmeljus också. Och en gigantisk genomskinlig kruka att ha dom i som "prydnad".

Vi såg det på stället vi käkade på idag och blev inspirerade - och det blev faktiskt abbans snyggt. Förvaring och prydnad i ett liksom.

OCH dessutom inköptes ytterligare en stor glaskruka, och potpurri (kan knappt uttala ordet) för att ersätta död ormbunke i badrummet.

Stearinljus och potpurri för 700 spänn, gardiner för 249. Nu börjar jag bli jävligt orolig för mig själv.

Jag måste laga någon elkabel eller byta däck på bilen så jag återställer balansen.

Jag är ju inte ens INTRESSERAD av homestyling!

(Lampinköp till köket överlåtes dock med varm hand till sambon - jag har nått min gräns)

*rädd*

PS: Har just kollat på Guldkompassen - rekommenderas varmt!

*skäms - men erkänner i alla fall*

I korta drag.

Båtmässa, drack fyra (ja, jag sa FYRA) öl. Hemma vid sju, fjortiskräktes utanför varje grannes hus på väg till vårt. Var inte ens FULL.

Krashade på soffan. Somnade till film och vaknade för en stund sen.

Andra gången på ett par veckor som jag fjortiskräks, även om förra gången var berättigad och jag var kastrullfull. Men inte IDAG.

Har mått tjyvens ett par dagar, och snabbanalys av läget är magkatarr igen. Min magkatarr tål inte alkohol. För fyra öl - det kan ju en fjortis dricka utan att kräkas.

Nu har sambon gjort sitt bomärke genom att förra helgen landa i alla grannars häckar på baksidan. Jag idag genom att lämna matrester utanför deras framsidor.

Someone have mercy - skjut mig!

Vi hann iaf med ett par timmar mässa innan vi drack öl, lite shopping lite båtkoll.

Nu ska jag inte dricka mer. Inte förrän jag har ätit en kur Losec i alla fall.

*dags att krypa ihop i soffan och skämmas lite till*

En båtmässa och en stor stark tack...

Har hört att det finns folk som tjänar pengar på sitt bloggande. Det gör inte jag (quelle surprise). Om någon har dryga tre mille laying around så får ni gärna köpa ovanstående båt till mig. Finns bara runt två mille tar jag gärna nedanstående båt. Tack! :o)

Nu är det dags för den årliga båtmässan. Och hör och häpna, först inlämning av bilen på service. Kamrat svarade i telefon - när jag smygringde från dolt nummer - nu kommer han inte undan längre.

Fildelning

Tittar på programmet när Bert Karlsson attackerar Pirate Bay duktigt för P2P.

Berts största issue är att musikindustrin blir lidande. Diskussion mellan mig och sambon blir följande (och jag tror att det skall bli en laddad diskussion som vanligt):

J: Jag laddar ju faktiskt hem musik. Men om jag tycker att den är bra så går jag och köper skivan.

K: Ja, jag med. Jag köpte ju "Värsta Plattan" med Markoolio.

Ridå.

Vad svarar man en man som skakar gumpen till "Ingen sommar utan reggae"?

Mållös!

Fånigt

Är det fånigt att städa köket när det kommer vara fullt med slipdamm om en vecka?

Japp, det är det!

Är det fånigt att fortfarande fundera på vilken ljuslykta som kommer passa bäst på det nya bordet?

DOH!

Familjen Felordning

Idag kommer våra nya möbler till köket. Barbord i ek med fyra skinnbarstolar. Skitsnyggt.

Om man bortser från den lilla detaljen att snickaren inte kommer och kaklar förrän i mitten av nästa vecka, och att det inte går att tapetsera förrän efter det är kaklat. Så vi kommer ha snorsnyggt barbord med stolar, ihop med vidrig jävla "planka" ovanför diskbänken istället för kakel, samt en äckelgrön tapet som på sina ställen är bortriven efter koll av hur svårt/lätt det kommer bli att tapetsera.

Snyggt, verkligen jättesnyggt.

Men, min första tanke när jag fattade att vi skulle få möblerna idag var "undrar vilken ljuslykta jag skall ställa på barbordet". Sambon har skapat ett monster. Har inte på 38 år inhandlat så mycket som ett värmeljus, men sambon älskar stearin och värmeljus. Jag är inte den puttenuttiga, pryliga stearinljustypen.
Men jag lever efter devisen, skall det göras så skall det göras till överdrift. Jag har numera inte bara handlat värmeljus, utan även aromalyktor och doftoljor. Varje morgon tänds två lyktor på soffbordet, samt fem andra värmeljushållare.

Och jag har efter flera panikångestattacker valt tapeter. SJÄLV! Är det något jobb jag aldrig skall ha så är det homestyling, det är mannens avdelning.

Sambon ser rädd ut och säger att jag har gått överstyr.

Skapar man ett monster får man leva med det. Den som bäddar får man ligga med.

Nu skall jag rensa köket. Så gott det går.

Välkommen februari!

Jag har överträffat mig själv. Tydligt tecken på arbetslöshet och rastlöshet. Mitt förra rekord var på 30 inlägg i januari förra året (tydligen är januari en pissmånad) men januari i år var FEMTIOSEX inlägg.

Jag behöver en hobby...knyppling anyone? Eller ett jobb.

Vaknade på fel sida med varenda tagg ute imorse. Kollade posten och hade fått ett jobb tillsänt mig från arbetsförmedlingen. Visserligen ett helt okay jobb, men i VARBERG. Jag bor på fel sida Göteborg, och att arbeta i Varberg skulle i rusningstrafik ta mig sisådär fyra timmar i bil varje dag.

I min branch ligger alla "mina" jobb i närheten av där jag bor. Inte i en jävla håla i Halland.

*morrar*

Nån som vet vad som händer om man inte söker jobbet?