Åsså vart det söndag igen!

Söndag!

Längtar efter hundarna som jag inte har sett sedan i fredags. Har haft en riktigt bra helg, SPA-kväll i fredags (fadern med bihang bortrest över helgen), så det blev jacuzzi med drink efter jobbet med insomning i soffan framför TV'n och lördagen spenderades med det nästan sista vinterpysslet med båten men idag slog anxten till med full kraft.

Det är fan inte roligt att vara "vuxen" och helt plötsligt känna sig rotlös, hemlös och vilse i pannkakan. Känner mig inte ens hemma när jag är hemma hos hundarna, och där har jag ju faktiskt bott i tio år. Har inte sovit en enda natt med hundarna på drygt två veckor vilket gör att jag längtar ihjäl mig, trots att jag har varit hemma hos dom. Det är liksom inte riktigt samma sak som när man går och lägger sig på kvällen och dom kurar ihop sig bredvid och somnar för natten och man strider om kuddar, täcken och framför allt plats (hur två så små jyckar kan bli så långa och breda i sömnen är en gåta).

Men jag vill inte sova "hemma", även fast det finns en gästsäng, det känns bara konstigt.

Har mao inte haft en bra dag, och inte blev det bättre när exet ringde och sa att hundarna längtade. Tårarna sprutade och jag ger mig fan på att han sa det för att trampa på min ömma nerv. Men jag har ju inget val, han sitter cementerad, jag vill att hundarna skall må bra och vill inte flytta omkring dom, och huvudsaken är att DOM mår bra, det är inte deras fel att vi inte passar ihop.

Tråkigt inlägg, tråkig dag...

Nu är det filmtajm!

Fas 2

Jaha, då har exet inträtt fas två, någon som vet hur många faser det finns...själv är jag fortfarande i limbo och fattar ingenting (hårfärg blond, fetvadd i hjärnan). Vi var överens om seperationen, JAG flyttade och bor i kappsäck o åker fram och tillbaka som en skottspole för att träffa hundarna och IDAG börjar hans irritationsfas för att allt är skit? Det första som händer är att han säger att det är ju typiskt att allt ska hända när jag för en gång skull är ensam med hundarna, att han, som älskar att sitta på röven hemma, kanske kan bo perioder hos ngn annan så jag kan bo hemma med hundarna vissa veckor och att allt bara är skit? Han fick välja var han ville bo, och om han tror att jag tycker att det är en dans på rosor att vi a) har en sjuk hund som vi båda älskar och b) svischa runt som en galning för att träffa dom så mkt som möjligt och honom så lite som möjligt och dessutom bo i en kappsäck?

Och NU har människan beställt en semesterresa och åker nästa helg, han som inte har velat göra ett smack dom senaste fem åren. Kudos till honom för det dock, men tänk om han hade kommit på att det fanns en värld utanför tomtgränsen lite tidigare?

Om detta är en martyrtävling så vinner jag...okay?

Ligger och trynar...

...i sängen och är hemma för vård av sjuk hund. Ena älsklingen fick en hjärnblödning i torsdags och får inte vara ensam eftersom hon kan trilla och slå halvt ihjäl sig. Var hemma fredag, och hade tänkt att vara hemma till torsdag då vi har återbesök. Ledsen...givetvis, för blir det inte bra finns det inget att göra, och vad gör då mitt pucko till chef?

Jo, han ringer imorse och upplyser mig om att REGELVERKET säger att det inte finns ngt som heter vård av sjuk hund...no shit Sherlock, det hade jag ju ingen aaaaaning om...ta det på mitt semesterkonto eller kompsaldo och sen kan du stoppa upp regelverket i arslet var mitt omedelbara svar. Sen kom kommentaren att han FÖRVÄNTAR sig att jag är på plats imorgon och att det måste finnas "hem" för sjuka hundar. Svaret blev då att jag föreslog att om hans barn någon gång blir allvarligt sjuka så placerar han dom på ett gruppboende så han faktiskt kan gå och jobba.

Behöver jag säga hur förbannad jag är? Ignoranta jävla skitstövlar som inte har behövt vårda i hela sitt liv för det gör väl antagligen lilla frugan, och det gör inte saken bättre att vi har ny avdelning, honom som ny chef (även om han är gammal i gården) och att ALLA vantrivs för att han suger kalle-urban-kalle.

Sansade mig själv genom att skriva ett mail till vår högste chef där jag lugnt och stillsamt talade om för honom att Bossman faktiskt suger (fast i helt andra ordalag) och sen lade jag mig och nätshoppade (Cecilia, du har tips på din sida).

Så, nu ska jag försöka få exet att vara med "barnen" imorgon, vilket är jobbigt nog med tanke på nyseparering och vår relation så att jag kan jobba och dessutom läsa lusen av Jätteproppen Orvar öga mot öga.

Nu är det krig!

Uppdatering...

Singel och 36 år, hur gör man...?

Återigen, sorry Cecilia för min frånvaro, men denna gången har jag ett hyfsat giltligt skäl. Nyseparerad efter 12 år, scary men skönt som fan.

Har inte varit bra på många år, men tror väl att det kulminerade under semestern när jag insåg att jag ALDRIG skulle lyckas få sambon att vilja samma saker som jag, jag har vuxen-damp och han sitter gladeligen på arslet i mååååånader i sträck och trivs som fisken i vattnet, så det var lika bra att ta tjuren vid hornen. Men oj vilka horn, för det första insåg jag vilken fegis jag är, vanans makt är stor samt att man alltid hoppas på att man skall slippa vara den som säger de slutgiltliga orden "det är slut" och dessutom är det jävligt läskigt.

Så, numera bor jag hos fadern igen, i mitt flickrum med jordgubbslakan och har mina viktigaste kläder och dator med mig. Fördelen med pappas hus är att det är gigantiskt och att de sällan är hemma, samt att de är lika opedantiska som jag så det behöver aldrig bli strid om att det ligger skitna strumpor på golvet, nackdelen är väl att det INTE är roligt att inte ha alla sina saker omkring sig och att man bor i en kappsäck! Hundarna ska vi bara inte prata om, vårdnadstvisten pågår fortfarande, men sambon sitter som klister i huset så dom bor kvar där dom bor tills jag har ledsnat.

Utöver det har jag dampat på som vanligt, dock inte skandaler i världsklass. Det är officiellt höst och sorry, men den som säger antingen a) hösten är så vacker för att löven skiftar färg, eller b)det är så mysigt på hösten för att man kan tända stearinljus.

A) Löven har samma färg som rutten trattkantarell och B) Stearinljus funkar på sommaren också, enda skillnaden är att det inte är snorkallt ute och att det knappt hinner blir ljust innan det blir mörkt igen. Och ja, jag inser att det finns folk som gillar hösten, det är okay...men påminn mig bara inte om det =)

Det ENDA bra med hösten är att jag har mer kvalitetstid med min dator...

På återhörande...

=)