I hate to say I told ME so...

Första dagen i bilder - försök att inte dregla på tangentbordet - det blir så söligt ;o) Och vi har faktiskt bara 25 grader varmt :-p
Gnället kommer nedanför.

Bilden ovan är "Hej USA, nu är jag här", halvett på natten - äntligen framme på hotellet i Ft Lauderdale och det första jag alltid gör är att beställa pepperonipizza. Och People Magazine icke att förakta när man vill uppdatera sig.





Hej Miami Ink - för andra gången. I vintras fick jag ju inte gå in eftersom sambon avskyr tatueringar. Det fick jag nu - mot att jag är världens snällaste flickvän resten av livet (vilket redan har skitit sig).




Jodå - det är min fot. Men tyvärr inte Kat von D. Om hon inte har blivit skäggiga damen. Men vad det blev återkommer jag till (bara för att jag vet att syrran dör av nyfikenhet) och tatueringen som syns på vaden är min gamla. Den nya hamnade på foten.




Hej Miami Beach. Samma ställe, utanför samma hotell som vi bodde på förra gången. Men då kom jag aldrig till stranden eftersom sambon och jag hade vissa...hmmm...meningsskiljaktigheter och han lämnade rummet medan jag stod kvar som ett fån.
Nu fick jag flip-floppa med min nya tatuering som absolut inte fick få sand på sig. Det fick den. Jag hoppas att den överlever.

And now to the gnälling:

Vi tar det från början nu när datorn äntligen har behagat vakna till liv.

TROR NI ATT VI MISSADE FLIGHTEN TILL MIAMI FRÅN SKIIIIIITFLYGPLATSEN I FRANKRIKE?

Om ni gissade ja, så var det helt korrekt. Inte nog med att den gamla terminalen sög gammal svettig träballe, nu har dom byggt till en terminal. Där landade vi. Efter att ha cirkulerat i luften en timma i väntan på landningstillstånd eftersom det var sån där dimma som man nästan tror är på skoj. När man inte ser handen framför sig. På riktigt såg jag inte marken förrän kanske 30 meter innan vi dunsade ner.

20 minuter till nästa flight. Buss från ny terminal till gammal. Och hade det inte varit för att slapptasken som körde bussen kände att han var tvungen att kliva av, peta lite i näsan och rensa navelludd så hade vi hunnit. Vi galloperade genom terminalen, kutade under banden till säkerhetskontrollen, allt medan vi hade ett öga på monitorerna vi sprang förbi som riktigt skrek ut "last call for boarding" på vår flight. Och i säkerhetskontrollen var det stopp. Miamiflighten var stängd. Deja fucking vu!

Gick till ombokningsdisken där de trevliga och otroligt språkkunniga (IRONI) talade om för oss att vi skulle få åka dagen efter, men inget direkt flyg utan via Atlanta. Övermindödajävlakropp. Då hittade dom ett annat alternativ, samma dag, avgång efter en timma, från Paris, till Boston, till Atlanta och SEN till Miami.

No way José!

Ja då hittade dom ett sista alternativ. Samma flyg till Boston, men hoppsan...man kunde visst flyga direkt från Boston till Miami. Fast med American Airlines sista sträckan, och det kostar ju stålar...så det var väl inte första alternativet.

Nåväl. Efter sju sorger, åtta bedrövelser och ett flertal brustna blodkärl och franska svordomar så kom vi fram - bara åtta timmar försenade.

(Och det sorglustiga i situationen är att det var bara planen som landade som fick cirkulera, inte de som skulle lyfta - vilket innebar att alla anslutningsflyg med massor av folk som skulle med vårt Miamiplan inte kom med - jag frågade och fick svaret att beläggningen på det planet hade varit 50 personer. FEMTIO??? På en jumbojätte som tar dryga 460 personer. Hade de hållt det planet på backen i en halvtimma till så hade det blivit full beläggning och inte så kostsamt. Men fransoser och logistik är tydligen ingen bra kombo)

Glad?

Så här glad är man när det INTE fungerade på Landvetter för att ingen hade fått meddelandet om att vi skulle ha andra platser. Sen blir man lite extra glad när det är dimma i Paris så planet är innan avgång försenat med en timma. MEN det är sällan jag har blivit bemött av så grymt trevlig personal som idag. Ros till personalen, ris till väder.

Stayin' awake...

...stayin' awake...oh oh oh *sjunger*

Samma visa som förra året. Avresa till Landvetter hemifrån klockan 04:00. Pointless att sova, lika bra att sova på planet och vakna i Miami med rätt dygnsrytm.

Och nej, jag gav inte upp förut. Efter att ha muttrat ett par timmar valde jag att ringa Air Frogs reklamationsavdelning för att reklamera en resa jag inte gjort än - det är ganska avancerat ;o)

Där fick jag ääääntligen det första vettiga svaret. Air Frogs online check-in hade legat nere hela dagen. Men det visste tydligen inte de miljoner människorna jag pratade med på callcentret i fyra timmar.
Där fick jag i alla fall prata med en tjej som lade mer än två strån i kors, och hon försökte till och med att uppgradera oss till Business för att kompensera men det gick tyvärr inte. Men, hon gjorde i alla fall en notering till incheckningen på Landvetter att vi bör få comfort seats Paris-Miami.

Nu kommer bara det spännande. De släpper inte de platserna förrän två timmar före avgång. Och frågan är...är det före avgång Göteborg, eller är det före avgång Paris?

Om det är två timmar före Paris så är vi rökta, för då sitter vi på ett plan TILL Paris. Och har inte tid att dona med ombokning i Paris. Den som lever får se, men rent logiskt borde det ju vara avgång Landvetter eftersom man checkar in hela vägen. Men Air Frog är inte logiskt...alls.

Och hon beklagade att det inte fanns några rutiner när ett system som detta kraschar, och skulle rapportera det för att det måste bli en förändring så det inte kan hända igen.

Nu vet inte jag riktigt hur det hjälper mig just imorgon - men det hjälper kanske nästa gång - eller så kan ju någon annan glad själ tacka mig för att jag gav mig fan på att NÅGOT skulle hända.

Håll tummar och tår för att det funkar vid incheckning imorgon.

Så skall jag hitta på något att sysselsätta mig med utan att somna i lite drygt fyra timmar.

Jag har lyckats förut, men det slutar alltid med att man är så trött att man nästan mår illa.

Nyduschad, sitter i soffan och skall titta på något på TV - som gjort för att man skall nicka till.

*nynnar vidare*

Staaaaaayin' awake, stayin' awake....ohhhh oh oh...

Jag visste det!

Jag inser mig härmed besegrad av Air Froglegs.

Efter att ha suttit i telefon sedan 08:00 tills nu med 249829348 olika, jättetrevliga, personer så visar det sig att anledningen till att det inte fungerar att checka in mannen är för att han har ett FRANSKT biljettnummer och jag har KLM. Air France checkar inte in hela vägen till USA pga säkerhetsskäl medan KLM gör det.

OCH DE TILLHÖR SAMMA ALLIANS! Och är bokade på samma websida!

Men det finns ingen, absolut ingen...som kan gå in och peta i bokningen. Så vi får snällt stå vid incheckningsdisken i svinottan imorgon istället för att ta det lite pannkaka som brukligt. Och vi kommer därmed inte att veta förrän imorgon om vi kan köpa till "comfort-seats" (dvs nödutgång med BENPLATS) eller om vi ens kommer att bli seatade tillsammans. Det är nämligen sådant man brukar göra online annars.

Jag är alltså irriterad på fransoserna redan innan jag har hamnat på flygplatsen i Paris. Det är ett rekord.

Och nu skall jag komma ihåg...KLM KLM KLM KLM...blanda inte in Air France i leken.

Men, on the up side...vi flyger sprillans nya jumbo-jättar. Sist var det ju ett gammalt härke från 80-talet och i vanliga fall brukar det inte vara dubbeldäckare längre.

Det kan ju förhoppningsvis bli lite roligt i alla fall...eller nåt!

Uppe före tuppen...

...för att checka in.

Fungerar det? NÄÄÄÄÄ!

Är jag förvånad? *skrattar hysteriskt*

Nu har jag lyckats checka in mig och sambon på flighten till Paris, och den kan ju kvitta. Jumbo-jätten till Miami känns ju lite viktigare. Men där går det inte att checka in honom...alls...bara mig. Och vi är ju som sagt inget ressällskap i ordets rätta bemärkelse.

Om nio minuter kan jag ringa...om nio minuter kan jag ringa...om nio minuter kan jag ringa...aoooouuuummmm...

Och sen - förklara...jag blir lika förvånad varje gång. Man får inte checka in förrän 24 timmar före avgång. Jag loggade in exakt 24 timmar före avgång - och planet - alltså jumbo-jätten - var i princip redan full. Det fanns spridda platser.

Hur lyckas folk? Finns det någon BOSSE-fil som jag inte vet om?

Men det kommer väl bli som det blev en annan gång. Sambon på rad fyra, kompis norrman på rad 28 och jag på rad 47.

Det är dock en helt annan historia - det finns nämligen ett amerikanskt flygbolag som jag har bojkottat också, och detta var deras fel...och amerikaner är överlag grymt serviceminded. Utom just detta flygbolaget (som för övrigt ingår i samma grupp som KLM och Air France på atlantflygningarna - jag brukar dubbelkolla så att det inte står "operated by NWA" - men man kan aldrig vara säker.

Just nu vet jag inte vilket som är värst, att flyga med snorkiga smala slynor som pratar franska, eller snorkiga amerikanska, eller att det är en jumbo-jätte och jag inte vet om den är från typ 80-talet (vilket dom brukar vara...vilket också innebär att det inte finns TV i varje stol utan det hänger en stor tjock-TV uppe på väggen och man kan inte välja film) eller att det inte FUNGERAR ATT CHECKA IN!!!!

Så, nu har jag slösat bort tillräckligt med tid här för att jag skall kunna ringa. Dom öppnar ju inte förrän 08:00.

Woman on the verge of a nervous breakdown...

Grodätare!!!!

Okay, KLM och Air France är bäst när det gäller USA. Och jag har åkt med nästan alla. Men senast jag åkte Air France fastnade jag på flygplatsen från helvetet (Paris) i sju timmar medan mitt ressällskap fick åka med.

Efter att ha svurit så det osade över kärringen i gaten, servitören på restaurangen och annat löst folk svor jag att aldrig mer åka Air France utan hålla mig till KLM.

Men vad fan, de förtjänade en chans till. Således bokades dessa biljetter med Air France. Och häng med nu. Min biljett är bokad på mitt Flying Blue kort, och sambons biljett är bokad på pappas. Sambon har fått en fransk biljett och jag har fått en från KLM.

Och redan nu börjar det. Försöker checka in. Går inte. Helt okay eftersom det inte skall gå att checka in tidigare än 24 timmar före avgång.

MEN...det går att gå in på flighten HEM...om två och en halv vecka, och välja säte i ett redan nu nästan helt FULLT flygplan. Men icke på flighten dit. Förklara det den som kan???

Och sen har sambons biljett status "confirmed" och min har det inte.

Vad är oddsen för att något inte går åt helvete? Typ redan vid incheckningen online imorgon bitti?

Och sen ryser jag lite när jag tänker på att jag måste sätta mina nätta svenska köttbullefötter på grodätarflygplatsen från hell...

Och ja...

Jag har precis gått igenom HELA min garderob. Provat alla shorts, kjolar, klänningar och byxor. Är nu på ett så rosenrasande humör över upptäckten att jag har blivit ett fetto att det går ut över hela min omgivning.

Sambon fick just kommentaren:

- Du är ju redan fet, så du är ju VAN!

(Medan jag tuggade i mig söndagspizzan no less...???!!!)

Jag sitter fortfarande och häpnar och undrar vad som har hänt. Mina älskade jeans.

Helt ärligt, kan man gå upp sju kilo på ett par veckor?

FET!

Okay, jag som har en grym förbränning och aldrig bryr mig om vad jag äter och när jag äter det. Inte nog med att jag var deppig innan, nu upptäckte jag att jag INTE FÅR PÅ MIG MINA JEANS!!!!!

Jeans som jag hade för bara ett par veckor sen! Får. Jag. Inte. Upp. Över. Röven!

Mina jeans som jag har lagt undan för att dom är lite för stora åkte precis fram och DOM sitter som en smäck. Jag äger alltså 20 par jeans men kan bara ha fyra par.

Hur i HELL gick det till?

Jag misstänker att det är mina 50 påsar Dumlesnacks som jag har ätit de senaste veckorna...men vad faaaan?

Jag har aldrig bantat, jag har aldrig ens brytt mig om att inte dricka läsk eller skräpmat.

HUR GÖR JAG NU DÅ?

// Fettot i Göteborg

Total höstdepp eller WTF is up?

Vi har haft besök i helgen, av norrmannen med det smittande skrattet och hans dotter för att de skall passa Mini när vi är på semester.

Låt oss bara säga att han inte hade hört talas om Jeff Dunham tidigare, och därmed inte heller sett "Silence - I kill you" (som sambon numera har som ringsignal på mobben)...ni kan ju gissa hur mycket det skrattades. Han skrattade åt Achmed och vi skrattade åt honom.

Men, fan vet vad det är för fel på mig. Jag har tappat sugen. Totalt. Resfeber existerar inte - vilket det iofs inte brukar göra heller. Men jag är inte ens knollrig vid tanken på att få vara borta, långt borta där det är varmt, i 16 hela dagar.
Mentalt rycker jag på axlarna åt allt. Och så är jag lite ledsen för att Mini har åkt till Norge.

Men jag tror att den här höstdeppen håller på att slå världsrekord.

Jag ska ju för fan till Ft. Lauderdale på onsdag!!!!!

Arbetslös?

Vårterminen och höstterminen nästa år överväger jag allvarligt att satsa 100% på studierna, kanske tom vissa läsperioder extra kurser. Allt för att få ihop mina 120 poäng inom en tvåårs-period, och med lite tur och mycket engagemang under ett och ett halvt år. För att sedan kunna söka de jobb jag vill ha och ta kandidatexamen på halvfart under tiden. Och vem vet, jag kanske tom går upp och tar en master. Men vem vet, har bara tagit mig igenom läsperiod ett so far.

Ingen kunde förutse lågkonjunktur. Min plan var att arbeta och plugga samtidigt, men de enda jobben i min branch som finns klarar inte att betala lönen jag är "värd" eller så är jag överkvalificerad. Men då är det ju smart att "utnyttja" lågkonjunkturen" istället för att sitta hemma på arslet och göra INGENTING?

Nu råkar det ju vara så att jag pluggar på distans, men räknas inte utbildningen lika mycket då? Bara för att jag kan sitta hemma i morgonrock och läsa?
Jag läser till något som jag a) tycker är skitkul och b) systemvetare kommer vara en bristvara om ett par år, och är det redan.

Men ibland känns det som att man bara är värd något om man yrkesarbetar. Jag HAR yrkesarbetat i snart 20 år, med ett par avhopp för studier.
Jag fick höra att jag inte utvecklas (för att jag är hemma), men i min värld så kommer jag att utvecklas MER under ett år med studier än vad jag hade gjort om jag hade suttit på röven på min gamla kontorsstol och skött mina arbetsuppgifter med lillfingret. Eller har jag fel som vanligt?

Jag ser detta som en grym investering i mig själv och i min framtid. I min familjs framtid. Och vad är ett år när jag har nästan 30 yrkesverksamma år framför mig?

Jag är jävligt LESS på att höra att allt är fel, för mark my words. Att fixa en högskoleexamen, kanske tom en kandidatexamen i systemvetenskap är inte FEL.

FEL är att sitta av åtta timmar på jobbet och sen gnälla över hur JÄVLA tråkigt det är.

Och inte fan är det utvecklande heller...

666 - the number of the BEST!

Inlägg nummer 666 (helt sant).

Ässade tentan!!!!!!!!!

Det lönar sig att vara ett maniskt kontrollfreak.

Släckte lampan halvtre inatt, ställde klockan på halvsex imorse för att hinna repetera mina "påhittade" tentor fram till klockan halvåtta.

Och sen åkte jag och ässade den. Nästan. Tappar nog några poäng på en fråga som jag vet att jag inte var säker på - den enda som jag inte hade järnkoll på.

Behöver jag säga att jag är trött nu? Fast glad ;o)

// Ace

KAN VI STAVA...

...T-E-N-T-A-Å-N-G-E-S-T?????

Imorgon 09:00. Och jag lovar att jag aldrig känt mig så korkad som nu. Aldrig.

Nästa inlägg blir nummer 666 i ordningen. Det känns ju passande eftersom det troligen kommer vara mitt "spott och fräs-inlägg" efter tentan.

Tänk snälla värmande tankar...puuhhhlease?

Fördomar mot fördomsfulla

Okay, jag har lugnat mig lite. Valium hjälper, så även insikten om tentaångest.

Men, vad jag menar är att förra inlägget handlar om mina åsikter. Jag har inte läst några fancy rapporter, utan kan bara konstatera utifrån mitt eget perspektiv att så - är - fallet.

Och, jag ser mig själv som en grymt fördomsfri människa. Inte helt naturligtvis, men där brukar den där äckliga självinsikten kicka in. Eller att jag tex inte tycker att ALLT är okay. Nu hamnar jag lite off mitt eget topic. Men jag gillar inte olagliga grejor (bortsett från det hembrända i lördags som jag drack i "god tro" - hmpf). Jag kan tycka att folk som pysslar med strypsex är idioter. Men i det stora hela så är jag hyfsat fri från fördomar.

Jag tycker homosexuella skall få gifta sig och adoptera på samma villkor som vi får det.
Bara för att jag personligen tycker att golf är en aptråkig sport innebär inte det att jag INTE kan vara glad om någon annan tycker att det är skitkul att golfa.
Jag hatar inte muslimer bara för att det finns fundamentalister som självmordsbombar.

Men, och nu kommer min stora fördom: JAG AVSKYR FOLK SOM INTE ACCEPTERAR MINA ÅSIKTER UTAN TYCKER ATT DERAS ÄR DET "RÄTTA".

Det vill säga, jag är djävulskt fördomsfull mot de fördomsfulla. Making any sense here?

Med mitt förra inlägg menar jag inte att jag hatar barn och att jag tycker att folk som har familj är korkade. Au contraire...jag är jätteglad för deras skull. Blir mina kamrater gravida efter att ha försökt och kämpat så kan ni ge er på att jag är den första i raden av gratulanter. Och jag grät när jag fick min systerson.

Men om jag kan vara glad för er skull - kan inte ni vara glada för min skull?

Kan vi inte ge fan i att pracka på varandra åsikter utan ta en ordentlig koll i spegeln och vända lite på steken?

Vem bestämmer vad som är rätt eller fel? Det finns ingen, verkligen ingen som har den rätten. Så länge vi håller oss inom lagliga ramar. I övrigt handlar det bara om att det som är mest vanligt går som norm. Och jag gillar inte att bli placerad i ett fack.
Min bästa vän är inbiten singel, ofrivilligt, hon vill inget hellre än att ha familj och barn.
Jag har vänner som är mamma-pappa-barn.
Jag har vänner som är mamma-pappa-styvbarn-barn.
Jag har vänner som är ensamstående mammor eller pappor.
Jag har vänner som är gay och lever både i tvåsamhet och ensamhet.
Och jag försöker, oavsett om jag har erfarenhet eller inte, att se myntet från båda håll. För jag inbillar mig att med ett öppet sinne kommer man mycket längre. Medan trångsynta människor kommer att få ont av det, om de inte redan har det.

Jag gillar definitivt inte att bli ifrågasatt för att vi inte har barn med tanke på min ålder.

Jag gillar inte att bli ifrågasatt när det gäller hur jag lever mitt liv överhuvudtaget. Varken av mamma eller av min bästa kompis, eller någon halvokänd på en fest.

Man kan inte få allt. Och alla försakar något. Ni som sitter där med barn och familj försakar saker som jag har och gör. Medan jag försakar det ni har. Men inte tycker jag att ni är konstiga, sämre eller "inte så lyckligt lottade" som jag. Jag hoppas och utgår ifrån att ni är precis så lyckliga som alla förtjänar att få vara. Jag hoppas att vi allihop får ut samma sak av livet oavsett inriktning/religion/läggning/kön. För det förtjänar vi.

Visa mig den personen som inte försakar något. En enda person som lever hela sitt liv och får allt.

Då kan vi snacka...

Jag är förbannad

Många strån blev till slut det som bröt kamelens rygg. En diskussion, en fest med bara par med barn, Birros artikel och några småsaker till.

Vem fan har bestämt att normen är att man skall producera 1,87 barn (eller vad det nu är som statistiken säger)?
Vem har bestämt att den som inte lever enligt normen skall tittas lite underligt på. Sådär med huvudet på sned och man ser hur folk tänker "men hon förstår inte - det är ju meningen med livet".

Visst - fine...det kanske är meningen med livet att ha 1,87 barn...för VISSA...och för andra är det inte det.

Vi var de enda barnlösa på festen i lördags. Och vad pratades det om? Jo BARN! Det var tom så att de flesta konstaterade att "åh herregud - här sitter vi på fest och är barnfria som vi har längtat efter och bara pratar om barnen".

Då är det banne mig min tur att lägga huvudet på sned och titta och tänka "stackars jävla satar som inte kommer ihåg hur livet var före barnen - och det är ju jävligt tråkigt för er att ni inte ens kan gå på fest utan något annat samtalsämne än barnen".

Nu var det inte så hela tiden. Men vid ankomst så var första frågorna ifrån de jag inte kände från början:

Vart bor ni?
Hur många barn har ni? (Näe - inte ens....HAR NI BARN?)

Kärnfamiljen kan fara åt helvete. Den existerar inte ändå. Den har ALDRIG existerat. Det vi tror är kärnfamiljen är de som levde runt fram till 60-talet. För då skilde man sig inte. Man levde tillsammans tills man dog oavsett om man var lycklig eller inte. Med eller utan skilda sovrum.

Men man stod ut. Var stoisk. Och satte "familjen" framför sin egen lycka. Tack gode gud för att folk faktiskt började skilja sig. Barn i ett olyckligt äktenskap mår fan så mycket sämre än barn med skilda föräldrar.

Okay - jag tror jag klipper här.

Och detta är mina åsikter...inte fakta. Big fucking difference...och jag är arg och överdriver troligen ;o)

En dag jag aldrig får tillbaka

Eller: "Var det verkligen värt det?"

Jag tyckte inte att jag drack tillräckligt mycket för att förtjäna århundradets baksmälla. I och för sig är alla mina baksmällor av århundradets sort. Men jag kräktes varken lakritsshots eller gjorde saker jag inte kommer ihåg.

Vad jag däremot gjorde var att dricka ifrån baljan med välkomstdrink HELA kvällen. För det var ju så mycket godare med apelsindrink än vin. Och baljan stod ju där precis innanför dörren hela kvällen. Och uppenbarligen var det bara jag som hajade att man kunde gå upp och sörpla i sig från den hela kvällen - framgick det idag.

Och vad som mer framgick idag var att det var hemkört i välkomstdrinken.

Så, efter en dag i "efterkrankens tanka blekhet" med pizza, chips, ostbågar, salt godis, choklad, coca cola och huvudvärkstabletter kan jag bara konstatera att detta är en dag jag aldrig får tillbaka. Och att jag skulle behöva en Losec också.

Vem fan gör hembränt nuförtiden???

Och nej, jag kommer inte ta bort mitt ytterst pinsamma inlägg från inatt. Det skall få stå kvar som en reminder att jag aldrig aldrig aldrig skall skriva på fyllan.
Alkolås på datorn är faktiskt ingen dum idé...

Mitt livs första...

...fylleblogg.

Jag har varit på 40-års fest hos en kompis till sambon. Och jag ville bara säga att det var så jävla kul. Den första jag tr¨äffade i dörren var en vän jag inte sett på 22 år. Min första pojkväns bästa kmpis. Och sen fick jag honom till bordet dessutom.

Och sen vill jah bara säga att jag har haft lila klännning, lilla nagellack och lila ögonskugga.

Det du Li!

Nästan klara

En och en halv vecka (och någon dag till) före avresa känner vi oss hyfsat klara med alla bokningar. Hotell i Ft Lauderdale är bokat för fem nätter, så nu är det bara sju nätter kvar som är "obokade". Men vi känner oss lite wild and crazy och kan inte bestämma oss.

Ska vi stanna i Ft Lauderdale? Eller ska vi dra en vecka till Nassau eller något annat där ute på öarna? Eller, eller...eller?

Vi bokar resten när vi kommer fram!

Men nu känns det tillräckligt klart.

Resa ToR Göteborg - Miami...check
Resa ToR Ft Lauderdale - Las Vegas...check
Hotell Las Vegas...check
Ett par hotellnätter Ft Lauderdale...check

16 dagar med värme...CHECK!

Stoppa pressarna!

Den ena av mina två hjärtevänner rises from the ash. Livet är värt att leva igen. Han är förlåten - han kommer tillbaka.

Behöver jag säga att jag redan beställt boken?

Det var nära att han hamnade ute i kylan (dvs Kiruna) när han ställde in turnén. Och jag hörde det på radion på väg till jobbet och gick storgråtande upp och satte mig på min plats (ja ja - är man drama queen så är man - men tom chefen kände empati).

Nu är det bara Robbie som skall shejpa upp sig så är musiklivet komplett.

Kärlek!

BWAHAHA

Jag hade så många motivationsbilder att välja bland. Men här känner jag igen mig.

Nu har jag äntligen fått mina beställda bläckpatroner, mina plastfickor, mappar och post-it lappar. Nu är det dags att printa, sortera och studera. Fram till onsdag. Första tentan är på torsdag. Och ja, mitt hem kan se ut som en krigszon, men när det gäller papper och numera plugg så är jag nästan äckligt strukturerad och klarar inte att göra det utan att vara ett kontrollfreak.

Och jag känner mig precis så korkad som ovanstående bild.

BWAHAHAHA!

Mot bättre vetande

Loppa före förvandling till lemur.

Och skratta inte åt mitt älskade hjärta. Hon stormtrivs som nyklippt. Hon trivs bara inte med att bli ogillad av kompisen. Men ja - hon ser ut som en lemur. Jag skall aldrig öppna hundtrim okay?

Loppa efter förvandling till lemur - nybadad och luktar rosenknopp.

En bra idé är inte alltid en bra idé

Jag klipper ju min gammaljycke, för att en Tibbe får huuuur mycket hår som helst annars, och hon tycker inte att pälsvård är kul längre. Och jag ställer inte precis ut henne heller, eftersom hon isåfall skulle kunna gå i klassen superpensionerad veteran med sina 15 och ett halvt år på nacken.

Så idag var det dags, för att det skall hinna växa ut lite innan det blir för kallt ute. Rakapparat fram, Loppan uppskattar det inte, och jag får sträckningar i precis varenda kroppsdel när jag gör det eftersom hon inte precis sitter still. Men efter ett aaaantal timmar med rakapparat var det klart. Dock var det ganska tovigt i skägget, så all ansiktsbehåring blev helt bortrakad - mer eller mindre.

Steg ett resulterade i att jag numera har en Tibetansk Lemur istället för en Tibetansk Terrier. Men hon trivs när hon är nyklippt och valpigheten kommer fram.

Nästa anhalt var bad, vilket hon fullkomligt avskyr. Värre och värre blir det ju äldre hon blir. Men även det avklarades utan större (mja...) missöden. Men sen kom det jag inte hade fattat eller överhuvudtaget ägnat en tanke.

Hennes älskade kattkompis sedan över ett år tillbaka kände varken igen henne till utseende eller lukt, och gick till attack??!! En smäll med tassen och numera ligger PK katt på bevakning och funderar över vad det är för läskig lemur vi har skaffat som dessutom luktar schampoo och balsam.

Stackars lilla loppan fattar ingenting. Mer än att hon är överstressad efter en pälsvårdsdag och att hennes kompis inte gillar henne längre.

Nu får hon banne mig lukta skit och behålla sin päls - känns så här i efterhand inte som en situation och dag man vill utsätta sin pensionerade älskling för igen.

Och PK åker på däng av matte om han ens funderar på att vara elak. Men oj vad elak han ligger och ser ut i den andra soffan - och släpper henne inte med blicken.

Dom älskade varandra för en timma sen.

Not so much anymore.

I had a dream

Jag har drömt om Magnus Uggla. Och det var inte vilken dröm som helst. Men jag drömde även att min största rival var Linda Lampenius - som jag vann över.
Idag har jag dåligt samvete. Herr Uggla - jag vet att du är gift och har två kids - jag skulle aldrig aldrig göra något sådant i vaket tillstånd...jag ber om ursäkt.
(Jag var singel i drömmen, så jag kan inte be om ursäkt till sambon för han "fanns inte".

Men, jag vaknade med ett shoppingbegär av gigantiska mått. Helt ologiskt. Men jag vill ha en kofta, helst en liten typ bolerokofta som man kan knyta under brösten, en stickad en givetvis - och jag vill ha den nu.

Eftersom jag har hittat på den i drömmen, eller åtminstone vaknat med den på hornhinnan av någon anledning vet jag inte ens vart jag skall börja leta.

Och nej, jag hinner inte sticka en själv, jag behöver den tills på lördag.

Färg och verktyg

Ni vet den där gamla frågan där man utan att tänka skall säga först en färg och sedan ett verktyg?

Enligt statistiken svarar 90% av de tillfrågade blå och hammare. Så även jag när jag fick frågan. Och när jag förde den vidare bland cirka 30 personer på mitt dåvarande jobb svarade ungefär 90% just "blå" och "hammare".

Igår poppade den upp i skallen på mig igen av någon anledning. Sambon fick frågan och svarade "blå" och "skiftnyckel". Inte helt enligt normen men ändå okay.

Idag fick kamrat C frågan. Hon sitter mittemot sambon på hans jobb. Hon svarade "svart" och "motorsåg".

Nu är jag rädd. Mycket rädd.

Och det borde han vara också - jag sitter ju i alla fall inte mittemot henne hela dagarna!

Alkoholist - Javisst

Denna är för bra för att inte publiceras. Jag gillar knorrarna med finanskrisen som synes:

Om man köpte Ericsson aktier för 100,000 Kronor för cirka 3 år sedan så är de värda kring 4,600 Kronor idag.

Om man istället köpte Telecom, till exempel Song Networks, för 100.000 kronor så har man idag kvar 791 Kronor.

Om man var klok och för 3 år sedan gick på bolaget och köpte starköl för 100,000 Kronor, drack ur dem, hade trevligt och idag går och pantar tomflaskorna så får man 6,741 Kronor.

Det är därför grabbarna på torget i centrum kallas för A-laget.

Från kärlek till hat på 30 sekunder...

Djävulen och Buddha

Ibland far fan i mig. Mest för att jag är så liten och söt. Och då får jag sånahäringa djävulshorn istället för öron. Och sen river jag gardiner så det rasslar om det.

Medan min lekkamrat inte alls vill vara med på noterna utan ligger som Buddha i soffan och blänger. En katt som kan lotusställning?

Säsongens sista...

...helg med båten. Och det blev precis som tänkt en jättemysig helg. Helt enligt planerna.
Visserligen blåste det lite väl mycket, men solen sken hela helgen och vi bara åkte kusten neråt och pratade och mös medan vi tittade på alla smultronställen som numera är stängda för säsongen. Såg en och annan hummerfiskare som vågat sig ut i blåsten.

På eftermiddagen kom vi fram utan missöden till Kungshamn för att äta middag som planerat. Och sen satt vi i båten med levande ljus och delade på en flaska vin och bara snackade skit. Sån där skit som man bara pratar om när man har en myshelg på båten.

Uppe med tuppen på morgonen och kosan styrdes mot slutetapp Göteborg. Tog det lugnt på vägen ner och bara slickade kusten för att få minsta möjliga sjö och mesta möjliga solsken. Och även det var en riktigt trevlig tur. En sista helg med båten att minnas nu i höstrusket.

Eller så är inte ett enda jävla ord i ovanstående text sant.

Förutom solen och blåsten, hummerfiskarna och att båten numera faktiskt befinner sig i Göteborg istället för i Strömstad.

En tanke i helgen?

Kan behövas.

Vi måste köra ner båten till Göteborg denna helgen - hade planerat att avvakta och se vilken helg det var minst dåligt väder på - denna eller nästa. Men ett 40-årskalas inträffar nästa helg så vi har inget val.

Dom har i alla fall inte hojtat om stormvarning denna helgen som förra, men kuling skall det bli.

Några värmande tankar till en frusen Blue välkomnas. Och gärna några elaka tankar om vädret också.

Tack ;o)

En sund inställning till en osund värld

Jag måste säga att jag gillar inställningen.
Om jag krisar oavsett vad det än är, så känns det ju helt klart mycket bättre om resten av världen krisar lika mycket. Så man inte känner sig så ensam.

Men jag gissar att han inte sparar i fonder som har gått ner med 23%...

;o)

Ord

Kan vara rosa som spunnet socker på Liseberg. Men de kan också skära genom märg och ben som en obducents skalpell. Tanklösa, förflugna ligger dom i luften och går inte att ta tillbaka.

Eftersom detta är en monolog, så hävdar jag följande. Jag tycker inte att jag kräver mycket. Jag tycker att jag ger en hel del.
Lite sockervadd då och då funkar fin-fint.

Bara lite lite sockervadd.

Eller är jag en så jävla genomusel person att jag inte förtjänar det?

Skärpning bloggen

Näe, nu är det slut på bajsenödiga outfits, kort på stövlar och handväskor.

Nu är det vardagsdramatik som gäller igen. Som hemmavarande är ju livet så jävla spännande så det finns ju massor av material.

Idag till exempel. Jag har vikt tvätt. Pratat med katterna och hunden. Ätit frukost. Och snart kommer dagens höjdpunkt - jag skall duscha och köra grannen till bilverkstaden för att hämta hennes bil.

Alltså komma ut och se en annan vuxen människa och föra ett samtal.

Det är verkligen jävligt spännande att inte ha ett jobb.

Spinner vidare på Karriärmamman

Drick gärna sprit om det är en kamera i närheten. OM det är på din egen båt.

Undvik onödigt krångel och lägg dig med den du tafsar på till vardags. Kan i och för sig vara krångligt ibland även om det är på egen båt. Sambon la sig hos syrran en gång. Och vi fick inte upp honom.

Och till sist:

Ska du kräkas så gör det helst inte på toaletten i din egen hytt. På din egna båt. Kräks i vattnet. Eller på berget. Eller på grannens båt - det sistnämnda funkar klockrent.

Ovan nämnda gäller naturligtvis inte på färjan till Åbo - då är det Karriärmammans tips som gäller. Stenhårt! ;o)
-------------------------------------

*Mental note to self*

Stanna på torra land.

(Efter helgens bravader är jag benägen att hålla med - men det har inte med spriten att göra)

Kära Li

Idag har jag målat naglarna knallila som hyllning till dig för att du är en så fantastisk människa.

Samt att du inte tyckte att jag var typen som målade naglar och tramsade mig. Det var nog ett år sedan dom var målade sist.

Till dig Li ;-p

Ignorera gärna kaksmulorna i tangentbordet.

Denna bloggen rasar i rekordfart neråt...och jag har för lite att göra.

Fiffigt värre

JAAAA...jag vet att jag börjar balansera farligt jävla nära en modeblogg. Men det är höst - jag shoppar mig mindre olycklig...Mmmmkay? ;o)

Min nya fiffiga väska. Bild ovan, väska utfälld. Laptopstorlek.

Bild nedan, väska ihopfälld, ifall man inte har med sig laptopen och en liten by i Afrika.

Jag är så fiffig såååå...

Förresten

EN bra sak med helgen. I all stormigt och nyckel-i-bagageluckan-skit.

Jag hittade en ny handväska. Kanske inte en "preciousssss", men ändock en grym väska. Stor så att man kan få med laptopen och allt annat jag kånkar omkring på i mina stora handväskor idag. Men vill man göra den lite mindre och mer chic, ja då fäller man bara ner den övre delen och knäpper fast den i ytterfickan.

En gigantisk jävla handväska helt enkelt. Passar mig utmärkt. Då får jag plats med ännu mer livsnödvändigt i väskan. En hel afrikansk by, Sveriges statsskuld eller två katter, en laptop och allt annat jag redan har i min nuvarande väska.

Hur klarar sig män utan väska? Hur klarar dom att bara gå omkring med en plånbok i ena fickan och nycklar i den andra?

När det finns en miljon saker till som man mååååste ha med sig hela tiden?

Det var den sommaren det...

Stormen kom. Vinden bytte håll. En sambo som sover igenom ett världskrig. Och en båt som går i berget varannan minut. Två gånger har jag varit uppe och försökt släppa på tampen som är för tajt. Men det blåser för mycket och jag ser inte. Nu pratar vi vaken natt och damage control!

Update: Det gick nästan käpprätt åt skogen. Det handlade inte om damage control till slut. Det blåste helt enkelt för mycket och från fel håll. Fick till slut upp sambon, och båda var lätt stressade. Kolsvart, storm och regn.
Till slut bestämdes det att vi skulle lämna holmen, vilket i efterhand inte var den bästa idén. Kapa tampen med en kniv, upp med ankaret och KÖÖÖÖR. Åt vilket håll? Vart var vi? Berg bakom, berg framför och vi såg inte handen framför oss.

I snorstormen lyckades vi backa som ett mudderverk i full fart (för att inte träffa berget framför) genom någon slags sand. Sen framåt. Nytt berg. Full back. Sväng. Och berg där det inte ens skall vara berg. Detta är ju för sjutton en holme vi BRUKAR vara på.

Men vi kom till slut tillbaka till båtplatsen vid ettiden inatt.

Rekommenderar inte att ge sig ut i full storm och kolsvart höstmörker. Och med facit i hand skulle vi ha tagit en NY tamp, lagt ut den och sen skurit av den gamla. Men det är inte alltid man är helt klar i knoppen i en minst sagt usel situation med skitförutsättningar.

Detta skulle ha blivit en bra helg. Den sista för året med båten på holmen.

Men det borde man ha räknat ut med lilltån när vi inte ens hann längre än till macken hemmavid och sambon lyckades låsa in bilnycklarna i bagagen.

Och hur är enda sättet att komma in i bagagen på just den bilen?

Jo med bilnyckeln. Hyrbil för 127.50 kr för att köra hem och hämta extranyckeln.

Borde vi inte ha insett det redan då?

Det finns inget dåligt väder!

Åtminstone inte så länge båten ligger i sjön. Vi ligger på en holme och låtsas som att det INTE är höst. Så länge man inte kollar badtemperatur går det hyfsat bra. Och om man ignorerar den annalkande stormen.

Och här är byxorna

NoLiTa. 3/4 längd. Manchester. Skitsnygga ihop med ett par stövlar.

Any takers?

Skulle tippa på runt 44 i storlek.

Bajsenödig modeblogg

Efter genomgången garderob kände jag nödvändigheten i att visa kvällens outfit.

Plus mina nya snygga stövlar och min nya HALSDUK.

Varde imponerade! Jag tycker jag lyckas riktigt bra med den skitenödiga looken också.

PS: Ja, jag är full i skratt. Inte nog med att sambon skulle försöka ta kortet med mig som bajsenödig dagens outfit'are. Det sprang djur i vägen på alla bilder som fick luras in i gästrum och gömmas bakom stängda dörrar.

Jag fick ett ryck

Och städade min garderob. Där saker tenderar att hamna på hög i dubbla rader så jag till slut inte hittar någonting.
Nu inser jag vilken hopplös shopaholic jag är. Jag äger 20 par jeans, som jag faktiskt använder! Högen med shorts och kjolar bestod av ca 20 plagg totalt.

En hylla med bara hoodies. En hylla med två högar svarta toppar och en hög blandade färger (mostly ljusblått), en hylla med två högar vita toppar och en hög blandade färger.

Och sen har vi den stora gigantiska högen som jag sorterade bort. Men inte tänker slänga. Ifall jag vill ha något om fem år.

I garderoben i hallen står nog ca 50 par skor/stövlar som jag INTE gör mig av med. Tre seglarjackor av fint märke. Två trenchcoats i skinn, en brun och en svart. En svart fodrad skinnjacka. En vit dunväst, en vit dunkappa och givetvis min älskade svarta North Face dunjacka.

Och i "fingarderoben" hänger två stackars klänningar och en skjorta ensamt och vajar på varsin galje.

Jag behöver hjälp! Eller...näe...så fan heller. Jag blir glad av att rensa garderoben för att jag hittar saker jag har glömt av. Och jag älskar nästan alla mina kläder.

Men, jag hittade ett par NoLiTa-byxor, 3/4 dels långa i beigebrun manchester som jag tycker är dödligt snygga. Ett par schyssta stövlar till dom och man är som gjord för att gå på lokal. Men dom är för stoooora.

Jag misstänker att dom ligger runt 44 i storlek. Spekulanter?

Så fort jag hittar batteriladdaren till kameran skall jag ta ett kort. För det är banne mig slöseri att låta ett par 2000 kronors byxor ligga till ingen nytta.

Jag skänker bort dom om någon är intresserad.

Shopaholic och handarbetare - and damn proud of it!

Jo en sak...

...detta konstanta letandet efter glasögonen.

Om jag inte har på mig mina så sitter dom uppe på huvudet. Men NU gör dom inte det.

Och hur fan letar man efter sina glasögon utan att ha glasögon på sig?

Jag avskyr när jag gör så här...

Någon som känner igen sig?

Make a statement - strike a pose

Idag skall jag vara tyst. Ligga med lill-kissen som värmedyna på magen och sticka klart min halsduk. Det framgår inte ens hur vackert blå den är, men den skiftar i allt från sommarblå himmel till regnblått hav. Och jag ska ha på mig den hela vintern och tänka på sommaren.

Tyst skall jag vara.

Undrar om jag fixar det?

Status

• Postat mössa
• Postat bok
• Rensat lådjävel
• Plockat undan
• Dammsugit
• Handlat
• Gjort middag

Humör oförändrat.

Blue still got the blues...

Och sedan gjorde ju inte den här artikeln saken ett dugg bättre!

Let me rephrase...

Jag är på ett riktigt jävla tordönsuselt humör. Och nu har jag stoppat i mig allt nikotin som brukar behövas för att jag skall komma igång och bli ett solsken.
Men icke!
Inte ett endaste solsken så långt ögat når. Ont i magen. Ett språk som Kapten Haddock hade avundats mig (fast givetvis bara i mitt eget huvud - för vem har jag att prata med som bara går hemma och inte gör ett skit hela dagarna).

Välkommen jävla höst!

Förresten. Skall försöka pallra mig ut och posta mössan idag, ihop med lite annat smått och gott. Har inte sagt något om mottagare så ni får väl bara vittja brevlådan imorgon eller måndag och se om det ligger något där.

Nu ska jag sticka lite på min halsduk innan jag påbörjar mössa nummer två.

Två räta och två aviga och repetera brukar ha en lugnande inverkan.

Det är mycket ollon ute nu på hösten...

Humor! Det är Puff som har stor rosa nos och är lite korkad va? Och Piff är den smarta med svart nos. Jag är Puff i så fall.

För övrigt är temat för dagen att jag är på ett hejdundrande uselt humör.

Nu skall jag tänka på roliga saker och se om det blir bättre.

*morrar*

TV

Jag har just konstaterat en enda bra sak med hösten. Det är säsongsstart på alla favvoserier.

Gårdagen var HEROES (tjooooo), Prisonbreak och Sarah Connor Chronicles.

Idag är det Fringe och NCIS.

Det är de jag följer med sambon.

Sen har vi älskade Grey's (Mmmmc Dreamy), Desperate Housewives och Gossip Girl.

DET är bra saker med hösten. De enda bra. Träden börjar återigen att se ut som rutten svamp och det är MÖRKT. Och det börjar bli kallt. Denna helgen är sista helgen på plats med båten och nästa helg är det nerkörning av båt till Göteborg för vinteruppläggning.

Sen är det system shutdown till maj.

Lyckopiller anyone?