Arbetslös?

Vårterminen och höstterminen nästa år överväger jag allvarligt att satsa 100% på studierna, kanske tom vissa läsperioder extra kurser. Allt för att få ihop mina 120 poäng inom en tvåårs-period, och med lite tur och mycket engagemang under ett och ett halvt år. För att sedan kunna söka de jobb jag vill ha och ta kandidatexamen på halvfart under tiden. Och vem vet, jag kanske tom går upp och tar en master. Men vem vet, har bara tagit mig igenom läsperiod ett so far.

Ingen kunde förutse lågkonjunktur. Min plan var att arbeta och plugga samtidigt, men de enda jobben i min branch som finns klarar inte att betala lönen jag är "värd" eller så är jag överkvalificerad. Men då är det ju smart att "utnyttja" lågkonjunkturen" istället för att sitta hemma på arslet och göra INGENTING?

Nu råkar det ju vara så att jag pluggar på distans, men räknas inte utbildningen lika mycket då? Bara för att jag kan sitta hemma i morgonrock och läsa?
Jag läser till något som jag a) tycker är skitkul och b) systemvetare kommer vara en bristvara om ett par år, och är det redan.

Men ibland känns det som att man bara är värd något om man yrkesarbetar. Jag HAR yrkesarbetat i snart 20 år, med ett par avhopp för studier.
Jag fick höra att jag inte utvecklas (för att jag är hemma), men i min värld så kommer jag att utvecklas MER under ett år med studier än vad jag hade gjort om jag hade suttit på röven på min gamla kontorsstol och skött mina arbetsuppgifter med lillfingret. Eller har jag fel som vanligt?

Jag ser detta som en grym investering i mig själv och i min framtid. I min familjs framtid. Och vad är ett år när jag har nästan 30 yrkesverksamma år framför mig?

Jag är jävligt LESS på att höra att allt är fel, för mark my words. Att fixa en högskoleexamen, kanske tom en kandidatexamen i systemvetenskap är inte FEL.

FEL är att sitta av åtta timmar på jobbet och sen gnälla över hur JÄVLA tråkigt det är.

Och inte fan är det utvecklande heller...