Aldrig mer (har man sagt det förut?)...

Varför tror man att allt som kommer ur truten är så förbannat intelligent när man har fått lite innanför "västen"?

Firmafest i helgen med nya jobbet, 900 personer. Nåja, jobbet är inte nytt men vi har fusionerat med ett gigantiskt företag så jag kände ungefär 40 av de som var med på festen.

Skitrolig fest, verkligen. Men var det verkligen nödvändigt att fråga platschefen om han insåg att 90% av de som stod runt honom och pratade med honom inte ens gillar honom utan bara är rövslickare? Och att sen svassa därifrån med kommentaren "vill du höra sanningar kan du alltid komma till mig"!
Var det nödvändigt att tvinga VD'n att tala om för mig hur duktig jag är?
Var det nödvändigt att prata jobb med en av de skitsnygga nya cheferna och sen tvinga upp den stackarn på dansgolvet?
Var det nödvändigt att säga till min närmsta chef att vi måste ha ett snack om mina rättigheter och skilja mitt jobb från hans så att jag inte behöver ha ngt med honom att göra?
Var det nödvändigt att dricka dom sista fyra drinkarna?

Mina kära kollegor har fortfarande lucköppning för mig, och själv vill jag bara skjuta mig i huvudet?

Lucköppning to be continued, just nu vill jag bara gömma mig under en sten...