A trip down memory lane...

Har precis tittat på filmen Mamma Mia. Och tårarna har sprutat i vanlig ordning. Gråter man om man tittar på Don't mess with the Zohan då gråter man definitivt när man tittar på Mamma Mia.

Och dessutom är jag ju så forntidsgammal att jag en gång ägde alla ABBA's plattor på vinyl. Lyssnade sönder dom. Älskade ABBA.

Det är banne mig helt sanslöst att låtarna håller måttet ännu. Och att "Take a chance on me" kan få mig att storgrina.

Sen kommer cynikern i mig fram. Den där vidriga pessimist-realisten som tänker på Agneta och Anne-Frid. Dom var gifta med varsitt "B". Men tjänar så vitt jag vet inte en spänn på ABBA idag. Medan B1 och B2 (pun intended) tjänar storkovan. Fortfarande. Snart 40 år senare.

Och sen tänker jag; va fan...de är värda det. Skickliga musiker och grymt driftiga, verkligen. Jag hade inte suttit här och grinat till Mamma Mia om det inte hade varit för Benny och Björn.

Men lite lite sorgligt är det att Agneta och Anne-Frid som hade så fina kläder (jo det tyckte jag på den tiden - deras kattröjor var aaadorable) och sjöng så fint inte ens får en simpel "shout out".

Dom får härmed en shout out från mig.

Agneta och Anne-Frid - ni rockade min barndom/ungdom!

Förnedrings-TV är häääärligt

Sitter och tittar på "Färjan". Njuter. Och kommer elakt på att Kamrat Singel skall få en kryssning i 40-årspresent nu i vinter. Fast han kommer att tycka att det är hur roligt som helst. Så det är en win-win situation ;o)

Men när sambon lägger huvudet på sned och säger:

- Men det är ju taskigt att bara ge honom en biljett, det är ju inte kul att åka ensam?

Intet ont anande jag håller naturligtvis med. Och då lyser djävulen i ögonen på sambon när han säger:

- Ja, jag kan ju offra mig att åka med *flin*.

GLÖÖÖÖÖM! ;o)

Men två biljetter skall han få i alla fall.

BWAHAHAH!

Dagens skörd!

Gick ut hårt i första butiken. Som en äkta Gabrielle. Men jag hittade inget mer till mig än de två topparna, skjortan under dem på bilden och ett Tiger-skärp. Däremot hittade jag ett par jeans, skärp och kalsonger till "Carlos".
Nästa butik gav ytterligare utdelning. En Sailracingtröja, men TVÅ plagg till mannen. En Holebrooktröja och en snorsnygg ljusblå skjorta.
Och i butiken efter det gick jag nästan i spinn. Den butiken fanns inte sist jag var där. Nu snackar vi fynd. MEN, jag gick i spinn för att jag hittade mannens (och mina "på mannen-jeans) Pepe!

Två par jeans till mannen och två små usla Sveatoppar till mig.

Och sen...Scorett Outlet. SKOOOOOR! De brukar ju, även i "riktiga butiker", ha köp-tre-betala-för-två och det hade dom här med. Fast till outletpriser. Ett par Le Coq Sportif gympadojjor till mig, ett par adidas till Carlos...och ett par stövlar till mig.

Men då kommer erkännandet. Jag köpte ju ett par stövlar för två veckor sen. Kan nu alla hålla med om att mitt argument för att köpa ett par till idag är att de stövlarna som fick följa med hem idag är mer klassiska och stilrena och de andra är lite...hmm...coolare?

Stövlar idag till vänster i bild och stövlar för två veckor sedan till höger. Men de nyaste känns som att man kan gå på anställningsintervju i, medan de andra är mer åt partyhållet.

Sedan behöver vi inte prata alls om hur många skor och stövlar jag äger totalt, för det är ju en heeeeelt annan femma ;o)




PS: Bild på mössan kommer imorgon. Har inte hunnit fästa trådarna och väta den ännu. Det kom lite andra "pressing matters" i vägen. Som att ägna en dryg timma i telefon med att gå igenom MSN med fadern så att han kunde testa sin webcam.

*vaggar fortfarande fram och tillbaka av frustration*

PS

Mössan är klar!

Och nu skall jag väcka mannen så vi kan åka och shoppa loss på Lager 157. På riktigt Gabrielle-manér.

Bild på mössan kommer sen...eller så skickar jag den bara...har inte bestämt mig än.

Ha en bra dag - wherever you are ;o)

Källsortering?

Okay - inte ett kul inlägg - men jag måste ju bara fråga.

Jag håller på med en grej om återvinningsstationer, och varje liten sak blir en diskussion i vår familj. Inte av ondo dock, vi älskar att diskutera men ibland kommer vi liksom ingen vart eftersom vi inte pratar fakta.

Jag bor med en källsorteringsnazist. Vi har påsar överallt, med metall (dvs allt från burkar till kaviartuber med korken ordentligt avskruvad och lagd bland plasten), plast, glas, tidningar, batterier och wellpapp.

Jag tror att det är allt.

Och jag säger att ALLA sorterar inte så. Hade jag inte bott med honom hade jag dyngat iväg det mesta i grovsoporna. Jag är van att sortera tidningar, papper och batterier, men banne mig om jag hade stått och slängt en kaviartub på ett ställe, eller en kartonbit på ett annat.

Och så inbillar jag mig att gemene man gör också. Medan mannen hävdar motsatsen. Jag är en bland de få som inte sorterar som han gör, och sedan åker till återvinningsstationen och lägger det i rätt fack.

Och jag fortsätter hävda att han är en bland de få som sorterar något annat än papper och batterier.

Hjälp mig här.

Hur gör ni????

Bio - igen

Bilden jag tog från salongen under min tillfälliga flykt från husfrusysslorna blev alldeles för mörk.

Men det kallar jag bio. VIP-salongen på Göteborgs största biograf. Bar utanför med gratis dricka (läsk alltså - ölen fick man pynta själv). 44 sittplatser i stora skinnfotöljer som gick att tilta bakåt för en kanonkomfort och ett eget litet bord vid sidan om.

Aldrig mer vanlig bio för mig.

Och då kommer det löjliga. En vanlig biobiljett kostar 95 spänn. En biobiljett i VIP-stugan kostar 185 kronor. Men då ingår gratis dricka i baren innan, utifallomatt man vill ha det. Plus popcorn och läsk till bion.

Jag köper alltid popcorn och läsk till hutlösa priser på bion, brukar väl gå på sisådär 50-60 spänn. Det betyder att man betalar 20-30 kronor för komforten. Och vill man tjäna in dom sedlarna också så kan man ju trycka i sig tre drickor i baren.

Vad är grejen?

Jag betalar gladeligen 30 spänn extra för den komforten.

*försvinner tillbaka till virkningens land*

Over and out

// Gabrielle

;o)

Näpp

Jag är inte Bree, för Bree hade inte glömt av att tanka hem mannens favoritserie efter att hon hade gjort äpplepaj, kaffe, räkningar och bokföring.

Och gissa vilken den första frågan blev när jag väckte mannen?

Japp - om jag hade tankat hem serien.

Jag aimar på att bli Gabrielle.

Jag tror att jag skulle passa jävligt bra som Gabrielle. Fuck Bree!

Desperat hemmafru?

Idag väckte djuren mig klockan 08:00 med frukostkrav så det var bara att masa sig upp ur sängvärmen och utfodra hund, katt och mini-katt.

Sedan plockade jag i ordning i köket, satte på en maskin disk. Skalade ett gäng äpplen ifrån vår trädgård, gjorde en smuldeg och svishade ihop en äpplepaj. Vågade mig på kaffebryggaren (jag dricker ju inte kaffe men tänkte överraska mannen) så jag satte på en panna kaffe.

Nu sitter jag i soffan och gör månadens räkningar och mannens bokföring samtidigt som jag pratar med Listoplisto. Pajen är klar och kaffet likaså. Av mannen har jag dock inte sett en skymt.

Jag känner mig som jävla Bree.

Jag måste vara världens bästa flickvän - synd bara att det aldrig uppmärksammas!

Låt mig presentera min nya kärlek...

...tillika framtida insparande av massa pengar.
Min Cybook. Ebok-läsaren som kom med posten idag. Den är vacker. Den är stor som en pocketbok men tunn som ett CD-fodral och väger ingenting. En liten enkel knapp att bläddra med.
Jag som läser en triljard böcker kommer att spara en förmögenhet på den. Samt att extremt mycket av vårt studiematerial är e-böcker.

Och jag trodde faktiskt inte att en liten datamoj kunde se ut som en riktig boksida.

Men det gör den!

Lyckan är total, jag som alltid ligger på sidan i sängen och läser med boken i ena handen och bläddrar manuellt med tummen behöver nu inte a) hålla upp tyngden av en bok b) träffa rätt med tummen och c) när jag somnar med boken i näven (vilket jag alltid gör) så stannar den på rätt sida och slår inte ihop sig.

Jag skall bara ge fanken i att läsa mer stickböcker eftersom jag numera håller på med inte mindre än FYRA projekt samtidigt.

Jodå, jag har påbörjat alla. Tröjan, koftan, halsduken och idag även mössan.

*mumlar*

"Man blir inte korkad av att läsa"

Jag virkar en mössa

Och jag tänker hålla er lite på halster när det gäller mottagaren.

Men den kommer förhoppningsvis att bli mycket tjusig.

Nyfikna?

;o)

Uppe med tuppen...

...och stickorna i högsta hugg.

Ett tag hade jag dille på att virka mössor på beställning. Jag tror att jag virkade sisådär 20 stycken till senaste Pridefesten, i regnbågsränder. Och fotbollslagsfärger. Och svenska flaggan-mössor när det var VM.

DET kan jag ha som tema. Mössorna är för övrigt riktigt snygga. Någon intressent? Bäst motivation till en mössa får en, i valfri design. Jag är en jävel på att designa mössor efter humör och person.

Men jag har ju glömt det viktigaste.

A) Jag har ju köpt ett par stövlar efter internet-incidenten (kan fortfarande inte prata om den, för traumatiskt), som dock inte är knähöga men jävligt snygga. De har dock legat i sin kartong sedan förra tisdagen. Inatt bestämde jag mig för att behålla dom. Jag behåller alltså även min shopaholic status.

B) Jag gick igenom lite kort och hittade ett par på mig, OCH mina Crocs...eller kopior.

Funderar på att lägga ut Crocskortet och skämmas lite ;o)

Orsak och verkan

Autentisk konversation på MSN. Inte visste jag att handarbete var ett så infekterat ämne. Och att man inte får vara shopaholic och dricka lakritsshot samtidigt som man gillar handarbete.

Dessutom. Folklore verkar ju vara värsta trenden - så nu är jag ju trendig till skillnad från när jag stickade/virkade/broderade/sydde förr ;o)

C säger:
hej! läget?

V säger:
jag stickar!!!????

C säger:
alltså. jag får helt enkelt ta makten och inrätta en diktatur där böcker bannlyses

V säger:
men boken var faktiskt bra

C säger:
jag är orolig. tror det är dags för en intervention lr nåt

C säger:
och vad fasen stickar du?!

En stund senare efter att ha läst "Jag stickar!" inlägget...

C säger:
men va fan

C säger:
jag måste nog ompröva min bild av dig...

C säger:
jag är - chockad

V säger:
*flinar* varför?

C säger:
mäh, handarbete...av en shoppaholic..som dricker lakritsshots och hatar att städa...

V säger:
HAHAHAHA

V säger:
alla har sina skelett i garderoben, handarbete är mitt

C säger:
my sister in arms....my partner in crime...

C säger:
*gråter*

.....

C säger:
alltså: det finns maskiner som gör sånt som faster Agda inte orkar göra längre

V säger:
handarbete har en lugnande inverkan...om du hade stickat lite mer så hade du sluppit sitta på verandan och vagga fram och tillbaka med en kopp kaffe

C säger:
du...en arg mamma beväpnad med stickor???

V säger:
och då kan jag bara berätta att när jag var i min senaste virkperiod...

C säger:
MEN SCHLUUUUTA

C säger:
du är typ MIN generation

.......

C säger:
KOM TILLBAKA TILL MIG *insert mitt namn här*

V säger:
jag sitter nu vid datorn och gapskrattar så K undrar vad som händer

C säger:
säg åt honom att sluta stickningen ur händerna på dig och älska passionerat med dig istället...jag är fan rädd alltså.

V säger:
*hystar över en papperspåse och ett garnnystan* se här...virka lite så blir tant lugn

C säger:
KÄÄÄÄFT *S*

C säger:
jag åååårkar inte meeeer

Jag stickar!

Jag åkte till garnbutiken. Ville rulla mig i alla de stora bulliga BLÅ nystanen jag hittade. Och jag kom hem med ett garn till en kofta (brunt och beige), ett garn till en omlottröja (blått) och ett tredje garn till mössa och halsduk (skiftande tjockt från ljusblått till mörkblått).

Japp...went frickin' overboard...som vanligt.

Vi ses om någon månad bloggen ;o)

(Och ja - precis som Corundum sa - jag läste också att Julia Roberts köpt filmrättigheterna. Och det var faktiskt en förbaskat bra bok.)

Man blir inte smart av att läsa böcker...

Jag läser ju ungefär (vad det känns som) en miljard böcker om året, och igår lade jag ifrån mig den senaste.
Den som jag plockade från hyllan i tron att det var en chiclit, och det var precis det jag var ute efter där och då.

The Friday Night Knitting Club av Kate Jacobs.

Det var inte en chiclit. Inte i den bemärkelsen. Och den var jävligt bra.

Enda problemet är att jag har drömt att jag har stickat hela natten. Och nu skall jag åka till garnaffären och köpa garn och se om jag hittar något roligt mönster.

Det kommer sluta med att jag glömmer tid, rum, hus, sambo och husdjur och stickar som en jävla galning i en månad. Eller att jag väljer ett mönster jag inte behärskar och använder stickorna som vapen i ren frustration.
Jag är periodare när det gäller handarbete, och när jag väl "periodar" så blir jag manisk.

Enkla exempel är förr-förra hösten när jag återupptog virkningen och virkade sex ponchos i diverse färger till hela min bekantskapskrets. Eller sommaren före det när jag rev fram den dammiga symaskinen och sydde sju par byxor, tre toppar och lite annat smått och gott.
Korsstygn brukar också vara med i periodhysterin.

Nu har jag varit lugn jättelänge. Och så får en bok mig att sätta mig i bilen och åka till garnaffären.

Man blir inte smart av att läsa...

Inlärd Hjälplöshet

Eller "En Idiotförklaring till".

Grannen har tagit ryggmärgsprov idag, och hennes make var med hos doktorn. Hon fick strikta instruktioner medan maken hörde på, att idag OCH imorgon får hon bara ligga. Inte sitta, inte stå, inte gå. Bara ligga. Enda undantaget är om hon måste gå och kissa.
Tur det!

Maken stannar hemma från jobbet dessa två dagarna för att ta hand om henne.

Två timmar efter att de kom hem från läkaren ringer grannen till mig och frågar om jag kan komma in till henne imorgon och göra potatismos om hennes man skalar och kokar potatisen.

SAY WHAT?

Jo - det gör jag - för hennes skull. Vad mig anbelangar kan även han dricka kiss ur en soppflaska.

Momenten (för hennes del - som inte gillar klumpar i moset) efter kokning är att ta potatisen, hälla av vattnet, lägga i smör, lite mjölk, salta och peppra. Och sen dra på elvispen.

Hur svårt kan det vara?

Men jag gör det. Och stoppar hennes make i kategorin "Inlärd Hjälplöshet"!

Idiotförklaring och ett tack till Lady Fi

Idag har jag sagt till mannen inte en, utan ungefär 39 gånger att han skall göra sina övningar. Det har han inte gjort.

Sen har jag sagt att han INTE får sitta, utan om han nödvändigtvis skall vara i soffan så LIGG ÅTMINSTONE OCH GÖR ÖVNINGARNA!
Det har han inte heller gjort - eller jo - legat i soffan har han.

Nu SITTER han i bananställning på en usel kontorsstol och spelar dataspel.

Om ryggskottet (som jag aldrig har sett så här illa) blir värre eller om det blir diskbråck så LOVAR jag att han kommer få ligga på golvet och dricka soppa och kissa ur samma flaska. Då kommer här icke att daltas med separata flaskor.
Och har han invändningar hänvisar jag till 2008-09-22 när han inte lyssnade på ett ord jag sa.

Tack Fi ;o)

Män och deras krämpor...

I fredags fick mannen ryggskott när han knöt skorna innan han åkte till jobbet.
Eftersom de flesta män inte vet ett skit om hur man hanterar ett ryggskott, eller ens en enkel sak som en förkylning så åkte han och jobbade. Och sen har han sett ut som en Quasimodo som har skitit på sig, hela helgen.

Och TROTS att jag har sagt till honom ett oräkneligt antal gånger att han inte FÅR ligga i soffan, eller sitta konstigt, utan att han skall försöka sträcka och stretcha så gott det går så har han legat i soffan och vrålat så det hördes till grannkommunen varje gång han bytte ställning.

Låt oss bara säga att crescendot kom idag.

Jag har baxat mannen med tresiffrig vikt till naprapaten. Baxat upp honom från britsen. Och baxat ut honom i bilen.

Men hos naprapaten fick han banna. Och nu ligger han på en yogamatta på golvet och muttrar ohörbara saker.

Jag misstänker att jag kommer att få baxa upp honom från golvet snart.

Jag undrar när skottet flyttar till mig efter all baxning?

Och det ena leder till något helt annat...

Efter diskussion med bloggande vän om ordet "snippa" som jag tycker är aplarvigt så fick jag reda på lite olika ords historiska betydelser.

Då snackar vi humor.

Skall inte gå in i detalj på alla ord, men ett:

SNOPP: HIST.: sedan 1969; sv. dial. snopp 'ljusstump; penis; fästman'; till snoppa

Jag ser mig själv presentera mannen med ryggskottet:

- Hej, det här är min snopp *insert namn här*.

Eller varför inte:

- Min sambo (aka fästman - aka snopp) har en stump mellan benen.

Man har inte roligare än man gör sig.

Edit:

Och en stund senare (är inte så snabbtänkt idag) fick ordspråket "det gick upp ett ljus för mig" en heeelt annan innebörd.

Mycket katt blir det...

Jag skrattar bokstavligt talat så jag gråter. Kortet är taget för några minuter sen. Mitt i en gäsp och Pipan visar hela arslet samtidigt som han ser ut som en riktig tjockis. När han i själva verket är en ganska liten katt.

Katten är lika o-fotogenisk som sin matte - den saken är klar!

(Lovar - inga mer kattinlägg på ett tag nu)

Vad skall kraken heta?

Som Corundum frågade, skall katten heta Mini? Det var ju just det. Så satans svårt med namn, och det skall vara något som passar katten.

Malte hette Malte från "uppfödaren" och han var verkligen en Malte. Snippan/Pippis/Pipan/Pipps döpte vi däremot till Truls.

Jo tjenare, det blev ingen Truls - han passade helt enkelt inte in i namnet (och jo, vi trodde att det var en hon från början) och fick därmed heta alla ovanstående namn. (Fast han heter Truls hos försäkringsbolaget - av förklarliga skäl?! ;o)

Lilltjejen går nu under namnet Mini och Lill-Pipan. Eftersom hon precis som Snippan är svart-vit. Hos uppfödaren hette hon Svartnos. Men det stämmer inte heller.

Förslag?

(Pipps på de två översta bilderna - kraken på de understa)

Jag är en hemsk människa...verkligen!

Hösten brings out the worst in me!

Jag fick just en gråtattack. Malte låg ju alltid i sambons garderob och sov. Och igår hittade jag ett par shorts som han legat på, som var av materialet "jagdraråtmigallthårjagkan".

Där var hela Malte. Päls överallt på shortsen.

Gick förbi dom alldeles nyss och började stortjuta, klappade på den fina urnan som han numera bor i, och muttrade förbi en sovande Mini och tänkte "jag hade bytt bort dig any day om Malte hade kommit tillbaka".

Det är inte snällt.

Så nu har jag ytterst dåligt samvete. Over the top jävla dåligt samvete.

Mini kan ju faktiskt inte hjälpa att Malte inte finns längre.

*går till mitt happy place i hjärnan*

Edit:
Och där tror jag att jag hittade anledningen till att jag tillhör den kategorin som aldrig skaffar ett nytt djur innan jag har sörjt "klart". Ett huvudet på spiken-inlägg. Fattade det inte ens förrän jag hade publicerat och läst eländet.

Förlåt Mini. Och förlåt Malte!

Mini

Det är inte lätt att vara liten och somna mitt i leken.

Höst var det ja...

Och den kommer, fast jag avbeställer den varenda jävla år. Hösten alltså.

Jag lever. Jag har bara en liten höstdepp och tänker på att livet är slut för att båten skall upp. Och att livet är slut för att jag har börjat frysa när jag skall gå ut med Lill-Loppan i morgonrock, flip-flops och jacka (jo - jag är områdets crazy lady). Och för att det är mörkt och eländigt tidigt och inga stearinljus i världen hjälper. Och och och...

Jag avskyr verkligen när sommaren är slut. AVSKYR!

Katt + Katt = Kattastrof

Ny familjemedlem. Ingen "ersättare" för älskade Malte, men tanken var att PK inte skulle vara så ledsen och ensam längre.

Det är han inte heller. Nu är han arg, sur och svartsjuk. Och fräser till och med åt sin älskade mamma. Medan Mini på bilden som inte är större än min handflata försöker fräsa tillbaka.

PK ligger och tjurar. Mini ligger och njuter livets första glada dag i zoo'et. Och ja, någon tappade henne med näsan före i ett bläckhorn när hon föddes.

Hur länge kan katter sura?

PK älskade mig över allt annat så sent som igår - idag inte alls.

Och imorgon skall vi blanda in 15-årig älskad jycke i kompotten också.

Hur man än vänder sig har man svansen bak!

Blivande Skepparkatt?

Första gången på båten. Modernt klädd i för dagen ny flytväst. Och totalt paralyserad av skräck. Eller så skäms han över västen. Har dock börjat spotta upp sig efter ett par timmar. Men fiskmåsarna här är ju så gigantiskt mycket större än skatorna hemma. Det är inte alltid så lätt att vara katt :)

Detta mötte mig imorse...

"Unfortunately, due to an administrative error, there are item/s on your order that we are unable to supply you with on this occasion. These item/s have therefore been refunded. Details of the refunded item/s are as follows:"

MINA STÖVLAR!

Jag kommer alltså inte att få dom.

Men jag vill ha mer förklaring än så. Administrativt fel är bara byråkratiskt mumbojumbo för att någon har fuckat upp. Och denna någon skall få stå till svars över att jag har spenderat dagar med att längta efter mina stövlar.

Stå till svars säger jag bara!

Vart skall jag hitta dom nu?

Bastu-Disco

Är ordet för kvällen och ett tydligt tecken på mörkare årstider.

Någon som vet varför jag gick med på högtalare i taket och inkaklad bilstereo när vi renoverade badrummet?

Inte fan trodde jag att varje fredag - höst, vinter, vår - skulle vara Bastu-Discokvällar där mannen sitter i timmar, med musik som till och med stendöv Lill-Loppa kan uppfatta.

Mannen som har levt hela sitt liv utan bastu har skapat ett behov. Och jag blir galen av musiken.

Bastu-Disco alltså.

Någon mer som tycker att det är en briljant idé?

Katt-Skatt?

Skall titta på en kattunge på söndag. Egentligen vill jag inte riktigt för att jag känner mig elak mot Malte för att jag så "lättvindigt" byter ut honom. Men PK katt är ensam och lite ledsen. Min största invändning är att eventuellt ny familjemedlem måste vara så olik Malte som det bara är möjligt.

Och denna är det. En katt som ser ut som en clown. Eller åtminstone doppat hela näsan i bläckhornet eftersom resten av ansiktet är vitt.

Hur resonerar ni när det gäller djur? Vissa "ersätter" ju direkt för att de inte vill vara utan. Medan jag måste sörja klart - vilket brukar ta år - därav min fundering när det gäller Malte.

Men jag vill ju inte att PK skall vara ledsen.

Jag hoppas att Malte vet att han var mammas pojk oavsett om det kommer en bläckdoppad katt in i hushållet - för egentligen vill jag ju bara att han skall kliva in genom dörren igen precis som att inget har hänt...

Utmaning...

Som var ganska rolig...tror jag...jag har ju inte gjort den ännu. Men jag sitter med mobben i högsta hugg.

Kolla i telefonens adressbok och svara på följande frågor. Frågor på det? Då kör vi!

Har du kysst nummer sju?
Ja, under en sanning och konka-lek. Vi har varit vänner sedan vi var yttepyttesmå. Men inget mer än så...isch...det är ju en av mina bästa killkompisar.

Har du träffat nummer nio i veckan?
Nix. Det är en kompis i New York som det var alldeles för längesen jag träffade.

Älskar du nummer tio?
Nix - en gammal kollega.

Är nummer elva en sötnos?
Ja - men även det är en gammal kollega, kvinnlig sådan.

Är nummer femton en bästis?
Hahahaha...telefonnumret till Bredbandsbolaget. En bästis? I think not!

Har nummer sexton gått i samma klass som du?
Eh - det är min styvmor. Hade varit lite äckligt om vi hade gått i samma klass.

Brukar du hänga med nummer nitton?
Tyvärr inte. Vi hade dock planer på att hänga. Nummer 19 är ingen mindre än Karriärmamman ;o)

Är nummer tjugo bra?
Ja, det är min lille snickare som har fixat badrum och kakel i köket. han är jättejättebra.

Gillar du nummer tjugosex?
Ja, före detta kollega och exets barndomskamrat.

Vet du om nummer trettioett har ett förhållande?
Med absolut säkerhet vet jag att hon är gift.

Hur känner du nummer trettioåtta?
*gapflabbar*
Nummer 38 är "Fröken Mussla". En telefonsvarare som man kan ringa när man får ett akut sug på att plocka musslor och käka direkt på båten och telefonsvararen talar om ifall musslorna är giftiga, halvgiftiga eller helt ätbara.

Är du intresserad av nummer fyrtiotvå?
Göteborgs Djurklinik? Mitt intresse ligger i att jag är glad så länge jag slipper ringa dom. Inte för att de är otrevliga, absolut inte, men ett telefonsamtal till dom brukar betyda trubbel i zoo'et.

Hur länge har du känt nummer fyrtionio?
I...hmm...kanske åtta år.

Jag utmanar Atahari, Karriärmamman, Listoplisto, Lollias, Soda, Lady Fi, PGW och Corundum.

KaTTastrof?

I'm in!

Jag skall skriva två eller tre artiklar, om specifika saker som skall in i tidningen.

Sen verkade alla själaglada över att jag kom dit, och när jag gick rundvandringen så kom den ena efter den andra på fler saker som jag skulle kunna täcka, som idag är "otäckt" *fnissar*

Deras största problem idag är att dom inte har någon skribent som vågar ta det jobbiga uppdragen. Där man måste ansätta kommunalråd och annat trams. De hade en jättebra tjej, men hon började jobba för Janne Josefsson på Uppdrag Granskning för ett par veckor sen.
Och sen har dom ingen som har "jour" och fixar uppdrag efter fem.

Jag sa ja till båda delarna. Plugga kan jag göra vilken tid på dygnet som helst, och tillräckligt med hår under fötterna och skinn på nosen för att inte låta mig skrämmas av små kommunalråd. Och inte mycket annat heller.
Dessutom har jag min kvinnliga list.

Och så länge jag slipper interVJUVA dockor så är jag totalt orädd. Känns inte som att risken är överhängande.

Det enda jag tackade nej till var artiklar om barnomsorg etc, just för att jag har NOLL koll på det området. Men de hade redan två höggravida reportrar som täckte det. Varav en som skruvade ihop sin nya barnvagn medan jag var där :o)

Nu ska jag bara knock them dead med mina två till tre artiklar och sen skall vi snacka timpeng.

För att dom ville ha mig, och att behovet fanns rådde ingen tvekan om.

So far so good - återstår bara att se när jag blir chefredaktör ;o)

PS till förra inlägget

*gapflabbar*

Glömde ju skriva något oerhört viktigt.

Jag gissar att jag inte behöver påpeka att jag skrev "intervjuv" och "juarnalist" avsiktligt?

Men idag var jag även på Arbetsförmedlingen. Och där sitter man ju med handläggaren och ser skärmen samtidigt som de skriver. För att kunna kika, dra ifrån och lägga till.

Gissa vad handläggaren skrev?

Jo...att XXX skall på INTERVJUV imorgon. Intervjuv????

Linda Rosing och dagens handläggare på AF...

Jag säger bara OhMiGosh!

Dumlekris avstyrd

Intresseklubben bör genast ta upp alla sina anteckningsböcker. Notera utav bara satan.

Jag har storhandlat idag. Något jag avskyr och verkligen aldrig gör. Men mitt nya och fromma jag stod gick glatt *mutter* genom Ica Maxis gångar, för att handla. På riktigt. Så där som vuxna gör.

Jag strosade kissenödigt mellan gångarna. Visste att vi behövde mat och dryck. Och de viktiga sakerna var tandkräm, soppåsar och sköljmedel.

Vid kassan med en fullastad kundvagn och rödrosiga kinder (av glädje givetvis - vad trodde ni) så blev slutsumman 2074 kronor. TVÅTUSENSJUTTIOFYRA RIKSDALER?!

Vad hade jag med mig hem? Inget jag kunde åstadkomma en enda hel måltid av, men många delar. Som ett par tiobitars pussel som saknar mittenbiten. Inget sköljmedel.

Men sex påsar Dumle Snacks.

Mitt liv är komplett.

Och ett litet PS. Imorgon klockan 13:00 kan ni tänka på mig. Det är då jag skall på anställningsintervjuv som juarnalist.
Det kom ju lite trista personliga mis-haps i vägen förra gången.

Scary - Jävligt scary!

Jag är vaken, klarvaken. Och kan inte skaka av mig min hetsmardröm från natten.

Jag och Linda Rosing var bästisar. Och då menar jag verkligen bästisar.
Vi skulle under hela drömmen ta oss någonstans, vart är jag osäker på, och hon var klädd i bikini hela drömmen. En virkad sådan i regnbågsfärger. Men vi kom fan aldrig framåt, eftersom galna stalkers hela tiden stoppade oss (henne). Och med framåt menar jag att vi hade en vit Van, typ Mysterie-Mobilen ellervaddennuheter i Scooby-Doo.

Jag hade precis fått sparken ifrån Schulmangruppen. Och vi sprang på bröderna Schulman överallt, men de vägrade hälsa på mig. Hade man fått sparken därifrån var man inget värd.

Och ett av mina största problem i drömmen var att jag, i och med att jag hade fått sparken, hade blivit av med min älskade nya mobiltelefon. Det enda jag ville var att Alex skulle prata med mig för att jag skulle kunna be honom om att få köpa loss den och numret.
Men icke. Jag var luft för honom.

Vilket slutade med att jag fick skicka min bästis Linda till Alex så hon fick gulla till sig telefonen, och jag stod bredvid och lyssnade (det funkade - jag var ju ändå osynlig efter sparkandet).
Linda kämpade som en gris, fick svara på en miljard kontrollfrågor, men fick till slut telefonen och återbördade den till mig.

Efter det fortsatte vi vår resa. Gick och letade efter bilen men hittade den "vandaliserad".
Någon hade stoppat en bankomat i skuffen.

The End

Jag lovar att aldrig mer modeblogga.
Jag lovar att aldrig, vare sig nu eller i framtiden, ta kort på min frukost.
Jag lovar att aldrig fotografera dagens outfit.
Jag lovar att aldrig ens ge minsta moderåd.

Fy fan vad jag har slitit inatt.

Gomorron - eller nåt...

Pretty Woman

Klicketiklick...och stövlarna är på väg hem till mamma.

Frågan är nu; kommer Richard Gere i vit limo med drösvis med miljonersmiljarder samtidigt.

Det hade varit himla behändigt...

Okay Okay...

Jag VET att jag balanserar nära Blinda Trosing, Bimbobella och gänget. Tre modebloggsinlägg på två år är INTE okay. Det är en tidsfråga innan jag börjar fotografera min frukost också.

(Som idag f.ö. bestod av en macka med Bregott Extra Saltat och ett glas cola - man tager vad man haver sa Kajsa)

Men på synnerhetens begäran. Här kommer de stövlar som jag har hittat och vill ha.

Mer porr än punk. Funkar till både jeans och raffset.

Vad mer kan en kvinna begära?

Dumlekris

Jag har ett problem av gigantiska mått.

"Någon" hade ätit upp mina Dumle Snacks igår när jag inte såg. Jag VISSTE att det inte skulle räcka med tre ynkans påsar.

Jag är Hercules Poirot. Uteslutningsmetoden säger mig följande. Hunden följde med upp när jag gick och lade mig, och kommer inte ut ur sovrummet utan hjälp. Katten tog jag även den med mig, och eftersom katten tror att han är hund så ligger han där han blir nerbäddad tills det är dags att gå upp. Och sen misstänker jag att katter inte gillar choklad - inte jättemycket i alla fall.

Så *sa hon puffandes på sin pipa* det måste vara sambon. Sambon som tyckte att jag överdrev när jag köpte tre påsar.

Oh well - jag har i alla fall alldeles nya värktabletter, nikotin och cola. Och känner mig som en ny och mycket trevligare person än den jag var igår.

Så frågan är, nu när jag har löst Dumle-mysteriet - vad skall jag göra nu. Jag VILL göra något.

En sak som jag vill är att köpa knähöga "porrstövlar".

Det enda som är bra med hösten. Stövlar.

*irrar vidare*

Varning och jävligt dålig karaktär

Kommer ni ihåg Brownies'arna (ja - vad heter det i plural då) som jag tryckte i mig för ett par månader sen och som resulterade i att jag kramade emaljstol.

Nu har jag hittat något nytt. Och jag förtydligar IGEN. Jag gillar inte ens choklad speciellt mycket.

Sambon kom hem med en påse i lördags, och jag blev bokstavligt talat en hamster. Stoppade som mest in tre stycken i munnen och hade dumle, ris och kola i hela munnen - kindpåsar inkluderade.

Igår köpte jag tre påsar. Japp...TRE! Ifall dom skulle sälja slut, eller sluta tillverkas innan jag kommer till en affär igen.

En påse åt jag upp i bilen. Och förmiddags tryckte jag i mig ytterligare en och en halv påse. Jag har inte kramat emaljstol, men jag känner hur kolan ligger och lurar som en blytyngd längst ner i magen.

Jag har aldrig bantat. Kommer aldrig att göra det. Vill inte och behöver inte.

Men Senil Bulimi ihop med noll karaktär är min egna diagnos.

Vågar ni så ät dom - på egen risk.

Gawddamn - det bästa godiset som uppfunnits sedan...hmm...Riff Tuggummi?

Skadeglädje?

Dagens fråga...

...kom jag just på.

I mitt huvud är detta humor. Om det beror på att jag är en jävla torrboll eller att jag har knaprat tabletter är jag inte i stånd att avgöra.

Var tvungen att ansöka hos Skatteverket om att få Äktenskapscertifikat på engelska, och dom kom häromdagen. Tittade inte så noga på dom förrän igår kväll när jag satt och pratade i telefon och fick syn på dom på soffbordet.

Vet NI vad Skatteverket heter på engelska?

Och google-fuska inte nu!

Namnet är i alla fall humor i mitt huvud...väldigt mycket roligt...och lite pretto-fel. Det är lite CSI-FBI över det.

Gissa...INTE googla...

Höst?

Det regnar och blåser. I Göteborg - so nothing new under the clouds. Och jag har ryggskott och lever just nu på värktabletter som gör mig rolig i huvudet.

Det betyder att jag är rastlös som fan men soffliggande.

Jag har två alternativ:

a) Sparka mig trött
b) Gilla läget och ägna helgen åt att kolla på 98257384 filmer

Alla dessa val...what to do?

Nominerad

Jahaja...nomineringen gjorde mig glad och rörd, och lite ställd :) Eftersom den kom ifrån KarriärMamman och vi har i princip samma bloggare i vår bloggroll. Det ställer ju till det en del...eller ganska mycket faktiskt. Men mycket glad blev jag, sketaglad på ren göteborgska.

OCH, de som blir nominerade två gånger under ett dygn får ju helt enkelt bara ta det som en sjuhelvetes komplimang, eller hur?

Ni som blir nominerade skall i er tur utse era sju favoritbloggar.

1. De nominerade kopierar bilden och lägger på sin blogg.

2. Länka till personen du fick nomineringen av

3. Nominera 7 bloggar

4. Länka till de bloggar du nominerat

5. Lämna ett meddelande på deras bloggar att de blivit nominerade.

Och mina nomineringar går till *trumvirvel*:

1. Ataharis

För att hon babblar precis som jag. Om allt från renovering till ledsensaker till roliga saker. Och sen är hon inte mer än två skitar hög heller ;o)

2. Lady Fi

Vad ska man säga? Har man samma namn som en stor grön orch så är man värd all respekt ;o). Och dessutom är det roligt att läsa roligheter på engelska.

3. Listoplisto

En person som jag i en enkät från tiden när Hedenhös gick i sandaler skrev att jag gillade trots att jag trodde att den personen var mest olik mig. Reviderat enligt mig. Nu tycker jag att vi är skitlika, förutom att Li dricker kaffe, bor där det snöar året runt och har en drös med barn som kissar på golvet. Jävligt underhållande i vilket fall som helst.

4. Lollias

Svamlande diskussioner, heta debatter och roligheter. Men för satan Lollias. Senaste inlägget var om en blomjävel som du behövde namn på. I JUNI??? Dags för omprioritering, blogg först - familj sen. Inte tvärtom :)

5. Pale Green Woman

Läs bloggen. Det går inte att presentera. Där händer ALLT! Och då menar jag verkligen allt. Förutom eBay som konstant går åt skogen ;o)

6. Soda

Korta inlägg med långa innehåll som får mig att skratta så tårarna rinner nästan jämt. Och det roligaste var nästan anledningen till att bloggen var stängd ett tag, men det tar vi inte här *gapskrattar*

7. Corundum

Fler inlägg och mer frekvent tack. Du får sjunde platsen som en mental spark i röven att blogga oftare :o)

Babysteps...igen

Nej kära KarriärMamma, jag hade nog inte fattat att Luleå låg i Norrland och att det skulle skilja en miljon grader på Göteborg och Luleå. Framför allt hade jag absolut inte fattat att en tidig septemberdag var likvärdig med en krispig göteborgsk vinterdag. HUUUUVVVAAA!!!! ;o)

Men nu har jag lärt mig. Bävernylonoverall nästa gång...om de finns i vuxenstorlekar.

Men det var kul. Det var intressant. Det var grymt bra lärare. Och besöket gjorde mig mindre rädd och jävligt taggad.

Om man bortser ifrån detaljerna som 36 timmar på tåg och ryggskott som fortfarande inte har gått över.

Petitesser :o)

Nåväl...steg tre inför resa i oktober avklarad. Vi har bokat hotell i Las Vegas, det på bilden. Och jag tror att det jag just nu är mest exalterad över är att hissarna på hotellet går i 39 graders vinkel.

Helikopter över Grand Canyon, gifta sig inför Elvis, berg- och dalbanor till höger och vänster. Who the fuck cares?

Jag skall ju åka hiss i 39 graders vinkling...tjoooo...

(Och nu är det bara hotellet i Ft Lauderdale som skall bokas...babysteps babysteps)

Jag är student!

Höjden av lathet?

Är när man efter en heldag på LTU ligger på hotellrummet med enbart 140 kronor i samlade kontanter och nära svältdöden och ringer runt till alla pizzerior i Luleå för att be allra ödmjukast om att slippa minimiordern på 150 kronor för utkörning.

Jodå - det fanns en pizzeria som var så snäll.

Höjden av lathet kanske inte hade varit så latig om det inte hade varit för att dagen även hade inkluderat en knäckt kota (vid uppfällandet av SJ's brits från helvetet), en akut tripp till en naprapat eftersom kotan gjorde att jag knappt kan andas och diverse sammandragningar på grund av stress på gravid väninna.

Men nu ligger vi mätta på hotellrummet, skall göra klart morgondagens examination redan idag och känner oss verkligen som riktiga jävla partyprinsessor.

SJ SJ Gamle Vän - Vi har 18 timmar framför oss imorgon igääään...

Zzzzz.....

PS: Sen gör det inte saken bättre att jag har frusit arslet av mig hela dagen i sisådär 5-10 grader och man får höra hemifrån att solen skiner och det är 22 grader varmt.

Jag hade kjol och linne i fredags....KJOL OCH LINNE!

Men Luleå är vackert...och förbannat jävla kallt.