Hösten brings out the worst in me!
Jag fick just en gråtattack. Malte låg ju alltid i sambons garderob och sov. Och igår hittade jag ett par shorts som han legat på, som var av materialet "jagdraråtmigallthårjagkan".
Där var hela Malte. Päls överallt på shortsen.
Gick förbi dom alldeles nyss och började stortjuta, klappade på den fina urnan som han numera bor i, och muttrade förbi en sovande Mini och tänkte "jag hade bytt bort dig any day om Malte hade kommit tillbaka".
Det är inte snällt.
Så nu har jag ytterst dåligt samvete. Over the top jävla dåligt samvete.
Mini kan ju faktiskt inte hjälpa att Malte inte finns längre.
*går till mitt happy place i hjärnan*
Edit:
Och där tror jag att jag hittade anledningen till att jag tillhör den kategorin som aldrig skaffar ett nytt djur innan jag har sörjt "klart". Ett huvudet på spiken-inlägg. Fattade det inte ens förrän jag hade publicerat och läst eländet.
Förlåt Mini. Och förlåt Malte!
lördag 20 september 2008
Jag är en hemsk människa...verkligen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Blue: Nej, du är inte en hemsk människa! Det är inte lätt närm an förlorat någon man gillar, oavsett om det är människa eller djur. Och då är det heller inte så lätt att inte rikta sitt dåliga humör mot dem som finns närmast; i det här fallet föll det sig ju naturligt att aversionen riktades mot Mini.
Har du tänkt låta filuren heta "Mini"? Hur kommer det att låta när han är fullvuxen, och kanske har blivit ett stort monster till katt på 7kg?
Och som du säger, du träffade nog rätt i varför du brukar - och kanske också bör - vänta med att skaffa ett nytt djur. Men den här gången gjorde du det ju inte för dni egen skull, så det beslutet behöver du inte ha ångest över.
Det blir nog bra i längden, ska du se! *skickar en digital kram* Ha tålamod.
/jag.
Tack - jag har varit mycket mycket snäll mot båda katterna efter mitt elaka muttrande som Mini inte förstod i alla fall - och jag skullealdrigövermindödakropp vara elak mot ett djur - sorg eller inte.
Det blev bara lite tungt en stund. Och nu har jag fått det bekräftat. Jag skall sörja klart först - så är det bara.
Skicka en kommentar