lördag 29 november 2008

Inlärd hjälplöshet?

Scener från en statarlänga en helt vanlig lördag i november:

Scen ett:

Fade in - man i soffa tittandes på TV efter att de stora tunga sakerna är flyttade men berget av småpill ligger utspritt över två rum.

Kvinna äntrar rummet.

- Men varför sätter du dig ner och degar, vi har ju bara gjort det värsta. Det är ju hur mycket som helst kvar.

- Vi har flyttat de tunga sakerna. Det är mansgörat. Nu är det bara sådant som du kan göra själv kvar, säger mannen lojt och ligger kvar.

Fade out - mannen dammsuger resten av huset en halvtimma senare.

Scen två:

Fade in - Kvinna står i köket och lagar porterstek.

Kvinnan och mannen intar middagen i det nygamla vardagsrummet. Efter maten lägger båda upp benen och slökollar lite på TV innan filmvisningen går av stapeln. Mannen bär ut sin tallrik i det överbelamrade köket. Kvinnan lommar muttrande efter med sin tallrik och säger:

- Kan du ta hand om maten som blev över och styra upp i köket medan jag går ut med hunden så kan vi kolla på film när jag kommer in?

- Jag är inte så bra på att ta hand om mat. Jag vet inte var den skall vara och var vi har burkar och sådant, konstaterar mannen förnöjt.

Fade out - Kvinna går i regntung skog med hund. Efter att ha räddat maten, laddat diskmaskinen och ritat en karta över köket till mannen. Kvinna muttrar och sparkar till en hög med murkna löv.

Klipp till man som sitter och spelar dataspel i allsköns ro.

Svenska Hjärtan och Karin Mannheimer don't stand a chance...

Nä - nu är det filmtajm... ;o)

Vi har ett golv?

Projekt "reclaim the vardagsrum" är klart och vardagsrummet är ommöblerat. Vi har helt enkelt vänt på skiten eftersom planlösningen i detta vardagsrum är en tragedi.

Och vi fick ett golv. En hall. Lagom avstånd till TV'n istället för att sitta en halvmeter ifrån en 42-tummare. När jag tyst sa "varför har vi inte gjort detta tidigare?" kom svaret som en pisksnärt från han jag har möblerna med:

- Jag har tjatat om detta i evigheter.

Uhum...och tjat flyttar möbler?

Från vantrivsel till ett vardagsrum som faktiskt är helt okay. Mer än okay.

Varför har vi inte gjort detta tidigare?

*lutar sig tillbaka i soffan*

fredag 28 november 2008

How????


MAJ GÅDD!

Jag hade förträngt hur abbans mycket jag ogillar denna människa. Hur spyflugebenögonfransarna skrämmer vettet ur mig.

Och sen fick jag denna rakt upp i näsan. Tack för länktipset Marianne.

Kan någon vara så vänlig och förklara hur hon fick komma tillbaka.

"Det är så häftigt att betala skatt"

Maj Gådd igen!

En alldeles blå dag

Jag hade en "egendag" idag. En dag när älskade jycken fick vara hos exet för att jag skulle kunna styra upp lite här hemma. Och en dag som bara skulle vara min, jag hade tänkt mig en sväng på stan och lite sådana saker som jag inte kan göra med en jycke hemma som inte går att lämna ensam.

Kom jag ut? Svar nej.

Hade jag en egendag med mys och shopping? Svar nej.

Jag hamnade under ett berg av papper och bokföring. Sen när jag var klar med det hamnade jag under ett berg till av skolpapper. Jag blängde ut i rummet som skall möbleras om och styras upp ikväll och imorgon.

Och nu sitter jag här och är snopen och fundererar på vart dagen tog vägen?

*suckar och reser sig för att börja "projekt vardagsrum*


onsdag 26 november 2008

Jag ÄR fashion - del två



Jo jag erkänner det - jag är en ytlig skit när det kommer till kläder och mycket annat. Och man kan shoppa till sig lycka. Oavsett om det är fleecefodrade Crocs eller om det är favoritmärket för året.

Jag brukar vara trogen märken i flera år, vissa märken har hängt med sedan jag var barn/tonåring och sedan tillkommer vissa märken under åren (hallååå - man måste ju hänga med i utvecklingen...doh ;o).

Ed Hardy är min senaste favorit. Jag gillar tatueringar (nej Karriärmamman och min kära sambo - det är inte bara sjömän och kåkfarare som har tatueringar) och jag gillar döskallar. Ed Hardy gör mig komplett.

Och ja, det är skitdyrt och finns inte ett jättestort urval i Sverige, lite mindre dyrt i USA och ett mycket större urval.

Och här presenterar jag min samling. Kepsen hade jag innan. Det var ju den jag köpte i min lokala butik hemmavid och fick 23874384 komlimanger för av random personer på gatan (vell tank djooo...I bought it in Sviiiden).

Och resten shoppade jag i USA. Sidensjal (mmm....I love...och jag är ingen sidensjalsperson), ljusblått linne, benvit stickad tröja som är så snygg att tom sambon tycker att den är snygg, två bälten, gigantisk väska och parfym.

Jag kände mig helt klart färdigshoppad när jag kom hem.

Men när man är lite olycklig för att det är höst så rycker det väldans mycket i klicketiklick-fingret.

Finns det verkligen inget jag behöver klicka hem?

Any Given Day

Idag är ingen bra dag - och jag vet inte varför. En sådan där dag som man vill radera ur kalendern. Och helt utan anledning.

Det är bara en vanlig höstdeppdag...jag har varit så speedad sedan jag kom hem med resa och skolarbete att jag inte har haft tid med höstdepp.

Jag avskyr verkligen känslan av overklighet. Känslan går inte att förklara på något annat vis.

måndag 24 november 2008

Air Frog

KLM ringde idag. Inte Air France. Kanske för att jag claimade det till KLM istället för till AF eftersom det är hos KLM jag anser mig ha mitt frequent flyer kort hos, och dessutom hade jag ingen lust med någon vidare korrespondens med Le Frog.

Holländare som vanligt alltid trevliga, och jag visste ju redan att svaret skulle bli ett avslag på allt jag hade claimat. Vädret kan dom inte hjälpa, säkerhetskontrollerna har de ingen makt över men jag har ju claimat en gång förut och fått lite plåster på såren åtminstone.

Men, döm om min förvåning när vi inte bara fick varsin resecheck på 2500 kronor, hon sa dessutom att reseförsäkringen täcker det handbagage vi blev tvungna att checka in i Paris under förutsättning att KLM skriver ett brev till oss där de "tar på sig ansvaret" för den påtvingade incheckningen.

Och dessutom skulle rapport skrivas på pschhh'ande fransyska.

Jag vet inte vilket som gläder mig mest, att vi har ytterligare en gratisresa och kommer få tillbaka pengarna för missing stuff från handbagaget eller att den lilla petita surf***an i Paris kommer få en snäpp på näsan.

För det fick jag bekräftat förra gången. Det är inte bara något de säger. Då var det gate-kärringen som var en satmara. Och de behandlade faktiskt inte min claim förrän hon kom tillbaka från sin semester, och de tog fram namnet på henne och gav mig. Så hon fick en näsbränna också, eftersom hon även orsakade att planet jag skulle åkt med missade sin slot-tid och blev kvar på backen i 45 minuter extra i ett tappert försökt av piloten att tjata på mig på planet.

Och som extra silver lining så gav cabin crew på det planet mig en gigantisk flaska champagne och en låda choklad som plåster på såren. Genom min syster dock eftersom hon var med på planet.

Jag stod ju vid gaten med brustna blodkärl och skrek på fransyskor.

Isch...

Jag har drömt mardrömmar inatt - och jag vet inte vem som svek mig mest.

Återupplevde helgen igen, på hotellet. Fast med den extra lilla touchen att bästisen och sambon berättade att dom hade haft sex medan jag var någon annanstans. Men dom tyckte inte att det var så farligt, min käraste väninna sa att det var väl bättre att det var hon än något okänt våp och han jag har möblerna ihop med tyckte att det var helt okay för jag hade tydligen varit lite luddig i min formulering när han hade frågat om han fick eller inte.

Jag minns att jag kände mig så otroligt sviken av båda två. Och jag minns att jag grät så tårarna sprutade när jag pratade med dom och bad dom dra åt helvete...tillsammans...och sen gick jag min väg.

Och när man vaknar tar det timmar innan drömmen försvinner.

Jag gillar verkligen att drömma. Eller rättare sagt att jag kommer ihåg majoriteten av mina drömmar.

Men sådana här drömmar betackar jag mig för...

söndag 23 november 2008

Jag ÄR fashion!

Idag har jag lite ont i håret. Fast faktiskt bara lite för jag har mest skrattat och haft lucköppningar för mig själv av andra från gårdagen.

Det var inte meningen att vi skulle åka till Strömstad igår, det var meningen att bästa väninnan K skulle komma hem till oss, mysa på kvällen och sen skulle vi åka till Strömstad över dagen idag på morgonen. Men då ringde exet vid halvsju och sa att han kunde ta Lill-Loppan på kvällen och vi blev lite ställda.

Halvsju på kvällen liksom, vi hade inte packat och inte planerat för någon övernattning, och vi har ju numera inte båten kvar i vattnet och lägenheten är borta. Men det kändes lite äventyrligt att vara så otroligt spontan, så vi ringde helt sonika och beställde rum på ett av de två stackars hotell som ligger mitt i stan. Och det var inte lätt att få rum kan jag tala om, vi fick ringa och tjata till oss ett rum. Det finns inte en enda säsong som norrmännen inte bosätter sig i Strömstad.

I vilket fall som helst så fick vi slängt ner lite kläder, ett par öl, på med kepsen och Crocsen (jodå - ni hörde rätt) och sätta sig bakom ratten och köra upp. Men jag hade packat med mig ett par andra skor.

Uppe på hotellet och incheckad vid 23:00, med utsikt över vår båtplats. Första gången på hotell i Strömstad vilket i sig kändes helvrickat. Och sen skulle vi bara gå till stampuben och dricka öl. Jag var trött, Crocsen var mjuka och i Strömstad känner alla alla så jag tänkte "äsch...varför skall jag snofsa upp mig när jag ändå bara ska hänga på stamhaket - dom är vana att se mig i den ena outfiten värre än den andra - sommarsunkigt klädd oftast".

Så jag gick på pub i collegetröja, jeans (visserligen tajta och snygga) och CROCS, med fleecefoder no less.

Väl på puben drack vi inte öl, vi drack sprit. För det var ju det mest logiska eftersom vi var där så sent så vi skulle dricka ikapp dom andra. Sanslös logik. Och helt plötsligt blev allt jätteroligt och Crocsen glömdes bort. Dom satt där dom satt liksom.

Puben stängde 01:00, jag gullade till mig en flaska sprit för det var ju fortfarande aaaalldeles för tidigt för att avsluta festen. I min värld hade den ju nyss börjat. Tillbaka till hotellet där även den största nattklubben ligger och ner på nattklubben. Bästis K och jag drack fler drinkar och sen dansade vi röven av oss och tog i vanlig ordning över hela dansgolvet. Efter att ha stuffat till fyra låtar tittar jag ner och inser vad i HELL jag har på fötterna. Och tittar mig omkring. Inser att alla andra är stylade och snofsiga. Små toppar, make-up, håruppsättningar, klänningar och klackar till både höger och vänster. Och i mitten står jag och booty shejkar i keps, collegetröja, jeans och crocs.

Nattklubben stängde 03:00, så det var bara att ta med flaskan till hotellrummet och de närmast sörjande vilket resulterade i en efterfest till klockan 06:00 imorse.

Jag har alltså varit på pub i Crocs, jag har varit på nattklubb och skakat arslet i Crocs och jag har efterfestat i Crocs.

Jag ÄR fashion!

torsdag 20 november 2008

Mina vänner bor inte i datorn längre

Faktum är att jag i detta nu inte gillar min dator speciellt mycket. Är precis klar med ett tredagars-projekt som redovisades idag och nu lämnades in skriftligt.

Lektioner, debatter på distans och skriva så ögonen har gått i kors till tre på nätterna. Jag ser just nu datorn som en fotboja och inte ett nöje. Har ju för sjutton inte ens kunnat gå min dagliga bloggrunda, inte skrivit ett endaste inlägg och inte läst dagstidningarna på nätet. Knappt ens svarat på MSN, något enstaka svar när jag ändå har suttit med en macka i handen och ändå inte kunnat jobba. Och jag har definitivt inte svarat i telefon. Skandalöst!

Hur mycket har jag missat?????

Nu skall jag "kiss and make up" med datorn, gå bloggrundan, läsa tidningen, och sedan mina vänner är det horisontalläge UTAN dator i soffan.

Jag kan inte ens påminna mig om jag någonsin har varit så less på datorn innan.

Och förresten, hittills går det strålande utan Cola. Jag började med Pepsi Max, gick över till Cola Light och har nu provat Cola Zero. Och faktum är att jag tycker att allt smakar skit i jämförelse med cola, men light-varianten kanske kanske lite mindre skit.

Men det knepiga är att jag inte har ont i huvudet. Däremot har jag en hjärtklappning utan dess like och känner mig lite hyper och "stissig".

Är det abstinens månne?

Go'kväll...

måndag 17 november 2008

Okay

Ögonen har varit uppsatta med tandpetare sedan klockan åtta imorse. Jag var uppe och tvättade till klockan halvfyra. Då hade jag gett upp sängläge och gått ner. Hamnade till slut i soffan med en film och somnade kanske vid 5-tiden. Min kropp är fortfarande nio timmar behind.

Idag skall jag börja banta. Så jag får på mig mina gamla jeans igen. Vilket i mitt fall betyder inga chips, inget godis och ingen Coca-Cola. Chips och godis blir troligen inga problem. Men COLAN????

Cola för mig är som kaffe för kaffedrickare. Jag får huvudvärk och blir otrevlig(are) utan cola.

Någon som vet något bra substitut...koffeintabletter och sockerfria drycker?

Nu skall jag ringa Air France och se vad dom kan hävda inte är deras fel, men hemsidan säger följande:

Compensation for overbooking, cancellation or delay

You will receive compensation and assistance when:

  • Your flight has been overbooked.
  • Your flight has been cancelled.
  • Your flight has been delayed longer than two hours.

Wish me luck. Det är ju inte bara en sak jag skall claima...pah!


Har jag nämnt att jag OGILLAR jetlag?

Fyra amerikanska "sömntabletter" tagna 20:00. Har varit uppe och snott runt varv efter varv i sängen men det är lönlöst. Och imorgon är det dags att gå upp 08:00.

Min kropp säger att klockan är snart 18:00. Men landet jag är i säger att klockan snart är 03:00.

Kropp vs Land...kroppen vinner!

Frågan är; hur mycket kommer jag kunna ta in och förstå av två veckors missade studier imorgon?


söndag 16 november 2008

Dagens I-landsproblem

Jetlag!

Jag ogillar jetlag. Väldigt mycket. Jag ogillar att det fuckar upp min mage, men framför allt ogillar jag att komma hem och inte kunna somna på kvällen, sedan ställa klockan på 10:00 för att mjukstarta. Inte höra klockan och vakna halvtvå. Vilket min kropp tycker är halvåtta på morgonen.

Att åka västerut är för mig inga problem, det är bara att tvinga sig själv att vara vaken några extra timmar första kvällen och sen vaknar man tidigt ett par dagar - helt okay.

Men att åka österut, dvs hem, kan ta mig veckor att ställa om kroppen till.

Sen gör inte vädret saken bättre. Visserligen sol, men jag kan inte flipfloppa...

lördag 15 november 2008

För 30 timmar sedan var jag inte i Göteborg - men ja ä int bitter



Jo...frukosten kom med en liten man i väst som dukade upp och tog bort locken för tallrikarna. Så Pretty Woman, minus Richard Gere...




Da man som inte riktigt gillade USA verkar numera ha gått över på min sida om man ser till hans outfits. Och dessutom, det är tredje gången på två år som vi är på andra sidan pölen. Och han älskar det. Sent ska syndaren vakna ;)




Leaving Las Vegas. I helikopter. Helt fantastiskt - och nu vill jag ha en egen helikopter.




The Hoover Dam, and the damn bridge that's still not finished?




Hey - I'm a cool cat ;o)




Det går bara inte att förstå och se i 2D. Och jag finner inga ord. Mer än Totally Frickin' Amazing!




På marken igen. Vill inte - vill UPP igen!




Insidan hotellet. Detta är alltså större än originalpyramiden. Det som ser ut som trappsteg upp i pyramiden är loftgångar till hotellrummen.




Och ja - jag avskyr fortfarande att vara hemma ;0)


Lite ledsamt och lite argt - som vanligt

Vi är hemma nu. Har varit hemma ett par timmar. Packat upp, sorterat och börjat tvätta. Allt medan mannen har legat på soffan sedan vi kom innanför dörren. Jag citerar "varför har man annars en fru?".

Vad är skillnaden undrar jag?

NU har jag dock duschat och lagt mig ner och skall akta mig noga för att somna före nio.

Men det är med sorg jag läser mitt senaste inlägg. Det var ett dygn sedan. Men det känns som ett par timmar. Jag kan fortfarande känna svetten rinna och sanden sippra mellan tårna i det turkosblå vattnet medan jag tittar ut på pissregnet genom fönstret i vardagsrummet.

Man skall vara bra på att ta tillvara på nuet, livet passerar faktiskt tom när jag ligger på soffan just nu...men jag är usel på att leva i nuet förutom när jag är på semester. Det är alltid något man skall se fram emot och så låter man livet passera.

Anywhichway - jag vill inte vara hemma igen. Och jag tror inte ens att jag har fattat att jag är hemma eftersom jag var en nanosekund från att beställa på engelska på Burger King i Götlaborg förut ;o)

(Jo, jag tänker och drömmer på engelska efter bara ett par dagar - och jag pratar engelska med sambon när vi är ensamma lite då och då)

Men...då ska vi se om vi kan gissa vad Air Frog lyckades med på vägen hem. Inget som har med strejken att göra och ej heller missad anslutning.

Jag lovar - jag hade kunnat strypa en fransyska idag. Och jag skall claima resan first thing Monday, varför jag ville ha korkad fransyskas namn.

- Varför ska du ha mitt namn, har du inte ett eget...pschhh (ljudet fransyskor gör samtidigt som de rycker på axlarna - can you envision it?)?

JJJJJÄÄÄÄÄVVVVLLLLARRRR...vad jag gick i taket.

Men vi hade inte tid att bråka med dom, så det var bara att hålla lite klaff och låta vissa saker passera för att komma igenom säkerhetskontrollen. Men käre värld vad detta skall claimas.

Faktum är att AF i Stockholm faktiskt är rätt bra att ha att göra med. Sist jag fastnade så fick jag 2000 kronor utan problem när jag claimade det. Jag misstänker att dom har ett hum om vilken trevlig personal dom har på CDG.

Men efter denna resan har de fått sin sista chans. Nu är det KLM som gäller. Visserligen samma bolag...men gawd vad jag älskar Schiphol.

Så - varsågoda att gissa vad det som fick både mig och fransyskan att pysa. Jag pyste över och hon "psch'ade"...

Har jag nämnt att jag avskyr snorkiga fransoser? Och Air France? ;0)

Enda roliga med hela resan var att vi faktiskt hamnade i upper deck på jumbojätten på väg hem. Det var nog banne mig 20 år sedan jag såg en övervåning på en dubbeldäckare.

Alla de som tycker att resan är en del av äventyret kan gå och skjuta sig i foten. Resan skall gå så fort som möjligt, dvs flyg, och gå från punkt A till punkt B snabbt.
Och helst skall Air Frog inte vara inblandat.

Så, nu är det bara att hålla sig vaken.

Jag fick mina åtta timmars sömn mellan Miami och Paris!

fredag 14 november 2008

Vill inte

Sitter vid poolen i Ft Lauderdale. Tre timmar kvar tills vi skall sätta oss i bilen och köra till flygplatsen i Miami. Och JAG VILL INTE *stampar med foten som ett barn*!!!!

Det är 30 grader varmt. Jag skall ner och ta ett bad i havet innan avresa.

Strejken på Air Frog verkar bara drabba plan som lämnar Paris så vi kommer antagligen härifrån, men fanken vet hur det kommer bli i Paris.

Jag hade hellre fastnat här tills på måndag än att fastna i Paris.

Och jag vill inte åka hem!

Jag saknar ord...

...och tro mig, det är sällsynt.

Nej, det fanns inga måsar i Grand Canyon, men en hel drös med får (???). Och det var inte ett endaste dugg nervöst att flyga liten helikopter, bara jävligt coolt.

Men när det gäller själva turen saknar jag ord. Jag har nu sett en till av sakerna jag har på min "skall se" lista. Och det var en och en halv timmas helikopterflygning som var fullkomligt och totalt breath taking. Det GÅR inte att beskriva, det går nog varken att lägga upp kort eller videofilm heller. Det måste upplevas.

Innan vi visste att man kunde åka Vegas - Grand Canyon - Vegas hade vi tänkt att åka bil (fem timmar) dit för att se det. Men oh man, köra fem timmar för att stå på kanten av ett berg och kika. Detta var en miljard gånger bättre. Genom Grand Canyon, över Grand Canyon och i en 6-personers helikopter med en underbar och skitrolig pilot som förklarade och berättade.
Såg indianer, Hooverdammen och, återigen, totalt en och en halv timma med hakan nere vid knäskålarna.
It's a must! Jag kan fortfarande inte släppa bilderna i huvudet och vi filmade i princip hela tiden.

Oh well, direkt efter heli-turen var det dags att åka till flygplatsen för att åka tillbaka till Ft Lauderdale och spendera natten här innan hemresa imorgon.

OM nu inte Air Frog kommer på att dom skall strejka lite extra och även sumpa flygningarna till Paris. Så som jag har förstått det är det bara flygningarna från Paris som ligger brunt till.

Någon som har koll?

Sovdags - måste ta tillvara på den lilla tid vi har kvar i Ft Lauderdale imorgon innan vi måste åka till Miami...vill inte vill inte vill inte...

torsdag 13 november 2008

Bloody Mary

Sitter just nu på hotellrummet och dricker en Bloody Mary och undrar varför jag inte är hungrig. Jag är alltid hungrig.

Undrar om jag är nervös på riktigt över rotorbladen?

För övrigt så var vi och tittade på en show på hotellet igår kväll, Fantasy, dödströtta. En hel drös med nakna babes på scen som dansade och viftade med brösten. En tjej som sjöng och en kille som körde lite entertainmentnummer mellan bröstviftningarna.

Den nyblivne maken konstaterade att det var roligt att titta på silikonbröst i tre minuter, sen somnade han under varje bröstviftning och vaknade när entertainern kom in på scen och körde sin grej.

Jo - killen var verkligen skitrolig, och han ihop med musiken räddade showen.

Men bör jag inte vara lite orolig över att han faktiskt somnade VARJE gång bröstdansarna trillade in på scen?

onsdag 12 november 2008

Jo förresten...

På torsdag skall vi flyga helikopter till och igenom Grand Canyon.

Jag tror att jag är lite nervös, helikopter liksom...hur glidflyger dom om det hamnar en mås i rotorbladen...

;o)

Viva Las Vegas



En absolut fantastisk inflygning till Vegas, detta är taget en kvart innan landning och man trodde att vingarna skulle nudda bergskanterna.




Next - Vegas uppifrån - en dal i öknen




Just före touchdown. Notera mitt übercoola kort där jag fick med skuggan av flygplanet på marken...




Casinon, casinon och casinon...




Vad ska man säga? You know you're in Vegas när det är slot machines i bagagehallen på flygplatsen...




EBAY!!!!!!!! (Jodå - jag spelade)



The Venetian...inuti...eh?




Venetian igen...och nej, det är ingen himmel...det är taket...





Goshdarnit...det är tom en slot machine vid varje barstol...



The outlaw state...drinking in the streets




Freemont roof...pretty frickin' amazing...



Hitched...Elvis walked me down the aisle...

Jag är kär i Vegas...på riktigt...what took me so long?

That's all for now folks ;o)

måndag 10 november 2008

Hey Sis



Här kommer en bild på foten. Jag hade tänkt att hålla mig tills det är färdigläkt och jag har tappat klart all hud eftersom den ser missfärgad ut nu.

Har dock kort från dag tre när foten var så svullen att den inte gick att böja, bara för att jag hade gått åttiomiljonermil i två dagar.

Jag rekommenderar inte att tatuera sig på foten om man inte har hög smärttröskel. Vilket jag har. Och chockerade tom den ruterinerade tatueraren genom att babbla på och pyssla med andra saker medan han pysslade med foten. Efteråt fick jag reda på att fot och revben är de värsta ställena man kan tatuera sig på. Foten värre eftersom man går på den, oftast inte kan lufta den, man har en massa nerver i foten och om man är uppe och promenerar så blir foten twice the size.

Men, min fot har ju inte sett röken av varjen strumpor eller skor så det är ingen dum idé att tatuera sig när man kan flip-floppa ;o)

Så - nu kan ni börja oooohhhhhaaaaa och ååååååhhhhaaaaaa om hur fin den är.


söndag 9 november 2008

Sista dagen i Ft Lauderdale



Lite lojt lutad mot en palm på beachen...vill inte åka till Vegas imorgon bitti och jag förväntar mig massor av sympati. Jag vill stanna HÄR! Och jag vill definitivt inte gå upp klockan fyra inatt för att åka till flygplatsen...stackasch stackasch mig...

Eller ja, riktigt sista dagen är det ju inte. Vi kommer ju tillbaka hit från Vegas torsdag natt och har en halv fredag här också. MEN ÄNDÅ!



Och ifall någon har glömt var vi är så vill sambon gärna påminna om det med denna otroligt snygga outfit...bwahahahaha...


lördag 8 november 2008

Härmed svär jag dyrt och heligt

Att jag är färdigshoppad. Sambon tror inte riktigt på mig, han misstänker att jag kommer hitta något loophole i mitt svärande.

Jag har idag inhandlat en Ed Hardy tröja, ett Ed Hardy skärp och en Ed Hardy scarf, och en helt underbar typ långärmad tunnare stickad kofta som man kan knyta antingen under brösten, eller ha den hängande, eller knyta den som omlott. Svart med silvervingar på ryggen.

Så, färdig färdig slut. No more shopping.

Och jag känner att jag liksom inte får någon sympati hemifrån *harkel Karriärmamman* när jag tycker synd om mig själv för att det inte blir något relax. Hon tycker att jag skall hålla klaffen och bara vara nöjd, för att jag kan flip-floppa runt i 30 graders värme till skillnad från hemma.

Jag förstår inte riktigt hur hon menar...klart jag ska ha sympati...

*flip-floppar vidare*

;o)

Fundering på kvällskvisten

Något fattas. Två dagar kvar i Ft Lauderdale innan vi flyger till Vegas i svinottan på måndag morgon. Vi bor alldeles vid havet, har poolen precis utanför dörren och det är i runda slängar 30 grader varmt. Imorse lämnade jag mannen ensam på hotellet och körde in till Miami för att tatueraren skulle ta en titt på tatueringen eftersom jag inbillar mig att den har tappat färg, det var mitt enda mission idag.

Men problemet med att semestra i USA är att det aldrig aldrig blir riktigt avslappnat. Sådär som det blir om man åker en vecka till en grekisk ö och det faktiskt inte FINNS 2349824983 andra saker att göra. Det finns inte shoppingmalls överallt stora som ett mindre afrikanskt land som lockar och drar. Är man på solsemester så tar man sin vespa och letar efter den bästa stranden och that's it.

Efter en dag med excruating huvudvärk ligger jag nu och tänker - vad har jag missat? Jag har varit på Pottery Barn och köpt min älskade filt. Jag har handlat mina saker på Bath and Body Works. Jag har köpt den obligatoriska klockan (fråga inte ens varför jag köper en klockan varje gång jag åker hit - det är en fix jävla idé). Jag har hittat inte mindre än tre par jeans. Ett par flip-flops (favorit flopsen), ett par Crocs (känns fortfarande konstigt att säga det). Parfym, linne, krämer från Kiehls, lite gadgets från Brookstone, återigen scannat CVS på alla de medikamenter som inte går att få tag i hemma, en miljon småpryttlar = blivande presenter och jag har tatuerat mig på favvostället.

Vad HAR jag missat?

Och det är ju inte precis så att jag inte bruuuukar åka hit. Jag gissar att affärerna finns kvar nästa gång också. Men det enda jag kan komma på som fattas är min Monterey Jack Jalapeño ost (vilket får vänta till samma dag som vi åker hem) och ett besök på Yankee Candle med tillhörande inköp av en miljon Clean Cottonljus, bildoftare osv osv.

Jag gick precis en sväng till affären för att köpa några flaskor vatten och när jag flip-floppade boardwalken neråt i mörkret klädd i linne och shorts med havets brusande på ena sidan och pubens skränande på andra sidan så insåg jag dels hur lyckligt lottad jag är som är HÄR. Och kan flip-floppa till affären på kvällen i linne när det är kallt hemma.

Men jag insåg också att det jag har missat är lugnet och stillsamheten som man får i Thailand, eller på någon grekisk ö - jag har missat min solbränna och min "liggasomendödsill" på stranden och läsa bok efter bok.

Jag älskar USA - av många anledningar. Jag älskar att vara just här där det är fint väder även om det känns konstigt att för första gången i mitt liv vara i USA utan att bo hos familjen eller ens träffa dom.

Men det där med relax är bara att glömma. Vid det här laget kan jag återigen sortimentet i varenda favoritbutik.

(Och nej - det är inte bara jag som handlat - men sambon har lagt en mindre förmögenhet på bil- och båtdelar istället - som inte kommer få plats i väskan ;o)

fredag 7 november 2008

Jag säger bara


Så ser ni utbudet här. Chockerande!

Stoppa pressarna!



LI! Kirunacrocs? Fleecefodrade hela vägen. Ett måste för polcirkelboende. Men vem fan använder dom i Florida???


HAHAHA

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHSAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH

Paketet med rumplyftartrosorna kom idag.

Can we say CELLULITFEST???

*fortsätter gapskratta*

torsdag 6 november 2008

The Promised Land

Okay, nästa roliga sak på agendan.

Jag har beställt en sån här, och den kommer till hotellet idag. Jag ser framför mig hur rumpfettet rinner ut genom "rövhålen". Lovar att inte uppdatera med bilder.
Men jag skrattar så tårarna rinner när jag tänker på det.

Och på detta plejset var vi igår kväll. Helt meningslöst med drive-in bio. Sist var det ute på en åker i ödemarken och vi parkerade vår kombi med ändan fram och låg i sovsäckar och tittade på två filmer varav jag sov mig igenom en och en halv.
Stället igår var stoooort. 14 skärmar. Men se det framför er (det var för mörkt för att ta kort) rulla tillbaka sätet, fälla stolen, halvlägga sig tillrätta och sen vila fötterna uppe vid ratten. Jag vaknade av att min tilltänkte höll för näsan på mig och då hade han tydligen redan stoppat in fingret i både munnen och näsan på mig utan att jag vaknade. I'm only praying att det var munnen först och näsan sen.

Men det lilla jag såg av Pride and Glory så var det ingen höjdare. Skitbra skådisar dock.

onsdag 5 november 2008

Pinch me...

Jag väljer helt enkelt att citera delar av Michael Moore idag. Det jag vill säga säger han bättre:

"Friends,

Who among us is not at a loss for words? Tears pour out. Tears of joy. Tears of relief. A stunning, whopping landslide of hope in a time of deep despair.

In a nation that was founded on genocide and then built on the backs of slaves, it was an unexpected moment, shocking in its simplicity: Barack Obama, a good man, a black man, said he would bring change to Washington, and the majority of the country liked that idea. The racists were present throughout the campaign and in the voting booth. But they are no longer the majority, and we will see their flame of hate fizzle out in our lifetime."


"But what a way to start! Barack Hussein Obama, the 44th President of the United States. Wow. Seriously, wow.

Yours,
Michael Moore"


Viftar med flaggan

Obama vinner Ohio...mucho mucho importante.

Jag misstänker att mössan kommer sitta snyggt i vinter och hoppas att McCain kommer att trivas som pensionär. Med ena foten i graven borde hans karriär vara stendöd om han inte kommer ikapp och blir president nu.

Golf och en husvagn i Florida kanske?

*fortsätter bita på naglarna*

Nagelbitare...

Ligger och kollar på valvakan. Lär inte bli någon sömn för mig inatt. Många stater har precis stängt sina vallokaler, och just nu är det alldeles för jämnt skägg mellan Obama och Onkel Fester.

Jag vet inte om ni har järnkoll på hur valet går till, och jag orkar inte leta upp exakt hur det fungerar så ni får leva med det som ligger i huvudet på mig.

Varje stat har ett antal elektorsröster, beroende på storlek på stat. Det totala antalet elektorer är 270 stycken, och det handlar alltså om att få majoriteten av 270. Inte ett klockrent system, eftersom det i praktiken innebär att, om jag minns rätt, det räcker att vinna de tio största staterna för att bli president. Kommer inte ihåg det exakta antalet, så skjut mig inte om jag säger fel. Jag är trött, men brukar ha järnkoll även på amerikansk politik.

Å andra sidan är inte vårt system kalasbra heller, eftersom det handlar om att alliera sig med andra partier och sen vinner ett jävla partiblock.

Nåväl. De stater som har stängt sina vallokaler lutar åt Obama. Men det är jämnt, äckligt jämnt!

Och de stora staterna med flest röster är inte räknade.

Alldeles nyss blev det fel i räkningen av Floridarösterna igen *fnissar*. De räknade men fick inte ihop 100%.
Men, fascinerande nog leder just nu Obama i Florida.

Kanske borde anställa nya rösträknare i Florida? Jag är här - jag kan räkna :o)

// Eder Utrikeskorrespondent på plats i USA

*funderar på att börja skorra som Folke Rydén*

tisdag 4 november 2008

OBAMA!


Detta har inhandlats. Mössan skall vara på hela vintern. Ska fanimig tom sova med den!

Har kollat på TV om valet sen kvart över sju imorse (klockan är nu kvart i nio) och det lutar åt skredseger för älskade Obama. Och valdeltagandet är rekordstort.

McCain börjar se trött och uppgiven ut. Tror fan det, han är ju snart 100 år. Men oj vad han fiskar röster hos de som inte bestämt sig. Larry King, Saturday Night Live och skämtsamma skojiga tal om att han blir kallad för Bush-Maverick. Kommer just nu inte på något bra ord. Följa John?

Jaaa - jag blir Dolph Lundgren när jag åker hit och pratar tom engelska med sambon i ren förvirring ;o)

JAG VILL RÖSTA!

PS: Kepsen...och kanske en likadan tröja som den på bilden kommer att lottas ut vid hemkomst. Jag gissar att det finns en del spekulanter...men har inte bestämt mig för vilken typ av utlottning som kommer ske denna gång - håll i hatten - nu skall jag fortsätta heja fram Baracken!


måndag 3 november 2008

Lady Fi



Mina nya älskade fleecemjuka Crocs. Notera gärna det apsnygga överkastet också.

Men finns det verkligen så här många varianter av Crocs hemma?

Dessa är i alla fall som att gå med fötterna inlindade i en filt. En mjuk filt. Och jag har sällat mig till de som INTE hatar Crocs längre.

Who would've thought?

Did I mention that I still live here?



Denna flaskcoolern köpte jag idag. Spekulanter på fler sådana? Li? Karriärmamman? :-p

(KLICKA på bilden så blir den större)




En Pina Colada på eftermiddagen är helrätt.




Framför allt med utsikten ifrån uteserveringen över boardwalken. En bar på krypavstånd är ju livsfarligt - det förstår ju vem som helst. Jo - vi bor där parkeringen slutar.

"Hellooo - I live here..."



Vi bestämde oss för att stanna i Ft Lauderdale, och bytte därmed hotell och område idag. Det här är vad vi ser utanför dörren till vårt hotellrum, och vi har bara 29 grader varmt. Här skall vi stanna en vecka innan vi åker till Las Vegas. Kämpigt ;o)
(Men å andra sidan får jag inte bada för min tatuering ännu *fnyser*)




"Helloooo - I live here" (ni som sett SATC vet vad jag menar - ni som inte har sett den är vrickade :-p). Hela jäkla Ft Lauderdale är fullt av dessa små kanalerna med de inte fullt så små båtarna och husen. Jag vill bo här, jag vill ha ohemula mängder med pengar så jag kan köpa ett hus och en båt och bo precis här.
Livet är orättvist. Mycket mycket orättvist...




Båtmässa. Världens största. Inte till antalet båtar utan till storleken på båt. Folk HAR sådana här båtar här. Och man blev blind. Vi gick förbi 100 fotare efter 100 fotare och när vi till slut kom till en liten fjantig typ 68 fotare så tyckte vi att den var i size med vår. Ja - eller inte. Vår är 33 fot.




Och här kommer det skämsiga erkännandet. Jag har reviderat min uppfattning om Crocs. Det finns tydligen Crocs och sen finns det andra Crocs. Det här var en sort som jag faktiskt tyckte var lite cool. Och sen måste jag erkänna att jag köpte en annan sort. Vanliga Crocs med med "fleece-stoppning". Precis som ett par tofflor. Såååå fula, men sååå sköna. Och hade det inte varit för att min tatuerade fot fortfarande är dubbelt så stor som vanligt så hade jag haft på mig dom hela tiden. Nu får jag leva med mina flip-flops tills svullnaden har lagt sig.
Vilket den borde ha gjort nu...så nu börjar hypokondrikern i mig leva rövare ;o)




Och en sista bild som tröst. Det kan regna i Sunshine State. Det regnade nog...hmmm...i en hel halvtimma.
Då tog sambon kort.
Till er hemma i snön ;o)

Och tack för alla inlägg om Air Frog. Men jag visste redan allt det där, beslutade mig dock för att ge dom en chans till.

No more!

Den nya terminalen är ett skämt. Fransoser likaså (om man inte pratar franska). Skyltar vet dom inte hur man sätter upp. Att det var megadimma kan jag inte ens beskylla fransoserna för. Men allt annat!

I övrigt är det lite kul att vara här när det är val imorgon. Och jävlar i min lilla låda om inte Obama vinner med tanke på att jag köpt mössa, tröja, keps och en tröja till med Obama på.

Sedan måste man fascineras av amerikanernas sunda inställning till politik och pengar. I allas trädgårdar står skyltar med vem de röstar på. McCain kan bo granne med Obama - inga sorger och bedrövelser där.

Vi som helst inte ens pratar om vilka vi röstar på.

Kan ni se oss ha en skylt med Mona Sahlin på i trädgården? Eller Fredrik Reinfeld?

I think not!