Måndag

Och tillbaka i kolgruvan. Ögat bättre, men jag har inte nått tillbaka till min gamla supermodellstatus riktigt ännu, så jag är fortfarande ful men arbetsför.

Måste tillbaka till ögonläkaren, har ett annat läkarbesök på onsdag som jag både ser fram emot och tycker ska bli jävligt jobbigt, bodelning, exet har inte hittat någon lägenhet, flytt, båtplats...listan på grejer som hänger som ett ok över mig blir bara längre och längre och till slut går det inte att separera i mindre små problem, utan är bara ett stort äckligt nystan av trassel som gör att minsta lilla motgång blir gigantisk.

Jag orkar inte mer - fast jag inte är ensam så känner jag mig grymt ensam just nu...och det är ingen positiv ensamhetskänsla!

London var skitkul, fast jag var skitful. Lite shopping - mycket öl och chips. Enda missen var London Eye, det var för lång kö helt enkelt. Men, som vi konstaterade, London finns kvar och vi måste dit igen...all in all tyckte i alla fall jag att det var riktigt riktigt roligt!

PS!

Gissa vad chefen sa när jag ringde honom från Ögonakuten igår?

- Kan du inte bara sätta en lapp över ögat och komma hit och jobba i alla fall?

Jomenvisst, jätteHJärna! För lappen tar ju bort alla blåsor och värken runt hela ögat, så varför inte?

Får man inte va' gla'...

...på sin födelsedaaaaaa', när får man då vara glaaaaaaa'?????

Min alldeles egna födelsedagssång...sjunges med styrka och baryton varje år.

Sitter hemma, efter att ha varit på Ögonakuten igår, med ett öga som ser ut som Mike Tysons efter ett par ronder utan knock-out. Dom vet inte vad det är, förutom att hela insidan av övre ögonlock och undre är fullt av små blåsor och jag ser inte ett smack, har en huvudvärk som gör att jag inte kan röra mig (är just nu fullsketen med ögondroppar och smärtstillande), och jag SKALL åka till London på torsdag!!!!

För övrigt tyckte den apsnygga läkaren att det gick bra att skoja med mig igår när jag var där, kanske för att jag inbjöd till det genom att fråga om han inte kunde passa på att plocka ut ögat när jag ändå var på ett lasarett så jag kunde få klia på det onda, och sedan när jag frågade om hur jag skulle göra med resan om det inte blev bättre flinade han och sa:

- Det är väl ändå inte så roligt att åka när man är så ful?

Ja, jag vet att jag ser ut som fan, och jag skrattade åt honom. Men efter att ha vidarebefordrat kommentaren till alla mina kompisar så att även de fick ett gott skratt på min bekostnad vet jag inte hur roligt det är längre. I alla fall inte på min födelsedag!

Och ingen sång på sängen, eller frukost eller något annat sådant som man aldrig blir för stor för, jag tror jag ska kura ihop mig med min kompress över ögat igen och fortsätta sjunga på min sång.

"Fåååår man inte vaaaa' glaaaa', på sin födelsedaaaa'....när får man då vara glaaaaa'"

// Blue 4 år

Pffft...trodde jag var smartare...

Trodde jag var smartare, och på ett nedrans bloggtest, nu är det sluttestat. Med detta i färskt minne ska jag strö lite salt i mitt eget sår genom att kolla på smartassen i Djävulen bär Prada, och sedan förbereda mig för min 1286kronorpertimmajurist imorgon. Dags för bodelning, och exet betalar naturligtvis inte en spänn, men å andra sidan så är det upp till mig, för jag vill att papprena skall vara rätt och riktiga så han inte kan hänga på sig ett par martyrkors till...

Jag upphör aldrig att förvånas, hur ska han klara sig? Jag har öppnat posten och tagit hand om alla hans pappersproblem och räkningar i tolv år, är inte det lite omanligt?

Your IQ Is 105

Your Logical Intelligence is Below Average Your Verbal Intelligence is Above Average Your Mathematical Intelligence is Exceptional Your General Knowledge is Exceptional

A Quick and Dirty IQ Test

Intressant...

Jag är uppenbarligen en greedy bastard, men jag hade aldrig-inte-övermindödakropp kört över en hund för 10 miljoner dollar...

Kom igen nu alla, handsken är kastad. Hur lättköpta är ni, och med handen på både hjärta och hjärna tack, 10 miljoner DOLLAR är en h-vetes massa pengar :o)

On Average, You Would Sell Out For

$983,876

At What Price Would You Sell Out?

Blä...

Dåligt humör, ont i magen, less på jobbet you name it and add it to the list.

Hur blir man glad igen? Jag glömmer alltid det när jag hamnar i en svacka?

Klubbsäl

Somnade som en klubbad säl när jag kom hem från jobbet (igen!!??) och vaknade halvtio. Kollade på Krabbfiskarna (min nya favvoserie) och skulle sen gå och duscha. Och ja, jag vet att jag har superlågt blodtryck, men det måste ha gjort en totaldipp när jag kom ut ur duschen för det svartnade under ögonen och i ögonen men jag lyckades styra upp det så jag inte svimmade på riktigt. Men jävlar vad yr jag är, tom sängen gungar under mig nu (och jag tror inte att det har med stormen att göra).
Då blir man lite rädd och liten...

Jag vet att lågt blodtryck inte är farligt på samma sätt som högt, det är egentligen inte farligt alls. Om man bortser från alla ställen jag har svimmat på, mitt i trappan rekommenderas tex inte...för då slår man sig om man inte hinner styra upp det. Det är bara jävligt obehagligt, och svårt att kontrollera och en nedrans fördel om man har en soffa eller säng under sig när man håller på att tuppa av.

Nu vill jag bara att någon ska komma och hålla om mig tills den värsta yrselattacken har gått över, för jag tänker inte röra mig ur fläcken.

Go'natt

Brill Mongo

Är det bara jag som har min humor? Skickade just följande till Julfascisten som äntligen har skaffat brillor efter att ha gått med en lins halvblind i ett par månader, från en fejkadress på hotmail där det ser ut som att mailet kommer ifrån "Brill Mongo" (japps, jag har glasögon själv...då får man skoja om det - eller?)

Han är dessutom snygg i brillor!

Hej,

Välkommen till Kobraklubben.

Som ny medlem kan du dra fördel av många rabatter på varor i vår shop på Berzeliigatan, samt även komma in gratis på seminarier och utbildningar som hålls under 2007. Ett axplock under våren följer härmed:

"Min mamma är suddig - om att upptäcka synfel" Gästföreläsare: Jan Svedborg
"Anette ser snett" Föreläsare: Tobias Hübinette
"På vintern - bär både reflex och antireflex för din egen och andras säkerhet" Föreläsare: Representanter från Vägverket och Svenska Optikerförbundet.
"Progressiv - framstegsparti eller slipning av glas" Föreläsare: Pär Luder

Redan måndagen den 15/1 hålls ett medlemsmöte i våra ljusa och fräscha lokaler, sparsamt möblerade för minsta möjliga motgång. Vi hoppas att få se just Dig på detta mötet.
Diabilder i stort format kommer att visas till tonerna av Roxette's "Look Sharp".

För att du ska känna dig extra välkommen kommer snart också en present på posten i form av ett moderiktigt och snyggt band att hålla glasögonen på plats med. Vi vet ju alla hur obehagligt det är, framför allt ekonomiskt, att tappa dem pga en vänskaplig knuff eller en plötslig nysning.

Efter mötet kommer en syntävling att arrangeras, där alla delas upp i handikapp-grupper efter antalet dioptrier Ni har. Vinnaren koras samma kväll.
1:a pris är ett fint okrossbart och vattentätt glasögonfodral i kolfiber, 2:a-6:e pris en putsduk i valfri färg.

Med vänliga hälsningar,
Karl C Bra

PS: Glöm inte klubbmottot; "Linser är för vegetarianer"

Det hjälpte...

Ett par jeans som sitter som en smäck, en tröja som jag inte ens orkade prova i affären och en lång fika med K gjorde susen. Två gamla bitterhaggor som löste världsproblem (nåja, kanske inte världproblem, men ett och annat I-landsproblem) slutade med ett antal skrattanfall sådär som man bara kan få med bästisen när tårarna rullar och man inte får luft och ingen annan i hela världen skulle förstå vad som egentligen var så roligt och det går bara inte att sluta skratta.

Vi investerar numera i guldtackor, platinatackor och panikångestattacker (säg det högt så kanske det är någon som förstår hur roligt det faktiskt var - där och då).

=)

Shopping - Balsam för själen...

Kvart över tre är klockan, måndag är humöret och fem i tolv är sinnesstämningen, MEN...*trumvirvel*

Om jag bara står ut i kanske en timma till så skall jag tröstshoppa och tröstfika med bästa kamraten samtidigt som vi löser världsproblem och knyter upp trassel.

Hur kommer det sig att shopping är så otroligt terapeutiskt för oss kvinnor?

Dilberts tio tips för lata karriärister...

Mina nya nyårslöften, gotta love Dilbert:

Tio tips för lata karriärister:

1. Klaga på att du har alldeles för mycket att göra.

2. Se till att alltid ha ett papper i handen, se samtidigt bekymrad ut.

3. Städa aldrig skrivbordet, hur skulle du ha tid med det?

4. Mejla = jobba. Se därför till att mejla polare och andra så mycket som möjligt. (Jag tolkar in att blogg faller under samma kategori)

5. Om du ska snacka, gör det med chefen. Då räknas det automatiskt som jobb.

(Faller lite på denna punkt då jag helst inte talar med kalle - urban - kalle...alls

6. Lämna glasögonen på bordet när du går hem, då verkar det som att du strax är tillbaka.

7. Lämna meddelanden på kollegors telefonsvarare på udda tider.

8. Kom med synpunkter på alla projekt, men undvik själv projekt med tuffa krav och snäva tidsramar.

9. Lär dig sova vid arbetsstationen.

10. Klaga på jobbet så mycket du kan - förutom att det är roligt ses själva klagandet som att jobba.

Brev till ett blont våp...

Kära A!

Det finns inget snällt sätt att säga detta, och du skall vara glad att jag inte säger det direkt in your face, eller faktiskt mailar detta till dig.

Du har haft all anledning i världen att tycka att jag är en skit, och jag har haft extremt dåligt samvete för din skull, men det rättfärdigar inte det du håller på med nu.

Släpp taget om ditt ex, framför allt kanske för din egen skull, efter allt du har gått igenom med honom och ändå gjort valet att stanna kvar så är du inte mer än ett blåst, blont våp, och jag tycker synd om dig. I min värld finns det inte något mer degraderande än att tycka synd om, till skillnad från att tycka synd MED (jmf skratta åt och skratta med).

Han svarar inte på dina sms, han mailar inte tillbaka och han har förklarat vid ett otal tillfällen att det är slut. Och om du tittar ordentligt i backspegeln så borde du kunna se att du inte är mer än ett plåster som aldrig har blivit varken respekterat eller älskat, på samma sätt som du har gjort med honom.

Både du och jag vet att han är en descent person som inte tycker om att såra, och du är en ensam patetisk person som hänger dig kvar och försöker för allt du är värd att få tillbaka honom. Tro mig, jag känner igen mönstret och trots att jag inte tycker att du är smart nog att vara en scheming bitch (måste vara en olyckshändelse att du klarar att följa detta textboksexemplet) så har du dragit igenom alla faserna.

Att gå från a) skönt att det är över och att vi har lagt konflikten bakom oss till b) jag längtar efter dig, till c) proffessionell gråterska i telefon där du mer eller mindre bönfaller om att få tillbaka honom.

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta, men har du ingen värdighet kvar i kroppen?

Du är ung, du ser bra ut och du har hela jävla livet framför dig. Varsågod att bli dörrmatta åt någon annan om så önskas, men för helvete...stanna och smell the roses medan tid finnes, eller vill du fortsätta vara ett förbannat våp resten av livet?

Och, för både din och min skull, låt oss innerligt hoppas att vi inte springer på varandra på väldigt väldigt länge. Jag må vara blond, men storleksmässigt större, äldre och med en jävligt vass tunga som jag lovar har fått starkare personer än du att springa hem gråtandes.

Tough shit, deal with it!

En helg i sömnens tecken...

Jag somnade om, efter någon timma i dvala vid bloggen. Åkte till det gamla hemmet för att ta hand om jyckarna över helgen då exet vad bortrest, och jävlar vad gladledsen jag blev över att se att den gamla kloka blev normal efter ett par timmar när hon faktiskt litade på att jag inte skulle försvinna direkt igen. En degkväll i lördags med två filmer, Borat och SAW III (har ni inte sett Borat...se den! Man skrattar så tårarna rinner nästan hela tiden...)
Insomningtid cirka 01:00, upp och ge jyckarna mat vid tio-tiden, tillbaka till sängen och vaknade inte igen förrän grannen ringde kvart över tre.

Skulle gissa att jag behövde en del sömn, eller var det bara "tillfället som gjorde tjuven"?

Godmorgon och godnatt...

*sur*

Kom hem, lagade mat medan jag tog en "fredagsundermatlagning-drink", åt och däckade på soffan medan jag kollade på Bert Karlssons semleintag. Vaknade nu enbart för att inse att jag har sovit bort vad som känns som halva helgen.

Jag förstår inte, på en vanlig vardag sitter jag uppe huuuuuur länge som helst och är därmed tröttare än nödvändigt på morgonen när klockan ringer, men på fredagar minsann...då är det okay att somna före klockan åtta och förstöra en trevlig fredagkväll.
Och hur somnar man om när man har sovit lika många timmar som en vanlig natt?

*morrar*

Lost and found?

Om någon hittar min borttappade arbetslust där ute kan ni väl säga till mig. Den brukar vara målmedveten, säga vad den tycker och tänker, och hyfsat ekonomisk.

Den saknas oerhört av mig, men kanske framför allt av min arbetsgivare.

Tack!

"Rule, Britannia! Britannia, rule the waves..."

Jahapp, då var det bokat och klart. Ett mycket bra sätt att låtsas att man firar födelsedag, 37 år...firar man det?

Antagonisten/Julfascisten och jag åker till London 25 januari, och det ska bli lite intressant att åka med ett bolag som Ryan Air. Vad kommer strula? Handbagaget säkerligen, checka in en väska kan bli spännande det med, för att inte tala om alla extra avgifter dom tjänar pengar på. Men all in all, 600 pix per skalle för t o r London känns helt okay, och dessutom ska jag passa på att återuppleva det glada 90-talet när jag var där ett par gånger om året.

Så, nu har man en resa att se fram emot igen, om än inte så långt bort eller så lång.

=)

Jahapp!

Då tror jag att jag har officiellt har flyttat från Expressen.
2006 flyttade jag hemifrån och 2007 flyttar jag från Expressen till Blogger (får man ta ut en flyttdag för det?), mitt liv är händelserikt =)

Nu är det dags att vila ryggen, hålla sig vaken till efter midnatt när RyanAir rear ut sina redan billiga biljetter och se om det kanske kan bli en weekend i London...69 kronor för en resa till London känns helt okay.

Rekordförsovning och korkad!

För övrigt lyckats jag göra en riktig "Blue" idag, har inte hänt på många år.

Skulle till optikern på lunchen idag, halvtolv...så med andra ord ingen fara på taket eller stress alls - men...

...en "Blue" är när man drömmer när väckarklockan ringer, så verkligt att man tror på det själv, att det är ju faktiskt helt meningslöst att gå till jobbet på förmiddagen för man hinner ju ändå inte göra något vettigt på de få minuter (??!!) man är där, så det är lika bra att stanna hemma till optikerbesöket och vila sig lite.

Att man dessutom drömmer att man ringer sin wingman FYRA gånger på jobbet och talar om ovanstående, samt ger instruktioner om vad han behöver göra för att mitt jobb inte skall glömmas bort.

Kvart i nio ringde telefonen och väckte mig (brukar gå upp vid sju) och det var min wingman som undrade var i h-vete jag höll hus, och mitt första groggy svar var "gud vad du är tjatig, vi har ju redan pratat om detta fyra gånger tidigare idag".

När jag väl hade fattat att jag var bortom räddning var det bara att erkänna, och då var faktiskt klockan för mycket för att jag skulle hinna både till jobbet och till optikern så jag fick hans "tillstånd" att trilla in efter lunch.

Pinsamt - ja!

Men efter att ha hamnat på chefens shitlist för vilken gång i ordningen vet jag inte fick jag i alla fall goda besked av högsta hönset på eftermiddagen. Första mars blir det förflyttning, liten befordran (istället för den större planerade), men huvudsaken är att jag slipper kalle - urban - kalle som chef...tjooo!

Man ska vara nöjd med det lilla...

Lyckades i alla fall med konststycket att få över julibloggarna - manuellt. Och att få räknaren att fungera (jag måste vara en riktig computer wiz), OCH dessutom att ändra layouten lite grand bara för att se hur allt funkade.

Nu tror jag att det blir en paus tills imorgon på jobbet, och sen på kvällen - hade visst lovat att städa...men en bloggflytt är ju extremt mycket viktigare än lite råttor i hörnen...eller?

Go'natt =)

Jippie!

Jahapp, då börjar det tråkiga jobbet med att MANUELLT överföra bloggen från Expressen och hit.

Ska nog också bli ett mission på lediga stunder på jobbet imorgon, jag är sååååå motiverad att faktiskt utföra mitt arbete just nu :)

Moment 22

Humhum...

Då ska man göra bodelning och ta över bostadsrätten, och vips hamnar man i Moment 22.

Banken säger att de måste ha en kopia på överlåtelse ifrån HSB för att kunna skriva över lånet, och HSB säger att de måste ha en kopia från banken på att lånet är övertaget för att kunna överlåta bostadsrätten. Vilken soppa...

Tänk när man var 14 år och kunde skicka en lapp med "jag vill inte vara ihop med dig längre" på mattelektionen.

Nu ska jag hem och äta "jag ska aldrig bliva stur-piller".

*suckar*

Patience is a virtue, och jag besitter det inte.

Papperspåse?

Nu tar jag en paus och klurar vidare imorgon...på arbetstid...betald sådan!

Hmm

Och nu ska jag bara klura ut hur skiten funkar...Ceeeeecilia!!!????

Hur länkar man till folk till att börja med?

Okay...

Första inlägget här får bli en länk till Expressenbloggen...tills jag har klurat ut om/hur den går att flytta...

http://blogg.expressen.se/blue/

From nu är jag på blogger...hah!

Hmm...

http://www.aftonbladet.se/vss/ekonomi/story/0,2789,966109,00.html

Är så arg att håret står på ända (visserligen gör det så alltsomoftast ändå - finns vissa likheter med ett penntroll), men idag har bossen slagit rekord i dumhet!
Jul och nyår innebär ledigheter och brist på personal, och att sedan en person går och blir sjuk gör inte saken bättre men kan inte hjälpas, men vi har ju faktiskt en "chef" som skall styra upp saker och ting, men även han är ledig.
Sist jag kollade min lönespecifikation hade jag inget "chefstillägg" ej heller står det i min arbetsbeskrivning att jag skall lösa sådana här fall, men när jag ringde honom för att upplysa honom om att HAN måste delegera i en sådan här situation, och att det ingår i HANS arbetsuppgifter att se till att det löser sig, ledighet eller inte ledighet så får jag svaret:
- Jag trodde att jag hade en självgående avdelning som kunde sätta sig ner tillsammans och fördela arbetsuppgifterna?!
Att jag inte smällde av!
Nu råkar det vara så att alla de personer som är lediga/sjuka håller på med en sak, som faktiskt ingen annan kan göra, för vi har ingen backup-plan, så oavsett om viljan finns...så brister det på kunskap. Och vad händer då, jo skiten hamnar i knät på mig och jag hade redan två personers jobb eftersom min wingman är ledig.
Det kanske inte gjorde saken bättre att jag bara för ett par veckor sedan anklagade honom för tjänstefel pga av lathet och att han kastar pengar i sjön, men idag tog han banne mig priset.
Måste...härifrån...eller...förflyttas...nuuuuuuuuuuu....
Gud vad jag är glad att jag tog på mig mitt nyinköpta BITCH-skärp imorse, det kändes liksom så...passande idag!

Jahaja...inte sover jag och en enkät till hittade jag...

Snott av http://blogg.expressen.se/mrinda/

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
...concentrate on what Mr Simpson is saying.
(Cecelia Ahern "Where rainbow ends"
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Inte ett smack når jag...
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Någonting på NRK har jag för mig, inte mycket TV-tittning i helgen.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
23:48 (korrekt tid är 23:53, nära skjuter ingen hare)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Tystnad kan vara öronbedövande.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Fyra timmar sedan, när jag packade ur bilen vid hemkomst.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Mrindas blogg.
8. Vad har du på dig?
Trosor (ligger nerbäddad i sängen med datorn i knät)
9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Jag som alltid brukar minnas minns inte, men verkligheten överträffade eftersom jag blev väckt av ett stycke festdeltagare 293482394 ggr när han sprang uppe och yrade som en höna och letade efter saker (sprit, cigaretter och sovplats - morr)
10. När skrattade du senast?
För ett par timmar sedan i bilen.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En gigantisk tavla av stenar i havet (IKEA)
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Jag ser konstiga saker mest hela tiden.
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Underhållning för övertrötta.
14. Vilken var den senaste filmen du såg?
På bio, Casino Royale - hemma, någon tramsig julfilm på TV under helgen.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Ohhh...*saliverar*
Båt, hus, sommarstuga i Sverige och ett antal utomlands, ny fin bil, semesterresor...sedan skulle jag nog köpa företaget jag jobbar på också och sparka min chef om pengarna räcker.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Att jag är en extremt privat person, fast det utåt sett verkar som att jag går med privatlivet på magen. Folk hör oftast inte att det bara är ordbajs som kommer ur munnen på mig, men de viktiga sakerna håller jag för mig själv - stenhårt.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Okay, frågan var ställd på ett sätt så att man får svara som en egoist:
Inför tidsresor!
18. Tycker du om att dansa?
Ja, och jag är jättebra på att dansa efter ett par drinkar!
19. George Bush
Med eller utan dubbel-ve? Texasskitar båda två dock.
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Har jag nog aldrig funderat på...hmm...Tre o Comp?
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Absolut!
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Välkommen, det är så sällan vi har besökstider här uppe, mellan 17:00 och 21:00 är det idag, så tåget tillbaka går 21:15.

PS

Och redan i det förra inlägget bröt jag mina nya regel om att inte blogga när jag var arg/trött.

Men jag står för vad jag skrev, vill bara tillägga att det inte var roligt att köra dryga 30 mil i regn och mörker när jag ser som en kratta, och dessutom trött som en bäver efter festligheterna på nyårsafton, så...kanske skulle ha väntat tills imorgon med att blogga om helgen och hejdat mig efter julhelgen?!

*trött*

Huvudvärk!

Julafton blev faktiskt så bra som jag ville, banne mig.
Trots vissa element som inte var inplanerade, som en extremt ouppfostrad femtonåring som öppnade alla sina paket, och de 80% som inte passade unga damen slängdes i högen med kommentaren "En sån där jävla ful pannlampa vill inte jag ha".
Hade det där varit jag som femtonåring hade det varit totalt oacceptabelt för mina föräldrar, men totalt jävla övertoleranta (läs gärna korkade) föräldrar till just det här barnet säger inte ens ifrån, vilket resulterade i att jag förvandlades till bitch - ett beteende jag vanligtvis inte tar fram för att uppfostra andras barn, och ur min mun kom saker som:
- Ingen mobil vid bordet när vi äter.
- Vi väntar med julklappsöppningen en liten stund till och vilar oss lite efter maten (enbart för att reta de giriga små bratsen).
Insåg ganska snabbt att jag lät som min egen mormor, men vad är det med vissa föräldrar?

Juldagen spenderades med runtresande och middag hos släkt, och avslutades med en barrunda som andningshål.

Annandagen hade varit bättre om inte andningshålet dagen före hade varit så roligt, och sen var det dags att hoppa in i ekorrhjulet och arbeta igen. Dock bara en dag eftersom jag var ledig torsdag och fredag.

Torsdagen spenderades hos de älskade jyckarna som jag ser alldeles för lite av, och det gör mig så obeskrivligt ledsen att se att den ena gamlingen blir förtvivlad när jag kliver in i huset bara för att hon vet att jag kommer försvinna igen, och hon förstår inte varför. Jag upphör aldrig att förundras över hundars klokhet, och jag önskar att de vore yngre och mer lättmöblerade så de kunde vara med mig mycket mer, men nu är det bara att inse att de inte mår bra av att ha mig där en timma här och en timma där, så matte får helt enkelt vara ledsen och vänta på att husse fixar sin lägenhet så jag kan flytta tillbaka och vi kan ha någon slags delad vårdnad.

Fredag var det dags att åka till gravida systern i Norge. Har fortfarande svårt att förlika mig med tanken på att min lilla lillasyster ska ha barn, hon som inte vet hur man sätter på TV'n utan fjärrkontroll, sitter vid köksbordet med tics och chokladsmet runt hela munnen och blir jätterädd när jag sitter barnvakt och leker robot för att skrämma henne (föräldrarna är fortfarande helt övertygade om att det är mitt fel att hon hade tics som barn - för att jag skrämde henne när vi var ensamma hemma..hmph). Men det är väl bara att inse att detta var sisådär 25 år sedan, och jag är faktiskt riktigt glad över att hon ska bli mamma, och att jag ska bli förstagångs-moster.

Rundvandring i Oslo på lördagen, med lite shopping.

Nyårsafton spenderades hos syster yster, med diverse vänner och bekanta till oss båda, och jag fick mitt årliga vansinnesutbrott någon gång efter tolvslaget (passande att ta det bara några timmar in på det nya året, nu får jag inte bli riktigt arg förrän 2008).

Manlig vän har sedan i somras orerat högt och ljudligt över att han är kär för första gången sedan urminnes tider (i hans fall 1996 ungefär), han är skild sedan ett antal år tillbaka med två barn. Men, så träffade han sitt livs kärlek i somras, tyvärr bor de inte i samma land så de träffas inte så ofta som de önskar, men han pratar med henne och om henne hela tiden.
Ett avsevärt antal öl, snapsar och rödvinsglas innanför västen gjorde dock att han blev den gamla vanliga vännen, och gav sig på den enda singeltjejen på festen. Enda kravet var tydligen beer goggles på honom, och en urringning på henne och han satt som ett plåster på henne i timmar.
Ett avsevärt antal drinkar innanför västen på mig gjorde att jag blev en ärkebitch och klampade till slut fram, tog tag i honom och skällde ut honom efter noter, påminde honom om flickvännen och gudvetvad jag sa mer, men jag var så arg att jag knappt kunde andas.
Detta slutade med att jag skrämde bort henne (vilket kanske inte riktigt var meningen, det var ju inte hennes fel att han var ett arsle), och hade honom som ett lallande fån som bara upprepade:
- Det har inte hänt något.

Jag tror minsann att jag fortfarande är lite arg, och givetvis applicerar man detta på både sig själv och andra i sin närhet. Är trohet bara blaj? Är det sant som den före detta cynikern i mig sa, att det är ett påfund av oss och att det egentligen inte ligger för oss att hålla sig till en partner hela livet (vilket i och för sig inte är sant, eftersom de flesta av oss har ett förflutet innan man bestämmer sig för den man vill ha) och är det lika bra att inse att det kommer kommer hända oss alla?

Jag är ingen ängel, jag har gjort dumma saker även om jag inte super mig full och landar i skrevet (jmf urringning) på första bästa karl, men det är inte så det ska vara *stampar med foten i golvet* och det är inte så jag vill ha det.

Nu jävlar är det andra bud i Mellerud, och jag inför härmed nolltolerans på sådant beteende!

Enkät

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan juli 2006
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
De enda bloggar jag hade läst var Ebba von Sydows och Anders Nunstedts (och det är hans fel att jag hamnade på Expressen eftersom jag följde hans Robbieblogg från konserten slaviskt =)
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Hmm...skulle väl vara Anders Nunstedt då, men egentligen var det ju tack vare att han bloggade om Robbie, så förälskelsen tillfaller Robbie och inte Anders.
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

Att jag var roligare förr...

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?

Fyra till fem stycken, några varje dag, en del inte lika frekvent.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?

Umm...dagboksbloggar tycker jag har en negativ klang, föredrar att kalla det ämnesbloggar om livet isåfall, och därmed är svaret ämnesbloggar.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.

http://listoplisto.blogspot.com/

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.

http://bloggeliblogg-cecilia.blogspot.com/

(Varken gift, har barn eller vinglar när jag cyklar, men det är något där i alla fall Cecilia)
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?

Hmm - si and so. Har lärt mig att inte blogga när jag är arg, men fortfarande inte lärt mig att tänka innan jag talar.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Ja - det tror jag i alla fall. Fast det skrivna ordet är ju lite annorlunda än talet och kan lättare missuppfattas.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Ja, nämner inga namn, lämnar inte ut någon - eller går in i detalj på vissa saker.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
På fråga a svarar jag b, och på fråga b svarar jag a. Har inget vettigare svar. Det finns massor med ämnen jag inte har bloggat om, men därmed inte sagt att jag aldrig kommer att göra det.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

Hur får man bekräftelse genom en blogg? Framför allt en blogg där folk inte kan kommentera utan att vara medlem.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Till viss del, eftersom man får lite insikt i en persons liv precis som med allt annat i cyberspace, men inte "på riktigt".
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?

Inte bloggare, även om jag fortfarande tänker komma och sitta på din veranda Cecilia och dricka vin och prata skit. Däremot har jag träffat andra personer IRL som jag lärt känna via nätet (och nej, inte dejtingsidor - personer som jag spelat "nätspel" med i flera år och numera är vänner för livet trots att de bor tusen mil härifrån. Och ja, de var precis som jag trodde, och jag blev inte ett dugg förvånad.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Ja - vad var det jag såg häromdagen...en fjortonåring som bloggade om sitt sexliv eller något liknande?!

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?

Nix, ger man sig in i leken får man leken tåla, och jag tycker att det är extremt roligt att diskutera och debattera, däremot är jag dålig på att själv inbjuda till det och uppfattas säkert som ytlig i bloggen.
18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?

Nej, men däremot har inlägg blivit raderade av någon övernitisk moderator.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Nackdelar?

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?

Ja - och ja!
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?

Apselut, men det är nog fortfarande en liten klubb för inbördes beundran. Odd Fellow fast kvinnor är tillåtna mer än en dag per år =)
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?

Jag skriver av mig, om mig och till mig - och jag hoppas att kunna läsa min egen blogg om tio år och minnas med ett leende på läpparna hur jag var och förhoppningsvis fortfarande är, minus plus vissa detaljer.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?

Det är som filmen "I huvudet på John Malkovich", en portal till andra människor av varierande bakgrund, ålder, åsikter och intressen. Skitroligt helt enkelt.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.

Hey hey hey, det är nyårsdagen och jag har precis kört bil i dryga 30 mil, ingen nämnd - ingen glömd. Handsken är kastad till den som vill, och den som svarar efter att ha läst min blogg kan väl lämna ett litet fotavtryck i form av en kommentar så jag får lite bekräftelse ;o)