Och Gott Nytt År

En timma och 25 minuter kvar till det svenska nyåret - vi firar sex timmar senare :o)

Nu är det dags att gå till poolen.

Gott Nytt!!!

Varmt - men jag klagar inte

Juldagen i Sterling VA




En mycket mycket glad man - som aldrig tidigare varit intresserad av bilar?




Japp - objects in mirror are closer!




Sloppy Joes - Key West



Hard Rock Café Key West? Det känns nästan inte på riktigt?!

JAG HAR FLIP-FLOPS! :)

Jag har flip-flops på mig, och SHORTS, och LINNE och det är 30 grader varmt!

Och jag har bajsat - så humöret är på bättringsvägen :)

Tampa - Florida. Spenderade gårdagen med en pubrunda i gassande sol. Snart skall vi åka och hämta vår hyrbil och pila vidare ner mot antingen Miami eller Key West. Inget planerat eller bestämt, utan roadtrippin' dit näsan leder oss.

Huvudsaken är att det är varmt. Och det är fantastiskt roligt att skicka MMS till alla vi känner med bilder på oss och palmer för att få reda på hur mycket det blåser och regnar hemma.

Är det regnigt och blåsigt i Göteborg? ;o)

Florida

Svensk jul på julafton - och amerikansk jul på juldagsmorgon.

Mat så det sprutade ur öronen, och släktingar överallt.

Juldagskvällen åkte vi med kusin och fruga till deras hus och har nu haft två "lugna" dagar. Men min shoppingskills har drastiskt försämrats - och det är en tragedi med tanke på dollarkursen!
Jag är mycket mycket besviken på mig själv. En hel dag i mallen och det enda som inhandlades var ett par sweatpants som jag redan bestämt mig för. Sedan exploderade jag på alla människor som mellandagsreashoppade och gick därifrån.
Utan underkläder från Victoria's Secret. Utan krämer från Bath & Body Works. Utan mysfilten från Pottery Barn!

Idag har vi roadtrippat lite för oss själva. Mannen har aldrig varit i Washington DC förut. En trip runt Arlington kyrkogården. Washington Monument (världens största penis). Capitol Hill. Vita Huset.
Och upphämtning av våra beställda båtdelar.

En snabb tripp till mallen. En tur in på Abercrombie. Fyndade några fin-saker. Men det blev underkläder på K-Mart.

Nu sitter vi och väntar på att åka till flygplatsen och vårt plan till Florida. Landar i Tampa ikväll, sedan Florida runt för att flyga hem från Orlando nästa fredag. Eller hem och hem. Tillbaka till Baltimore och kusin vitamin. Hem åker vi inte förrän på lördag kväll.

Varför är jag inte på gott humör?

Kanske för att jetlag fuckar upp min mage så att jag inte kan bajsa. Oh dessa I-landsproblem!

Gott Nytt År!

Gäsp...

God Jul och Gott Nytt År!

Klockan är två på natten. Dagen har ägnats åt lämning av Lill-Loppan hos mamma med fika, tvättning, lämning av kattisar på pensionat (dvs kattfängelse) och sedan kvällen hos fadern med improviserad julklappsutdelning. Hemkomst 23:30.

Då började vi packa och fundera på vad vi behöver.

Sitter nu och tittar på mannen som precis har börjat lägga saker i väskan under mycket muttrande. Jag TROR att jag har med det mesta. Får inte sova. Taxin kommer 04:00.

Tanken är att minimera jetlagen redan idag utan sömn och sova hela resan imorgon. Smart? Vet inte. Just nu för trött för att tänka, men jag sysselsätter mig i alla fall i tio minuter med detta inlägget.

God Jul på er!

Män och Julklappar

Vad är det med (de flesta) män och julklappar/födelsedagspresenter?

Vad är det som gör inköpandet till en pina?

Sambon sa för någon vecka sen "fy fan - nu är det den där tiden på året igen, du fyller ju dessutom år i januari".

Jag VET att han inte har köpt något till mig - ännu. Men jag konstaterade nyss, väldigt klarsynt och vuxet, att jag vill faktiskt inte ha något hetsinköpt, sistaminuten som skall ges bara för givandets skull. Det är helt ointressant. Så kära sambo - om du mot förmodan fortfarande läser min blogg.

JAG VILL INTE HA NÅGOT!

Själva grejen är ju glädjen med att ge, oavsett om det kostar 100 kronor eller 10.000 kronor. Jag är glad över att ge, och så fan heller att jag vill ha något som varken är genomtänkt eller som han inte tycker är roligt att ge bort.

Näe, då kan det faktiskt kvitta...

Strålande

Jag har i två dagar varit på ett strålande humör. Sånt där humör när det knollrar sig i magen och nästan inget kan få en ur balans.

Undrar hur länge det kommer vara med tanke på att jag har varit ett pms-monster den senaste månaden av olika orsaker.

Och dessutom finns det ingen direkt anledning till att jag är glad. Jovisst, vi åker på semester på söndag, men det är faktiskt inte anledningen. Jag är bara så totalt tillfreds med mig själv och det gör underverk.

Sen gör det ju inte saken sämre att jag tycker att jag har hittat den ultimata julklappen till sambon. Sambon som har allt och det enda han önskar sig är "en snäll flickvän" (min kommentar till önskemålet var "då får du nog byta ut mig mot någon annan").

Vet inte ifall han läser bloggen längre, men för att vara på den säkra sidan tänker jag inte tala om vad det är ännu, men lovar att berätta när han har fått den. Låt oss bara säga att det är en snäll flickvän, en jättesnäll - som dessutom är supernöjd.

Fast tänk om inte han tycker att den är så fantastiskt som jag tycker?

Huvva!

Another fucking day in paradise

Jag hatar allt, jag hatar alla.

Trångsynta, envisa, egoistiska - människor utan någon som helst självinsikt.

Jag är envis som synden, men sträcker mer än gärna ut en hand.
Jag kan vara trångsynt, men inom vissa gränser.
Egoist, javisst - men inte så det går ut över nära och kära.
Självinsikt - se ovan.

Av mina vänner på Facebook ligger jag som nummer ett att jag är generös och en som ställre upp i tid och otid och jag vill gärna tro att det är sant.

I am a giver not a taker - men visst fan hade det varit trevlig att få vara på den "andra sidan" någon gång.


Jävlaförbannadeshelvetespisskit!

Möte Med Myndighet

Jag upphör aldrig att fascineras av svenskars tystnad och tålmodighet i grupp, ända tills någon öppnar truten och "bryter isen".

Var på mitt första möte hos Arbetsförmedlingen idag efter att ha skrivit in mig som arbetslös (eller arbetssökande som de så gärna vill framhålla för att det har en mer positiv klang - my ass - same shit different name).

I vilket fall som helst lyckades jag skapa i det närmaste upploppsstämning - jag är mycket stolt över mig själv.

Jag hade ju redan bestämt mig för att nyttja/utnyttja systemet tills efter semestern, så det var ju bara att bita i det sura äpplet och följa de regler som satts. Dvs att på dag ett åka dit och stå i kö i en timma med plebsen för att anmäla sig. Och sedan inom en vecka gå på basinformationsmöte för att inte bli avanmäld hos a-kassan.

Vaknade imorse, knäckte nacken och fick en nackspärr som hette duga. Huvud enbart vridbart åt ett håll. Ringde Myndigheten för att höra om det fanns någon möjlighet att få en ny tid.

Jovisst kunde jag det, men då skulle jag bli avanmäld för att sedan bli tvungen att åka tillbaka och återanmäla mig när jag inte hade "förhinder" längre och därmed också bli av med a-kassan.
Tack och skitsamma sa jag - då åker jag i alla fall. Jag står enligt mig till arbetsmarknadens förfogande trots nackspärr, men det tycker inte a-kassan tydligen. Irritation börjar infinna sig medan jag letar upp Voltarenkräm och halsduk för att överhuvudtaget kunna sätta mig i bilen.

25 ARBETSSÖKANDE i ett rum som skall få basinformation. Alla sitter tyst medan handläggaren drar alla regler och skyldigheter vi arbetssökande har. Notera gärna att arbetssökande enbart har regler och skyldigheter, tydligen inga rättigheter alls.

Efter att ha lyssnat på självgod handläggare i 20 minuter med blodkärlen dunkande på bristningsgräns till:

- Det viktigaste är att alltid komma på utsatt tid när vi skickar en kallelse (och tiden är inte ombokningsbar - kommer ni inte blir ni avanmälda från a-kassa).
- De enda godtagbara skälen att inte komma är antingen anställningsintervju eller att ni har fått ett jobb (no shit sherlock - behöver man inte gå till arbetsförmedlingen om man har ett jobb?).
- Inte söka jobb över ert kompetensområde (då blir ni bara besvikna när ni inte får det).
- Ni måste söka de jobb vi anvisar er (annars blir ni avanmälda ifrån a-kassan).
- Ni måste ta ett jobb ni har sökt om ni får det oavsett lön eller kompentensområde (jo - för annars blir ni avanmälda ifrån a-kassan - har vi hört den förut?).

Där brast blodkärlen!

Min första fråga var:

- Ponera att man har ett läkarbesök, tandläkare, eller faktiskt något planerat, går det inte på något vis att få en annan tid? Är det bara vi som skall vara flexibla och tillgängliga hela tiden. Så är det ju inte i verkligheten på en arbetsplats?

Nähä du, tji fick jag. Och givetvis var det någon liten redig dam som sa "jamen om du får en kallelse i tid kanske du kan boka om tandläkarbesöket?"

Det var ju liksom inte det jag menade, utan försökte då på ett fint sätt att påpeka att vi inte är lemmings som inte bara har blivit ARBETSSÖKANDE utan faktiskt individer med ett LIV.

Min nästa fråga var:

- Du pratar så mycket om att vi inte skall gå ÖVER vår kompentens när vi söker jobb, vilket jag finner lite nedlåtande. Hur är det med den undre gränsen, om jag skulle bli erbjuden ett jobb med en löneskillnad på kanske 10.000 kronor och dessutom under min kompentensnivå men ändå något jag blivit tilldelad av er. Vad händer om jag tackar nej, för ett sådan jobb är ju faktiskt inte intressant?

Jo serrö, det måste jag ta för annars (i korus nu: BLIR DU AVANMÄLD HOS A-KASSAN). Den undre gränsen var 80% av a-kassan vilket är sisådär 15 papp per månad. Dvs enjävlatredjedel av min lön. Med andra ord skall jag tacka ja till ett hyfsat likvärdigt jobb men acceptera ett inkomstbortfall på 70% av min lön.

Då blev det upplopp och de tysta svenskarna började prata i munnen på varandra. En liten kille (säkerligen typen som har mycket brun tunga på eventuell arbetsplats eller som var den som först räckte upp handen i skolan) sa:

- Jag för min del skulle ta vilket jobb som helst, oavsett lön eller kompetensnivå bara för att ha ett jobb.

Mitt svar var:

- Vad gör du här? Då finns det massor med jobb som hamburgerflippare på McDonalds?

En annan sa att han aldrig skulle gå under sin kompetens eller lön, då kan det ju liksom kvitta, och sen var det full fart tills Självgod Handläggare började svettas och rodna av ilska och hyssja på oss som små skolbarn medan hon sa till oss att sluta diskussionen för att fortsätta hamra in regler och regler i skallen på oss.

Nu menar jag inte att man SKALL utnyttja systemet eller att jag vill gå på a-kassa, jag är inte speciellt orolig för egen del. Men att vara så oflexibla, och irriterande paragrafryttare klarar jag inte.

Stackars satar som är ofrivilligt långtidsarbetslösa.

Jag klandrar dom inte om dom klappar ihop fullständigt inför de regler och den nedlåtade attityd man bemöts av. Och maken till mixade signaler.

"Vi vet att det kan vara tufft att vara arbetsSÖKANDE och att man kan må väldigt dåligt periodvis - men sök för guds skull inga jobb över er kompetens för då går det ändå åt helvete och ni blir besvikna"

Dvs: Stackars er - och numera äger a-kassan och arbetsförmedligen er - på heltid!

Uschäkta

Förlåt.
Jag älskar dig.
Sa hon i mörkret och sträckte ut en hand. För vilken gång i ordningen visste hon inte. Inte heller hur det skulle tas emot.
Sen kurade hon ihop sig så mycket hon kunde och väntade på att sömnen skulle infinna sig som en räddning.
Medan hon tittade på insidan av sina stängda ögonlock funderade hon på vad hon bad om ursäkt över.
Och kom fram till att det var att hon fanns till.

Katthanar?

Låt mig presentera nytillskottet i familjen. Eller ja, nu börjar dom ju bli stora.

Är det detta som är en 69'a?

(taget igår - kattutmattning efter att ha "umgåtts" med ett barn hela dagen som letade, släpade, drog och bar dom - tur att dom är mycket mycket snälla)

Städning

Jag har städat.

Min über-pedantiska moder skall tillbringa kvällen och natten här - och just nu sitter jag och funderar på varför jag egentligen HAR städat. Det kommer inte att noteras ändå.

Jag noterar det, dammtrollen är borta, det går att se att det finns ett soffbord mellan fjärrkontrollerna. Katterna sitter som små ljus i fönstren, och jycken ligger välvårdat i soffan.

Vi har roligt ändå eftersom modern har insett att hennes avkomma inte fått just denna gen.

Men varför sitter jag här och eftersvettas efter Saddamsugningen när det kommer hit en person som faktiskt äger en mattfransborste - och dessutom ANVÄNDER den?

Då förstår ni vilken nivå det är på?!

Bajs och undersökningar

Under större delen av mitt vuxna liv har jag "roat" mig med att undersöka folks olika vanor och ovanor. De flesta av oss lever i tron att det vi gör är normalt.
Nåja, allt kanske vi inser inte är helt normalt, men det mesta, Framför allt det som går på instinkt och som ingen har lärt oss utan att vi på något sätt kommit fram till det själva - hur det nu har gått till.

Då kommer vi till historien som jag blir påmind om ibland av illvilliga vänner som tycker att just denna historien är fantastiskt rolig att berätta. Känsliga läsare bör sluta läsa genast. Det handlar om bajs.

Back in the day bodde jag ihop med en kille, och vi hade min lillasyster som inneboende medan hon gick på gymnasiet. Min sambo och min syrra satt och kollade på TV medan jag skulle på toa och uträtta "det stora". Inget konstigt med det.

Väl avklarad på toa gjorde jag som jag brukade, torkade. Torkade lite till. Och torkade lite extra för att vara säker på att jag var klar. Efter det enligt mig och då sedvanlig ritual med en liten bläng på pappret för att kolla så att det verkligen var färdigtorkat (att skriva detta får mig att känna mig som en komplett idiot - men jag får leva med det).

I vilket fall som helst så var det inte färdigtorkat, och på något underligt sätt så lyckades jag med konststycket att slå handen som höll pappret i kanten på toaringen. Murphys lag gjorde resten. Jag tappade pappret, som singlade UPP i luften och vidare. Jag minns att jag hann med att bli fascinerad över att det kunde singla så länge och fundera över hur det skulle sluta.

Det slutade med att det hamnade med bajset neråt på min tröja. Och där någonstans började jag tokskratta för mig själv inne på toaletten. Sådär så att tårarna rinner och snoret sprutar.

Hur gick det till? Jag lyckades tappa bajs på min tröja. Enbart genom att göra något som alla normala människor gör, minus delen där hand möter toaring och papper singlar iväg okontrollerat.

Sambon och systern hörde mig naturligtvis gapskratta på toaletten och efter att ha slängt av mig tröjan i tvättmaskinen gick jag ut för att berätta vad som hade hänt. Hur man kan ha så mycket otur liksom. Min syster låg och vred sig i magplågor för att hon skrattade så mycket, men efter att ha kastat en blick på min sambo insåg jag att något var fel. Jättefel. Och kommentaren kom:

- Hur jävla vidrig är du på en skala? KOLLAR du på pappret efter att du har skitit?

Då blev jag rädd. Jag trodde ju att alla gjorde det. Detta är ju inget någon har lärt mig såvitt jag vet. Och där började alla mina undersökningar bland vänner och bekanta på alla situationer och saker som jag gör och anser vara normala. För jag ville ju absolut inte vara den vidrigt äckliga sambon som kollar skithuspapper när ingen annan gör det. Och min sambo var äcklad på riktigt.
Efter att ha frågat alla i min familj och bekantskapskrets visade det sig att av de ca 50 jag frågade så var det TVÅ som inte kollade på pappret. En torkade sig tills hon fick skavsår för att slippa kolla, och en annan tjej har babywipes på toaletten för alla lägen. Hon torkar sig tills hon tror hon är klar och sen gör hon rent sig med babywipes (eller vad det nu hette på den tiden - savetter?).

Jag var i alla fall "normal" och min sambo den "onormala" i just detta fallet.

Denna undersökning har följts av flera under de 15 år sedan det hände, där jag har inbillat mig att det är nog baaaara jag som gör på det här viset.

Jag återkommer med vidare undersökningar och anekdoter ur livet, men en pinsam sak för dagen får räcka.

Hur gör ni?

Jag kollar i alla fall fortfarande för att vara på den säkra sidan.