iLandsproblem

Jag älskar iPod, iTunes, iPhone och allt som börjar på i-...

Den ultimata innovationen när det gäller sexleksaker BORDE heta iPenis, eller varför inte en hel garderob med iClothes. Kanske med matchande iShoes. Och en iBag till det.
Jag bara väntar på att Jobs ska sluta vara sådär sjukskriven och komma på massor av revolutionerande iInnovations.

Men jag är PC-användare (fast jag smygönskar mig en Mac litegrand) och jag äger ingen iPhone - av den enkla anledningen att jag mulnade till rejält när det visade sig att värsta telefonen som kan allt, inklusive ta hand om gårdagens disk, rasta jycken och dammsuga under soffan INTE kan ta emot eller skicka MMS. Det i kombination med Telia som operatör gjorde att jag i ren tjurighet gick och köpte mig en helt annan och lika dyr telefon hos Tre. Som jag inte är nöjd med. Eftersom ljudet i den och i podden inte är jämförbart.

Nåväl, detta skulle inte handla om vare sig telefoner eller penisar. Utan att jag faktiskt har mulnat till på iTunes. Givetvis för att jag vill använda min nya älskade Archos till precis exakt allt numera. Och visst, så länge jag höll mig till podden så var iTunes helt perfekt, möjligen ett litet smolk i bägaren att man bara kan tillåta det på fem datorer. DRM klingar falskt i mina öron.

Vad gör jag då? Jo jag spenderar eftermiddagen och kvällen med att tanka hem ett program som kan konvertera och låsa upp de skyddade filerna så allt blir mp3. Två timmar har programmet jobbat med konvertering hittills och det lär vara ett halvt jävla dygn kvar.

Och sen kommer det underbara. Alltliggerhullerombuller! För det var ju bara iTunes logik som sorterade upp det fint. Och sedan lika fint förde över det till min podd.

Idag konvertering - imorgon sortering. Och i överjävlamorgon troligen överföring.

Jag har bara en sak att säga. Om inte kvaliteten och "orken" i min Archos klarar att få ut ett schysst ljud i mina sprillans nya lurar. Sonys mirakellurar med digital brusreducering (jag rekommenderar dom varmt). Ja - då snackar vi iLandsproblem (pun intended) och jag går bärsärkagång.

Men tills vidare lever jag kvar i min rosa Archosvärld. Där allt är vackert och harmoniskt och jag kan surfa, kolla TV, hyra film, kolla snodd film och snart förhoppningsvis också lyssna på musik.

Och så gör jag domain models och kontextdiagram lite halvdant med lillfingret under tiden.

You can call me Miss Procrastinating!

VA?

Jag tittade just på kortet av mig och min envisa åsna till karl. Och jag ser ut som att jag är två skitar hög. Jag är fan nästan en och åttio.

Jag måste ha krympt i helgens "tvätt"????

Don't play the player aka Män är ryggradslösa krakar

Japp - denna är till dig kära Karriärmamma - torka av tangentbordet när du dreglat klart ;)





Att tro att man skall bli utvilad på ett SPA är ungefär lika dumt som att tro att "det är hälsosamt och stärkande i fjällen".

Fyra timmar SPA'ande. Bubblor, romerskt bad, utomhusbad, tropisk dusch, massor av Smirnoff Ice och som avslutning en helkroppsmassage. Sen var det bara att samla ihop sin deghög till kropp och hasa sig upp på rummet för att duscha och snajsa till sig och gå och käka en trerätters klockan 20:30.

Tjena mittbena. Middag 20:30 när man inget hellre ville än att lägga sig i en hög och låta ögonlocken trilla ihop. Men vi tog oss igenom middagen. Med knapp marginal för mannens del, lite mer marginal för min del. Vi vinglade till rummet redan 22:00 (japp - nu är jag officiellt jävligt medelålders) och en minut efter ankomst på rummet hade mannen inte bara hunnit med att hasa av sig byxorna, lägga sig PÅ sängen och börja dra timmerstockar med en decibelstyrka som överröstade nattklubben två våningar ner. Själv passade jag på att kolla på SAW 5 tills jag somnade ifrån den. Mannen är av den klena sorten som blir rädd för skräckisar, men med min nya lilla gadget kunde jag ligga i sängen med hörlurar och kolla på avhuggna, krossade och elektrifierade kroppsdelar. Och blod. Massor av blod.

Frukost 09:30 och ett trailerlast med ägg, bacon, stekt svamp och mackor tills magen stod i fyra hörn och tillbaka till rummet för att vila oss innan utcheckning. Då insåg jag att mannen är av den fega ryggradslösa sorten. Autentiskt samtal under Larry King på TV när han intervjuande Seal, Sean Combs och någon mer:

- Varför säger dom "african american" egentligen, undrar mannen.
- Jamen visst är det lite fånigt, men de delar ju in folk i "raser", det måste du väl ha hört? African-american, Hispanic och Caucasian som vi är. Fast jag vet inte varför riktigt, konstaterar jag.
- Mäh! Caucasian är ingen RAS det är ju kön, nu är du fanimig ute på så tunn is att du behöver snorkel, säger mannen bestämt.

Och där var diskussionen i full gång, och mynnade ut i en vadslagning.

Jag slog vad om att jag aaaaldrig mer skulle använda min nyfådda mediaspelare utan att han kunde ta över den om jag hade fel (och det är stort). Och han slog vad om att jag fick ringa och ta bort Sci-Fi kanalen. Jag sa att om han är så jävla kaxig så ska reglerna vara rätt och riktiga, inga kryphål - inga bortförklaringar. Ras eller kön.

Körde några 100 meter från hotellet på vägen och stannade utanför ett bostadsområde i hopp om att hitta ett okrypterat nätverk för att lösa diskussionen. Viktiga grejor. Kan inte vänta till hemkomst.

Och vem hade rätt? Jo jag! Givetvis. Och då säger fanskapet att jag gärna får ta bort Sci-Fi kanalen, för vi har inte den. Vår kanal heter faktiskt TV4 Science Fiction, och DEN var det aldrig tal om.

Kryphål och ryggradslös!

Men jotack, annars var det en fantastisk helg. Verkligen. Så fantastisk att jag var tvungen att däcka på soffan när jag kom hem och sova lite till. Och jag är fortfarande trött.

Verkligen utvilande att vara på SPA. Jätteverkligen!

PS: Du gröna kvinna. Bilderna vid havet är till dig. Och jag hälsade faktiskt från dig ;o)

Over and downhill to 40

Japp. Över. Födelsedag alltså.

Imorgon SPA-helg, jag känner att det kommer bli ansträngande. Och det var ju min överraskningspresent som jag lovar att uppdatera om senare, en överraskning som jag av ett antal anledningar vetat om i två veckor.

Jag skyller på WHY-kromosomen ;o)

Men efter en trerätters hos mamma och enochenhalv flaska vin så måste jag säga att jag är mer än nöjd med dagen.

*somnar*

Apropå inget eller ganska mycket...

Jag fick ett mail ifrån en mycket god vän som bor i Washington DC, som jag inte kunnat hälsa på de senaste gångerna jag varit över.

Och apropå Obama så får ni ett utdrag ur mailet ifrån Marky Mark:

"...Too bad you weren't here this January. You could have made the Inauguration. It was quite a spectacle. I met a few people who like me just wanted to "be there" when it happened. And consistent with Obama's message all of them were there looking to the future and very thankful that the "Era of Errors" is finally over. I swear I cried a little bit when he finished his oath, and I think I lost 2 or 3 kilos when the bitterness and anger fell off. :)..."

Frickin' poetry I tell you!

Mina älskade vänner och nära släktingar är inte puckade amerikaner, dom är precis helt vanliga och tycker som vi.

Förutom att dom har jävligt dålig koll på datum!

Men jag blev i alla fall rörd av Markys mail - detta ÄR stort!

Go Obama!

Min man och mina vänner bor i Australien!

Okay, uppdatering på kvällskvisten. Min Facebook är fullsketen med gratulationer, dvs tre till av mina kamrater i USA har grattat mig. Sen när jag ligger i godan ro på spikmattan i soffan (som egentligen inköptes till mannens ischias - men han piper så dant för att den gör ont - medan jag tycker det är gött att ligga på den...utan kläder), så kommer mannen med ett paket.

En mördande blick. En fråga om han bor i Australien. En oförstående man som inte har hängt med i bloggen. En snäll förklarande fruga som först blåvägrar att öppna presenten. Jag som för övrigt inte ens hade önskat mig något. Utan faktiskt redan visste att jag skulle på "överraskningsresa" till Tylösands Spa över helgen. Historien om överraskningen är - tja - ett kapitel för sig dock.

Men det tror väl själva fan att jag inte kan låta bli att öppna paketet när det ligger bredvid mig...va?

Men då kröp det fram. Att han gärna ville att jag skulle öppna den idag. Av rent egoistiska skäl. Öppnar jag den imorgon innan han går till jobbet så får inte han leka med den. Han är lite söt ibland, men fick svära på allt dyrt och heligt att den är MIN, jag har ensam vårdnad om vad det nu månne vara - innan öppning - och han gick med på villkoren.

Och vad fick jag? En Aaaaaarchos 5 (istället för en Aaaaaajpod Touch), vi vet ju redan vilken fruktmotståndare han är. Jag hann gnissla i ungefär kanske en hundradels sekund. Sen såg jag skärmen. Fem hela tum, istället för poddens ynkans 3,5. Större hårddisk och fler format.

Då började jag pussa på den så hela touchscreenen numera är full av läppbalsam. Och sen har jag lekt med den. Och alldeles jättesnart ska jag gå och lägga mig med den i sängen och vara dekadent och titta på Gossip Girl och Desperata Hemmafruar. Med hörlurar - så Farbror Man kan sova - på äldre dar är det han som blivit ynklig och inte kan sova med TV på eller läslampa tänd.

Operativsystem Linux och webläsare Opera. Den gillar inte .exe filer, men jag har trollat till det med mail och messenger i alla fall.

Men kvällens I-landsproblem är 1) Hur faaaan får jag över musiken ifrån iPoden till Archosen (eftersom en del är i fel filformat, skyddade och jag GILLAR iTunes och 2) jag måste ringa mamma och fråga om jag verkligen fyller år imorgon.

Uppånervända världen.

Och dessutom när jag för första gången under min levnadstid skiter i min födelsedag.

59 minuter kvar till 39 tack så väldigt mycket.

;o)

PS: Och en lustighet i sammanhanget är att i tidernas - eller i alla fall i Mp3-spelarnas begynnelse - när iPod bara var ett embryo till idé i ett äpplehuvud, så hade jag en Archos Mp3. Som jag nästan enbart använde som extern hårddisk.


Och PS2: Är det någon som vet hur fanken man hittar "å" på den. "ä" och "ö" finns, men dom verkar helt enkelt ha skippat å'et. Och givetvis mottages idéer om hur jag får över all min älskade musik från iPoden.

Karriärmamman och Förvirrade Maken

Jag väljer att citera Britney Spears...eller nåt. Ooops he did it again!

Karriärmammans man har just lyckats med en serie händelser som fick mig att skratta så mycket att jag började blöda näsblod. Så nu sitter jag här med en tuss i ena näsan och skrattar lika mycket fortfarande.

She better frickin' blog about it!!!!!

*fortsätter snorskratta på skärmen*

Ett pyttelitet inlägg

Jag funderar på att ringa min mamma och fråga när jag verkligen är född. Hon BORDE ju veta liksom.

Det började igår med att KLM's frequent flyer program önskade mailgrattis, sen kommenterade Blygisen idag. Efter det fick jag två meddelanden på Facebook från två olika kusiner (som står mig nästan lika nära som ett syskon). Efter det ett helt personligt - doh - grattismail från jävla Ellos.

Vad är det för jäkla datum egentligen. Och har jag blivit förd bakom ljuset av min kära moder och fader i alla dessa år?

Imorgon! Imorgon är det! ;o)

Edit: Och precis efter publicering kom det ytterligare en grattishälsning från en mycket god vän i USA.

KLM, Ellos och mina amerikanska vänner och släktingar lever uppenbarligen i...typ Australien. Där är det imorgon NU!

Suck!

Livets mest meningslösa födelsedag - so far!

I övermorgon fyller jag 39. Och för första gången i historien skiter jag i min födelsedag. Förra året annonserades den och ältades med pompa och ståt och i år pendlar jag mellan att glömma av den och att fundera på vad det är som klickat i hjärnan på mig - för det är inte att jag har blivit för vuxen för att fylla år!

Trettinie! Smaka på det. Ena foten i graven och den andra bland de coola kidsen.

Skulle jag bli mördad eller vinna ohemula mängder av pengar på Lotto skulle tidningsrubrikerna skrika:

"Medelålders kvinna i Göteborg *insert vinst eller mord här*..."

(eller ja - det kanske mer hade varit ett artikelskrik - inte på löpet)

38 har varit en bra ålder. Fortfarande jävligt trettio.

Absolut inte fyrtio. 39 är en nerförsbacke tills jag sällar mig till 40-åringarna och kidsen kommer kolla på mig som tanten med nätkepa, baggybyxor och converse och flina bakom ryggen. Jag har hoppat av min "karriär" i branchen efter gudvethurmångaår för att plugga igen. Och jag kommer definitivt att vara 40 när jag ger mig ut i en branch jag inte varit i på tio år.

Men sen shejpar jag upp mig och hånflinar åt kidsen. Jag är sjuttitalist för fanken. Min generation är den sista som kunde jobba sig upp med halvsunkiga gymnasiebetyg och det kunde ändå gå bra.
När jag var 20 och hängde på krogen tyckte man att de enstaka 40-åringar i knytblus som vågat sig ut var dum-modiga och undrade varför dom inte hängde på King Creole (jo det fanns fortfarande då) istället.
Idag är 20-åringarna fattiglappar som fortfarande bor hemma hos morsan och farsan och skriver modebloggar med videoinlägg om lösögonfransar.

Det är fortfarande min generation som äger. Det är vi som står för köpkraften.

Min enda planerade kris inför 40 är att ta MC-kort och köpa en becksvart Supermotard.

Alla fjuniga fnissmödisar ombedes vänligt att äta mina shorts. I fartvinden efter hojen!

Uschäkta vad e klockan?

Blygisen gav mig en fundering - eller noja - i sin blogg. Att tjejer inte använder armbandsur längre. De använder tydligen mobilen.

*chockad*

Jag själv kan inte leva utan klocka på armen, det är en reflexmässig rörelse. Och ju större klocka desto bättre. Jag kan inte minnas när jag hade en tjejig klocka sist, just nu en gigantisk herrpjäs med rostfri länk. Likadan som bild ovan. Givetvis för att jag är så himlans gammal och med mindre klocka behöver jag starkare läsglasögon för att se visar-uslingarna.

Men vad fan?

Nu kollar jag på de jag kommer åt. Smyger hukad för att se in under jackärmen på tjejer. Böjer mig i påhittade yogaställningar. Allt för att stilla min nyfikenhet.

Är det verkligen så?
Använder tjejer inte klocka längre?
Har vi blivit mobilomaner som använder den till allt?

Kom igen, berätta för Tant Blå. Två är kollade idag. En hade klocka den andra inte. Är jag så Hedenhös?

Edit: Efter tre kommentar från mina fellow bloggare är jag i chock och denial samtidigt och inkluderar härmed män i min empiriska undersökning.

Vafalls? Att kolla på armen har ersatts av att stoppa ner handen i fickan för att kolla mobben?

Shaken and somewhat rörd...

Jag tittar på underhållningen innan Obamas installation. Jack Black, Queen Latifa, Garth Brooks, Uscher och ännu fler artister som avlöser varandra.

Jag tittar på Obamas installationstal och får lite gåshud. Eller - ganska mycket faktiskt.

Det är stort. USA's första färgade president. Jag tror inte jag har engagerat mig så mycket i en president på ett positivt sätt sen Jimmy Carter (och be mig inte ens förklara - jag vet inte varför).

Och visst är det överpatriotiskt amerikanskt. Men det skiter jag i. Killen har karisma, utstrålning och en förmåga att fånga folket som Hitler troligen hade avundats honom.

Alltså - jag drar inga kopplingar mellan Obama och Hitler, mer än att Hitler var en demagog av sällan skådat slag. Att han sen råkade vara lätt *harkel* psykotisk var kanske en bi-effekt av hans beryktade syfilis.

Men Obama. Jag hade fanimig gift mig med honom om bigami inte hade varit förbjudet.

Sen är det ju lite sorgligt att han kommer efter asshole Bush, som har lyckats fukka upp - tja - nästan allt han varit inne och petat på. Det finns ingen damage control i världen som kan rädda USA trots Obama, och frågan är väl snarare när, och inte om, USA blir en kinesisk koloni.

Arma stackare. Frågorna hopas. Kommer han ens överleva de, troligtvis, hundratals försök att ta livet av honom. Kommer han bli omvald när han tar över i en tid när USA blöder och han inte har medel att stoppa blödningen, möjligen hålla den i schack under en period.

Och jag är jävligt glad över att ha varit i USA under just valet och valvakan (sen att jag är där stup i kvarten är ju en annan femma). För att vara med och se honom bli framröstad är stort.

Men jag sitter här med gåshud och hoppas ta mig fan på mirakel - att han ska vara någon slags Messias och fixa det.

*nynnar på starspangled banner iklädd Obamatröja*

Katt vs. Gran

Den illrosa granen är död.
Den ligger som en skugga av sitt forna jag i delar på golvet. Lillkatten vann den sista fighten på knock-out och struttar stolt förbi och tar en tugga här och en tugga där av de blå lamporna som drar sina sista fladdrande suckar.

Mannen konstaterar att han skall ägna kvällen åt att lägga undan SIN gran.

Jag konstaterar att Lillkatten har förlorat en kombatant. Sin julefröjd. Och att mannen med sina kulor och mossa runt staken kommer få stå för det efter att granen går i ide tills nästa jul.

Detta är en sorgens dag - huset kommer aldrig bli vad det var utan sin illrosa gran.

DOH!

It's a new day - It's a new dawn...eller nåt!

Första dagen, ny termin. Kan det BLI värre än föregående termins begåvningsreserv?

Jomentacksåmycket! Vi fick Lady Voldemorts chef i en kurs. Lady Voldemort version 1.1 alltså.

Hon gick ut hårt, fick en bra mellantid och sen avslutade hon klockrent.

Det vill säga; hennes första ord var att det inte var nödvändigt att spela in lektionen (när hon fick en direkt fråga om det), för hon skulle ändå inte gå igenom något intressant eller speciellt.

Nähä? Och då ödslar vi tid på en lektion som inte behöver vara någon lektion för att?

Men vid tillsägelse spelade hon in i alla fall. Och det visade sig att hon sa massor av saker. Som skulle vara genomtänkta till nästa lektion.

Och sen - ja vad ska man säga. Så hade hon fukkat upp inspelningen.

Jomantackarja...klockrent I tell you - klockrent!

Till Den Gröna Kvinnan

Du som efterlyste billiga prenumerationer. Fick just ett erbjudande om tre nummer av I Form med en pulsklocka och något annat krimskrams för 99 kronor. Något som intresserar damen?

Form intresserar inte mig just nu. Eller ja, efter att ha gått upp en drös Dumle-kilon säger jag att "rund är också en form"...

Ninnaninnanaaaanaaanaaaa....

Efter en helt datafri helg med bara god mat och massa sömn har jag idag fått min ROLIGA databok (shout out tipstack kära kamrat från liten japansk by i Halland).

Rekommenderas varmt till datanördar med social kompetens.

Men dra på trissor?

Nyklippt. Nya goggles.

Och se på fan - det blev varken Gates eller Dahl - det blev en medelålders animefigur!

Wth?

Edit: En fundering senare. Har en viss likhet med morbida men übercoola Abby i NCIS också. Fast väldigt mycket blondare.

Oh well...inte Sexig Sekreterare i alla fall!

Nörd eller Sexig Sekreterare?

I villervallan runt tentan har jag ju helt glömt av att delge resten av världen att jag har köpt nya glasögon - igen.

Var inne hos optikern för att beställa nya solbrillor med styrka till maken (han blev ju av med sina på hemvägen från Miami) och då konstaterade jag att det är BRA att ha ett par i reserv. Ifall man åker iväg, tappar sina brills, och därmed inte kan köra hem. Jag kan ju alltså inte köra bil utan glasögon, det är bara att fetglömma. Blind as a bat!

Men då var det ju det där med att köpa brillor igen, det är svårt. Ett I-landsproblem av rang. Jag bestämde mig dock snabbt för ett par som var så långt ifrån mina andra som det bara gick. Ett par svarta, ganska stora - plockade dom på herravdelningen - i plast. Aimade lite på sexig sekreterare i *harkel* "vuxenfilmer. Men jag tror det blev Bill Gates istället.

Jag har inte bestämt mig än. Om jag ser ut som en sexig sekreterare eller Bill Gates.

Och idag skall jag klippa mig. Som Jessica Simpson. Vilket brukar resultera i Birgitta Dahl.

Bill Gates goes Birgitta Dahl - är jag ett hett objekt för modeblogg då?

Och jag som har en liten kris inför kommande födelsedag. 39 - sen är det bara downhill till 40.

Då ska man inte se ut som Birgitta Gates eller Bill Dahl!

Nya friska tag

På måndag börjar vi med Objektorienterad Analys och Design, samt Verksamhetsutveckling av IT.

Kursboken till Verksamhetsutveckling av IT kostar BARA 1700 spänn, och för en fattig student är ju det peanuts och verkligen genomtänkt. För det finns ju bara en triljard böcker att välja mellan, så det logiska är att välja den dyraste...som dessutom är skriven på engelska av en norrman (nu vet jag inte just varför jag kände att jag var tvungen att påpeka det - men det blev så paradoxalt i min hjärna). Ett par jeans för 1700 spänn är ju en helt annan sak - det är ju en investering - men en bokjävel?

Som tur var fanns den på älskade Amazon för bara 700 sekiner. Men ändå. Och som lök på laxen är det chefen till überkorkad lärare i föregående kurs som skall hålla denna kursen. Man anar ugglor i mossen.

En läsperiod till när jag måste vara arg och hytta med näven eller en läsperiod när jag faktiskt kan ta till mig det vi läser?

Jag hade ingen aning om att jag signade upp för att bli någon jävla datafilosof?

Men som sagt - ny friska tag...

*säckar ihop*

Den som söker finner - INTE

Tydligen är flanell bara för bäbisar och fransoser. Making sense redan här.

I Sverige har vi Hemtex, Almedahl (ellervaddetnuheter) och en hel drös med sängklädsbutiker. Jag ringer glatt och frågar:

- Har dere flanell?
- Javisst har vi det, svarar de lika glatt i andra änden, till vilken storlek på säng.
- Jo alltså 240 x 200 täcken, förtydligar jag.

- TYSTNAD -

- Nej, alltså för bäbisar och barn har vi flanellsett, inte vuxenstorlek.

Konklusion: bäbisar och fransoser.

--------

Nu har jag sovit i nästan 20 timmar. NU ska jag berätta vad interaktionsdesign är. Definitionen alltså:

Det är designprocessen som påbörjas för att skapa, forma och fastställa en digital artefakt.

Jävligt synd att inte tentan var idag...doh

Va?

Jag har studerat "interaktionsdesign" i 10 veckor. Första frågan på tentan var:

Vad är interaktionsdesign?

Och där sket jag i det blå skåpet, fick skägget i brevlåda och synapsfel.

FÖRJAGKUNDEINTESVARET! Kunde Verkligen Inte Svaret Alltså!

Jag undrar lite stillsamt exakt vilken OBS-klass jag skall gå i när det skiter sig redan på första frågan.

Det räcker tydligen inte med tio veckor för att jag ens skall lära mig definitionen av kursen.

Mer än lovligt korkat!

Flanell för sautan!

Okay - ett rop på hjälp!

Är det någon av de få stackare som läser min blogg som vet var man kan hitta flanellakan, dvs örngott och påslakan (kingsize 240 x 200)?

ENDA stället jag har hittat det på är La Redoute. Men efter fem frustrerande telefonsamtal (eftersom en sådan petitess som mått eller lagerstatus inte fungerar på deras SKITSIDA), en beställning som något snille på La Redoute har avbeställt delar av och nu bara skickat ETT örngott (?????) så bad jag dom idag snällt och vänligt att stoppa upp ordern i arslet och glömma av att jag existerar som potentiell kund. Och att jag INTE kommer betala de 149 kronorna som det kostar att inte hämta ut ett sketet örngott. Kompensation för att de har sabbat ordern och min telefontid?

Häpp...forget it!

Nu avskyr jag både Air France och La Redoute. Jag börjar se en trend i att jag ogillar fransoser ;o)

Och att jag tar ut tentaångest på ett postorderföretag är fullkomligt normalt. Fullkomligt!

*skallar väggen och mumlar gemigflanellgemigflanell*

Det är dags nu!

*nyper mig själv hårt där det gör ont*

Samvetet sitter på axeln och säger otrevliga saker om studier, och att man faktiskt måste läsa vissa böcker fast man tycker att dom är usla.

Jahaja - då gör jag väl det då.

*attackerar kapitel ett ackompanjerad av sura uppstötningar*

Procrastinating och Dagens I-landsproblem

Jag har tenta på tisdag - har jag råpluggat hela helgen som planerat?

Javisst har jag. Eller NOT! Varje gång jag öppnar flumboken så känns det lite som den där monsterboken från Harry Potter. Som det faktiskt bodde riktiga Dark Arts monster i. Och man behövde ha hänglås på för annars började boken klappra omkring och öppna sig av sig själv. Sådana monster har jag i min bok. Eller åtminstone tror jag att det möjligen kan vara sådana monster som har skrivit boken. Och sen har vi ju über-monstret herself som föreläsare i just denna kurs.
Lady Voldemort.

Jag hade ingen aning om att en praktiskt ämne kunde göras så filosofiskt, oförståeligt och förhatligt.

Om jag besparar er detaljerna - bokens författare inleder med att skriva att boken inte är ett rättesnöre (eller vad fanken det nu står exakt) utan en "tankebok". TANKEBOK?

Jag skall utveckla datasystem. Jag vill inte läsa någon jävla TANKEBOK!

Kvällen ägnades istället åt ett i-landsproblem av ohemula mått. Jag gillar iPod och jag har inga problem med iTunes - jag dristar mig tom till att säga att jag tycker att det är ett riktigt bra program. Den absolut enda invändningen jag har mot det är att det bara är kompatibelt åt ett håll. Det hade ju varit önskvärt att podden hade kunnat prata med datorn också och inte bara tvärtom.

Jag vill alltså ha en iPhone. Eller en ny iPod. Kanske en iPod Touch så kan man skita i telefonen och bara ha Touchens fördelar.

Det skapade ett mindre världskrig i hemmet. Mannen hatar Apple, iPod, iTunes och allt som har med det att göra.

"Vill man ha ett jävla äpple går man till fruktaffären - inte *insert random teknikaffärskedja här*!"

I övrigt är vi rörande eniga när det gäller teknikprylar - vi älskar dem - med en passion.

Men att ett litet stackasch äpple skulle få en söndagkväll till ett debattprogram i stil med Jerry Springer kunde väl ingen ana?

Första inlägget 2009

Vafalls?

Åtta dagar utan bloggning och ingen har ens undrat om jag försvunnit från jordens yta, eller saknat mig?

*fnyser*

Jotack det är bara fint. Har precis lämnat in rapporten från helvetet som blev 10.000 ord (därav min tystnad) och nu har jag en kväll tillåten ledighet innan tentaplugg imorgon inför tisdagens tenta.

Men ni bryr ju er inte ändå...va va VA?????