Ibland svänger det hit och ibland svänger det dit...

...och det är tydligen inte meningen att jag skall veta vart jag har karlfan.

Ibland - ganska ofta - skulle jag kunna vrida nacken av honom för att han är så trögfattad, och ibland - ganska ofta det med - vill jag hänga mig runt halsen och krama honom och aldrig släppa taget.

Igår ville jag vrida nacken av honom, och idag väckte han mig med först ett paket, med en nalle (ja ja - jag äääälskar nallar), sen ett paket till med en stor fyr som samtigt vill ha ett värmeljus i sig ( ja ja - jag älskar både fyrar och saker man kan ha värmeljus i) och slutligen kom jag ner, tog upp min dator och vad ser jag i mailen? Jo en anmälan till en helhelg för högfartsintyg för båt. Något jag vill göra bara för att det är Så Jävla Roligt att köra båt fort. 9-18 två dagar i rad skall jag få köra skiten ur en båt och sedan få intyg på det. Bwahahaha....

Det var min hjärtedag, hur var er?

Och just det, sen råkar vi ha varit på mässan och har inhandlat båten på kortet sprillans ny utan att ha sålt vår gamla ännu. Så jag har lite köpstopp, förutom när det gäller fendrar och sådant.

Vi får väl se hur det blir med det - men vi älskar båten i alla fall...

Husmorstips

Ni som känner mig vet att jag har ett antal fobier. De är inte många - men de är udda. Jag är rädd för dockor, höjder upp till...kanske 50 meter och Mona Sahlins ögonfransar. Jag har sagt det förut men det tål att upprepas. SPYFLUGEBEN! Att be henne om sminktips måste ju vara likställt med att be en sminkös om hjälp med drivknutarna till bilen.

Men denna är för bra för att inte få ett eget inlägg.

Och återigen, om ett par spyflugeben blir statsminister (kanske borde vara plural där - spyflugeben borde bli statsministrar) - så emigrerar jag - pronto!

Men jag gillar kampanjidén, det hade varit trevligt om den var sann - för då hade spyflugebenen åtminstone varit ärlig ;o)

Jag behöver doku-såpor

Sitter i soffan med datorn i knät i väntan på dagens studier med en migrän som får mig att vilja dekapitera mig och tog därmed en sväng ut i köket för att hämta ett glas vatten till min miljonte huvudvärkstablett. Och konstaterade följande:

Jag gick förbi hallspegeln och såg hur jag såg ut - Anna Skipper, kom hit!
Sedan konstaterade jag att det finns ett par småställen som behöver renoveras - Arge Snickaren?
Och sen har vi behovet av ett homestyling-team som kan komma hit och röja i skiten så man slipper vada igenom / hoppa över saker som ligger i vägen.
Och sen efter det...kanske Lyxfällan?

Givetvis skall allt detta ske medan jag själv ligger på playan i Paradise Hotel - kan det vara något kanske?

Konsten att kissa på ett flygplan

På planet hem från Bangkok blev jag akut kissenödig. Sådär kissenödig så att man tror att man skall spricka (för att man precis innan start har hinkat i sig en halvliter vatten i värmen).

Och toaletten precis bakom mig var trasig vilket innebar att jag pratade med flygvärdinnorna och fick passera "galley" och gå på den motsatta sidan. Tre flygvärdinnor visste alltså att jag var på toaletten.

Precis när jag knölat in min kropp på den minimala toan och satt mig så hör jag säkerhetsbältesskylten plinga, och kaptenenen mumla något om turbulens och att flygvärdinnorna skulle sätta sig också. Jag vill minnas att vi var någonstans ovanför Burma, och ovanför Burma är det tydligen väldigt mycket skuttihopp.

Men jag satt ju redan. Med arslet på metallringen. Och insåg att jag inte kunde gå därifrån förrän jag hade kissat eftersom alternativet var att kissa i flygplansstolen. Det enda jag inte hade var ett säkerhetsbälte.

Har ni försökt kissa på ett utrymme stort som en kattlåda där dessutom ändalykten lyfter från ringen ungefär en gång var tredje sekund? Om ni har det så vet ni att det är...svårt? Varje gång man landar på ringen och lyckas släppa efter och det kommer ett par droppar så är det dags att lyfta från toaringen igen. Det är helt jävla omöjligt.

Detta innebar ju naturligtvis att jag blev sittande där inne tills turbulensen hade gått över vilket tog ungefär lika lång tid som en salmonellasjuk med förstoppning. Och det innebar också att flygvärdinnorna tydligen hade glömt av att jag var där, och att upptaget-skylten var - ett skämt?

Som i alla andra kattlådor till flygplanstoaletter går ju dessutom dörrjäveln inåt, som i ett veck man putter på utifrån eller drar i inifrån (himla smart idé - det innebär i princip att man bör lägga sig i toastolen för att få plats att dra upp dörren).

Nåväl - när turbulensen var över, och jag fick sitta i lugn och ro och kunde kissa syndafloden så hör jag hur upptagetskylten vänds till "ledig". Jag hinner tänka "vad i helvete?" och sedan får jag toadörren rakt i knäskålen och en - troligtvis - lika nödig medpassagerare stirrar på mig med munnen i chock formad som ett "O". Som en kissenödig blåsfisk stod hon bara där. Sa inget, gick inte och stängde inte dörren på en evighet. Kändes det som. Och där satt jag, ovanför Burma, med en toadörr i knät.

Jag ogillar att gå på flygplanstoaletter - men flyger man i elva timmar så har man föga val.

Men inte fan valde jag att att flyga som en vante på dass i en kvart för att sedan få en toadörr i knäskålen.

Whaddaya know?!

Nagelbloggen back in bizniz - var ju tvungen att leka lite med några av de pyttesaker jag faktiskt köpte i Bangkok.

Av någon outgrundlig anledning blir jag sugen på en Mojito när jag ser naglarna dock?

Sovmorgon

Idag fick jag sova ända till 05:50...oj oj oj...

Väskan med alla de roliga sakerna befinner sig fortfarande på okänd ort så jag kan väl kyssa min ritplatta goodbye - den gillar inte kyla - och jag misstänker att den har det kallt.

Funderingarna är då följande på morgonkvisten.

Hur mycket ersätter de?
Vi har inga kvitton eftersom "cash is king"!
NÄR exakt börjar de ens fundera på att ersätta?

Allt ömtåligt plus alla makens kläder, gamla som nya låg i den väskan - eftersom det var vår tåligaste väska. Det innebär att jag inte har någon neccesär, inte maken heller i och för sig...men han har inte riktigt lika mycket i sin som jag har. Och han har framför allt inte allt skojigt som jag köpte på utresan på flygplatsen i Helsingfors.

Men det som retar mig mest är ritplattan just nu, jag ville leka med den redan i lördags - och nu är det måndag och jag har inte tid att leka med den. Jag har inte ens tid att hålla på med tramset kring försvunnenväska-mysteriet.

Och ja, jag vet - det är mycket egoistiskt av mig att bara sakna mina saker i mannens väska, att han hade hela sin garderob i den plus allt inköpt är tydligen av mindre betydelse ;o)

Men å andra sidan var hans första ord när han vaknade av att jag gick upp "du kan klia mig på ryggen - det brukar du ju somna av".

Så omtänksamt av honom...NOT!

Och sedan är det lite udda att han har gått till jobbet och att vi inte skall spendera all vår vakna och ovakna tid ihop mer - precis som det alltid är efter semestern. Lite ledsam separationsångest.