One of those days...

Alla dagar är inte likadana. Idag är det en olikadan dag.

Tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag är övertrött och lite deppig.

Det känns inte riktigt som det skall i magtrakten.

Religion

Det är inte ofta man kan ta lillbåten i 45 knop och åka från Strömstad till sommarstugan över Kosterfjorden utan att bli dyngblöt. Ikväll var en sådan kväll. Jag och syrran hämtade kusin Linda, och det var bleke och solnedgång. Det var så vackert att jag missade inloppet till Strömstad på väg tillbaka och var på väg till Norge.

Sådana här kvällar blir man religiös av. Jag ville bara säga det. Viktigare är så var inte detta inlägget ;o)

Landkrabba, gråsugga, strutsbajs och blå fiol...

Jag är stolt. Min vän krögaren, tillika landkrabban, har kört den lilla "farliga" båten idag. Och han tyckte att det var roligt. Han är dessutom stolt som en tupp.

Det är bara sisådär 30° varmt idag, så värmeslag i kombination med mat kommer nu att stänga mina ögon. Men det gungar så skönt på båten att det är okay.

Ibland är livet rätt topp!

Konfirmerat?

Syrgastält hjälpte inte. Han tänkte leva tills han blev 150 år och han blev 50 år. Lite sorgligt, men killen mådde inte bra.

Jag tror han har det betydligt bättre nu. Men ett musikaliskt geni är borta - och konserten på Eriksberg på 80-talet finns kvar som ett minne.

Jag hoppas att han moonwalkade in genom pärleporten...

Klicketiklick

Syrran gav mig fria händer till bröllopskläder. Jag hatar fria händer. Men någonstans bestämde jag mig för svart-vitt.

Ge mig kommentarer - jag klickar snart hem skorna och klänningen måste jag åka och prova.

Och nej - jag kommer inte att ha rosa bakelse med volanger och rosetter - näääääver!

Edit: Skorna hemklickade - klänningen är jag nog för fet för - det återstår att se.

From dark to darker side...

Det började med ett par Crocs, sedan blev det en iPhone av märket Äpple. Igår blev det en MacBook Pro – efter att ha stött och blött om det skulle bli en snygg men inte lika funktionell Air, eller en lite osnyggare Pro men med prestanda innanför skalet.

Valet föll på Pro. Mitt livs andra förnuftiga val. Jag anar en trend - men känner en viss samhörighet med datorn. Den är smart och lite osnygg, istället för snygg och lite korkad.

Men jag är kär. Jag pussar på den (är dock väldigt noga med att torka av den efteråt), och jag har descinficerande tvål i dataväskan för att inte få smuts i de vackra tangenterna. Microsoft kan fara åt skogen. Powerpointpresentationer ser numera ut som att en unge har ritat dem om man jämför med Macens KeyNote.

Sex PC:ar i huset och en Mac, och jag fnyser hånfullt när jag tittar på den usla kvaliteten och det kassa innehållet. Det är jag och Macen mot världen. Och maken tjurar och tycker att Äpplet hör hemma i en fruktskål.

Att man sedan har en mac-wiz som vän som spenderade gårdagkvällen med att köra skrivbordsdelning och avståndsinstallation av en del program, och sedan sitta i min soffa hela dagen idag och vara pedagogisk som få för att installera ytterligare program och förklara att det inte går att stänga program i höger hörn. Nu fattas bara Photoshop så är livet komplett. Photoshop, Mac och en vän som ger livslång support är mer än vad Apple fixar. Tack Silver - du rockar - mer än du anar!

Don't mess with my Mac!

Jo - jag är techfreak - detta är kärlek i aluminiumform. Och den har fått min allra finaste blå dataväska. Hädanefter går Macen dit jag går.

Mac is da shit...ord jag aldrig trodde att jag skulle säga :)

Ta det med en nypa salt...

...men jag satt i godan ro i soffan och letade brudtärneklänning (tack sis - det kommer bli antingen bakelse eller lakritspuck). Ut ur badrummet kommer mannen och frågar:

"Vart är det där du har på ögonen?".

Eh - mascara?

Jo..det var det han letade efter. Han fick det. Och här är resultatet. Adolf har tydligen namnsdag idag, och politiskt korrekt som han är kände han ett akut behov av att "fira" det mitt i natten.

Tack mannen - från att ha svurit över tärneklänningar så bröt jag ihop av skratt. Och sen frågade han:

"Du lägger väl ut det på bloggen...va va VA?".

Kanske börjar bli dags att skaffa gubben en egen blogg?

Avdelningen: Hur tänkte vi här?

Jo det var 40-årsfest med tema heavy metal 80-tal i lördags. Jag höll tal på en pall. Uppenbarligen förvånad. Jag minns inte att jag var förvånad. Inte heller varför. Men notera gärna kornblå maskara, kajal och att jag är den enda med äkta Joey Tempest hår utan att behöva peruk. Bra eller anus?




Man till vänster (min) och födelsedagsbarn till höger. Omgivningen passar dåligt ihop med utstyrsel. Omgivningen är vacker. Männen är det inte.




Återigen - omgivningen. Städade "metallare" äter middag. Och det var inte kôrv och mos från grillen.




Finn ett fel?

Vart fanken är raggarbilen? En norsk BMW???




FINN ETT FEL!!!! Födelsedagsbarnet leker träffa flaskan med pennan. Nu var jag inte hårdrockare på 80-talet. Men lekte rockarna verkligen sånt häringa????




Priset för bästa accessoar går till mannen med microfleececykelbyxorna, gula jackan och gitarren. Detta är fäschon!




JAG...är fäschon!





Johorå - det gick mycket snabbare att få ner pennan i flaskan när man hade accessoarmannen som gitarrsolade på tre strängar. Jo. JO!

G!

En liten bokstav - som gör mig så glad - GGGGGGGGGGGGG!

Tentan som sket sig med råge blev rättad och jag måste ha snavat och fastnat på mållinjen för den står tamigfanken som godkänd. GODKÄND! Efter datahaveri, programkrasher och tårar.

Ett litet G blev lycka...total sådan.

Enda smolket i glädjebägaren är att inte alla riktigt fattar hur stort det är att klara en tenta man är stensäker på att man har kört på. Att slippa omtenta.

Men mitt G har jag i alla fall...

Jahaja?

I torsdags sumpade jag min första tenta. Detta säger jag utan att ha fått den rättad - hinner man inte med att svara på en 10-poängsfråga för att datorn krashar två gånger så VET man att man inte har klarat den.

I fredags hade vi vår sista inlämning för VT-09 och den lyckades jag schabbla till det med genom en dubbelbokning eftersom min guddotter tog studenten (jotack - nu vet jag exakt hur gammal jag är - när hon föddes var jag lika gammal som hon är nu och drog till Kreta tre dagar efter födsel med tjejpolarna...vart fanken tar tiden vägen?).
Men mina kära kära gruppmedlemmar fixade inlämningen med ytterst små inhopp ifrån mig. <3

I lördags åkte vi till Västerås så att mannen äntligen fick utnyttja presenten han fick av mig på sin 40-årsdag förra året. Flyga uppåner och inåut i ett litet stridsplan i en halvtimma. Och det var en halvtimma han sent glömmer. Jag misstänker att han fortfarande skiner som en liten sol fast det är måndag, mulet och han jobbar.

Och idag...idag börjar sommarterminen. Men de har inte lyckats peta ur sig ett schema för kursen än. Inte en litteraturlista heller.

Så då satte jag mig helt enkelt och redigerade filmen från kameran som mannen hade på huvudet medan han flög. Och la den på YouTube. Har ni kommentarer om kvaliteten hänvisar jag dom till mannen som inte höll huvudet helt still, och har ni kommentarer om eventuellt töntigt musikval så hänvisar jag dom till skräpposten.

GO TOP GUN! :)

// Mavericken som är extremt avundsjuk för att hon inte fick flyga

Tenta - Schmenta

Jag har tenta om fyraåenhalvtimma. Jag sitter i morgonrock med boken i handen och ser förvirrad ut.

Jag har suttit i fyra dagar och glott på monsterboken med förvirring.

Fan - jag har inte ens vett på att ha tentaångest!

Någon som är himlans bra på engelsk "fånetik" som vill sitta med mig och göra tentan?

Medelålders eller bara sliten?

Jag kom på i helgen att jag fyller 40 om ett halvår. Och jag har inte krisat tidigare. Senaste ålderskrisen var 25, för att jag då precis hade slutat jobba och börjat plugga igen - samtidigt som mina jämnåriga hade blivit klara med skolan och börjat jobba och börjat sätta bo - jag var ensam student - med nästan inget bo alls.

Ungefär som nu. Fast jag är medelålders med ett bo. Och jag måste erkänna att jag är lite rädd och krisig. Jag är snart FYRTIO, har hoppat av jobbet efter 18 år och är student igen och livet känns lite uppåner.

De allra flesta dagar har jag en grym tro på mig själv och min framtid. Men inte nu.

Jag är en medelålders jävla kärring som inte har en aning om vad framtiden bär i sitt sköte - och det känns inte okay.

Far from fucking okay...