Mutant

Jag håller på att bli en X-man - eller hetter'e X-Kvinna? Muterar gör jag i alla fall. Mitt ena bröst har fått en lovely shade of blue, vilket i och för sig är en fin färg men inte just där. En stor fet lårkaka på bröstet helt enkelt. Och en på låret givetvis. Åsså haltar jag lite osnyggt på kaj-foten.

Hur resten ser ut tänker jag inte ens gå in på.

Men jag behöver ett mutantnamn...förslag?

Vad hade hänt UTAN Voodoo-dockan?

Bröllopskläder i Skagen - vafalls?

Mina älsklingar - Kamrat K och Mannen

Så tomt var det när vi kom - det var det inte efter ett par timmar

På väg hem - Skagen ÄR vackert

Den Gamle och Havet

Segelbåt, Carlstens Fästning och Bohuslän

Näe, jag har inte dött - men tio dagar sedan senaste inlägget är snudd på skandal. Men helt plötsligt fick jag en bonusdag (jag trodde det var söndag igår men det vaaaaar det inte - tjooo) och har därmed både tid att blogga och att läsa om mina kära vänners väl och ve.

Håll i hatten. Detta blir långt.

Jag har pluggat. Fått tillbaka två tentor och en inlämning - allt godkänt (väl godkänt no less).

The End...


...eller, näe...vi har ju varit i Skagen också, som sig bör på Kristi Himmelfärd. Och därav min fråga. Vad hade hänt utan Voodoo-dockan Captain Hook som inköptes förra helgen - hade det kunnat bli värre?

Vad är det jag brukar skriva? Inget kärringrally utan bakslag?

Nåväl, vi, det vill säga jag, man och kamrat K, lämnade ett halvmulet Göteborg i onsdags och satte kurs mot Skagen. Mitt ute på blått hav tittade jag (jo det är helt sant - JAG) på voltmätaren och vrålar "stäng av motorn, det går åt helvete, vi genererar ingen ström" (ni som hängt med på alla kärringrallyn vet att "dåligt med ström betyder slappa generatorremmar vilket resulterar i att dom går av med en smäll och att motorn kokar och andra saker kan gå sönder i och med det" - därav min maniska koll av det lilla voltinstrumentet). Motorn avstängd men båten lät fortfarande som ett helt kärnkraftverk - och svängde dessutom konstant åt höger...styrbord if you will. Bogpropellern kämpade som en gris fast den var avstängd och ville inte sluta. Nähädå. Inget kelande i världen med off-knappen kunde få den att sluta svänga höger. Den ville hem. Eller bara åka runt runt runt.

Huvudströmmen till bogpropellern fixade det för stunden, så vi kunde stampa vidare mot Skagen.

Väl inne i Skagens hamn var det alldeles underbart tomt med båt eftersom vi var så tidiga, men eftersom vår kära vän bogpropellern inte var med oss gjorde vi en ganska ofantastisk tilläggning vilket alltid slutar med gap och skrik. Jo jag vet - det är inte sjömannamässigt. Men två kaptener på samma skuta med ett hetsigt humör så glömmer man lätt att tala lågt så ingen annan hör. Man talar så att hela jävla hamnen vet vad man pysslar med, och lite till.

Det betyder kanske även att man blir ovän med hamnvärden efter ungefär fem minuter också, och mannen som inte förstår danska och redan är på dåligt humör skriker "speak fucking English din danskjävel". Kanske inte det mest kloka i det läget eftersom hamnvärden faktiskt får lov att skicka iväg oss ifrån Skagen och be oss att aldrig mer komma dit, men lite humor är det att åka till Danmark och skälla ut en dansk - i sitt eget land.

Efter lite hjälp från grannbåten så fick vi en hyfsat plats, och dom var lyckliga över sällskapet och allt var frid och fröjd. Det firades på kajen med lite sprit och lite öl och livet var precis som det skulle. Mannen somnade och jag och kamrat K hade party på grannbåten. Och Skagen visade sig återigen från sin Kristi Himmelfärdska sida. Jag blir fortfarande fascinerad av hur mycket luder i alla åldrar som faktiskt kan befinna sig på så få kvadratkilometrar samtidigt. Två damer i 60-års åldern var med på båten, den ena presenterade sig som "Luder-ika" och förklarade att hon var lyckligt gift hemma och bara var i Skagen för att kn***a.

Jag borde inte förvånas längre, men jag kan inte låta bli att vara fascinerad.

Men resten av helgen fortlöpte nästan precis som den skulle. Ömsom vin och ömsom vatten. Jag älskade nästan alla, förutom en liten dryg Stockholmare (och nej - det var inte på grund av härkomst - det var för att han var en liten dryg otrevlig skit) och en person med illande röda skor som låg ett par båtar utanför oss för att han använde vår båt som trampolin ungefär två gånger per timma när han skulle av och på land. Men sista kvällen var jag så trött på allt folk att jag faktiskt hatade helt urskiljningslöst, och var därmed på ett alldeles sjusärdeles uselt humör. Jag satt i båten och fantiserade ihop små sagor i klass med Bröderna Grimm, om alla människor som jag hatade. Det vill säga alla, utom de i vår båt.

Och sista dagen fyllde mannen ännu mer gubbe. Men han lyckades med konststycket att hitta sin present dagen före för att han städade (redan där första frågetecknet - vem fanken trodde att han skulle städa). Han fick en skylt att sätta på båten "I am the Captain of this ship. I even have my wife's permission to say so". Dubbeltydigt? Ja! ;) Och sen var det planerad champagneväckning på Stora Dagen, vilket var den enda dagen han lyckades vakna före tuppen och sabba vår planerade champagnefrukost med skönsång.

Skagen är Skagen, det är öl, rödspätta och pommes i hamnen, pizza utanför Buddy Holly, shopping och ett alldeles fantastiskt väder.

Men då kommer crescendot, straffet för mina illvilliga tankar, sista rundan till affären innan avgång igår. Strålande sol och en alldeles ljuvlig hemresa hägrade. Jag kom med min shoppingpåse, tog första steget mellan stenkajen och båten och halkade. Inuti min egen flip-flop. En fot kvar på kajen och en mellan båten och kajen. Fick tydligen tag i relingen på något sätt och hängde där i vad som känns som en halv evighet. Mannen höll i mina armar inifrån båten och kamrat K stod bakom mig på kajen och visste inte vad hon skulle göra för att inte göra det värre. Jag var inte talbar, mannen frågade gång på gång var det gjorde ont men jag visste inte, så jag svarade inte. Och till slut kom en okänd man, tog tag i mig och lyfte in hela mig i båten. Efter tio minuter av damage control var det bara att konstatera att jag hade trillade på mitt blygdben och skrapat upp hela hum-hum. En knoge åt helvete. Två brutna naglar, ett mosat bröst och foten som var kvar på kajen var skrapig.

Men som den proffsshoppare jag är; JAG SLÄPPTE ALDRIG PÅSEN!

Jag kan bara konstatera så här dagen efter att halva jag är blåslagen. Det tar ett tag innan det dyker upp. En schysst lårkaka kom igår kväll och inatt har jag vänt och vridit på min stela kropp och vaknat av mina egna ojanden.

Men jag släppte aldrig påsen!!!!

Sova kan man göra när man dör...eller?

Normal arbetsdag för en student i sina bästa år (läs medelåldern). Alarm ringer 07:45, student hasar ner för trapporna i morgonrock, student fixar en tallrik cornflakes (mer tankeverksamhet fungerar inte pre-snus) och sätter sig vid datorn.

Jobba. Jobba. Jobba....

15:30 får student dagens första paus, en dryg timma.

03:45 är arbetsdagen slut och larmet är ställt på 07:45 igen, och morgonen innefattar möte med "kund" inför projektinlämning, opponering, en individuell rapport och slutkläm på "quiz".

Kom aldrig och säg att studenter är lata?

(Fast mannen muttrar ngt om att somliga studenter är over achievers - studenten förstår inte vad han menar?)

Studenten ser nu gryningshimlen och lägger sig på soffan för att kolla lite hjärndöd TV innan hon rider in i dimman. Hon har ju inte uppdaterat sig på sina serier på flera veckor!
Men, student skickar en värmande tanke till tålmodig studiekamrat från liten japansk by i Halland. Shout out - hade inte klarat det utan dig <3>
Är det förresten lagligt med 20 timmars arbetsdag? Utan övertid och på lånade pengar....jisses vilken stekning ;o)

Nerd - Nerdified - Nerdification

Mannen sa förra veckan att han ville gå på nya Star Trek filmen när den hade premiär (ikväll). Intet ont ananade kvinna gav ett jakande svar. Trevligt att gå på bio, Star Trek är...Star Trek...men lite Sci-Fi, snygga skådisar och ett biobesök för att komma ur huset och bort från alla böcker kan ju inte vara fel.

....

Premiärkväll. Kvinna står i popcornkön och ser en främmande man iklädd Star Trek-kläder bakom sig och börjar fnissa. Tycker lite synd om mannen som ensam får skämma ut sig.

Inne i salongen kommer hon till insikt, 470 platser och 468 "trekkies". Det var hon som var i minoritet. Och inte nog med det, filmen inleddes med ett tal. Av tre tjej-trekkies, från "Nordens största Star Trek-klubb, West Coast Trekkers", med utlottningar och inbjudan till fler sammankomster och utdelning av flyers med "trek-information".

Applåderna rungade konstant, hela biosalongen verkade känna varandra. Under filmen applåderades det inte bara en, utan miljarder gånger. Första gången när namnet på filmen visades, andra gången när Starship Enterprise var i bild, tredje gången när Spock dök upp...you get the drift?

Det var fotografer från tidning där. Och jag spenderade den första halvtimman med att rodna oavbrutet vid varje applåd medan jag sjönk längre och längre ner i stolen.

Jag tittade frågande på mannen som sa "men - har du aldrig varit på en premiär förut?".

Jooo....men...eh...näää....inte när folk klär ut sig och uppför sig som sektmedlemmar?

Mannen säger, precis som om det vore den självklaraste saken i världen, att så är det ju aaaalltid på Sci-Fi.

The bottom is nådd. Jag är nu en fullfjädrad nörd som ser fram emot att knacka kod hela sommaren och numera går på Sci-Fi premiärer. Det går inte att komma längre ner.

Så, nu går jag omkring här hemma och hånar mannen genom att göra Star Trek hälsningen. Hans gener gör att han inte klarar att separera fingrarna på trekkie-sätt.

Nörd är numera fashion.

Men, filmen var riktigt bra. Underhållande, action och lättsmält.

Jag måste dock ägna resten av kvällen åt att försöka få upp hakan som damp ner på golvet när jag insåg hur Sci-Fi på bio funkar.

Edit: Nu sitter jag och skrattar så jag skakar. Och läser i flyern som vi fick på bion.
"Som medlem i West Coast Trekkers kan du gå på våra Star Treffar..."
"Då och då har vi Bok Treffar, pubkvällar och föredrag, vi har tex besökt Rymdobservatoriet i Onsala..."

Jag vet - jag är stygg och trångsynt - men detta är lyteskomik

*fortsätter skratta*

One down - four to go

Lingvistik avklarad. Tre kurser parallelt är inte att rekommendera!

Då var det bara ett stycke individuell rapport, två stycken gruppinlämningar och ett stycke tenta kvar - but who's counting?

Men NU mina vänner (fast det känns som att jag har inte har några kvar) så skall jag nöjessurfa för första gången på mycket länge. Gå bloggrunda, kolla nyheter - någon viktig som har dött på sista tiden eller någon naturkatastrof som jag har missat?

Och NU tänker jag fira helg, och bortsett från en tvåtimmarssession imorgon bitti, så Skall Jag Inte Varken Tänka På Eller Göra Något Som Har Med Utbildningar Att Göra....ALLS...förrän på måndag.

Och skulle någon motsätta sig så kan den personen vänligt men bestämt fara åt skogen.

Jag har gjort min 60-timmars vecka denna veckan....

Nu kommer jag och hälsar på er mina kära bloggvänner :o)

Tentaångest + feber = lethal

Jag har tenta idag mellan 17:00 och 20:00. Engelska lingvistik. Ganska intressant men vissa delar gör mig vansinnig (vad är anledningen till att bryta ner en mening i en trädstruktur - I just don't get it).

Sen har jag ju haft svininfluensa sen i måndags, vilket ger feber.

Jag har pluggat dygnet runt sen i måndags, från 08:00 till läggdags (vilket har blivit mellan 01:00 och 02:00). Igår gick jag och la mig 02:00 men vände och vred på mig till klockan halvfyra och efter det har jag sovit jävligt ytligt och drömt elaka feberdrömmar. Och feberdrömmar är intressant.

Inatt har jag drömt om grammatiska ändelser och att jag jobbade med att korrekturläsa tatueringar (???). Ett mycket givande och intressant arbete för övrigt. Men jag tvivlar på min mentala hälsa.

Imorse skulle mannen pussa på mig innan han gick till jobbet men det blev lite fel, eller ganska mycket fel. I drömmen skulle jag lyfta på handen för att göra något, vilket innebar att han fick en "smäll" när han pussade mig. Han blev arg och sa något frågande. Jag svarade "nej nej - jag slog dig inte - jag skulle bara göra något annat". Logiskt? I think not! Men det var sanningsenligt.

Jag befinner mig i åtta dagar av helvete.

Vem vill drömma om grammatiska ändelser? Jag orkar inte drömma om varje tenta eller inlämning de kommande åtta dagarna.

Jag vet att det kommer sluta med att små män bärandes på vit jacka kommer och hämtar mig.

Tvångströja är inte fashion!

Pro och Con

Jag har fortfarande inte tid! Och dessutom är jag helt övertygad om att min igenomtäppta hals (jo - man kan tydligen vara täppt i halsen) är första syndromet på svininfluensa. Fast jag varken varit i Mexico eller Hong Kong utan mest...hemma? Smittas soffor?

På plussidan: Jag KOM IN på den sommarkursen som jag så gärna ville komma in på men hade missat ansökningsdatum och därmed hamnade bland plebsen och fick inte söka på betyg längre utan bara på datumet jag sökte. Men jag koooooom in, på första urvalet också. Hur i hell det nu gick till? Överlycklig är jag i alla fall, vilket troligen låter mer än lovligt nördigt att man kan vara överlycklig över att få spendera sommaren med spelprogrammering ;o)

På minussidan: Det regnar ute, jag har engelskatenta på torsdag och lingvistik kan just nu gå och köra upp något i sitt eget lingvistiska arsle, vilket snille kom på att man skulle dela upp meningar i trädstrukturer. Och ord i "rot" och "stjälk". Blommor och träd? Vart fan är biet?

Och att jag sen har två gigantiska inlämningar till gör - inte - livet lättare.

Sa jag att jag var "svinsjuk" också?

*tycker synd om sig själv*