Vad hade hänt UTAN Voodoo-dockan?

Bröllopskläder i Skagen - vafalls?

Mina älsklingar - Kamrat K och Mannen

Så tomt var det när vi kom - det var det inte efter ett par timmar

På väg hem - Skagen ÄR vackert

Den Gamle och Havet

Segelbåt, Carlstens Fästning och Bohuslän

Näe, jag har inte dött - men tio dagar sedan senaste inlägget är snudd på skandal. Men helt plötsligt fick jag en bonusdag (jag trodde det var söndag igår men det vaaaaar det inte - tjooo) och har därmed både tid att blogga och att läsa om mina kära vänners väl och ve.

Håll i hatten. Detta blir långt.

Jag har pluggat. Fått tillbaka två tentor och en inlämning - allt godkänt (väl godkänt no less).

The End...


...eller, näe...vi har ju varit i Skagen också, som sig bör på Kristi Himmelfärd. Och därav min fråga. Vad hade hänt utan Voodoo-dockan Captain Hook som inköptes förra helgen - hade det kunnat bli värre?

Vad är det jag brukar skriva? Inget kärringrally utan bakslag?

Nåväl, vi, det vill säga jag, man och kamrat K, lämnade ett halvmulet Göteborg i onsdags och satte kurs mot Skagen. Mitt ute på blått hav tittade jag (jo det är helt sant - JAG) på voltmätaren och vrålar "stäng av motorn, det går åt helvete, vi genererar ingen ström" (ni som hängt med på alla kärringrallyn vet att "dåligt med ström betyder slappa generatorremmar vilket resulterar i att dom går av med en smäll och att motorn kokar och andra saker kan gå sönder i och med det" - därav min maniska koll av det lilla voltinstrumentet). Motorn avstängd men båten lät fortfarande som ett helt kärnkraftverk - och svängde dessutom konstant åt höger...styrbord if you will. Bogpropellern kämpade som en gris fast den var avstängd och ville inte sluta. Nähädå. Inget kelande i världen med off-knappen kunde få den att sluta svänga höger. Den ville hem. Eller bara åka runt runt runt.

Huvudströmmen till bogpropellern fixade det för stunden, så vi kunde stampa vidare mot Skagen.

Väl inne i Skagens hamn var det alldeles underbart tomt med båt eftersom vi var så tidiga, men eftersom vår kära vän bogpropellern inte var med oss gjorde vi en ganska ofantastisk tilläggning vilket alltid slutar med gap och skrik. Jo jag vet - det är inte sjömannamässigt. Men två kaptener på samma skuta med ett hetsigt humör så glömmer man lätt att tala lågt så ingen annan hör. Man talar så att hela jävla hamnen vet vad man pysslar med, och lite till.

Det betyder kanske även att man blir ovän med hamnvärden efter ungefär fem minuter också, och mannen som inte förstår danska och redan är på dåligt humör skriker "speak fucking English din danskjävel". Kanske inte det mest kloka i det läget eftersom hamnvärden faktiskt får lov att skicka iväg oss ifrån Skagen och be oss att aldrig mer komma dit, men lite humor är det att åka till Danmark och skälla ut en dansk - i sitt eget land.

Efter lite hjälp från grannbåten så fick vi en hyfsat plats, och dom var lyckliga över sällskapet och allt var frid och fröjd. Det firades på kajen med lite sprit och lite öl och livet var precis som det skulle. Mannen somnade och jag och kamrat K hade party på grannbåten. Och Skagen visade sig återigen från sin Kristi Himmelfärdska sida. Jag blir fortfarande fascinerad av hur mycket luder i alla åldrar som faktiskt kan befinna sig på så få kvadratkilometrar samtidigt. Två damer i 60-års åldern var med på båten, den ena presenterade sig som "Luder-ika" och förklarade att hon var lyckligt gift hemma och bara var i Skagen för att kn***a.

Jag borde inte förvånas längre, men jag kan inte låta bli att vara fascinerad.

Men resten av helgen fortlöpte nästan precis som den skulle. Ömsom vin och ömsom vatten. Jag älskade nästan alla, förutom en liten dryg Stockholmare (och nej - det var inte på grund av härkomst - det var för att han var en liten dryg otrevlig skit) och en person med illande röda skor som låg ett par båtar utanför oss för att han använde vår båt som trampolin ungefär två gånger per timma när han skulle av och på land. Men sista kvällen var jag så trött på allt folk att jag faktiskt hatade helt urskiljningslöst, och var därmed på ett alldeles sjusärdeles uselt humör. Jag satt i båten och fantiserade ihop små sagor i klass med Bröderna Grimm, om alla människor som jag hatade. Det vill säga alla, utom de i vår båt.

Och sista dagen fyllde mannen ännu mer gubbe. Men han lyckades med konststycket att hitta sin present dagen före för att han städade (redan där första frågetecknet - vem fanken trodde att han skulle städa). Han fick en skylt att sätta på båten "I am the Captain of this ship. I even have my wife's permission to say so". Dubbeltydigt? Ja! ;) Och sen var det planerad champagneväckning på Stora Dagen, vilket var den enda dagen han lyckades vakna före tuppen och sabba vår planerade champagnefrukost med skönsång.

Skagen är Skagen, det är öl, rödspätta och pommes i hamnen, pizza utanför Buddy Holly, shopping och ett alldeles fantastiskt väder.

Men då kommer crescendot, straffet för mina illvilliga tankar, sista rundan till affären innan avgång igår. Strålande sol och en alldeles ljuvlig hemresa hägrade. Jag kom med min shoppingpåse, tog första steget mellan stenkajen och båten och halkade. Inuti min egen flip-flop. En fot kvar på kajen och en mellan båten och kajen. Fick tydligen tag i relingen på något sätt och hängde där i vad som känns som en halv evighet. Mannen höll i mina armar inifrån båten och kamrat K stod bakom mig på kajen och visste inte vad hon skulle göra för att inte göra det värre. Jag var inte talbar, mannen frågade gång på gång var det gjorde ont men jag visste inte, så jag svarade inte. Och till slut kom en okänd man, tog tag i mig och lyfte in hela mig i båten. Efter tio minuter av damage control var det bara att konstatera att jag hade trillade på mitt blygdben och skrapat upp hela hum-hum. En knoge åt helvete. Två brutna naglar, ett mosat bröst och foten som var kvar på kajen var skrapig.

Men som den proffsshoppare jag är; JAG SLÄPPTE ALDRIG PÅSEN!

Jag kan bara konstatera så här dagen efter att halva jag är blåslagen. Det tar ett tag innan det dyker upp. En schysst lårkaka kom igår kväll och inatt har jag vänt och vridit på min stela kropp och vaknat av mina egna ojanden.

Men jag släppte aldrig påsen!!!!