Heligt förbannad!

Snabb re-cap som inte har ett dugg med min ilska att göra.

Kom precis hem efter ett par dagar i Köpenhamn, trevlig, nice väder och god mat.

Men av någon anledning har varenda människa i min närhet lyckats trampa på alla mina nerver och tår under ett par dagar.

1. Karlar, i både allmänhet...men framför allt synnerhet har just nu inget existensberättigande överhuvudtaget. Funderar skarpt på om FI människan som sa "att ha sex med en man är könsförräderi" faktiskt har rätt.

2. Blonda små våp (ja, jag är blond...men varken liten eller våpig ligger inte heller på min tio i topp lista.

4. Somliga kompisar, ingen nämnd ingen glömd, som lite väl passande glömmer att vi har varit kompisar i flera år och att jag faktiskt ställer krav på mina polare då jag anser att en kompisrelation är minst lika viktigt om inte viktigare än man-kvinna relation...det är ju ändå dom som finns kvar i slutänden om något händer (och ja, jag skulle gå över lik, brinnande kol osv osv för mina närmsta vänner...inget tagande utan givande).

4. Undrar om detta beror på att jag faktiskt fattar att jag har semester så jag inte kan få utlopp för min ilska på jobbet utan letar fel i min närhet...fan vet, en del av dem jag är riktigt kärringsur på har banne mig förtjänat det med råge!

Valium tack!

Dag ett i mitt nya liv som irriterande granne...

Söndag, folk (läs psycho-grannarna) klipper häcken och går fram och tillbaka med en skottkärra.

Jag känner ett enormt behov av att dammsuga bilen, har ju faktiskt inte gjort det på evigheter så den är ju ganska dammig, och då mååååste man ju bara köra in den på gången precis som alla andra gör för att få ström till dammsugaren, för 12-volts dammsugare ligger ju faktiskt kvar i båten.

Ja minsann, det är precis vad jag ska göra.

Tack Cecilia för förslaget om pralinerna...funderar på att injicera läkarsprit istället för punch dock ;o)

Psycho neighbours...

Läste Cecilias blogg igår kväll och log åt händelsen med grannarna och barnen och tänkte stilla för mig själv att det är ju en jävla tur att man har bra grannar med tanke på att vi har två byrackor som inte alltid uppför sig som de ska (nej, de springer aldrig lösa eller tar sig in till grannarna och bajsar men dom kan skälla rätt bra).

Tji fick jag, har tydligen fortfarande inte lärt mig min läxa om att man inte ska ropa hej förrän man har kommit över den satans ån som jag fullkomligt har badat i den senaste veckan.

Har bott här i tio år, skitbra grannar alldeles intill och ett "äldre" par utanför dom. I alla fall är de pensionerade med alldeles för mycket tid on their hands upptäckte jag till min ilska och förskräckelse idag.
Kom ju hem igår, körde in bilen på gången för att lasta ur allt och somnade ifrån den. Detta är andra gången på tio år som jag gör mig skyldig till detta fruktansvärda brott, vilket medför att tidningsbudet blir lite irriterat och får svårt att lämna tidningen, that's basically it.

Vaknar imorse av att Tant Tokig ringer på dörren, jag öppnar och säger glatt hej, sedan hinner jag inte säga mycket mer förrän hon, utan att andas på 20 minuter, har upplyst mig om att jag är en idiot, en skam för området, alla hatar oss och att vi är barnrumpor som inte borde bo i hus. Mitt morgonhumör är inte det bästa, dagsformen kass men jag lyckades hålla mig lugn eftersom jag vet att det brukar reta upp folk mer när dom är på det humöret.

Bad lugnt om ursäkt för att jag hade somnat ifrån bilen och erkände att det givetvis var fel, men att jag inte uppskattade hennes ton och föreslog att hon skulle sluta skrika som en tio-åring och tala i vuxen samtalston istället eftersom vi både är vuxna. Men icke då, monologen fortsatte med skrik och gap från psycho-tanten. Efter 20 minuters haglande av okvädningsord gav jag upp, sa till henne att lämna tomten och frågade om det var okay att jag gick och tog på mig ett par byxor innan jag gick ut och flyttade bilen eftersom jag inte ville skämma ut henne ännu mer genom att gå ut i sovkläder så att jag skulle vara en ännu större skam för området än hon redan hade bestämt att jag var.

Gick ut, mannen i familjen stod på framsidan och klippte någon jävla buske, frågade honom om det var så att vi hade lagt ribban för vår grannsämja eller om det möjligen skulle gå att tala med honom som vuxen till vuxen. Lika meningslöst där, förutom att han skrek lite mindre. Försökte tala om för honom att jag tyckte att hela diskussionen var lite barnslig eftersom vi hade kommit ifrån kärnan i diskussionen, jag hade ju liksom redan bett om ursäkt ungefär fem ggr för att jag hade somnat ifrån bilen. Och dessutom är det lite jobbigt att vara ovän med nästan närmsta grannarna. Upplyste honom om att jag var medveten om bilproblemet men att det trots allt var så att det hade hänt totalt två gånger på tio år, och får då svaret "jasså, är det verkligen så länge ni har bott här, vi ska nog försöka få er vräkta genom att anmäla er för minsta förseelse".

Där brast det för mig, och min sista kommentar innan jag gick tillbaka in i mitt hus var "tur att ni är så jävla gamla då att ni kommer dö snart så att vi slipper ha er som grannar".

Hemskt, jag vet...men hur mycket ska man behöva stå ut med? Hur kommer det sig att äldre tror att de kan säga vad som helst till yngre och att de är bättre by default.

Jag var så arg att jag skakade när jag gick in igen, fick reda på att damen ifråga kan vara alkoholist, och nu funderar jag på att gå dit med en flaska sprit som "försoningsgåva" med en lapp som säger "drick detta så kanske du lugnar dig, du är troligen trevligare medvetslös".

Och sedan kan man ju fundera på hur man ens tror att man skall kunna få någon vräkt ifrån en bostadsrätt om man inte trashar ner den, spyr på grannens tomt var och varannan dag, eller slutar att betala avgiften i tid?

It's paybacktime...men what to do?

Kärringrally

Två damer på båtsemester, kan det bli annat än bra?
Jodå, till slut blev det faktiskt det...
Efter att ha spenderat hela förra lördagen med att packa båten full med allt som vi kvinns kan tänkas behöva (needless to say, akterruffen är INTE till för att ha gäster ombord, den fungerar som garderob på en tjejbåt), så lade vi glatt loss från bryggan, gjorde en high five för det fina vädret och vår enorma tur, satte på stereon på högsta volym och knäckte en öl. Efter fem minuter kom ett ljud, misstänkt likt en fläktrem som inte mår bra. Eftersom väninnan känner mig och vet att båten är gammal och trött viftade hon bort min kommentar om ljudet. Fem minuter till på sjön och samma ljud igen...samma bortviftade från blasé väninna.
15 minuter senare kom ett pistolskottsliknande ljud från den gamla dieselhäcken och det bolmade rök ur motorrummet. Lätt panik, och eftersom vi fungerar helt olika i en sådan situation blev det lite knepigt. Jag går in i mitt happy place i hjärnan samtidigt som jag, medan jag är knäpptyst, låter hjärnan gå på högvarv, medan väninnan ställer frågor som hon helst vill ha besvarade för att bibehålla lugnet. Fram med brandsläckaren, flytväst på, konstaterade att vi åtminstone inte kommit tillräckligt långt för att ringa sjöräddningen utan ringde fadern istället. Gick knappt att vara i sittbrunnen på grund av röken och stanken men efter en liten stund gick det i alla fall att öppna luckan till motorrummet enbart för att konstatera att remmen till kylvattenpumpen hade gått av vilket hade resulterat i en uppbränd avgasslang.
Bogserade av fadern tillbaka till bryggan under mycket muttrande "det var för bra för att vara sant", "man skall aldrig ropa hej förrän man har kommit över bäcken" und so weiter.
Eftermiddagen spenderades på marinan med att köpa delar för god knows hur mycket pengar och lagning inplanerad för söndag eftersom vi inte orkade mer under lördagen.
Lördag kväll tillbringades i båten med drinkar och mys, ända tills någon upptäcker att mattan ovanför luckan till kölsvinet faktiskt fullkomligt badar i vatten. Öppnar och tittar och hela kölsvinet är FULLT, öppnar luckan till motorrummet enbart för att konstatera att vi är hjärndöda som har satt oss på båten så avgasröret har lagt sig under vattenlinjen och har man ingen avgasslang visar det sig att det blir en fin fontän med vatten i motorn. Vackert men ytterst opraktiskt! Länsade i en och en halvtimma medan vi försökte få stopp på fontänen, muttret hade nu övergått i regelrätt svärande och seriösa planer på att köra ut i fjorden för att sänka fanskapet och ringa försäkringsbolaget på morgonen. Blev dock stoppad av mer sansade vänner och familjemedlemmar.
Söndag; lika fint väder men fast i motorrummet för byte av diverse slangar, provtur på eftermiddagen och planerad avresa neråt kusten på måndag morgon.
Måndag morgon vaknar vi till kulingvarning, inte att tänka på att ge sig av på öppet vatten, muttrandet börjar igen och till slut bestämmer vi oss för att vi bara MÅSTE åka någonstans, så vi åker inomskärs, ihop med syster och systers båt och lägger oss vid en holme och dricker oss medvetslösa, det enda fungerande receptet på dåligt humör, kass båt och sugigt väder, men det blev en underbar kväll och dagen efter vaknar vi till lagom vind, ett morgonbad och sedan raka spåret till Grebbestad.
Party i två dagar, pangväder, trevliga båtgrannar och bad, bacardi och bus!
Nytt motto, det finns bara en väg från botten...och det är upp. Det som började som en katastrof och en planerad helvecka på sjön blev i alla fall fyra dagars underbarhet...men det där med att vara uppvilad efter sin första semestervecka är ju ett skämt. Nu ska här tvättas, packas upp och vilas ut...trevlig semester =)

Tankeställare och återställare...

En morgon precis som alla andra, vaknade inte av väckarklockan första gången, ej heller andra gången...utan först när den hade ringt en gång var nionde minut i en timma (why oh why kan man inte vara född morgonpigg?).

Sprang igenom duschen, tvagade min trötta kropp och försökte välja kläder trots bomull i hjärnan och en fattningsförmåga på en treårings nivå.

En helt vanlig morgon...

Klär på två lika trötta jyckar koppel för den nödvändiga morgonpromenaden, öppnar ytterdörren och utanför grinden står en vanlig ambulans samt en OLA-ambulans (bor i parhus, delar framsidetomt med ett annat hus) och vaknar med ljusets hastighet när jag inser att något händer hos grannen. Hjärtat i halsgropen, vet inte vem av dom som är dålig, och HUR dålig, det är ju trots allt OLA som står utanför min ytterdörr. Stannar kvar för att se om jag kan hjälpa till med något, vad som helst, det är trots allt nära grannar och vänner sedan många år tillbaka.

Till slut visar det sig att det är damen i familjen som rullas ut på bår, och mannen kommer ut och pratar med mig. Frugan har tuppat av på morgonen, slutat andas för en kort stund och misstänkt hjärnblödning.

Inte en helt vanlig morgon längre.

Efter en del grubblerier och oro under dagen på jobbet får jag till slut reda på att hon är okay men att det debatteras om en eventuell hjärtinfarkt eller något annat som de hittills inte har hittat, men hon ligger i alla fall kvar på sjukan.

Damen ifråga är faktiskt bara 50 år, och även om man har ett flertal år kvar tills dess så får man ändå en ordentlig tankeställare. Jag har ett über-stressigt jobb, arbetar allt mellan 10-14 timmar per dag - kanske är dags att stanna upp och smell the roses medan tid är?

Otäckt var det i alla fall!

Japps...

...nu är det solklart, jag är ett mental case. Fick min Robbiebok på posten idag. Dags att lägga datorn åt sidan och lusläsa om vad pojkstackarn haft för sig i Take That och andra eskapader.

Som tur är vet man ju att detta är en övergående fas som jag helt skyller euforin efter Ullevi på, eller så kanske jag helt enkelt blir en tvättäkta stalker, har faktiskt inte riktigt bestämt mig ännu.

Trevlig läsning på mig själv!

Gå i fängelse utan att passera GÅ!

Jag ljög, eller det var nog snarare önsketänkande med min nedräkning idag. De fyra timmarna plus ett antal minuter var helt felkalkylerade. Lämnade fotbojan på jobbet strax före 20:00, åkte till apoteket för att inhandla diverse semestersaker och glömde antagligen hälften. Men, hows about:
myggmedel
alsolsalva
plåster
blodstillande vadd
kylbalsam
treo
berocca
(de två ovanstående kan rekommenderas blandade som cocktail dagen efter, tar död på nästan vilken baksmälla som helst, och skall helst intagas med ngn slags magsyremedicin såsom novalucol - och man är som ny igen)
ibumetin (för lindrigare huvudvärk)
solskyddsfaktor 10
solskyddsfaktor 45 (för snoken)

Visste att jag skulle glömma ngt, desinfektionsmedel...men men, det var ju bara 47 nummer före mig i kön och två timmars väntetid så dit går man ju gärna igen, eller inte!

Får helt enkelt inte halka på havstulpaner eller skära mig på musselskal.

Landade precis i hemmet, kanske dags att sova lite och njuta av ett par timmar utan fotboja innan det är dags igen.

Fyra dagar kvar...kommer inte att räkna timmar hädanefter.

PS: Solbrillorna hade inte kommit =/

Livets små glädjeämnen

Kom just på - som den eBay-o-holic jag är, att jag har beställt ett par solbrillor. Med lite tur, medvind och om jag sitter och håller tummarna stenhårt hela eftermiddagen så kanske dom har kommit idag.

Kommer bli coolast på västkusten =)

På jobbet

Nynnar på "Working in the coalmine"...

Fyra dagar, fyra timmar och 57 minuter kvar till FREEEEEDOM....

Uppmuntrande tillrop välkomnas, annars får jag helt enkelt sitta här och sjunga till mina kollegors förtret resten av veckan.

Äsch...

En liten fundering till på kvällskvisten.

Hur kommer det sig att vi kvinnor, tämligen normala (skulle ha varit s-märkt, eller kanske rentav ce-märkt om det hade implementerats på homo sapiens), med hyfsade värderingar, normalt byggda och till och med ganska snygga så lätt trillar dit på assholes? Och dessutom i tron att vi skall klara konststycket att förändra dom där ingen annan lyckats förut?

En pågående diskussion med väninnor har inte lett någonstans.

Ska man bara inse att bad boys är bad boys och att det inte går att göra något åt, och kanske insiktsfullt inse att vi är bad girls som förtjänar det?

*funderar vidare*

Söndagsanxt...

...som skall genomlidas sen lovar jag att hålla käften. Åtminstone i ett par timmar till ;o)

Har inte varit det minsta produktiv i helgen, dvs produktiv i ordets "rätta" bemärkelse. Jag har varken städat, lagat mat, stoppat strumpor eller annat liknande hemarbete (jag har iofs tvättat fyra maskiner tvätt, men det är ju inte så ansträngande eftersom nutidens moderna apparater gör att man slipper bära klädesplaggen till närmsta vattendrag och banka dem rena med en sten).

Klockan 18:00 on the dot infinner sig söndagens anxt inför nästkommande arbetsvecka, varje helg - utan pardon, och denna helg värre än någonsin eftersom det bara är en vecka kvar till semester.

Hur kommer det sig att man aldrig tror att man skall orka med sista veckan före semester, oavsett om man har semester i maj eller juli eller september?

Dessutom är jag superstressad (vilket man inte kan tro, eftersom jag snällt ligger i soffan med laptopen i knät och tittar på TV samtidigt som jag skriver) över allt jag BORDE ha gjort i helgen. Jag måste köpa en 12-volts laddare till laptopen så den kan följa med på båten, jag borde ha städat hemma så att det inte ser ut som en disaster-area när jag kommer hem, jag måste fundera ut hur jag ska kunna minimera min packning.

Jag borde definitivt ha tittat till båten, bytt ett j*vla filter, köpt gasol. Men icke då, istället spenderades helgen i ryggläge med bok/tv/dator.

Insåg just att vi inte pratar normal söndags-anxt, vi pratar söndag- och semesteranxt. Torsdag kväll skall det packas, fredag direkt efter jobbet bär det iväg. Hämta K på vägen, handla mat/dricka/snacks på närmsta köpcentrum så det räcker för en vecka (vilket brukar resultera i mat för 10 personer i fyra veckor bara utifallomatt), sen raka spåret till båten för att andas, korka upp en öl och skåla in semestern.

Jag kommer med andra ord att vara sönderstressad i fem dagar till och inte bukandas förrän någon gång sent fredag kväll. Happy Grattis...ska inte tanken på annalkande semester vara rolig?

*andas andas andas*

Papperspåse anyone?

Officiell Robbie-Fan

Har just laddat ner och bytt ringsignal på mobilen från Eminem till Rock-DJ med Robbie.

Har dessutom bytt skrivbordsbild till en Robbiebild, kemisk lobotomi anyone?

Nu börjar det gå överstyr!

Snälla någon, ta ifrån mig dator, telefon och placera mig någonstans där jag varken kan shoppa på riktigt eller surfa på nätet.

Åmål kanske, eller Hällevadsholm...där borde det inte finnas så stort utbud av affärer och har jag ingen dator med mig så minimeras risken/chansen att jag handlar radikalt.

Flyttlasset kommer att gå snarast...skabarahandlalitetillförst! =)

Väder

Måndag till fredag, strålande sol...tropisk värme på nätterna, och när helgen kommer = SKITVÄDER!

En veckas jobb kvar, sedan fyra veckor semester varav den första skall spenderas på båten med kompis K, vad tror vi om oddsen att det är tropisk värme hela nästa vecka och kallt, blåsigt och ingen sol hela vår båt-vecka?

Ja, jag tjurar nu...hade ju beställt 25 grader, strålande sol och sisådär max 4-6 m/s hela vecka 29. Någon som vill betta om mina önskemål slår in?

Ligger just nu och lyssnar på regnet som slår mot taket och inser att vi nog måste täta fönsterlisten på båten innan vi åker i alla fall.

Skall genast lägga till regnkläder och gummistövlar på "pack-listan".

Förresten, som nybliven bloggare, kan man bli blogg-beroende direkt och finns det isåfall avprogrammerare för sådant beteende?

Bekännelser från en pop-pingla...

En total ego-blogg, eller dagbok på nätet. Ingen känner mig och jag känner ingen. Med andra ord, fritt spelrum för mig och mina känslor, tankar, funderingar. Ibland nattsvart och ibland totalt lyckorus, och ibland någonstans i mitten. Med andra ord; ett helt vanligt liv...

Befinner mig fortfarande i något slags euforiskt tillstånd efter Robbie-konserten förra helgen, trots min höga (hrrrmmm 36 år) ålder så har jag regresserat till något slags tonårstillstånd och skaffat mig en idol. Spenderade hela förra söndagen med att surfa på nätet efter Robbiegrejer vilket resulterade i en beställning av boken "Feel" och konsert-dvd'n "Live at Knebsworth". Dvd'n kom i fredags och jag fick ytterligare två timmar av Robbie i högform, sicken kille, vilken MAN...men hur orkar han? För er som inte har sett just den konserten, en tjej i publiken blev upphämtat på scen och fick dansa med Robbie medan han sjöng, och låten avslutades med en rejäl tungkyss. Needless to say, damn vad jag hade velat att det hade varit jag!!!

Jodå, jag inser det fåniga i att helt plötsligt sätta en musiker på piedestal i min ålder, men det hjälper liksom inte. Vad som är ännu fånigare är att jag inte ens är en "pop-pingla". Mitt första encounter med Robbie var när Escapologyskivan kom, även om jag hade lyssnat på radio innan och tyckt att Millenium, Let me entertain you och Rock-DJ var schyssta tunes med sväng i så var det ändå inte sååå bra att jag ville ha någon skiva, framför allt inte med någon gammal avdankad pojkbandskille. Men Escapology gick jag och köpte när den släpptes, med svansen mellan benen var jag tvungen att fråga efter den i skivaffären eftersom jag inte visste vad den hette, samtidigt som jag mumlade något om att jag inte brukade köpa pop (precis som om det var något skämmigt, och precis som om affärsbiträdet skulle bry sig om det).

Lyssnade mer eller mindre sönder skivan, och insåg att det fanns en värld utanför R&B, rap och hip-hop. Robbie blev kung...

Efter att ha sett honom på BingoLotto, en dokumentär på TV var jag hooked, men inte som idag.

Konserten på Ullevi fick mig över gränsen!

Inte nog med att jag beställde en bok och en dvd förra helgen, igår kilade jag snabbt in på iTunes och tankade hem fyra andra album till min iPod: I've been expecting you, Sing when you're winning, Swing when you're winning och Life thru a lens (Intensive Care hade jag sedan innan).

So there, jag har kommit ut ur garderoben, jag lyssnar numera på pop, har en totalcrush på Robbie och funderar på att bli groupie. What's up with that? Funderar fortfarande på vad som egentligen hände under konserten som fick mig helt ur balans. Hypnos, eller är han bara helt enkelt så jävla bra?

Dags att återgå till verkligheten, måste tvätta...ska ju bara jobba en vecka till innan det blir semester på fredag.

Motvilligt tar jag mig ur Robbie-Ruset och går ner för att stirra tvättmaskinen och verkligheten i ögat.