onsdag 12 juli 2006

Tankeställare och återställare...


En morgon precis som alla andra, vaknade inte av väckarklockan första gången, ej heller andra gången...utan först när den hade ringt en gång var nionde minut i en timma (why oh why kan man inte vara född morgonpigg?).

Sprang igenom duschen, tvagade min trötta kropp och försökte välja kläder trots bomull i hjärnan och en fattningsförmåga på en treårings nivå.

En helt vanlig morgon...

Klär på två lika trötta jyckar koppel för den nödvändiga morgonpromenaden, öppnar ytterdörren och utanför grinden står en vanlig ambulans samt en OLA-ambulans (bor i parhus, delar framsidetomt med ett annat hus) och vaknar med ljusets hastighet när jag inser att något händer hos grannen. Hjärtat i halsgropen, vet inte vem av dom som är dålig, och HUR dålig, det är ju trots allt OLA som står utanför min ytterdörr. Stannar kvar för att se om jag kan hjälpa till med något, vad som helst, det är trots allt nära grannar och vänner sedan många år tillbaka.

Till slut visar det sig att det är damen i familjen som rullas ut på bår, och mannen kommer ut och pratar med mig. Frugan har tuppat av på morgonen, slutat andas för en kort stund och misstänkt hjärnblödning.

Inte en helt vanlig morgon längre.

Efter en del grubblerier och oro under dagen på jobbet får jag till slut reda på att hon är okay men att det debatteras om en eventuell hjärtinfarkt eller något annat som de hittills inte har hittat, men hon ligger i alla fall kvar på sjukan.

Damen ifråga är faktiskt bara 50 år, och även om man har ett flertal år kvar tills dess så får man ändå en ordentlig tankeställare. Jag har ett über-stressigt jobb, arbetar allt mellan 10-14 timmar per dag - kanske är dags att stanna upp och smell the roses medan tid är?

Otäckt var det i alla fall!

Inga kommentarer: