There's a new sheriff in town...

...och en ny förordning i hemmet.

Jag hade en "ledig" dag idag. Vilket innebär att jag skall, som jag har sagt innan, uträtta en miljon andra ärenden. Men jag hade i alla fall bestämt mig för att inte ställa klockan.


Jag vaknade av mannens telefon på nattduksbordet, det var Kollega Äldre Dam som ringde när jag svarade sömndrucket. En första analys av situationen var att mannen troligen var på väg till jobbet eftersom han inte låg i sängen och klockan var 08:30 men antagligen bara glömt telefonen. Under samtalet med Äldre Dam upptäckte jag att hans glasögon låg på nattduksbordet.

Analysfas två i sömnigt huvud konstaterade att möjligheten fanns att han faktiskt inte alls var på väg till jobbet, om han inte tagit solglasögonen istället (jag är mest förvånad över att hjärnan klarade att bearbeta alla dessa intryck alldeles nyvaken), vilket jag också talade om för henne och sa att jag skulle gå upp och titta om han låg och sov på hallgolvet eller någon annanstans.

Vacklade upp, hittade mannen i soffan - stensovandes. Han har börjat nattvandra utan att veta om det. Inte första gången jag hittar honom i soffan utan att han vet hur han har kommit dit.

Väckte honom, upplyste honom om att klockan var halvnio och att det var arbetsdag och konstaterade att min sovmorgon hade gått åt helvete så jag gick och borstade tänderna.

Under tandborstning kommer han in i badrummet och säger...inte frågar...utan konstaterar argt att jag brukar ju faktiskt alltid gå upp kvart i åtta, varje dag.

Jag har hört att det går att fila tandborstar till lethal weapons. Eller, jag har sett det i fängelsefilmer rättare sagt.

Det är ytterst oklokt att få till ett konstaterande som låter som att det är mitt fel att han har nattvandrat - inte hört väckarklockan - och därmed trynat vidare på soffan i godan ro - och då försovit sig när det är jag som får kollegan i örat alldeles nyvaken på min enda "lediga" dag.

Ytterst oklokt.

*filar på tandborstskaftet*

Jag gick ut...

...och det var 25 grader varmt ute?

När fan kom sommaren och vart var jag när den kom?

Var är min tid?

Jag har ingen tid längre - om ni hittar lite extra timmar skulle ni kunna langa över dom till mig?

Jag saknar min tid.

Inte för att jag hade tänkt att använda den till något nyttigt som att hänga tvätt eller så - utan snarare den där tiden som man ägnar åt att sortera navelludd i olika färger eller kanske läsa en bok som inte handlar om vetenskapliga saker utan bara ägna en hel dag åt Edward och Bella i Twilight-serien.

Förra veckan är onämnbar, helgen försökte jag njuta av att vara på sjön men det gick bara halvbra eftersom jag hade med mig monsterboken inför "duggan" (jaghatardetjävlakvasiakademisktskitordet) i måndags.

I måndags satt jag totalt 16 timmar vid datorn och försökte producera något vettigt på duggan, mini-tenta johominsann...tre frågor varav två var på 12 poäng vardera och en fråga var på 16 poäng. Dugga - min rumpa.

Igår var det projektarbete, varvat med magknip som tvingade ner mig i fosterställning, och idag är det färdigställning och inlämning av projektarbete.

Imorgon, skulle jag möjligen kunna ge mig själv en ledig dag. Men då måste jag köra till Borås och hämta minibåten som har varit hos båtdoktorn och sen hämta lite andra båtprylar för att kunna få båten i ordning.

Och det känns rätt jävligt när ens mormor ringer och frågar om hon får bjuda på restaurant en lördag (innan hon dör - som hon så fint uttryckte det) och man tittar i kalendern och inser att första lediga helgen är efter midsommar.

Någon som har ett par timmar över - alternativt kanske kan dra på sig en blond peruk och ta ut mormor på middag?

Suck!

Sjösättning

Det kunde ha varit sämre väder på väg till Marstrand.
(Li serrö - det här är en av anledningarna till att man inte skall bo i Norrland ;o)




Vid ankomst upptäckte vi att mannens favoritbåt hade tagit "vår" plats. Faktum är att han älskar denna båten så mycket att när den låg i Strömstad förra sommaren tvingade mig att ringa till polisen klockan halvelva en fredagkväll för att a) fråga om det var tillåtet att yla så jävla högt på en båt vid den tiden och b) om det inte var tillåtet - kunde Farbror Blå möjligen tänka sig att slita sig från fikabordet och häkta hela båten. Notera gärna att det var han som var arg men att det var jag som var tvungen att ringa.

Något bra kom av samtalet. Farbror Blå som troligen hade bulle i hela ansiktet upplyste om att man fick spela hur högt man ville fram till 23:00 utan tillstånd. Även vi som inte seglar för Jiiiiisus Krajst.




Söndagen kom och kanonvädret var lite borta. Men det ersattes av en happening när båten bakom skulle åka. Segelbåten fick sin egen akterförtöjning i propellern. Först kom räddningstjänsten, sen kom lotsen och sist kom en båt med fem dykare. Och de enda som inte klantade sig var dykaren som svishade ner i vattnet med en liten bågfil och sågade loss den gamla seglaren. De andra klarade knappt att få in båten till bryggan. Och som grädde på moset lyckades Räddningstjänstbåten att på något sätt fastna vid bryggan. Men resultatet av det hann vi inte stanna och titta på för då lämnade vi platsen. Efter att ha tagit minst 20 kort på "Projekt Rädda Segelbåten" insåg vi att vi inte skulle få någon hjälp om något skulle hända oss.

Så - båten är i sjön. Uppenbarligen i körbart skick. Och nu har mannen något att leva för i ett halvår innan han går i vinteride ihop med båten i oktober igen.

Jag har inte hunnit känna efter ännu.

Jobbigt på jobbet?

Fick denna bild av snäll och välmenande kollega till Herr Blå. Såvitt jag vet jobbar han varken med dammsugare eller damsugare. Och jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag skall tolka bilden. Å ena sidan ser det ut som att han använder den som ett stycke pleasure, å andra sidan ser det ut som han är lite efter sin tid och skall dra till Blåkulla på ett stycke modernt och nutida kvastredskap.

Men en sak är säker.

Han har fan inte tillräckligt mycket att göra på jobbet ;o)

Det gäller att ha självdistans - och en gnutta humor

Jag har städat min garderob, plockat ur saker mitt bedrövade bredrövade jag inte får på mig längre, och inser att att jag behöver några billiga slit och släng plagg inför sommaren. Så fick det bli, med tanke på att allt sitter som ett kôrvaskinn på mig, och kôrvaskinn är inte speciellt bekvämt att hasa runt i på sommaren när man är sunkapa. Jeansen på första bilden...är gudabenådade. Det är inte jeans, det är som att ha på sig de tunnaste tunnaste "silkesjeansen" och from idag kommer jag troligen inte att ha Något Annat På Mig. Kärleken är total, och överlever sömmarna sommaren så är jag lycklig som ett barn. Och arschlet får plats. Jag har en vision om dessa jeansen, ihop med flip-flops när det blir varmt och med ett par vita converse och någon tajt vit topp idag och jag kommer vara den bekvämast klädda människan på västkusten.

I kid you not när jag säger att dom är så mjuka att det inte känns som jeans.

Och så kommer då de jag varit totalmotståndare till sedan de dök upp i modevärlden igen.

Trumvirvel mastro....

Ett.Par.HAREMSBYXOR! Japp - jag gick över till the Dark Side. Den är så dark att den är mörksvart och jag vet att Li med flera kommer auto-vomera en kaskadspya vid blotta åsynen av dom. Men samma där. Linne och bomull blandat. Och även de ett par slit och släng byxor som kommer användas stenhårt på semestern.

Men tänk på att jag är gammal. Jag kommer få plats med både inkontinensskydd och hemorrojder utan att det syns. Dom är inte bara sköna, dom är praktiska också. Och miljövänligheten ska vi inte ens gå in på, går jag och handlar kan jag stoppa ett par säckar mjöl och en tvålitare cola i "hänget".

Och helt plötsligt kan jag fortsätta vara fet utan att det märks.

Att sedan mannen i mitt liv avskyr allt som inte sitter tajt, är kort och helst åt det porriga hållet får jag leva med. Den dagen han tar på sig något skavigt och tajt så kan vi snacka. Medan han fortfarande går i oversized t-shirts och jeans så har han helt enkelt ingen talan.

Håna på - jag vet att jag hade gjort samma sak....but I just done caaaare ;o)

Pirate Bay

Jaha - då blev det en fällande dom. Och SVT var smarta nog att lägga ut båda artiklarna, alltså både den som skulle ut om det blev en friande eller en fällande dom. Way to go SVT ;o)

Någon som har lust att åtala Google för att det faktiskt går att använda som sökmotor för att hitta bittorrents och därmed också tillhandahåller tjänsten. Eller vapenindustrin som tillverkar vapen som i slutändan kanske mördar någon.

Och sen är det fanimig skandalöst fegt av Sverige att låta fildelning få ett skadestånd som är svindlande högt till skillnad från skadestånd för pedofili eller våldtäkt. Att ekobrott har en högre straffsats än mord.

Folk är banne mig korkade på riktigt...och jag skäms för att vara svensk!

PS: Ungefär så här mycket teknisk kunskap verkar gänget bakom rättegången ha, tack Cirkus Kiev

The Hunt Goes ON!

Glömde ju det viktigaste.

De sautans byxorna. Finns inte. Eller jo - men bara i bebis-storlekar och jag är för fet. Jag gick till och med så långt att jag mailade Nolita i Italien för att fråga, och väntar nu på svar.

Annars får jag väl stoppa ner arschlet i ett par...haremsbyxor? ;o)

Jahaja - en försummad blogg och ett antal vetenskapliga artiklar

Efter att ha läst extremt ointressanta (i alla fall en) vetenskapliga artiklar för att sedan göra en litteraturtenta på dom har jag konstaterat att jag tillhör den workaholiga sorten som inte har något "enjoyment of work". Vissa saker är kul, andra inte - men jag får leva med prestationsångesten. Inlämning idag 09:30 och jag var duktigt imponerad av mig själv eftersom jag blev klar redan 00:30 igår. Inte lika imponerad imorse när jag vaknade med ett ryck klockan kvart i åtta och insåg att jag bara lämnat in en hemtenta, och inte två som uppgiften sa. Totalt senil efter att ha åstadkommit ett tråkigt jobb igår. Men jag hann, efter att ha skrämt slag på intet ont sovande kisse genom att rusa upp ur sängen, springa ner till datorn för att dubbelkolla inlämningstid, och sen sätta mig och plira igenom artikeln och försöka formulera mina sömndruckna tankar till ord. Kissen är sur och sover vidare med mig på nedervåningen, men demonstrerar sin onöjdhet över att inte få vakna, kurra, kela och "morna" sig lite bredvid mig i sängen. Rough morning även för en liten kisse alltså.

Igår var jag dock extremt duktig, var självmant ute på promenad. Min första promenad på 16 år utan hund, och det gjorde ont. Skitont. Konstaterade snabbt att detta inte är en bra plats för promenader eftersom varenda liten buske och grästuva påminner mig om det faktum att jag inte längre ägs av två jyckar. Men det är dags att göra sig av med dököttet, och jag har just nu extremt mycket dökött att göra mig av med. Att promenera är bara början. Det räcker inte på långa vägar till att bli av med allt dökött. Men var sak har sin tid.

Gårdagen förgylldes dessutom av ett sms ifrån mannens ex. Och jag vet inte om jag skall skratta eller tycka synd om henne. I den bästa av världar hade vi kunnat haft en fungerande relation, om inte hon hade varit lite vrickad i huvudet. En sådan relation som vi har med mitt ex (eftersom han påstår att det faktum att jag lämnade honom var det bästa som hänt honom - tack exet :o), men där är jag, mannen och exet kompisar. By-gones är by-gones. Mycket vatten under broarna har det runnit.

Men jag kan inte låta bli att fundera. I början hade hon svårt att släppa honom, och det pendlade i mail och sms mellan gråt, försök till kommunikation och rena invitationer. Det var okay, det går möjligenkanskelite att förstå, även om jag tycker att det är att sjunka väl lågt i ren desperation. Sedan gick det över i att prata så mycket skit som möjligt om mig, vilket kom fram, eftersom hon rör sig i samma kretsar som mina släktingar. Inte lika okay längre eftersom det var ogrundat. Och nu dog hennes pappa, och då kontaktar hon mannen igen. Nu är vi tillbaka på okay-rutan igen, och det var till och med jag som sa åt honom att ringa henne. Så har det varit tyst ett par veckor - och igår kommer ett sms med en inbjudan att dricka öl om han har vägarna förbi med båten.

Då kan man inte låta bli att fundera på hur hamstern snurrar i hjulet? Eller om hamstern är stendöd och hjulet bara fortsätter snurra.

Hon avskyr mig, men vill fortfarande ha kontakt med honom? Han hade skyldigheter gentemot henne - jag har noll skyldigheter. Jag är enligt henne ett monster, och han är fortfarande den snälla. Men jag har varit the bigger woman bara för att jag vet att det är synd om henne och att hon är lite - instabil? Och logiken talar sitt tydliga språk. Hade mitt ex pratat ohemula mängder med skit om Herr Blå så hade jag bett honom fara och flyga. Inte Herr Blå alltså, utan exet. Och det är väl ungefär vad herrn i huset känner för att göra också, men vill inte vara för hård.

Han gav henne ett erbjudande om att ta en bira med oss båda, eller inte alls. Och jag skulle inte ha några problem med det. Faktum är att jag tycker att det är en bra idé. Jag tror att han hade mått bra av det, och jag vet att både mannen och jag mår bra av att vi båda har en fungerande relation med mitt ex.

Men vad är grejen? Hur tänker hamstern när den vet att mannen vet att hamstern har lekt dyngspridare i skitsnack om mannens fruga men ändå söker kontakt igen. Och att frugan dessutom vet om kontakterna. Men har varit tyst om det för att det är synd om henne. Annars har ju Fru Blå ett väldigt hetsigt temperament och hade aldrig suttit stillatigande vid dylik dyngspridning.

Jag förråder kanske mitt eget kön genom att säga att vissa kvinns kommer jag aldrig att förstå mig på. Men jag hoppas för hennes skull att hon har blivit vuxen nog att fatta.

Jag beklagar fortfarande sorgen över föräldern, det önskar jag ingen, men har svårt att se kopplingen mellan att förlora en förälder och att vilja gå ut och dricka öl med sitt ex.

Men det kanske är min hamster som är stendöd ;o)

iLandsproblem nummer femtielva

Jag älskar jeans. Surprise!!!!??? ;o)

Dessa hittade jag i Kungsbacka av en slump, men de fanns inte i min storlek. Efter att ha surfat runt bland gudvethurmånga webshoppar har jag slutligen hittat dom på Brandgarden...INTE min storlek kvar.

Och de finns ingen-annan-STANS!

Så, nu behöver the shopper lite seriös hjälp. Finns inte ens på nolita.it vilket är "moderhemsidan". Märket är Nolita, vad jeansjäklarna heter vet jag inte, eftersom det bara stod "trousers" i dom på Kungsmässan och Brandgarden skriver "flare jeans".

Och jag har två val. Skalla en vägg tills jag hittar dom eller gå ner en miljard kilo så jag får på mig storlek 28 (fat chance - hell kommer freeza over innan det händer).

Hjälp?

Och god efterskottspåsk på er :o)

Ur led är bloggtiden

00:53 borde det ha stått på förra inlägget. Det var osnyggt av telefonen att göra så.

-- Post From My iPhone

Snyggast blogg?

Nu är det mig, mig och mig ni skall rösta på eftersom JAG har snyggast blogg. Och Li måste hålla med eftersom hon har skapat den ;)

Ligger nu på ett hotellrum i den lilla staden vid havet. Våren spritter i benen efter att ha åkt hit nedcabbat och sedan öl, mat och solnedgång på uteservering i hamnen.

Sommar nu kthx?

-- Post From My iPhone

Ja det är en märklig högtid

Och nu har vi gjort det också. Satt fjädrar i riset alltså.

Glad påsk!

TV-utbud

Onsdag kväll hos Familjen Blå. En katt är ute på äventyr, den andra vill ut på äventyr och själv sitter jag och håller på att självantända.

Vi har sisådär 50 tv-kanaler, plus en datorjävel kopplad till TV:n för att titta på - ehum - helt lagligt nedladdade serier och sådant. Men Herr Blå är född 30 år för sent (i många avseenden), och håller sig till typ fem kanaler. History Channel, Discovery Channel och givetvis ettan, tvåan och fyran om det är nyheter.

Maos Kulturrevolution är inga konstigheter till en TV-middag hos Familjen Blå, men nu är banne mig måttet rågat.

Andra världskriget är en stor kärlek, framför allt om det handlar om fartyg. Ju mer svart-vit en dokumentär är om WWII desto bättre. Och nu är det om Iwo Jima. Jag har sett "Breven från Iwo Jima", två timmar av skrikande japaner i grottor och två timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka.

Mina argument är solklara. Historien har redan talat. Han VET vad som händer, hur mycket han än stirrar så blir resultatet detsamma. Men argumenten möts med "fast just denna dokumentären har jag faktiskt inte sett".

NÄHÄÄÄÄ? Då kanske japanerna vinner denna gången? Va va va?
Och sen sitter vi här senare ikväll och pratar tyska för att Hitler rockade Europa runt istället för att hamna i sin syfilisbunker?

Och nu slogs det över till nyheterna. Vilket jag i och för sig inte har jättemycket emot.

Men käre värld. Jag bara väntar på den dagen han sitter i en fotölj, gör små luftpuffar med munnen utan att vara medveten om det - för att sedan somna med läsglasögonen i ett senilsnöre runt halsen.

Då är förvandlingen total. Då har han blivit sin pappa.

Dear Lord. Please give me patience to deal with the things I do not understand!

TV...eller nåt

Jag har sällan eller aldrig på TV på dagen, inte ens för lite sällskapande ljud. Och nu vet jag varför.

Jag satte på TV:n och hamnade i något på UR, ett barnprogram.

Om en robot som hade en blomma som var vissen så han var tvungen att gå ut med sin robotkompis och leta efter vatten att vattna blomman med.
Roboten var gjord av kartonger. Vanliga kartonger - men pratade med ett svenskt försök till robotröst.
Det fanns inget vatten någonstans, så roboten kom på att det behövdes regn, annars skulle ju blomman och faktiskt alla bli vissna.

Jag tycker roboten skall vara jävligt glad över att det inte regnade. Med tanke på materialet han var tillverkad av.

Och jag ville bara ta honom, stampa på honom och gå till återvinningsstationen.

NU vet jag varför jag inte tittar på dag-TV!