Jahaja - en försummad blogg och ett antal vetenskapliga artiklar

Efter att ha läst extremt ointressanta (i alla fall en) vetenskapliga artiklar för att sedan göra en litteraturtenta på dom har jag konstaterat att jag tillhör den workaholiga sorten som inte har något "enjoyment of work". Vissa saker är kul, andra inte - men jag får leva med prestationsångesten. Inlämning idag 09:30 och jag var duktigt imponerad av mig själv eftersom jag blev klar redan 00:30 igår. Inte lika imponerad imorse när jag vaknade med ett ryck klockan kvart i åtta och insåg att jag bara lämnat in en hemtenta, och inte två som uppgiften sa. Totalt senil efter att ha åstadkommit ett tråkigt jobb igår. Men jag hann, efter att ha skrämt slag på intet ont sovande kisse genom att rusa upp ur sängen, springa ner till datorn för att dubbelkolla inlämningstid, och sen sätta mig och plira igenom artikeln och försöka formulera mina sömndruckna tankar till ord. Kissen är sur och sover vidare med mig på nedervåningen, men demonstrerar sin onöjdhet över att inte få vakna, kurra, kela och "morna" sig lite bredvid mig i sängen. Rough morning även för en liten kisse alltså.

Igår var jag dock extremt duktig, var självmant ute på promenad. Min första promenad på 16 år utan hund, och det gjorde ont. Skitont. Konstaterade snabbt att detta inte är en bra plats för promenader eftersom varenda liten buske och grästuva påminner mig om det faktum att jag inte längre ägs av två jyckar. Men det är dags att göra sig av med dököttet, och jag har just nu extremt mycket dökött att göra mig av med. Att promenera är bara början. Det räcker inte på långa vägar till att bli av med allt dökött. Men var sak har sin tid.

Gårdagen förgylldes dessutom av ett sms ifrån mannens ex. Och jag vet inte om jag skall skratta eller tycka synd om henne. I den bästa av världar hade vi kunnat haft en fungerande relation, om inte hon hade varit lite vrickad i huvudet. En sådan relation som vi har med mitt ex (eftersom han påstår att det faktum att jag lämnade honom var det bästa som hänt honom - tack exet :o), men där är jag, mannen och exet kompisar. By-gones är by-gones. Mycket vatten under broarna har det runnit.

Men jag kan inte låta bli att fundera. I början hade hon svårt att släppa honom, och det pendlade i mail och sms mellan gråt, försök till kommunikation och rena invitationer. Det var okay, det går möjligenkanskelite att förstå, även om jag tycker att det är att sjunka väl lågt i ren desperation. Sedan gick det över i att prata så mycket skit som möjligt om mig, vilket kom fram, eftersom hon rör sig i samma kretsar som mina släktingar. Inte lika okay längre eftersom det var ogrundat. Och nu dog hennes pappa, och då kontaktar hon mannen igen. Nu är vi tillbaka på okay-rutan igen, och det var till och med jag som sa åt honom att ringa henne. Så har det varit tyst ett par veckor - och igår kommer ett sms med en inbjudan att dricka öl om han har vägarna förbi med båten.

Då kan man inte låta bli att fundera på hur hamstern snurrar i hjulet? Eller om hamstern är stendöd och hjulet bara fortsätter snurra.

Hon avskyr mig, men vill fortfarande ha kontakt med honom? Han hade skyldigheter gentemot henne - jag har noll skyldigheter. Jag är enligt henne ett monster, och han är fortfarande den snälla. Men jag har varit the bigger woman bara för att jag vet att det är synd om henne och att hon är lite - instabil? Och logiken talar sitt tydliga språk. Hade mitt ex pratat ohemula mängder med skit om Herr Blå så hade jag bett honom fara och flyga. Inte Herr Blå alltså, utan exet. Och det är väl ungefär vad herrn i huset känner för att göra också, men vill inte vara för hård.

Han gav henne ett erbjudande om att ta en bira med oss båda, eller inte alls. Och jag skulle inte ha några problem med det. Faktum är att jag tycker att det är en bra idé. Jag tror att han hade mått bra av det, och jag vet att både mannen och jag mår bra av att vi båda har en fungerande relation med mitt ex.

Men vad är grejen? Hur tänker hamstern när den vet att mannen vet att hamstern har lekt dyngspridare i skitsnack om mannens fruga men ändå söker kontakt igen. Och att frugan dessutom vet om kontakterna. Men har varit tyst om det för att det är synd om henne. Annars har ju Fru Blå ett väldigt hetsigt temperament och hade aldrig suttit stillatigande vid dylik dyngspridning.

Jag förråder kanske mitt eget kön genom att säga att vissa kvinns kommer jag aldrig att förstå mig på. Men jag hoppas för hennes skull att hon har blivit vuxen nog att fatta.

Jag beklagar fortfarande sorgen över föräldern, det önskar jag ingen, men har svårt att se kopplingen mellan att förlora en förälder och att vilja gå ut och dricka öl med sitt ex.

Men det kanske är min hamster som är stendöd ;o)