Får man stena män?

Min högt ärade bloggkollega Cecilia har skrivit ett förbannat roligt inlägg.

LÄS!

Mannen läste. Log. Och bad mig genast fråga Cecilia om hon kunde fråga sin förvirrade man hur jag kunde ha ett sådant stort arsle utan att ha fött tre barn.

Han samlar verkligen pluspoäng. Drösvis. Ihop med Cecilias man - som åtminstone har vett på att vara skamsen.

Men Cecilias kommentar till att jag bad henne fråga Förvirrade Maken var lysande:

- bah, han är väl knappast trådsmal lr vältränad nog för att säga nåt sånt.

Inga synapsfel hos kvinnor inte. Kesoröv or no kesoröv!

Grattis!

Katterna med de politiskt korrekta namnen fyller ett år idag. Och är jättetacksamma för sin födelsedagspresent.
Vilket var att mannen slet "hund" igår och skrotade vår vinbärsbuske och lade ny fin jord på den platsen på tomten, och voilá så hade det blivit en kattoalett.

Katter överlyckliga = Mannen olycklig.

Men en fin födelsedagspresent blev det.

Blue goes PURPLE modeblogg

Jag börjar balansera farligt nära gränsen för modeblogg. Men jag hittade denna skapelse på Filippa K's hemsida. I rent silke. Och ringde för att fråga om man kunde handla på nätet någonstans.
Näpp det kunde man inte. Men dom hade kvar den i affären. Med FYRTIO procents rea!!!

Det är nu vi snackar modebloggsvarning. Jag bönade och bad att dom skulle lägga undan den i storlek M och L till dagen efter, eftersom jag inte kan kasta mig ut i bilen med tanke på Lill-Jycken.

Jodå, efter lite smörande gjorde dom det, om jag lovade att vara där före 12:00 igår. Det var jag. Och jag hade då fixat hundvakt så jag kunde åka och köpa en KLÄNNING???!!!

Själva köpet, parkering, in och ut ur affären, provrummet och betalning tog mindre än en kvart.

Och blir det inte fint väder nu så jag kan svassa i denna så blir jag tokig. Till och med karlsloken tyckte ju den var fin. Och hans enda klädåsikter annars brukar hålla sig till underkläder och att jag ABSOLUT inte får ha mina baggy hiphop jeans på sig. Det skall vara tajt serrni.

Och ja, den sitter faktiskt lika bra på mig som på modellen, även fast hon säkert är en mycket mycket smal slyna och jag fick köpa Large.

Jotack - jag älskar min klänning - och den som inte tycker att den är fin kan äta bajs.

*sa hon moget som en 17-årig modebloggare*

;o)

PS: Kan man ligga i soffan med den hela dagen när det är mulet ute och äta chips, dip och kolla på film månne?

Kiruna Li, Kiruna???!!!

Jag har just ägnat en timma åt att titta på en dokumentär om Ishotellet. Och jag var dödligt fascinerad hela tiden. Is, snö, kallt och mörkt. Och små designers från hela världen som skulpterade sina rum.
Überdesignern själv som hade en ny vision varje år.
Det dracks lingonberryjuice i isglas, och människor vallfärdade för att se konstverket.
Och Kallax var, enligt reportern, den enda flygplatsen i världen som hade specialparkering för hundslädar.

Och när hotellet hade smält, ja då var det bara att börja om på ny kula. Eller rättare sagt, den nya kulan hade redan påbörjats med att "skörda" 4-5000 isblock från älven.

Jo, jag skulle gärna vallfärda dit för att få se det.

Men att BO i Kiruna?

Snö i juni och inget ljus alls på vintern.

Jag är dödligt imponerad. Jag klarar inte ens en novembermånad i Göteborg utan att bli lätt suicidal.
Kiruna hade fått mig att leta efter närmsta och lättaste sättet att ta mitt liv.

Troligen genom att drämma ett isblock från hotellet i skallen.

PS: Men jag kan rekommendera dokumentären. Varmt!

PS Cecilia

Du har ingen lust att skriva ett riktigt byråkratiskt överklagande åt mig.
Med massa svåra ord som pissfittorna inte förstår.

// Arg

Pissfittor

Näe, jag kommer tydligen inte att bli snäll och glad inom överskådlig framtid.

I tisdags klippte jag mig som Birgitta Dahl, hade inga mynt och att parkera i denna stan utan mynt eller bensinkort är en total jävla omöjlighet (om det nu finns kortläsare på automaterna - varför inte lära dem att ta VISA-kort också?).

Jag klev ur bilen, fick syn på lapplisorna ett par meter bort, frågade snällt (jo - jag brukar vara övertrevlig i sådana situationer eftersom de har MAKT) om det fanns ett alternativt sätt att betala, men icke.

Då sa jag att jag bara skulle gå in i närmsta affär för att växla. Vilket var optikern mitt över gatan. Där hamnade jag i först kö, och sedan funkade inte kortläsaren som den skulle vilket innebar att det tog nästan 20 minuter att få mina pengar. Under tiden pratade jag med kassörskan och berättade varför och sprang ut på gatan ungefär var femte minut för att kolla vad vakterna gjorde.

Och vad tror ni pissfittorna gjorde? Jo dom lappade min bil.

När jag kom ut och skulle leta upp dom var dom som bortblåsta. Ringde numret på lappen, och blev hänvisad till Securityföretaget som hade hand om parkeringsvakterna (blech - att bara kalla dom parkeringsvakter får mig att få en näbbmussmak i munnen).

Väl framme hos företaget som hade hand om (jo vi återgår till könsord nu) pissfittorna som glider runt på stan i sin diktaturverksamhet så fick jag tag i en otroligt trevlig och hjälpsam tjej. Hon kunde se att jag varit borta från min, dessutom olåsta bil, i 20 minuter och under den tiden hade de hunnit lappa mig. Jag ringde dock ca tre minuter efter att jag hade blivit lappad och pissfittorna visste ju exakt vilken tid jag hade pratat med dom för att bara meddela att jag skulle gå och växla.

Idag ringde den trevliga tjejen för att meddela att hon hade pratat med pissfittan. Och hon vägrade ta tillbaka boten eftersom hon tyckte att hon gett mig alldeles tillräckligt med tid att växla.

VEM FAN BESTÄMMER VAD SOM ÄR TILLRÄCKLIG TID? Det var ju för helvete KÖ!

Tjejen på vaktbolaget var på min sida, men det visar sig att jag har noll att säga om pissfittan har bestämt sig. Inte ens företaget kan säga något mer än att förmedla vad de vet, och i detta fallet visste hon att jag hade mer än rätt. Men pissfittan gav sig inte i alla fall.

400 kronor är inte mycket att bråka om, och som jag sa till henne, jag parkerar medvetet fel många gånger, men då betalar jag och håller truten. Medan detta är en principfråga.

Vad är kraven för att bli pissfitta? Antagligen inte mer än att man skall klara att ta på sig en illgul väst utan att få den bak och fram? Men makt har dom svinen!

Den jättetrevliga tjejen på vaktbolaget tyckte verkligen att jag skulle överklaga. Och som tur var så är jag så jävla pratsam att när jag ringde till optikern för att be dom om ett intyg så kom hon ihåg mig och min förtvivlan inne i affären och hon skulle skriva ett intyg pronto och skicka till mig.

Men, då skall man inte överklaga till vaktbolaget. Utan till polisen. Och polisen har bara telefontid mellan 09:00-11:00, sen går dom hem (inte undra på att dom måste outsourca verksamheten på vaktbolag med dom arbetstiderna).

400 kronor som sagt.

Men jävlar vad arg jag är. Jag gjorde rätt. Jag meddelade pissfittorna på ett trevligt sätt att jag var tvungen att gå och växla, och tackade tom för hjälpen när jag gick in i butiken.

Och så bestämmer dom att jag har fått för mycket tid. I efterhand. Trots att dom såg var jag var hela tiden. Och att dom visste att just den bilen var min.

Vad i helvete är det för fel på folk?

Hela jävla världen är "JAG JAG JAG JAG JAG".

Och jag tycker att jag är snäll. Mot djur, människor och pissfittor.

Jag ställer upp, lyssnar, hjälper...bendar over fucking backwards för att andra skall ha det bra.

Och går på käftsmäll efter käftsmäll.

Nu är jag tokless. Verkligen tokless.

Karma säger jag bara. Karma.

Katter söker nytt hem

Det går knappt att skönja vad det är på bilden. Så ni får bara tro mig. Det är två stendöda, fortfarande varma och helt oskadda (förutom den lilla detaljen att dom är döda då) näbbmöss.


Det är synen, SYNERNA, som mötte mig imorse när jag kom ner för att äta frukost. En låg vid ingången till köket och en låg vid ingången till badrummet.

Eftersom båda var så små och söta så tog jag upp en, för att kolla så det inte var en kattleksak. Alltså en riktig kattleksak. Men det var det inte. Den mjuka pälsen, de små öronen och framför allt förstod jag det när jag kände de yttepyttesmå klorna.

Nu råkar jag vara av åsikten att alla djur har ett existensberättigande. Förutom mannen ibland. Men alla har rätt att leva och jag tycker inte riktigt ens om att slå ihjäl spindlar. Det enda jag med lätthet klappar ihjäl är mygg och knott.

Så, alternativet är att mössen gått in själv och lagt sig på varsitt ställe för att dö av en hjärtinfarkt.
Eller att kattjävlarna har dragit in dem, lekt med dem, och slutligen skrämt ihjäl dem. Och placerat ut dom för att visa hur duktiga dom är.

Och jag tycker inte att katterna är ett SKIT duktiga. Hade det varit för överlevnad i naturen och att dom faktiskt behövde käk hade jag förstått och accepterat, men vad det egentligen handlar om är "hey - jag är sisådär 50 gånger större än du och kattcool, jag släpar in dig och leker med dig tills du dör av rädsla - och sen går jag och sätter mig och jamar vid matskålen tills matte fyller på med torrfoder".


Katt nummer ett som bortskänkes är en social herre. Mycket social. Hjälper gärna till att rensa ogräs. Klippa häcken. Åka skottkärra till komposten.

Katt nummer två är lite mer tillbakadragen. Hjälper inte gärna till men gör heller inte mycket väsen av sig. Men när han älskar någon älskar han med hela sitt katthjärta.

Båda gillar romantiska skogspromenader, med eller utan hund.

Och vad gör jag med mössen nu då? Husse sa: spola ner dom!

Aldrig. Har kattskrällena gett dom en ovärdig död skall dom åtminstone få en värdig begravning.

Men inte fan heller att jag vet hur man begraver en mus värdigt.

Jävla skitmorgon!

HAHA - eller hur????!!!!!

"Vi på 188 100 tror att XXX XXX'sson i XXX-landa (jo jag hade skrivit riktigt namn och ort till dom) gillar handboll och actionfilmer och rätt sällskap är med. Vi på 188 100 tror också att XX gärna drar ner på stan med grabbarna när helgen kommer för en rolig kväll eller två"

Handboll!!!
Dra ner på stan med grabbarna???

Okay, då var den blåsningen testad.

What a crock!

För övrigt kommer jag nu tejpa fingrarna och inte röra dator eller bloggeri förrän jag har blivit en snäll och glad människa igen. Med ett nytt och intakt självförtroende.

För just nu vill jag bara sprida elaka budskap över världen. Slå små barn. Hysta random kärringjävlar i vattnet.
För att sedan kanske gömma mig i en grotta i Kazakstan (Afganistan låter så trist).

Men det värmer i hjärtat att Loppan är 15 och ligger och myser bredvid mig.

Var ju tvungen att testa...

...sa hon och stoppade fingrarna i eluttaget.

Inte riktigt så illa, men att messa en fråga till 188100. Och frågan var VEM min sambo var.

Skall bli jävligt intressant att se vad svaret blir.

En åsknatt...

...för exakt 15 år sedan föddes Lill-Loppan. Och nu ligger hon bredvid mig, fortfarande, 15 år senare.

MIN tröst för ett ego med blåmärken, och ett självförtroende som fått sig en törn.

Att efter 15 år fortfarande kunna vända sig om och klia på magen och pussa på den blöta nosen.

Grattis min lilla loppa.

SATC

Ever thine
Ever mine
Ever ours

Var finns spontandelen i hjärnan på en man?
Varför funkar bara "gör om - gör rätt" när det gäller praktiska saker?

Det finns ingen manual. Inget manus. Inga regler.

Gör om - gör rätt - gör bättre!

Works every feckin' time...om man bara provar.

Fru Talman har ordet...

Direkt hemkommen från frisören.

Lite bruntoning på detta och Fru Dahl kan slänga sig i väggen.

Och sen är det väl FAN oxå att man ens kan vara så sagolikt ofotogenisk. Jag är ruskigt snygg i verkligheten.

Även om det är svårt att tro.

Men det blev lugg i alla fall. Jag hann inte ens säga "ka..." i meningen "kanske vi tar lugg då" innan saxen hade sagt snipp snipp och en decimeter lugg låg på golvet och jag gallskrek.

Klipp-Snipp

Jag skall klippa mig idag.

Lugg eller inte lugg.

Birgitta Dahl eller Jessica Simpson.

Jag kan inte ens fatta de enklaste beslut längre. Jag är en usel person.

Men fan ta min älskade frisör om han inte hejdar mig FÖRE jag eventuellt ser ut som Birgitta Dahl!

MSN konversation med knorr

(Jo - jag är evinnerligt trött på att se ovanstående ruta poppa fram och tillbaka - DIE)

Jag har ny dator. En fin liten laptop som vägrar, av någon outgrundlig anledning, att upprätthålla det trådlösa nätverket. Vilket får mig att fullkomligt gå bananas när jag pratar med folk på MSN. Eftersom MSN då väljer att starta om ungefär var femte minut.

Tålamod är en dygd jag inte besitter, och detta får mig fullkomligt rosenrasande nästan varje gång. En del gånger blir jag argare än så och säger saker på MSN som inte är lämpade för känsliga öron/ögon.

Dagens konversation, namn borttaget ur säkerhetssynpunkt, efter att ha tappat konversationen för miljonte gången:

Jag: FITTNÄTVERK!!!!!

XXX: Nej, det är inte ett bra skällsord.

XXX: kuknätverk är dock klockrent

XXX: du vet, kuk = nåt som man gärna vill ha i fungerande funktion och gärna bankar skiten ur när den inte gör som man vill

Kunde inte ha sagt det bättre själv. Tack kära XXX för de kloka orden :o)

Utmaning under dödshot...

...och det känns väldigt mycket mer utmanande att inte klicka på länken Li, för hur exakt har du tänkt att jag ska dö? ;-p

Men okay då, för den goda viljans skull. Och för att sambon inte lyckades prestera de två utlovade sakerna under tre hela jävla dagar. Och tilläggas bör att båda sakerna tillsammans hade tagit max en till två timmar av hans dyrbara tid.

Jag undrar fortfarande hur han skall komma på någon alldeles tillräcklig bra "jagärledsenattjagglömdeigenochattjagfuckadeupp-ursäkt".

Utmaningen svaras på nu. Med naken och total ärlighet. Jag gillar dig inte just nu Li, men imorgon vill jag antagligen gifta mig med dig igen.

Utmanad

*Din senaste insikt/aha-upplevelse

Att man faktiskt kan bli "utbränd" av att vara arbetslös.
Jag är less på mig själv för att jag är less.
Jag är trött på mig själv för att jag är trött.
Jag är besviken på mig själv för att jag är besviken.
Mitt, i vanliga fall, goda självförtroende har fått sig en rejäl "kôss" (vilket för de som inte förstår göteborgska betyder "törn - smäll...osv).
Jag gillar helt enkelt inte mig själv just nu, och jag vet inte vem eller vad som kan hjälpa mig att känna igen mig igen.
Troligen bara jag - with a little help från nära och kära.

* Din senaste observation av saker eller återkommande mönster(som att du tycks stöta på ett visst namn hela tiden eller se en viss typ av saker - ex fågelfjädrar på de mest underliga ställen - eller för tredje dagen i rad får tipset om ett visst ställe av vitt skilda människor o s v)

Hmm...ett visst namn dyker upp med ojämna mellanrum. Ett visst namn som skall passa sig för att dyka upp. Särskilt på de ställen namnet dyker upp. För det är inte i några bra sammanhang. För namnet.


* Din senaste starka dröm som du inte kan sluta tänka på/glömma

Jag drömmer jämt. Kommer alltid ihåg. Och det är ofta konstiga drömmar, som i 99 fall av 100 involverar hav och båtar. Oavsett vad resten av drömmen handlar om.
Men, den dröm jag har som jag aldrig aldrig kommer att glömma är en extremt gammal dröm. Jag måste ha varit i åtta-, kanske nioårsåldern. Jag drömde att pappa var Oppfinnar-Jocke, inlåst i en glasbur som var ett koncentrationsläger. Men han var ensam i buren och jag tvingades titta på när han gasades ihjäl.

Den drömmen kommer jag inte att glömma så länge jag lever. Och jag tror att det kan bero på att jag hade varit hos mormor och morfar och tittat på ett program om andra världskriget, och möjligen sen att jag läste Kalle Anka innan jag somnade.

Älskling!

Nu har du exakt 55 minuter på dig att utföra de två saker du lovade att utföra i helgen.

The clock is ticking.

Och jag kommer icke att be om det.

Repressalier blir det som du vet.
Eller så handlar det om att vara JÄVLIGT uppfinningsrik i din förlåtjagglömdeIGEN-taktik.

Det är för mycket "lova" nu, BABY!

Up yours SMHI

...sitter nu på båten på väg till en holme (bredbart bredband är bra Cecilia) ;o)

Har avnjutit dagen i strålande sol i sommarstugan, i kort ärmlös klänning. Inte en regndroppe så långt ögat når.

SMHI hade fel åt rätt håll.

GLAD MIDSOMMAR :o)

Vafalls?

Nu är jag mer än lovligt less på svenskt väder.
Som traditionen bjuder är det HELA 11 grader på midsommarafton. Samma midsommar som jag har bett alla att dra åt helvete enbart för att slippa ha dom hängandes på båten.

Vi lämnar Götet idag och åker till Strömstad. Långhelg! Ute med båten och syrran och svågern följer med.

Vi har värme i båten. De jag har bett fara och flyga får gå och huttra på bryggan och titta på fjortisar som kräks.

Men man kan ju undra, hur kul är det att sitta på en holme med vantar på sig och äta sill och potatis?

Är det midsommar eller nyårsafton?

Glad Jävla Midsommar på er i alla fall.

Jag har åtminstone BUS-bruna ben ;o)

*nynnar maniskt på "sommaren är kort - den nästan regnar bort"*

BUS

Tack vare, eller på grund av, PGW's ihärdiga BUS-prat blev jag nyfiken. Har inte använt BUS på åratal. Och sist jag använde det var det Biotherms som gällde. Kostade lite mer, men jag konstaterade att det jag använde som tonåring och fick knalloranga ben som luktade garvsyra inte var aktuellt.

Dåtidens Biotherm rockade. Eftersom jag aldrig får färg på fötterna men blir knallbrun på resten av kroppen så var det givetvis det mest lockande. En brun BLUE med bårhusblå fötter är inte en fager syn.

Jag köpte den nya varianten av Biotherms BUS i förrgår, provade igår, och jag måste faktiskt säga:

EUREKA!

Gel, inte lotion. Kladdar inte. Stinker inte garvsyra. Och idag har jag inte en enda orange rand någonstans.

Skiten hette tom beautiful legs eller något i den stilen.

Och nej, jag hade NOLL grundfärg.

Prova!

Jag blev mycket glatt överraskad.

För övrigt...

...vill jag bara klargöra en sak.

Midsommar, nyårsafton och alla de där andra haussade aftnarna (förutom julafton) är bajs.

När folk börjar ringa och hysteriskt fråga vart vi skall med båten, hur mycket öl det skall köpas, hur roligt det skall bli.

Ja då vill jag bara be dom fara åt helvete.

De som verkligen verkligen känner mig vet att det ENDA jag känner för när det gäller dessa aftnar är att det är en LÅNGHELG.

I övrigt håller jag mig så långt ifrån fyllesvineriet och upptrissningen inför så gott det går.

Och, om någon rl vän läser (förutom syrran) så kan ni fara åt helvete. Jag är inte intresserad av att ha med er på båten. Jag är inte intresserad av att supa skallen i småbitar med er för att någon dum jävel har bestämt att man gör så på midsommar.

Jag vill äta midsommarlunch i sommarstugan. Ta med syrran och svågern ut i båten och lämna gudsonen till farföräldrarna och åka och lägga mig vid en holme och äta ännu mer midsommarmat.

Ni andra puckon kan gå på bryggan i Strömstad och kolla på spyende fjortisar.

I WON'T BE THERE!

Vad är det för fel på folk?

Woman on the verge of a breakdown...

Nej, Loppan blev inte helt bra. Gnyr lite när hon blir lyft (för att det gör ont) och gnyr lite när det blir fel med frambenen.

Den hunden har en enorm smärttröskel, på gott och ont, och det är därmed supersvårt att veta om det gör ont på RIKTIGT eller om det gör ont på fjanthundars vis.

Så, vad hon gör när hon har ont någonstans, vare sig det är i en tass eller tarm är att sova. Ligga i fosterställning och vila bort det onda. Det är en klok hund min snart 15-åriga racka.

Fast mammas hjärta blöder inombords.

Jag skulle dock vilja ha en förklaring till hur det kan göra ont att bli lyft. Men det gör inte ont att hoppa upp och ner i soffan eller springa som en galning upp och ner för trappor.
Den ekvationen går inte ihop i mitt huvud.

Hon är glad. Hon fyller 15 år nästa torsdag. Och den skall firas med godis, i små mängder, eftersom hennes lilla kolikmage inte klarar stora mängder.

Och under tiden får hon äta smärtstillande. För första gången i sitt liv.

Om man är 15 år och jätteglad (så glad att tom sköterskan nästan tuppade av i ren chock när veterinären upplyste henne om åldern igår när vi var där - hon trodde att hon var i femårsåldern ungefär), och fortfarande älskar sin mat, sitt vatten, sina promenader och sina lekar. Och att få ligga bredvid mamma när hon sover som hon har gjort sen hon var ett litet knytte, med ena tassen på axeln.

Då tycker jag att man skall få fortsätta vara glad om det nu så kräver lite smärtstillande om det nu var ett värre kolikanfall denna gången än de 242842 tidigare.

Är jag en egoistisk matte då?

Jag tycker inte det.

Så länge HON har livskvalitet. Och inte lever för att jag vill att hon skall leva.

Skulle hon däremot få ont, tappa sin personlighet, sluta äta.

Ja då är det inte på hennes villkor längre. Men då får jag vara så stor att jag gör henne tjänsten att gå med värdigheten intakt. Och det kommer jag att vara. Med en sorg och ytterligare en bit av mitt hjärta borta.

Men det, och ett bra liv, är det enda jag kan ge henne som tack.

Och med tanke på att hon har levt i 15 år hittills så verkar det nog som att jag har gett henne ett mycket bra liv.

Ledsamt att tänka på är det ändå.

Näe...

Stora Djursjukhuset blev det. För sedvanlig kontrastvätska (kramplösande) och en smärtstillande spruta.

En ny hund på tio minuter.

Men nu har hon ont igen och är hängig. Det hör inte till vanligheterna - och oroar mig.

Koliken är jag ju van vid, och en spruta med äckligt vitt i munnen och en spruta i benet så är hon som ny igen för en god tid framöver.

Inte bara en timma efteråt. Och nu lika hängig igen.

Fundersam...och lite rädd...

Gnäll, gnäll och så lite gnäll på det...

Idag var det bestämt att Lill-Loppan skulle få jobba med exet på ålderns höst, en enda dag på jobbet med honom där hon vanligtvis trivs, för att jag skulle få en heldag på stan med modern.

Det var så längesen jag var på stan att jag knappt hittar dit längre. Men jag var glad, såg fram emot det. Att bara få fönstershoppa, käka lunch och titta på folk.

Hämtade Loppan när han slutade jobba och vips så har hon fått kolik igen. Av att vara på jobbet med honom en dag. Troligen för att hennes mat- och sovklocka kommer ur balans. Det gör ont i hjärtat att hon har ont, och det gör ont i hjärtat för att jag känner mig som en elak matte som lämnade henne en dag enbart för att tänka på mig själv.

Nu har vi varit ute, hoppas på att koliken går över utan ett akutbesök till Stora Djursjukhuset för smärtstillande och kramplösande, men fan vet.

Och givetvis lyckas jag dra på mig alla skuldkänslor som finns, man skulle kunna tro att jag är katolik.

Men jag vill ju bara inte att hon skall ha ont. Alls. Och inte på min bekostnad.

Håll tummarna är ni söta.

Lilla hjärtat. Man skall inte behöva jobba när man är pensionär och lite till.

Eller som min älskade Eminem...

...ett litet quote som alla flickor kan använda vid tillfälle:

"so you tripped, fell and landed on his d*ck..."

Nej, ingen har varit otrogen.

Men lajnen "Jag minns inte"...AVSKYR jag och gör mig ledsen ända in i jävla benmärgen...

Det är så behändigt att inte komma ihåg.

// So frickin' sad

"Det man inte minns har inte hänt"

Sa Martin Timell på någon gala för typ 100 år sedan. Och jag minns att jag skrattade så jag grät. För han var allt annat än nykter när han sa det. Men roligt var det.

Roligt ända tills man upptäckte att det gång på gång kan användas som argument på riktigt.

Om steg ett är: Jag minns inte att jag sa det!

Vad är då steg två: Jag minns inte att jag knullade med *insert random ludervåp här*?

För det man inte minns har ju inte hänt - och således behöver man inte ta konsekvenserna av det.

Bra att veta dock.

Låste jag in någon i en källare i 19 år?

Sorry - jag minns inte - det kan omöjligt ha hänt?

Bomärke

Köpte ju ny dator för ett par veckor sen. Och något som måste göras efter att allt är installerat och klart är att sätta "bomärke" genom att klara Röj - eller MS Röj som det hette på den gamla goda tiden.

Nu är det gjort, och jag drömde om flaggor och siffror inatt. Men det är helt klart ett alldeles för bra spel för att inte få ett eget inlägg.

Det lustiga är, att nu kommer jag inte att spela Röj förrän nästa nya dator hamnar i hemmet. För när namnet sitter där det sitter så är datorn "klar".

Tvångsbeteende? Japp!

Men det är ett förbannat roligt spel.

Håller nån med?

Proudly presents...

Mitt sällskap på morgonkvisten.

Alla djuren och jag i soffan medan jag kollar på det ena skitprogrammet efter det andra.

Inte så ensamt längre.

Jag tror faktiskt att jag mår lite dåligt. Kan man vara stressad fast man är arbetslös?

För det är bara att konstatera - när jag inte äter och sover - vilket är mina favoritnöjen - då känns det som att något är seriöst jättefel i skallen.

Och kroppen är lugn men hjärnan på högvarv.

Ring klocka ring...

...i bistra morgontimma.

Klockan fem är det definitivt morgon.

Undrar om det hade varit lättare att somna om det hade varit mörkt ute?

I genomsnitt fyra timmars sömn de senaste nätterna, denna natten verkar det bli nada som det ser ut nu.

Dekodern lade av och jag gick på gammalt hemlagat på hårddisken. Knightrider var det längesen jag såg, lagom hjärndött så här på morgonkvisten. Men icke då. Inte ett endaste gruskorn i ögat.

Imorgon, eller rättare sagt, om ett par timmar - skall jag först till Arbetsförmedlingen och inställa mig. Och sen skall jag till veterinären med en "trebent" katt. Skadad bakfot och skuttar numara omkring på alla ben utom det onda.

Och jag fick en nedrans fräsning när jag kollade benet på honom. Visade sig vara sår mellan trampdynorna. Van vid hund som man är kände jag igenom kattstackaren precis som man hade gjort med en hund.

Jag lärde mig läxan. Man undersöker INTE en katt som man undersöker en hund.

Men jag undrar hur min älskade sambo mår. Har hört ett antal stön från sängen vilket brukar betyda svår kramp i benen.

Enda positiva med denna sömnlösa vecka är att jag är så där äckligt kär. Som man blir ibland. När det där lilla extra dyker upp och man blir knollrig i magen.

Just nu hoppas jag på en fortsatt vecka MED sömn, men med intakt extrakärlek.

Jag pallar inte fler vakennätter. Jag behöver min skönhetssömn.

För efter snart två veckor med usel sömn - hajja hur ful jag är just nu?

Om mindre än två timmar ringer älskades alarm. Jag hoppas att jag åtminstone har fått en timma innan alarmet drar igån.

Please oh please - with some sugar on top?

Någon som har några bra house remedies för sånt här?

Varm choklad, eller varm mjölk går bort - laktosintolerant.

Men jag behöver tips. NU!

Nästa steg känns som Looney Bin...

Dags att kika på nästa program...

När går natten över i morgon?

Ytterligare en natt utan sömn. Har tittat på alla TV-program i tablån.

Jag tror inte att det finns något tillfälle som man känner sig så ensam som när man inte kan sova. Och minuterna tickar fram medan det ljusnar på himlen. Det är fortfarande natt, men nästan morgon.

Var går egentligen gränsen mellan natt och morgon?

Och kan man bli knäpp på riktigt av att inte sova?

Jo'rå...

...vi hade ett brännmärke från en cigarettfimp i kapelltaket på morgonen när vi vaknade.

Och då är det bara att konstatera att man är en komplett idiot. Frågade ju sambon efter att ha slängt ut två fimpar om vi inte skulle byta brygga. Men ingen av oss orkade riktigt.

Efterkrankens tanka blekhet...eller hurdetnuvar?

Helvetet Tur och Retur?

Jag har hamnat i student-hell!

På riktigt.

Efter en kalasdag till sjöss, för att flytta båten från Göteborg till Strömstad bestämde vi oss för att göra dagens stopp i Smögen. Äta på Lagergrens, ha en riktigt bra kväll i ett inte turistinvaderat Smögen helt enkelt.

Ack vad man kan ta miste. Hela Uddevalla gymnasium är här och går fram och tillbaka på bryggan och skrålar VIDRIGA studentvisor. Jo - dom blir vidriga när man har hört dom 28252578435 gånger.

Det kryllar av poliser som häller ut öl. Vilket givetvis gjorde mig vansinnigt nyfiken och fick då reda på att man inte får dricka på Smögenbryggan och 30 meter upp. Eh?

Polisbåtar, Sjöräddningen och Kustbevakning åker fram och tillbaka utmed bryggan och jag har, innan jag stängde kapellet, plockat ut två inkastade fimpar som avslutades med en inkastad flaska innan jag fick nog.
Näe, det var inte meningen att dom skulle kasta in, men små vidriga äckliga studenter som springer omkring och dricker grogg i gräddfilskartonger kastar saker omkring sig.

Just nu hatar jag studenter. Så mycket att jag faktiskt skrattade elakt när en tjej sprang omkring på bryggan och sjöng "ingen är feeetare än samhällsveeeetare" till alla tjocka studenter.

Jo - jag är samhällsvetare. Och jag har tagit studenten.

Får man spränga bryggan när man har gått i spinn och fått en psykos efter att ha hört "föööör vi har tagit stuuuuudenten" en miljard gånger?

Mystik och Moln

1. Jag har inte beställt några moln alls - och de fanns inte där igår.
2. Kommer vädret att "räcka till"? Om det är så här fint väder nu, hur skall det räcka hela sommaren, och då framför allt till semester i juli?

Det oroar mig - för det känns som att vi har någon slags kvot av finväder i detta landet. Landet Lagom kan ju inte ha för fint väder för länge. Men om vi hade så uselt väder förra sommaren så kanske vi får en större fördelning av det fina vädret denna sommaren?

Jo jag vet att det är meningslöst att fundera.

Men det kan helt enkelt inte finnas tillräckligt med fint väder i detta landet så att det räcker en hel sommar.

Börjar med att fokusera på helgen. BÅT. Och vädret SKALL bli bra.

Enligt SMHI...

Är det en blåval?

Nej - det är jag som tar årets första bad.
Det var inte varmt, men otroligt skönt. Vilken kväll. Bad på insidan Vinga och sen vidare med båten och åt en miljon kräftor på Vinga.

En sådan kväll kan man leva med hur länge som helst.

Särskilt med tanke på att dagens huvudvärk inte låter mig glömma den just nu.

"Nothing is certain except death and taxes"

IDAG kunde man gå in på skattekontot och kolla hur det står till med deklarationen.
Och jag får tillbaka mina surt förvärvade pengar, vilket torde innebära att min deklaration gick igenom och att dom faktiskt höll med mig om att jag inte gjort en reavinst.

Det står i alla fall att dom har gjort en utbetalning.

Och igår blev eländet med båten och försäkringsbolaget äntligen klart.
Vi förlorar inte så mycket som vi misstänkte från början, även om ett inbrott definitivt inte är en vinstgivande sak.

Vissa dagar är bättre än andra.

Hittills är denna det.

Hur skall det sluta...

Tack syrran. För att mannen din återigen har förgyllt tillvaron, och för att du mailade historia och bild utan att hävda copyright på bilden :o)

Syrran och mannen hade sjösatt båten, och mannen skulle hämta dynorna som låg högst upp på hyllan. Syrran hör mannen hojta och sen börja fnissa för sig själv.

Denna synen mötte syrran när hon gick in genom dörren på lillstugan för att kolla vad som hänt.

Jag misstänker att det svågern ligger ihopvikt i är sonens resesäng.

Kära svåger.

Tack!

EDIT:

Jag känner mig inte helt tillfredsställd när jag tittar på bilden. Och jag kan inte låta bli att titta på bilden.
Jag behöver detaljer. Hur hamnar man ihopvikt i en resesäng när man från början skall hämta dynor uppe på höga hyllan?
Och, jag hoppas verkligen inte att min gudson ligger under honom ;o)

Kära SMHI

Nu är ni på rätt spår. Om ni kunde vara så otroligt vänliga att fortsätta på inslagen bana även efter torsdag vore jag otroligt tacksam.

För en trevlig uppkörning med båten till Strömstad.

Med vänliga hälsningar,

En liten blå en - som planerar att ha bruna ben efter nästa vecka.

OKAY?????