"Det man inte minns har inte hänt"

Sa Martin Timell på någon gala för typ 100 år sedan. Och jag minns att jag skrattade så jag grät. För han var allt annat än nykter när han sa det. Men roligt var det.

Roligt ända tills man upptäckte att det gång på gång kan användas som argument på riktigt.

Om steg ett är: Jag minns inte att jag sa det!

Vad är då steg två: Jag minns inte att jag knullade med *insert random ludervåp här*?

För det man inte minns har ju inte hänt - och således behöver man inte ta konsekvenserna av det.

Bra att veta dock.

Låste jag in någon i en källare i 19 år?

Sorry - jag minns inte - det kan omöjligt ha hänt?