Utmaning under dödshot...

...och det känns väldigt mycket mer utmanande att inte klicka på länken Li, för hur exakt har du tänkt att jag ska dö? ;-p

Men okay då, för den goda viljans skull. Och för att sambon inte lyckades prestera de två utlovade sakerna under tre hela jävla dagar. Och tilläggas bör att båda sakerna tillsammans hade tagit max en till två timmar av hans dyrbara tid.

Jag undrar fortfarande hur han skall komma på någon alldeles tillräcklig bra "jagärledsenattjagglömdeigenochattjagfuckadeupp-ursäkt".

Utmaningen svaras på nu. Med naken och total ärlighet. Jag gillar dig inte just nu Li, men imorgon vill jag antagligen gifta mig med dig igen.

Utmanad

*Din senaste insikt/aha-upplevelse

Att man faktiskt kan bli "utbränd" av att vara arbetslös.
Jag är less på mig själv för att jag är less.
Jag är trött på mig själv för att jag är trött.
Jag är besviken på mig själv för att jag är besviken.
Mitt, i vanliga fall, goda självförtroende har fått sig en rejäl "kôss" (vilket för de som inte förstår göteborgska betyder "törn - smäll...osv).
Jag gillar helt enkelt inte mig själv just nu, och jag vet inte vem eller vad som kan hjälpa mig att känna igen mig igen.
Troligen bara jag - with a little help från nära och kära.

* Din senaste observation av saker eller återkommande mönster(som att du tycks stöta på ett visst namn hela tiden eller se en viss typ av saker - ex fågelfjädrar på de mest underliga ställen - eller för tredje dagen i rad får tipset om ett visst ställe av vitt skilda människor o s v)

Hmm...ett visst namn dyker upp med ojämna mellanrum. Ett visst namn som skall passa sig för att dyka upp. Särskilt på de ställen namnet dyker upp. För det är inte i några bra sammanhang. För namnet.


* Din senaste starka dröm som du inte kan sluta tänka på/glömma

Jag drömmer jämt. Kommer alltid ihåg. Och det är ofta konstiga drömmar, som i 99 fall av 100 involverar hav och båtar. Oavsett vad resten av drömmen handlar om.
Men, den dröm jag har som jag aldrig aldrig kommer att glömma är en extremt gammal dröm. Jag måste ha varit i åtta-, kanske nioårsåldern. Jag drömde att pappa var Oppfinnar-Jocke, inlåst i en glasbur som var ett koncentrationsläger. Men han var ensam i buren och jag tvingades titta på när han gasades ihjäl.

Den drömmen kommer jag inte att glömma så länge jag lever. Och jag tror att det kan bero på att jag hade varit hos mormor och morfar och tittat på ett program om andra världskriget, och möjligen sen att jag läste Kalle Anka innan jag somnade.