There's a new sheriff in town...

...och en ny förordning i hemmet.

Jag hade en "ledig" dag idag. Vilket innebär att jag skall, som jag har sagt innan, uträtta en miljon andra ärenden. Men jag hade i alla fall bestämt mig för att inte ställa klockan.


Jag vaknade av mannens telefon på nattduksbordet, det var Kollega Äldre Dam som ringde när jag svarade sömndrucket. En första analys av situationen var att mannen troligen var på väg till jobbet eftersom han inte låg i sängen och klockan var 08:30 men antagligen bara glömt telefonen. Under samtalet med Äldre Dam upptäckte jag att hans glasögon låg på nattduksbordet.

Analysfas två i sömnigt huvud konstaterade att möjligheten fanns att han faktiskt inte alls var på väg till jobbet, om han inte tagit solglasögonen istället (jag är mest förvånad över att hjärnan klarade att bearbeta alla dessa intryck alldeles nyvaken), vilket jag också talade om för henne och sa att jag skulle gå upp och titta om han låg och sov på hallgolvet eller någon annanstans.

Vacklade upp, hittade mannen i soffan - stensovandes. Han har börjat nattvandra utan att veta om det. Inte första gången jag hittar honom i soffan utan att han vet hur han har kommit dit.

Väckte honom, upplyste honom om att klockan var halvnio och att det var arbetsdag och konstaterade att min sovmorgon hade gått åt helvete så jag gick och borstade tänderna.

Under tandborstning kommer han in i badrummet och säger...inte frågar...utan konstaterar argt att jag brukar ju faktiskt alltid gå upp kvart i åtta, varje dag.

Jag har hört att det går att fila tandborstar till lethal weapons. Eller, jag har sett det i fängelsefilmer rättare sagt.

Det är ytterst oklokt att få till ett konstaterande som låter som att det är mitt fel att han har nattvandrat - inte hört väckarklockan - och därmed trynat vidare på soffan i godan ro - och då försovit sig när det är jag som får kollegan i örat alldeles nyvaken på min enda "lediga" dag.

Ytterst oklokt.

*filar på tandborstskaftet*