En total ego-blogg, eller dagbok på nätet. Ingen känner mig och jag känner ingen. Med andra ord, fritt spelrum för mig och mina känslor, tankar, funderingar. Ibland nattsvart och ibland totalt lyckorus, och ibland någonstans i mitten. Med andra ord; ett helt vanligt liv...
Befinner mig fortfarande i något slags euforiskt tillstånd efter Robbie-konserten förra helgen, trots min höga (hrrrmmm 36 år) ålder så har jag regresserat till något slags tonårstillstånd och skaffat mig en idol. Spenderade hela förra söndagen med att surfa på nätet efter Robbiegrejer vilket resulterade i en beställning av boken "Feel" och konsert-dvd'n "Live at Knebsworth". Dvd'n kom i fredags och jag fick ytterligare två timmar av Robbie i högform, sicken kille, vilken MAN...men hur orkar han? För er som inte har sett just den konserten, en tjej i publiken blev upphämtat på scen och fick dansa med Robbie medan han sjöng, och låten avslutades med en rejäl tungkyss. Needless to say, damn vad jag hade velat att det hade varit jag!!!
Jodå, jag inser det fåniga i att helt plötsligt sätta en musiker på piedestal i min ålder, men det hjälper liksom inte. Vad som är ännu fånigare är att jag inte ens är en "pop-pingla". Mitt första encounter med Robbie var när Escapologyskivan kom, även om jag hade lyssnat på radio innan och tyckt att Millenium, Let me entertain you och Rock-DJ var schyssta tunes med sväng i så var det ändå inte sååå bra att jag ville ha någon skiva, framför allt inte med någon gammal avdankad pojkbandskille. Men Escapology gick jag och köpte när den släpptes, med svansen mellan benen var jag tvungen att fråga efter den i skivaffären eftersom jag inte visste vad den hette, samtidigt som jag mumlade något om att jag inte brukade köpa pop (precis som om det var något skämmigt, och precis som om affärsbiträdet skulle bry sig om det).
Lyssnade mer eller mindre sönder skivan, och insåg att det fanns en värld utanför R&B, rap och hip-hop. Robbie blev kung...
Efter att ha sett honom på BingoLotto, en dokumentär på TV var jag hooked, men inte som idag.
Konserten på Ullevi fick mig över gränsen!
Inte nog med att jag beställde en bok och en dvd förra helgen, igår kilade jag snabbt in på iTunes och tankade hem fyra andra album till min iPod: I've been expecting you, Sing when you're winning, Swing when you're winning och Life thru a lens (Intensive Care hade jag sedan innan).
So there, jag har kommit ut ur garderoben, jag lyssnar numera på pop, har en totalcrush på Robbie och funderar på att bli groupie. What's up with that? Funderar fortfarande på vad som egentligen hände under konserten som fick mig helt ur balans. Hypnos, eller är han bara helt enkelt så jävla bra?
Dags att återgå till verkligheten, måste tvätta...ska ju bara jobba en vecka till innan det blir semester på fredag.
Motvilligt tar jag mig ur Robbie-Ruset och går ner för att stirra tvättmaskinen och verkligheten i ögat.
Befinner mig fortfarande i något slags euforiskt tillstånd efter Robbie-konserten förra helgen, trots min höga (hrrrmmm 36 år) ålder så har jag regresserat till något slags tonårstillstånd och skaffat mig en idol. Spenderade hela förra söndagen med att surfa på nätet efter Robbiegrejer vilket resulterade i en beställning av boken "Feel" och konsert-dvd'n "Live at Knebsworth". Dvd'n kom i fredags och jag fick ytterligare två timmar av Robbie i högform, sicken kille, vilken MAN...men hur orkar han? För er som inte har sett just den konserten, en tjej i publiken blev upphämtat på scen och fick dansa med Robbie medan han sjöng, och låten avslutades med en rejäl tungkyss. Needless to say, damn vad jag hade velat att det hade varit jag!!!
Jodå, jag inser det fåniga i att helt plötsligt sätta en musiker på piedestal i min ålder, men det hjälper liksom inte. Vad som är ännu fånigare är att jag inte ens är en "pop-pingla". Mitt första encounter med Robbie var när Escapologyskivan kom, även om jag hade lyssnat på radio innan och tyckt att Millenium, Let me entertain you och Rock-DJ var schyssta tunes med sväng i så var det ändå inte sååå bra att jag ville ha någon skiva, framför allt inte med någon gammal avdankad pojkbandskille. Men Escapology gick jag och köpte när den släpptes, med svansen mellan benen var jag tvungen att fråga efter den i skivaffären eftersom jag inte visste vad den hette, samtidigt som jag mumlade något om att jag inte brukade köpa pop (precis som om det var något skämmigt, och precis som om affärsbiträdet skulle bry sig om det).
Lyssnade mer eller mindre sönder skivan, och insåg att det fanns en värld utanför R&B, rap och hip-hop. Robbie blev kung...
Efter att ha sett honom på BingoLotto, en dokumentär på TV var jag hooked, men inte som idag.
Konserten på Ullevi fick mig över gränsen!
Inte nog med att jag beställde en bok och en dvd förra helgen, igår kilade jag snabbt in på iTunes och tankade hem fyra andra album till min iPod: I've been expecting you, Sing when you're winning, Swing when you're winning och Life thru a lens (Intensive Care hade jag sedan innan).
So there, jag har kommit ut ur garderoben, jag lyssnar numera på pop, har en totalcrush på Robbie och funderar på att bli groupie. What's up with that? Funderar fortfarande på vad som egentligen hände under konserten som fick mig helt ur balans. Hypnos, eller är han bara helt enkelt så jävla bra?
Dags att återgå till verkligheten, måste tvätta...ska ju bara jobba en vecka till innan det blir semester på fredag.
Motvilligt tar jag mig ur Robbie-Ruset och går ner för att stirra tvättmaskinen och verkligheten i ögat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar