Uschäkta

Förlåt.
Jag älskar dig.
Sa hon i mörkret och sträckte ut en hand. För vilken gång i ordningen visste hon inte. Inte heller hur det skulle tas emot.
Sen kurade hon ihop sig så mycket hon kunde och väntade på att sömnen skulle infinna sig som en räddning.
Medan hon tittade på insidan av sina stängda ögonlock funderade hon på vad hon bad om ursäkt över.
Och kom fram till att det var att hon fanns till.