Bajs och undersökningar

Under större delen av mitt vuxna liv har jag "roat" mig med att undersöka folks olika vanor och ovanor. De flesta av oss lever i tron att det vi gör är normalt.
Nåja, allt kanske vi inser inte är helt normalt, men det mesta, Framför allt det som går på instinkt och som ingen har lärt oss utan att vi på något sätt kommit fram till det själva - hur det nu har gått till.

Då kommer vi till historien som jag blir påmind om ibland av illvilliga vänner som tycker att just denna historien är fantastiskt rolig att berätta. Känsliga läsare bör sluta läsa genast. Det handlar om bajs.

Back in the day bodde jag ihop med en kille, och vi hade min lillasyster som inneboende medan hon gick på gymnasiet. Min sambo och min syrra satt och kollade på TV medan jag skulle på toa och uträtta "det stora". Inget konstigt med det.

Väl avklarad på toa gjorde jag som jag brukade, torkade. Torkade lite till. Och torkade lite extra för att vara säker på att jag var klar. Efter det enligt mig och då sedvanlig ritual med en liten bläng på pappret för att kolla så att det verkligen var färdigtorkat (att skriva detta får mig att känna mig som en komplett idiot - men jag får leva med det).

I vilket fall som helst så var det inte färdigtorkat, och på något underligt sätt så lyckades jag med konststycket att slå handen som höll pappret i kanten på toaringen. Murphys lag gjorde resten. Jag tappade pappret, som singlade UPP i luften och vidare. Jag minns att jag hann med att bli fascinerad över att det kunde singla så länge och fundera över hur det skulle sluta.

Det slutade med att det hamnade med bajset neråt på min tröja. Och där någonstans började jag tokskratta för mig själv inne på toaletten. Sådär så att tårarna rinner och snoret sprutar.

Hur gick det till? Jag lyckades tappa bajs på min tröja. Enbart genom att göra något som alla normala människor gör, minus delen där hand möter toaring och papper singlar iväg okontrollerat.

Sambon och systern hörde mig naturligtvis gapskratta på toaletten och efter att ha slängt av mig tröjan i tvättmaskinen gick jag ut för att berätta vad som hade hänt. Hur man kan ha så mycket otur liksom. Min syster låg och vred sig i magplågor för att hon skrattade så mycket, men efter att ha kastat en blick på min sambo insåg jag att något var fel. Jättefel. Och kommentaren kom:

- Hur jävla vidrig är du på en skala? KOLLAR du på pappret efter att du har skitit?

Då blev jag rädd. Jag trodde ju att alla gjorde det. Detta är ju inget någon har lärt mig såvitt jag vet. Och där började alla mina undersökningar bland vänner och bekanta på alla situationer och saker som jag gör och anser vara normala. För jag ville ju absolut inte vara den vidrigt äckliga sambon som kollar skithuspapper när ingen annan gör det. Och min sambo var äcklad på riktigt.
Efter att ha frågat alla i min familj och bekantskapskrets visade det sig att av de ca 50 jag frågade så var det TVÅ som inte kollade på pappret. En torkade sig tills hon fick skavsår för att slippa kolla, och en annan tjej har babywipes på toaletten för alla lägen. Hon torkar sig tills hon tror hon är klar och sen gör hon rent sig med babywipes (eller vad det nu hette på den tiden - savetter?).

Jag var i alla fall "normal" och min sambo den "onormala" i just detta fallet.

Denna undersökning har följts av flera under de 15 år sedan det hände, där jag har inbillat mig att det är nog baaaara jag som gör på det här viset.

Jag återkommer med vidare undersökningar och anekdoter ur livet, men en pinsam sak för dagen får räcka.

Hur gör ni?

Jag kollar i alla fall fortfarande för att vara på den säkra sidan.