Efter regn kommer solsken...eller nåt

Men jag hoppar inte över ån efter nytt vatten och säger hej riktigt ännu.

Livet är en debatt, och jag är gammal nog att veta det. Om inte annat så har jag en pågående debatt med mig själv. Och numera alldeles för mycket tid att debattera med mig själv.

Jobb är bra, då stänger man av dom däringa debatterna som är onödiga. Helt enkelt av tidsbrist. Om jag jobbar har mina hjärnceller inte tid eller ork att fundera över varför himlen är blå, varför gräset är grönt och fullt med koskit, eller varför mannens hjärna inte fungerar som en kvinnas.

Det är tydligen sådant man har tid med som arbetslös.

Tänk vad mycket bättre det hade varit om min hjärna hade sagt till mig att städa, tvätta och hänga upp tavlor istället?