onsdag 28 november 2007

Förra året

Vid den här tiden var jag lycklig, nykär och allt var rosa. Ny man, nytt jobb och jag trodde att min "taking shit" period var över.

Detta året, tja, vad ska man säga.

Jag förlorade en av mina älskade hundar.
Jag går och väntar på en remiss som jag oroar mig över.
Jag funderar på min sambos problem och försöker hjälpa till så gott det går.
Jag blev av med jobbet.

Och nu känns det som att det enda jag har kvar är mannen, ena jycken och två katt-pojkar.

Orkar jag förlora något mer?

Jag orkar faktiskt ingenting just nu, jag orkar inte ens bry mig.

Upplyftande. Jag var roligare när jag började blogga. Nu är jag som en riktigt usel Lars Norén pjäs.

Men det finns ju sådana som gillar sånt också.

2 kommentarer:

Lilla Jag sa...

I sådana här läget kan man dra till med citat som "Carpe diem" och "Upp med hakan"..., men jag väljer att citera en av de visaste männen i vår tid: Jonas Gardell;

"Låt inte folk sätta sig på dig. Låt dem gärna sätta PÅ dig, men låt dem inte sätta sig på dig."

Stå på dig, bruden.

Blue sa...

Jonas Gardell skall aldrig underskattas, det var ett underbart citat och alldeles nytt för mig.

Tack Cecilia, nu drar det i smilbanden.

Kram,

Lars Norén