måndag 15 september 2008

Katt + Katt = Kattastrof


Ny familjemedlem. Ingen "ersättare" för älskade Malte, men tanken var att PK inte skulle vara så ledsen och ensam längre.

Det är han inte heller. Nu är han arg, sur och svartsjuk. Och fräser till och med åt sin älskade mamma. Medan Mini på bilden som inte är större än min handflata försöker fräsa tillbaka.

PK ligger och tjurar. Mini ligger och njuter livets första glada dag i zoo'et. Och ja, någon tappade henne med näsan före i ett bläckhorn när hon föddes.

Hur länge kan katter sura?

PK älskade mig över allt annat så sent som igår - idag inte alls.

Och imorgon skall vi blanda in 15-årig älskad jycke i kompotten också.

Hur man än vänder sig har man svansen bak!

2 kommentarer:

Corundum sa...

Haha! Ja, det är inte lätt när man vill väl... Och så går det som det går.

Katter kan sura länge. Men det brukar alltid gå över, är åtminstone min erfarenhet. :)

Lycka till med hunden!

/jag.
ordensmakt.blogspot.com

Sofia sa...

Hmm in längtan efter husdjur dämpas knappast av att se en sân goding... och jag gillar ju inte ens katter.