måndag 20 oktober 2008

Fördomar mot fördomsfulla

Okay, jag har lugnat mig lite. Valium hjälper, så även insikten om tentaångest.

Men, vad jag menar är att förra inlägget handlar om mina åsikter. Jag har inte läst några fancy rapporter, utan kan bara konstatera utifrån mitt eget perspektiv att så - är - fallet.

Och, jag ser mig själv som en grymt fördomsfri människa. Inte helt naturligtvis, men där brukar den där äckliga självinsikten kicka in. Eller att jag tex inte tycker att ALLT är okay. Nu hamnar jag lite off mitt eget topic. Men jag gillar inte olagliga grejor (bortsett från det hembrända i lördags som jag drack i "god tro" - hmpf). Jag kan tycka att folk som pysslar med strypsex är idioter. Men i det stora hela så är jag hyfsat fri från fördomar.

Jag tycker homosexuella skall få gifta sig och adoptera på samma villkor som vi får det.
Bara för att jag personligen tycker att golf är en aptråkig sport innebär inte det att jag INTE kan vara glad om någon annan tycker att det är skitkul att golfa.
Jag hatar inte muslimer bara för att det finns fundamentalister som självmordsbombar.

Men, och nu kommer min stora fördom: JAG AVSKYR FOLK SOM INTE ACCEPTERAR MINA ÅSIKTER UTAN TYCKER ATT DERAS ÄR DET "RÄTTA".

Det vill säga, jag är djävulskt fördomsfull mot de fördomsfulla. Making any sense here?

Med mitt förra inlägg menar jag inte att jag hatar barn och att jag tycker att folk som har familj är korkade. Au contraire...jag är jätteglad för deras skull. Blir mina kamrater gravida efter att ha försökt och kämpat så kan ni ge er på att jag är den första i raden av gratulanter. Och jag grät när jag fick min systerson.

Men om jag kan vara glad för er skull - kan inte ni vara glada för min skull?

Kan vi inte ge fan i att pracka på varandra åsikter utan ta en ordentlig koll i spegeln och vända lite på steken?

Vem bestämmer vad som är rätt eller fel? Det finns ingen, verkligen ingen som har den rätten. Så länge vi håller oss inom lagliga ramar. I övrigt handlar det bara om att det som är mest vanligt går som norm. Och jag gillar inte att bli placerad i ett fack.
Min bästa vän är inbiten singel, ofrivilligt, hon vill inget hellre än att ha familj och barn.
Jag har vänner som är mamma-pappa-barn.
Jag har vänner som är mamma-pappa-styvbarn-barn.
Jag har vänner som är ensamstående mammor eller pappor.
Jag har vänner som är gay och lever både i tvåsamhet och ensamhet.
Och jag försöker, oavsett om jag har erfarenhet eller inte, att se myntet från båda håll. För jag inbillar mig att med ett öppet sinne kommer man mycket längre. Medan trångsynta människor kommer att få ont av det, om de inte redan har det.

Jag gillar definitivt inte att bli ifrågasatt för att vi inte har barn med tanke på min ålder.

Jag gillar inte att bli ifrågasatt när det gäller hur jag lever mitt liv överhuvudtaget. Varken av mamma eller av min bästa kompis, eller någon halvokänd på en fest.

Man kan inte få allt. Och alla försakar något. Ni som sitter där med barn och familj försakar saker som jag har och gör. Medan jag försakar det ni har. Men inte tycker jag att ni är konstiga, sämre eller "inte så lyckligt lottade" som jag. Jag hoppas och utgår ifrån att ni är precis så lyckliga som alla förtjänar att få vara. Jag hoppas att vi allihop får ut samma sak av livet oavsett inriktning/religion/läggning/kön. För det förtjänar vi.

Visa mig den personen som inte försakar något. En enda person som lever hela sitt liv och får allt.

Då kan vi snacka...

3 kommentarer:

ladyfi sa...

Amen, sister! Alla har rätt att leva sitt liv som de vill (inom vissa gränser). Och om man inte följer normerna så vill man inte bli ifrågsatt hela tiden heller.

Jag är vegetarian - och hela tiden vill folk veta varför. Känns som jag måste försvara mitt val. Jag har slutat med det och vänder på frågan - jaha.. och varför äter du kött då?

Du kan prova samma: aha! Och varför ville du ha barn då? eller ngt...

Corundum sa...

Blue, du vet att jag gillar dig. Men om det stämmer som vissa säger att främsta anledningen till att man tycker om en person är hur väl hans eller hennes åsikter överenstämmer med sina egna - då kan vi gifta oss här och nu.

Jag har själv flera gånger dragit nästan ordagrant den monolog som du just presterade. Så rätt! Kunde helt enkelt inte hålla med dig mer utan att faktiskt vara du. :)


ladyfi: Förstår din irritation! Jag äter själv kött, och blir lika irriterad varje gång en vegitarian/vegan tar mitt uteblivna ifrågasättande av deras matvanor som en inbjudan till att själva undra varför jag äter kött. Ska kanska sägas att det scenariot nästan helt upphört sen jag lämnade tonåren och tonåriga kompisar bakom mig, men iaf.

Hm. Avslutningsvis måste jag ändå få lägga in ett litet förbihåll: Om en annan person lever och gör på ett annat sätt än mig, och jag tycker det är helt fel så måste man ju få säga till. Men då ska det vara något i stil med att de förespråkar barnaga, inte hurtillvida de överhuvudtaget har barn eller inte. Man måste såklart få debattera även om det rör sig om mindre viktiga frågor än så också, men inte om personen inte vill ha någon debatt!

Det handlar i mångt och mycket om respekt och en förmåga till öppensinnighet. Hm. Två av de godaste egenskaper man kan ha, enligt mig.

Väl skrivet, Blue.

/Corundum
ordensmakt.blogspot.com

The Pale Green Woman sa...

Ja ibland blir man trött. Jag är något så udda som nykterist. Ja ni kan ju bara ana de kommentarerna ...