Ligger och trynar...

...i sängen och är hemma för vård av sjuk hund. Ena älsklingen fick en hjärnblödning i torsdags och får inte vara ensam eftersom hon kan trilla och slå halvt ihjäl sig. Var hemma fredag, och hade tänkt att vara hemma till torsdag då vi har återbesök. Ledsen...givetvis, för blir det inte bra finns det inget att göra, och vad gör då mitt pucko till chef?

Jo, han ringer imorse och upplyser mig om att REGELVERKET säger att det inte finns ngt som heter vård av sjuk hund...no shit Sherlock, det hade jag ju ingen aaaaaning om...ta det på mitt semesterkonto eller kompsaldo och sen kan du stoppa upp regelverket i arslet var mitt omedelbara svar. Sen kom kommentaren att han FÖRVÄNTAR sig att jag är på plats imorgon och att det måste finnas "hem" för sjuka hundar. Svaret blev då att jag föreslog att om hans barn någon gång blir allvarligt sjuka så placerar han dom på ett gruppboende så han faktiskt kan gå och jobba.

Behöver jag säga hur förbannad jag är? Ignoranta jävla skitstövlar som inte har behövt vårda i hela sitt liv för det gör väl antagligen lilla frugan, och det gör inte saken bättre att vi har ny avdelning, honom som ny chef (även om han är gammal i gården) och att ALLA vantrivs för att han suger kalle-urban-kalle.

Sansade mig själv genom att skriva ett mail till vår högste chef där jag lugnt och stillsamt talade om för honom att Bossman faktiskt suger (fast i helt andra ordalag) och sen lade jag mig och nätshoppade (Cecilia, du har tips på din sida).

Så, nu ska jag försöka få exet att vara med "barnen" imorgon, vilket är jobbigt nog med tanke på nyseparering och vår relation så att jag kan jobba och dessutom läsa lusen av Jätteproppen Orvar öga mot öga.

Nu är det krig!