torsdag 7 februari 2008

Min lille hantverkare och jag

Är man målare har man tydligen en viss yrkesstolthet. Som i alla yrken.

Han kom hit för att kakla. Väl medveten om att jag skulle måla under tiden.

Jag började måla, medan jag såg hur svetten bröt ut på hans panna. Efter sisådäringa tio rollningar kom det:

- Jag klarar inte att se när du målar!

Tråkigt för dig sa jag, ta ditt kontrollbehov och börja kakla.

Då började han gapskratta och gick iväg, med ett öga på mig och ett på kaklet. Nu har jag målat det jag "får" måla för honom. Men vi har i alla fall roligt. Och jag har lovat honom lunch.

Dock inte hemlagad eftersom köket ser ut som att någon har sprängt en bomb i det.

Blev erbjuden jobb som målarlärling - kanske tar lite extra tid innan jag blir Martin Timells sidekick.

Inga kommentarer: