Jävlaförbannadeskitveterinär

Nu har jag pratat med "min" gamla veterinär som bytt sjukhus.

Jo, Lillan fick en hjärnblödning igår, om det råder ingen tvivel. Men, hundar KAN hämta sig från en hjärnblödning och hon har fortfarande kvar sin personlighet (dvs fortfarande lika hungrig, glad och spjuveraktig - men hon tiltar huvudet och vinglar).

Att göra en skiktröntgen kan förvärra det. Narkos, förvärra blödning osv osv. Så det handlar bara om att vänta ut det. Hon är bättre idag än inatt (ligger bredvid mig i soffan precis som vanligt, men är uppe och vinglar då och då).

Jävlaförbannadeskitveterinär inatt som mer eller mindre gav oss fem minuter på oss att bestämma oss för om vi skulle låta henne somna in eller inte. Jag vill slå, något hårt...mosa sönder saker när jag tänker på hur vissa, både djurdoktorer och människodoktorer är.

Jag tänker inte göra röntgen efter samtalet med "min" veterinär. Som hon uttryckte det "Vad kan dom göra, konstatera hjärnblödning? Det har vi redan gjort."

Jag inser att det troligen inte är långt kvar, dagar eller veckor. Men FAN inte en avlivning inatt som akutveterinären tyckte.

Och jag skulle aldrig aldrig låta en hund lida. Hellre lider jag själv.

Men tro mig, just nu lider hon inte. Mamma kom precis med choklad och det är en mycket lycklig hund med personligheten totalt intakt. Dessutom med försäkran från RIKTIG veterinär att hundar inte lider av hjärnblödning så länge dom är glada, äter och inte mår illa.

Och hon gör inte någotdera.

Nu har jag gått från att vara tokledsen, till ledsen-arg.

Jag älskar min loppa, och kan jag köpa lite tid till med henne så blir både jag och hon gladare.