Tic - Tac

Två timmar kvar till tandläkarbesök.

Lilla Syster Yster i telefon med peppning OCH genomgång av vidriga saker som händer hos tandläkaren.
Ljudet av borren. Att vara så bedövad att man inte kan svälja. Att dom råkar borra bort en bit som trillar ner i halsen och kväver mig (vilket antagligen hade varit en befrielse just där och då :o).

MEN, Syster Yster bor ju i Norge. Och där får man lugnande hos tandläkaren om man är rädd. Någon käck liten röd saft med något valiumliknande i. För att tandläkarna där har kommit på att om man är FÖR rädd så kan man spänna sig så mycket att bedövningen inte tar tillräckligt, och att en avslappnad patient är enklare att hantera än en jätterädd. Smarta norrmän!

Jag vill också ha röd saft som gör mig lugn och stillsam. Helst ett par glas redan nu i förebyggande syfte, och sen gärna en ordentlig flaska vid ankomst.

Finns detta fenomen ens i Sverige eller skall jag behöva åka till tandläkaren i Norge?

Att det finns lustgas på vissa ställen vet jag redan. Det har jag provat. Funkade jättebra, men det är ju bara på vissa kliniker det finns. Inte på den jag skall till nu.

Jag som trodde att jag bara hade dockfobi, huuuur kan man glömma sin tandläkarfobi? Och dessutom vetskapen att dom skall göra det VÄRSTA idag?

Papperspåse att andas i, försök fokusera på det som måste göras innan tandläkarbesöket. Grannen skall passa Lill-Loppan under tiden så jag har gjort i ordning lite tilltugg åt henne, skall fixa TV'n så hon har ngt att göra.

ROTFYLLNING!

Jag skiter i vad det kostar, jag vill bara inte göra det.

Och trots att jag är så satans rädd, och helst vill ringa och säga att jag inte kan komma så VET jag att min viljestyrka är större än rädslan. Så jag kommer att gå dit, om jag så skall dö på kuppen.

Så, kära syster yster. Skall vi gå någon kurs i "hur man blir av med tandläkarkräck"? För även om jag ligger ett yttepyttesteg före dig eftersom jag faktiskt har tagit mig i hampan och gått dit en gång, och skall dit idag igen, så är jag inte långt före dig i utvecklingen.

Jag är kass. Liten. Rädd!

Och hade folk jag enbart har jobbrelaterade kontakter med sett hur jag blir tre år och vill ha bokmärken medan jag gråter mig igenom besöket så hade dom antagligen dött av förvåning.

JAG kan ju inte vara rädd för något. Inte något sådant löjligt. Jag är ju en sådan person som inte räds något (förutom dockor).

PAH så fel man kan ha.

Men fler fobier och rädslor lär jag inte hitta. Men tro mig, jag har full förståelse för alla slags fobier. Det räcker med en för att känna systerskap när det gäller alla andra fobier.

HJÄLP!

Jag ringer dig efter besöket om jag har överlevt, hör du inget före halvfyra så ring ambulans.

Puss på dig!

PS: Tips på hur man gör det hela smidigare mottages med tacksamhet. Bukandning skall jag försöka ha koll på (tack Atahari). Men det MÅSTE ju finnas fler grejor?

Tandläkarskräck borde ju vara den mest vanliga rädslan i världen. Och jag avskyr folk som säger "Näe - tandläkaren...det är ju inget att snacka om - jag brukar somna i stolen medan dom sätter in titanskruvar".

GAH!