torsdag 3 juni 2010

En dansk skalle...


...skulle jag vilja ge alla meteorologer.

Det finns ett antal bra saker med Danmark såsom billig öl och smörrebröd, men det bästa av allt torde vara Läsö. Den lilla sandön som är så vacker att man nästan tuppar av. Vi fick för oss att åka dit förra helgen, från lördag till söndag - det skulle vara fint väder hade det sagts från alla vädermuppar - och fint väder är bra när man har en båt som kan gå snabbt OM det inte går skyhöga vågor. För om det går skyhöga vågor så slår båten så att det låter som att den skall gå av på mitten...ungefär.

Eftersom mitt begynnande ryggskott gjorde ont kollade vi sjöväder och våghöjd mer noggrant än någonsin, SMHI, DMI, YR och ett par till. Alla jävla väderstationer sa lördag våghöjd 0.5-1 meter...vilket är okay även om det inte betyder "plattan i botten". Vi fick med oss en extraman på båten (kamrats pappa som har hus på Läsö med den vackraste utsikten av dem alla över strand och solnedgång från sin veranda) eftersom jag och ryggen var totalt oduglig. Jag kunde varken köra eller plocka in fendrar och skit. Men jag kunde halvligga. Så, det bäddades ner i sittbrunnen, madrasserades med all upptänklig Tempur för att göra min resa okay - så jag kunde ligga medan de rediga karlarna styrde upp allt annat.

Vi hade räknat med en dryg timma till Läsö. Om det inte hade varit för att de förbannade meteorologerna hade JÄVLIGT fel. Vi snackar våghöjd på 2-3 meter, och inte kom de från ett håll heller. Maken till krabb sjö har jag sällan skådat (och med tanke på att jag låg ner var det inte mycket jag såg).

Karlarna satt nöjt på flybridge i solen och drack öl medan jag skrek "aj" varje gång båten landade fel i en våg. Och resan som skulle tagit en timma tog nästan fyra timmar. Fyra timmar av rent helvete. Trots både madrassering och medicinering.

Meteorolog måste vara världens bästa yrke. Det måste vara det ENDA yrket där man kan gå till jobbet, vifta lite med näshåren och konstatera "tja - det blåser hitoditifrån och då gissar vi på lite spridda skurar och våghöjden torde vara bla bla bla" och sedan dricker de kaffe och gissar lite till, och alltid fel. Hur många hade kunnat gå till jobbet och lämna in en rapport var fjärde timma som ALLTID var fel? Att vara meteorolog måste vara da shit. Mina näshår skulle också kunna gå till jobbet varje dag och gissa - och sedan håva in en massa stålar.

Men jotack, det var lika vackert på Läsö som vanligt. Även om jag inte såg så mycket av det.

Inga kommentarer: