Slow recovery med hinder

Nyårsafton betyder inte ett skit för mig. Det är precis som vilken annan dag som helst på året - tycker jag - men ingen annan på jorden.

Men jag börjar spotta upp mig så sakteliga, återkomma till mitt vidriga sarkastiska jag, sakta och osäkert. Om man bortser från den lilla detaljen att jag och maken har varit på Ica Maxi idag. Tillsammans!

Behövde vi inte parterapi innan så behöver vi det absolut nu, och jag lovar - en affärsidé där det står en kurator vid utgången hade genererat så mycket pengar att det hade överstigit omsättningen på Ica. Vi hatar att handla, och vi väljer (mja - väljer är en sanning med modifikation - värmeljusen var helt slut och vi behöver mat) Dagen.Före.Nyårsafton att handla. Hur satans dum får man bli?

Konversationen mellan oss var 50% telefon och 50% live inne i affären.

- Jag står vid champinjonerna för helvete
- Nej det gör du jävlar i mig inte för jag ser dom
- BURKCHAMPINJONERNA!!!!!
- Hur fan i helvetes jävlar skulle jag kunna veta att det var dem och inte de färska du menade?????

(Telefon)

Övrig konversation utspelade sig så att vi lät som att det antingen var på väg till psykakuten alternativt till avdelningen för långa tjocka köttyxor för att strimla varandra i småbitar och sedan gömma i köttdisken bland grytbitar och fläskkorv.

Nu. Chips och dip - medan vi filar på skilsmässopapprena.

Gott Jävla Nytt År!