måndag 23 mars 2009

With a little help from my friend...



Eller "Miss Procrastinating" IGEN. Tenta på fredag. I ett ämne jag avskyr som pesten, för av någon anledning har det inte riktigt klickat i skallen på mig. Jag försvann ju helt i två veckor från skolan eftersom min älskade lilla loppa blev sjuk och fick lämna mig och det gjorde inte förståelsen för ämnet lättare när jag tog tag i det igen.

Men, jag kan inte påstå att min hjälpande vän gör saken enklare. Denna lilla svartnos skall vara PÅ sin mamma. Jag har inget val. Sitter jag med datorn så är hon där, snabbare än man hinner säga fiskfilé. Denna lilla kissen är bara ett enda stort hjärta. Det finns bara kärlek i hjärnan på henne. Först gottar hon till sig som på översta kortet. Kelar med tangentbordet medan hon trampar med tassarna och slår lite på mig för att jag skall klappa och kela, och sen gör hon som kortet nedan. Stensomnar. Och där ligger hon. I timtal.


Har man hjärta att flytta på henne? I think not! Så Miss Procrastinating och Little Miss Missy försöker tillsammans att studera inför tentan.

Resultatet blir...sådär? För mig alltså. Hon är ju nöjd.




Men man undrar ju, hon är tio månader. Nästan vuxen och stora damen. Fast liten.

Kommer hon alltid vara så här kärleksfull?





5 kommentarer:

Anonym sa...

Hello Kitty! Vilken söt sak!

Blue sa...

Precis...det är en söt sak. Jag är nämligen väldigt osäker på om det är en katt...

Hon är en hybrid mellan katt och hund just nu.

Förvirrande

Josefine sa...

Vilken delikat liten nos hon har! Jättefin. Ryssland ska också vara med hela tiden. När jag går på toa, när jag duschar, nr jag är i köket. Lite irriterande emellanåt men mestadels gulligt.

Blue sa...

Jag håller med Miss Muffin. Hon gör exakt samma sak, hon är tom så duktig att hon lärt sig öppna toadörren. Och visst är det sött. Men om jag skall beskriva hennes tillvägagångssätt så tog jag alldeles nyss i datorn, hon låg på annan plats, hon gjorde höghöjdsbombning ner på datorn och mig så fort jag började skriva. Och nu ligger hon och kurrar. Vår andra katt med det extremt politiskt namnet slutade ju med allt sånt "trams" när han blev stor pojk och "kunde själv" vilket är trist. Men Ryssland är väl fortfarande bäbis? Hon borde ju vara stor snart? Jag tror inte det försvinner...men jag vet inte...jag är lite på tunn is när det gäller katter och kan inte så mkt?

Ataharis sa...

Hon kommer säkert att fortsätta så. Katten jag har hemma är sex år och likadan. Du får krama, pussa och lyfta när du vill. När jag sover ska han ligga på mig, och spinner om en traktormotor. Sitter jag på toa vill han ligga i knät och bli kelad.

Han kan dock gå och sova någon annanstans än bredvid mig om jag är 'tråkig' men kommer då och då och kollar så att läget är bra. Ett enda stor, pälsklätt hjärta. Till och med när vi busar avbryter han ibland för att stryka sig mot benen, markera och spinna för mig.

Så var glad! :) Dessutom har hon världens finaste nos.