En olycka kommer sällan ensam...

...heter det ju. Men hur är det med "lyckor"?

Jag bor på "hotell", jag fick min älsklingsrätt igår, och jag hittade en iPhone på Blocket det sista jag gjorde innan jag gick och lade mig som jag skall åka och köpa idag.

Olycklig är jag - i bakgrunden - men glad över iPhone och att de äntligen släppt en med MMS-funktion.

Men jag vågar banne mig inte vara glad. För det känns som att varje gång jag är glad över något så väntar en käftsmäll runt hörnet.

Vad blir käftsmällen?

Edit:

Jag glömde nämna att jag dessutom fick massage innan läggdags för att slippa gnissla tänder så mycket = en lycka
Och MMS-funktionen till iPhone kommer tydligen inte förrän till sommaren = en liten käftsmäll

Men jag har en känsla av en mycket större käftsmäll än så. Livet har kastat omkring och kastar fortfarande mig mellan stor sorg och stor lycka och har gjort i ett par år, och jag hänger inte riktigt med i svängarna.

Om jag nu tycker att livet är helt okay, så har jag börjat bli rädd för vad som lurar bakom hörnet. Jag är rädd för att gå runt hörnet och sitter hellre här lyckligt ovetande bland mina aromakrus känns det som.

Tjuren Ferdinand i kombination med valfri struts?!