Inget Kärringrally utan ba(c)kslag!

En usel repris av förra året, ännu mer usel faktiskt.

Jag lyckades med konststycket att slappna av. Tyckte till och med att det var skönt att få komma ut. Och båten var så fint iordninggjord av sambon.

Det var sambon, jag och två kompisar till oss/sambon som åkte över på onsdag kväll.

Temat för kompisarna var öl och brudar. Temat för oss var öl och sova. Kompisarna lyckades inte helt. Vi lyckades desto bättre.
Båtreglerna drogs redan i hamn. INGA brudar på båten.

I Skagen flockas båtluder. Man förstår inte om man inte har sett det. Desperata män och kvinnor i varierande ålder och civilstånd, som enbart är där av en enda orsak.

Första kvällen var hyfsat lugn. Några öl på vägen över, alldeles lagom sjö och lite mulet. Vid ankomst mat och lite öl till och sen sömn.

Torsdagen regnade bort. Men det blev shopping (eftersom jag - till skillnad från Cecilia snarare får utslag av att INTE shoppa ;o) och öl och mat och lite party.

Och sen träffade vi dom. Båtludren med stort B, och det visade sig tyvärr vara gamla skolkamrater till mig. Den ena gift med en en annan gammal skolkamrat, och med risk för att låta som en riktig jävla moralkärring, så fick hon mig att må fysiskt illa. Gift och med tre barn gav hon sig på allt i sin närhet. Killar som tjejer.

Pompös gubbe med båt i fem miljonersklassen som var gift med en av mina gamla bästa kompisar hade partyt med båtluder. Även han faller under den kategorin. Vid frågan till både henne och honom var deras äkta hälfter befann sig var svaret "dom är hemma och tar hand om barnen".

Grow the fuck up. Ibiza känns som en vårbris i jämförelse med Skagen på öppningshelgen.

Vi skulle åka hem tidigt på lördagen för att gå på 40-årsfest hos en av våra bästa kompisar. Jag sitter vid ratten, vi kommer ut ur hamnen och gasar på. Efter 30 minuter hör jag två sliranden och sen tappar vi fart och röken bolmar ur motorrummet.

Vilda förhoppningar om att det var det gamla vanliga enkla felet - generatorremmar som gått åt helvete - men icke. Det var värre än så. Backslaget hade gått hädan (jmfr växellåda på bilar), och fick till slut in växeln så vi åtminstone sakta kunde ta oss tillbaka till Skagens hamn. Ringde jourhavande Volvo Penta, som konstaterade att han tyckte att vi skulle lämna båten i Skagen, ta färjan hem och så skulle han laga det för i runda slängar 100.000 svenska pesetas.

NEJ!

Det räcker nu. Skatteverket, inbrott i båten, Lill-Loppan...vi behöver inte en grej till. Båten skulle bara hem. Men det var bara att inse att kalaset - det skulle vi missa.

På söndag morgon satt vi och vaktade alla större båtar med svensk flagg för att kunna få bogserhjälp till svenskt vatten åtminstone - sen kan sjöräddningen ta över.

Och de snällaste av de snälla hittade vi. Dom bogserade oss nästan hela vägen till hemmahamn. Där fick sjöräddningen ta över och "putta" in oss på vår plats. Och där ligger vi nu. Utan backslag. Och därmed utan båt.

En sommar, eller ens veckor utan båt är för oss som en fotbollsspelare utan fotboll, eller en Linda Rosing utan stavfel. Det går bara inte.

Inget backslag är ett sjuhelvetes bakslag.

Men vi hade i alla fall tur med vädret.