Humorist - javisst

Efter en diskussion med "omgivningen" igår konstaterade jag att jag var mycket roligare när jag började blogga. Och nu, med risk för att upprepa mig, är jag ungefär lika rolig som en Lars Norén-pjäs.

Jag funderade och gjorde en analys.

När jag började blogga levde jag med exet, var mer eller mindre likgiltig inför våra problem, och förhållandet var kasst. Men jag hade ett fantastiskt roligt liv utanför exet, eftersom vi aldrig gjorde något tillsammans då han satt fastcementerad på sin datorstol.

Idag lever jag med en man som jag gör mer eller mindre allt med (jag får till exempel inte följa med honom till jobbet - men förutom det), vi har samma intressen, vi har roligt ihop och semester, helger och vardag är för det mesta en fröjd.

Glömmer jag då av att blogga om det som är roligt? Ja!

När bloggar jag? Jo - när jag är arg, ledsen eller besviken!

Ingen större skillnad egentligen.

Förut bestod min vardag av tristess och likgiltighet och det var mitt "vanliga tillstånd", och bloggades därmed inte om. Men de känslor som var utöver de vanliga, när jag var ute och hade roligt bloggades det om.

Idag består min vardag av trevligheter, prat, skratt och roliga begivenheter och är numera mitt "vanliga tillstånd", och bloggas därför inte om. Men mina känslor nu som är utöver de vanliga är ilska, sorg och besvikelse och då bloggar jag.

Summa summarum - jag skall leva i ett uselt förhållande för att blogga om roliga saker. I ett bra förhållande bloggar jag bara om tråkiga saker.

Jag måste skärpa mig och dricka mer lakritsshots!