onsdag 21 mars 2007

Utmanad av Smultronpaj och Cecilia

Japp, vill inte ha bråk, ni får dela på utmaningen :)

"Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv.
Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn.
Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information"

(Sex saker? Jag är ju skitkonstig ju - måste finnas mer än sex saker?!)

1. Får väl återgå till min totalt och helt irrationella fobi för dockor, framför allt dockor med ögon. Jag bara VET att dom lever/har en själ/är elaka och att alla dockor i hela världen bara väntar på att få göra upp med mig och mig skräck (och nej, filmerna om den onda dockan kom lååååångt efter min fobi - fobin har jag haft sen jag var liten)

2. Jag önskar ibland att jag hade dokumenterad Tourette's Syndrom, för det innebär att jag inte kan få skäll av chefen för att jag, i affekt, ibland inte bara skriker svordomar utan anledning utan även könsord (jo, jag har fått banna för det - vid avdelningsmöten och annat där jag även har fått höra att jag har så stort inflytande på mina kollegor så att det är MITT fel att dom blir likadana och att jag därmed måste föregå med gott exempel). Så, en liten släng av Tourette's att skylla på har varit en önskan - och ja, jag vet att det är hemskt och vidrigt att önska att man har en sjukdom som antagligen är jättejobbig för dom som har det på riktigt.

3. Jag har alldeles för lätt att döma folk, eller döma ut och anse att de är dumma. Jag utgår ifrån att alla, precis alla, är stenkorkade until proven otherwise istället för att vara normal och göra tvärtom.

4. Har lite med ovanstående att göra. Jag HATAR - fullkomligt avskyr, när folk använder ordet "enna" eller "änna" (antagligen extremt göteborgskt). Det om något brukar vara ett tydligt tecken på att folk faktiskt är korkade, och när jag hör någon säga ordet slår det slint, klockor ringer i öronen, det svartnar för ögonen på mig och jag vill slå något i skallen på dom - hårt.
SAOL hade funkat som skallslagare i detta fall.

5. Jag har vansinnigt svårt att erkänna att jag har fel, min käre fader har sagt sedan jag var liten att orden på min gravsten skall vara "Jag hade rätt". På så vis får jag både sista ordet och dessutom går jag ur tiden med envisheten i behåll. Det säger en hel del om hur svårt jag har för det när ens älskade pappa planerar för min gravsten.

6. Bakom den här gamla cyniska fasaden bor det en obotlig och svältfödd romantiker, även om jag hävdar motsatsen. Jag vill ha prinsen, kungariket och en jävla bal på slottet.
Men det kommer jag aldrig aldrig att erkänna!

Jag har ingen att utmana, förutom Fransyskan och Listoplisto, eftersom de är de enda bloggar jag läser regelbundet förutom era, kära Smultron och Cecilia. Jag gissar att Cecilia redan har gett facklan vidare till Li, så...återigen, den som känner sig utmanad och har trillat in på min blogg - be my guest. Men lämna gärna ett fotavtryck i form av kommentar :)

8 kommentarer:

smultronpaj sa...

enna? Vad betyda?

Blue sa...

Hmm...jag gissade att det var göteborgskt...

Enligt den göteborgska ordlista jag hittade så står det följande:

Änna: verkligen, förstärkningsord. Exempel: "det va la kul, änna!"
liksom.
Exempel: "Han änna knödde sig på bara."

"Änna ett jävligt onödigt ord" :)

Lilla Jag sa...

Alltså..det där köper jag inte; dela på utmaningen... Jag utmanade Smultronpaj, dig och Li, så egentligen är utmaningen MIN!;)

Blue sa...

Och båda ni två gjorde att jag inte hade någon att utmana! Jag har inte så många vänner, det är mig det är mest synd om helt enkelt ;o)

smultronpaj sa...

Bu hu. Börja grina liksom Cecilia ;) Man måste ju utmana dem på deras bloggar också. Så det så. Dessutom hade jag inte heller några att utmana så jagblev tvungen. (flåt)

Men du Blue. Vad betyder knödde då?

Blue sa...

Knödde? Vart har du hittat det, låter som en böjning av det göteborgska verbet knö (knô).
Knô - Knôdde - Knôtt...dvs tränga sig. Fast det kan vara positivt också, som i sången "Knô dig in fast dörra e trång", men man man även knô sig i en kö - och då blir Blue förbannad :)

Har vi göteborgare ett eget språk nu?

I vilket fall som helst är det jag som har flest martyrpoäng, jag hade INGEN att utmana, och här bråkar ni över petitesser ;o)

smultronpaj sa...

Du skrev knödde här ovanför. Göteborgare är ett märkligt folk med märkligt språk.

Blue sa...

Ja, vi är mycket mycket märkliga :)

Vi änna knôr oss om folk inte e bôrdiga :-p