måndag 26 februari 2007

Mr Potatoe-Head & Hjärnspöken

Visst låter titeln som en käck liten barnsaga?

I min värld isåfall något skrivet av Bröderna Grimm! Men har man tagit fan i båten får man väl ro honom i land antar jag, och nu jävlar ror jag för glatta livet.

Kommer osökt att tänka på en gåta som berättades för mig av grannbarnet i sommarstugan förra sommaren; Om två män sitter i en båt och ror, en åt väst och en åt ost. Vilket håll kommer dom åt?

Till denna oskyldiga gåta kommer dessutom historien om att det stackars barnet berättade den för mig TVÅ ggr på TVÅ kvällar, två kvällar i rad dessutom. Första gången minns jag inte att han hade berättade den, men jag hade tydligen klippt den, för andra kvällen han berättade den sa han att jag inte fick gissa för att jag kunde svaret. Inte fasen heller kunde jag det, snubbelsprit ger tydligen även minnesluckor, så jag gissade - och gissade - och kom till slut på svaret. Varpå killen säger:

- Jamen, det var ju precis det du svarade igår! Hur kommer det sig att du inte kommer ihåg det idag?

Kära föräldrar: Feel free att stövla in med en förklaring till era barn i lägen som dessa, för min förklaring var inte bara osammanhängande utan även ett SM i efterkonstruktion som bara förvirrade den stackars åtta-åringen, medan föräldrarna som var med på partyt bara skrattade åt min totala förtvivlan (jag hävdar fortfarande att ungen minns fel, jag måste ha varit på toa, eller i köket, eller någon annan- viktig -stans när han berättade, så åttaåringen hade druckit för mycket läskeblask och misstog mig för någon annan).

Nåväl, tillbaka till fan i båten och mitt roende, oftast roande - ibland oroande.

Att "träffa" någon man känner väl har både fördelar och nackdelar, fördelarna är att man känner personen i princip utan och innan. Nackdelarna är - tja - samma som fördelarna, det finns helt enkelt vissa saker man numera önskar att man inte hade vetat. Detta genererar hjärnspöken, svartsjuka och allmänt nojjande, och för att laga det behövs till en början bekräftelse, bekräftelse, bekräftelse och total ärlighet. Ibland blir det fel och missuppfattningar, ibland blir det rätt utan att man ens vet om det, och ibland blir det rätt för att man vet om det. Men det tar tid, energi och arbete.

Men summa summarum, bekräftelse kan man väl aldrig få nog av: jag är inte ett dugg intresserad av att gå och fundera på tidigare beteenden, men jag gör det...för att jag bryr mig, känner och älskar. Få mig att förstå, om det så krävs en stekpanna i huvudet med förklaringen inpräntad i botten. För ibland är jag jävligt trögfattad.
Alldeles för bra självförtroende i kombination med kass självkänsla är vanligt, men icke att rekommendera i en sådan här situation.

Jag fortsätter gladeligen att ro, men hade jag vetat att han var så jävla kass på att hantera potatis från början så vette faen om jag hade suttit i båten idag :o)

Inga kommentarer: