Potatis - del två

Då var vi där igen, den där nedrans potatisen som är så svår att hantera. Först ska den ju skalas (det momentet behärskas till fullo nu), sedan skall den kokas när jag är på hemväg utan att bli bränd (det momentet har vi/jag inte vågat oss på igen) och sen *trumvirvel* skulle den faktiskt pressas i måndags efter att jag hade a) varit och handlat efter jobbet och b) slavat i köket i två timmar för att få gjort min fantastiskt goda basilikagryta (recept finnes i min minnesbank om någon är intresserad).

Återigen går jag på blåsningen att killen vet vad hans köksredskap utför, men - nu blev ju detta nästan en slamkrypare för den stackaren. Jag ber honom att gå ut och pressa potatisen som var klar, lämnar köket och sätter mig vid datorn och efter fem minuter kommer ett illvrål från köket
- Du kan inte be mig GÖRA sådana här saker!

I ungefär en hundradels sekund funderade jag på var problemet hade uppstått, ända tills jag insåg att vi bara för någon vecka sen inhandlade en sån där "potatis-smashare" som man gör potatismos med och jag började skratta redan innan jag kom ut i köket. Mycket riktigt, frustrerad man med "smashen" i högsta hugg och mig gapskrattande.

Det gick dock att rädda den, och han kunde - nästan - rädda sitt potatisego genom att som efterkonstruktion säga att han bara förberedde för pressen genom att smasha all potatis, för pressat blev det till slut, om än med två verktyg istället för ett.

Jo, jag sa att han hade varit kock va´? ;o)