tisdag 22 juni 2010

Alltså jag bara undrar?



(Kändis är man minsann - typ lite?)

Liten båt trasig, lagades för tio papp förra sommaren - startar inte nu.

Gammelbåten precis fixad. Dock av sketasnygg mekaniker som pratade precis lika mycket som jag, och ville ha kvar mig på båten som hjälpreda och sällskap. Lagningen slutade med en fungerande båt och en stor fet jävla björnkram från mekanikern. Och det kan möjligen hända att jag ville gifta mig lite med honom.

Snygg, handy och båtintresserad? Hmmm...

Storbåten inte färdigfixad, men hey presto - man får vara glad över att det bara är 22 punkter kvar på listan som innehöll 40 från början?

Och som lök på laxjäveln körde vi upp storbåten till hemmahamn i lördags, och hade inbrott under natten när vi sov. All lös elektronik borta. Inklusive min älskade dator (men framför allt det älskade innehållet - backa upp för satan) och båda våra ajfåns. Jag är mäkta förvånad över att jag inte vaknade - men polisen som var där och tog fingeravtryck i värsta "spanarna på hill street-anda" (jo jag valde ett gammalt program, för i CSI använder de lampor och sådant - inte kolpulver och borste?) - de tyckte att det var mycket bra att jag inte vaknade för om jag hade gjort det så hade troligen inte detta inlägget tillverkats eftersom jag antingen hade legat på intensiven eller varit lite död.

Jag tycker att jag är en rätt hyvens människa. Ställer upp på alla när det behövs oavsett om det handlar om pengar eller en axel att luta sig mot. Jag tycker lite grand att det kanske räcker med jobbigheter och jobb nu? Jag hade förtjänat lite ledighet, men varför vara ledig när man istället kan pyssla med spännande saker som att åka bärgningsbil, hjälpa snygga båtmekare och allt givetvis med resultatet att man lika gärna kan sätta sig på farstun och bränna tusenlappar på gasolgrillen.

EN sak har jag dock konstaterat. Att nu vet jag verkligen vilka mina vänner är - för det har varit ett tufft år. Och jag vet att minst en "vän" läser denna bloggen utan att lämna ett endaste tassavtryck. Ni vet vilka ni är - och nu är jag stenhård - men vad mig anbelangar så kan ni fara åt helvete. Och ni som inte blir varse genom detta kommer att bli det - mark my words.

Antingen bryr man sig eller inte, och jag har tamefan brytt mig och fått noll och skit tillbaka.

Och nu är jag tokless på folk som tar och tar utan att ge ett skit. Jag är för gammal. Jag har inte tid med folk som ger negativ energi - och jag är faktiskt jävligt glad över att ha konstaterat det.

Murphy kan börja med att fara åt helvete.

Efter det kan ni andra välja vad ni vill göra. Men valet är ert, förlusten likaså!





6 kommentarer:

Johanna sa...

Menmenmen...jag VILL inte fara åt helvete. Jag stannar. ;)

Puss, fina du!

Blue sa...

Du slipper fara åt helvete (fast å andra sidan så om du far så tror jag att jag hakar på - det sägs att det är varmt där ;o).

Det krävs vääääldans mkt för att fara åt pepparn i min bok, men det fåtal som har lyckats...låt oss bara säga att de har lyckats ordentligt. Och jag hoppas de skäms.

Puss på'rej :o)

Corundum sa...

Det är min fasta övertygelse om att man ibland bara har så mycket osannorlik oflyt att man kan få ett riktigt jävligt år, lika väl som en riktigt dålig dag. Du ska se att det vänder! Det är inte som att du gett upp. :)

Kämpa på. Du har resurserna att se till att det ordnar sig i slutänden. Kramar!

/jag.

Fighter ღ sa...

I nöden prövas vännen.

Otäckt värre med inbrott.
Usch!!

Blue sa...

Ja det har du helt rätt i Fighter (både om nöden och inbrottet), och tack för tassavtrycket - har haft bråkigt internet men jag skall hoppa in till dig :o)

Blue sa...

Och tack Corundum, du vet ofta vad du skall säga eller göra för att jag skall bli glad när jag står med näsan halvvägs in i väggen :o)

Kram!