Det blåser en vind...

Det sägs att när Santa Ana blåser händer det konstiga saker. Det blåser här - och fan vet om det inte är Santa Ana.

Helgen började med ett inställt bröllop. Tror jag. Men vi vet inte - för vi har inte hört något sedan vi inte åkte till Stockholm för att inte gå på bröllop. Sedan blev bästa kamrat norrman ovän med sin mamma - jag hamnade i mitten. Och en del av denna dagen har gått åt till att medla mellan mamma norrman 70 år och son norrman 40 år. En vansinnigt arg mamma på en son är inte ovanligt, och att prata med mamman för att styra upp sonen är inte heller ovanligt. Men det blir ganska ovanligt när sonen är 40 år.

Gårdagens kväll spenderades med oväntat besök, och inte av den trevliga Gevaliasorten, utan av en gammal kamrat till mannen som trots en miljard gäspningar och uttalade "nu går jag och lägger mig" inte lämnade huset. Som till slut fick sova över. När allt var löst mellan mor och son idag fick jag veta att den ovälkomne nattgästen någon gång igår hade varit creepy nog att gå igenom telefonboken i min eller mannens mobiltelefon och sno kamrat K's telefonnummer för att sms:a och vara downright dirty. Karln är gift med barn.

Och gårdagens Lisebergsbesök avslutades med en stjärnvinst på Centerhjulet, 4,2 kilo choklad - och jag vinner ALDRIG något.

Santa Ana???