Sjösättning

Det kunde ha varit sämre väder på väg till Marstrand.
(Li serrö - det här är en av anledningarna till att man inte skall bo i Norrland ;o)




Vid ankomst upptäckte vi att mannens favoritbåt hade tagit "vår" plats. Faktum är att han älskar denna båten så mycket att när den låg i Strömstad förra sommaren tvingade mig att ringa till polisen klockan halvelva en fredagkväll för att a) fråga om det var tillåtet att yla så jävla högt på en båt vid den tiden och b) om det inte var tillåtet - kunde Farbror Blå möjligen tänka sig att slita sig från fikabordet och häkta hela båten. Notera gärna att det var han som var arg men att det var jag som var tvungen att ringa.

Något bra kom av samtalet. Farbror Blå som troligen hade bulle i hela ansiktet upplyste om att man fick spela hur högt man ville fram till 23:00 utan tillstånd. Även vi som inte seglar för Jiiiiisus Krajst.




Söndagen kom och kanonvädret var lite borta. Men det ersattes av en happening när båten bakom skulle åka. Segelbåten fick sin egen akterförtöjning i propellern. Först kom räddningstjänsten, sen kom lotsen och sist kom en båt med fem dykare. Och de enda som inte klantade sig var dykaren som svishade ner i vattnet med en liten bågfil och sågade loss den gamla seglaren. De andra klarade knappt att få in båten till bryggan. Och som grädde på moset lyckades Räddningstjänstbåten att på något sätt fastna vid bryggan. Men resultatet av det hann vi inte stanna och titta på för då lämnade vi platsen. Efter att ha tagit minst 20 kort på "Projekt Rädda Segelbåten" insåg vi att vi inte skulle få någon hjälp om något skulle hända oss.

Så - båten är i sjön. Uppenbarligen i körbart skick. Och nu har mannen något att leva för i ett halvår innan han går i vinteride ihop med båten i oktober igen.

Jag har inte hunnit känna efter ännu.