"My sunshine doesn't come from the skies,
It comes from the love in my dog's eyes"
Nu finns hon inte mer. Hemmet är tyst och tomt. Hon fick en cheeseburgare som "nattamat". Och envis in i det sista.
Men smärtan och sorgen tar överhanden just nu.
Jag kommer aldrig att glömma dig och alltid att älska dig!
fredag 27 februari 2009
Ett värdigt slut
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
*kramar om*
Kram! Jag tänker på det nu när det är välidigt tung...
Stay strong.
Tänkte på dig hela dagen igår! Jättemånga stödkramar!
Jag gråter med dig.
Tyvärr funkar inte elektroniska kramar... Vet ändå att jag tänker på dig!
Skicka en kommentar