...efter veckor av klicketiklickande på datorn. Timmar av brainstorming med gruppmedlemmar i videokonferens har vi idag redovisat uppgift två muntligt. Ett litet andningshål innan ytterligare en skriftlig uppgift skall vara inne nästa vecka i form av en liten rapport, och sen har vi stor rapport i januari.
Och detta med en lärare som inte klarar att handleda, bryter mot regler och när man ifrågasätter får man till svar att man kan få extrahjälp om man inte klarar studietakten. Eh...jag börjar undra om hon ens kan läsa innantill?
Men min höstdepression försvinner när jag fokuserar på gruppmedlemmar, inlämningar och korkade lärare.
Det är bara en enda sak som inte försvinner.
Är det verkligen möjligt att känna ensamhet i tvåsamhet?
onsdag 10 december 2008
Vi har fått begåvningsreserven som lärare...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Man är som ensammast när man är ensam bland många.
Men allra ensammast någonsin är man nog när man är ensam i tvåsamhet. Urk... Jag vet (tror jag) precis vad du menar.
/Corundum
ordensmakt.blogspot.com
Ja, tyvärr är det fullt möjligt. Å nej, det försvinner inte här heller.
Skicka en kommentar